Jag var på en trevlig lunchdejt hemma hos Helena igår, mycket att prata och dividera om. Roligt att utbyta tankar, och hur olika vi alla är, men ändå av samma skrot och korn, i botten. Unika är vi, och det beror ju på vad vi har med oss från början, vad vi upplever på vägen, och hur vi tacklar det som kommer.

Vissa lär sig aldrig, man skulle kunna säga så om alla, egentligen 😀 Det beror lite på situationen 😀 Men om vi pratar om tyngre saker, livet, vad man utsätter sig själv och andra för, då är det viktigt att kunna sålla information, räkna ut vad som står bakom nästa hörn, eller bara så enkelt som att kunna säga vad konsekvenserna av ditt handlade blir.

Gör jag så här, så kommer det här att hända och om det händer, så blir det så där…ja, ni vet nog hur jag menar.

Jag och Nicco skulle på Nolia, så jag åkte hem, grävde lite i brevlådan och tadaa… där låg ett brev från Lycksele. Jag har fått min tid för operation, och det blev snabbare än jag förväntat mig. Jag läggs in, nästa söndag, och opereras på måndagen.

Nu hade jag ställt in mig på september, ja, det blir ju bra, tyckte jag, i helgen jobbar jag, nästa lördag är vi bjudna på 50 års fest, och helgen därefter hade varit bra att använda till en Malå tripp, sedan åka ner till Sundsvall och tävla, men nu vet jag inte hur upplägget blir.

Fast jag tänker nog att vi får ta det som det kommer. Går allt planenligt och jag mår bra, så kanske Sundsvall får stå kvar på the do list, 50 åringen ska vi fira, fast jag tar det nog lite lugnare, så där dagen innan avresa 😀 Malå står kvar, och det kan komma fina helger i september då man kan åka upp, och Järlåsa, ja, dit hade vi också tänkt oss en sista sväng innan bussen ställs undan. Det är mycket nu!

Efter middagen åkte vi upp på Gammlia, trodde att vi skulle vara där ensamma, eftersom det regnat en del innan, men döm om min förvåning, vi var varken ensam, först eller sist, det var många bilar däruppe:

Hoppas på en fin dag, för er allihop!