Etikett: Avatar

Selfieavatarer att placera lite varstans

Av , , 2 kommentarer 10

31 dagar kvar av detta år, told you, det går fort nu, wohoo! 1:a december och för många innebär det att få öppna dagens lucka i nån kalender. Theresé har fixat en väldigt enkel men smart kalender, till hennes familj 👨‍👩‍👧

Och lika fort som det blev december, så väckte Winstone mig på morgonen och ville ut, som ut…nu. Det var bara att hoppa i kläderna och trava iväg. Behagligt underlag, med lite vit snö som topping över det blöta som var igår.


Jag hade ju bestämt mig för att vi INTE skulle ha nån julgran, men,man är ju fri att ändra sig Jag fixade en liten rackare, som nu står på plats. Samt hängde upp några julgranskulor ovanför stor spegeln. Allt med Annika Collén/gammbossen i åtanke. Hon som hängde kulor i hela kökstaket, på den tiden jag jobbade hos henne.


Påbörjade röjning i julgarderoben nere i källaren. Den här kolossen, jo, det är en koloss för den var riktigt tung, fick faktiskt följa med upp. Åke sa att den tomten är säkert 60 år gammal. Han kommer ihåg den som barn.


Jag gillar ju inte tomtar så där värst mycket, men…jodå, dom här fula sakerna är också ett måste, fråga mig inte varför 🧐


Här tror Åke att hans mamma, Elsie, fått dom från Handelsbanken där hon var i över 25 år. Då gissar jag att det var då hon ny börjat där, eftersom nyare tomtar, har ett annat utseende, haha…

Tina ringde, igår kväll och samtalet gled in på avatarer. Ni vet dom där som jag lägger ut, titt som tätt, här i mina inlägg.


Jag skyller det på Tina, eftersom hon var av den meningen att det är lättare att läsa inläggen då man blandar upp dom med bilder. Och ja…om jag då skriver om nåt som jag inte har nån bild till, då blir det en avatar.

Nu kom vi på att man kan ju göra egna avatarer, av oss själv…selfie avatarer, hehe…jodå, det kan man visst det. Och dom kan man sedan använda in i det oändliga. Här har vi dubbelavatarer.

Här en partyavatar 🥂

Lost in space

En hjärtligt mysig myspys avatar 🥴

En kock, förstås

Ja och här är en avatar som är lite av en allt i allo, hej, hej då, jag mår bra, här är jag…kan med fördel klistras in lite varstans, tänker jag. Rätt var det är kan jag befinna mig i Malå, Taiwan, Spanien, you never know, haha…

Så nu vet ni att det är min avatar eller nån av alla, som kan dyka upp, om det är en bild på mig.Tecknad eller ej. Och, jag skyller på Tina 🤣

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Det stämmer inte med verkligheten

Kom körandes från Ersboda mot stan, och därborta i I20 skogen, såg jag plötsligt ett jättekonstigt djur. Seriöst…mina tankar svävade runt, en…en apa?

Näää, en hund (med kläder på) eller vad tusan? Och vad gööör den?

Så gled jag förbi i 70, stirrandes ut genom fönstret för att kunna få ihop det, och plötsligt såg jag vad det var (och småfnissade åt mina teorier), det var en människa, liten mindre modell, som kröp upp och ner genom några hinder 😀

Sorry, men jag visste inte ens att det fanns en hinderbana där 😀 Ni hör ju vad jag kan roa mig själv!

Det gjorde jag härom dagen med. Nu har FB nåt som heter avatarer. Man kan knyppla ihop sin egna avatar, som ska föreställa en själv, fast i tecknad version. Och den kan man sedan använda i kommentarsfälten, om man vill.

Mjo, tänk er nu in i min situation, en helt ”normal” människa i sina bästa år, utan svårare diagnoser men med en hint av ansiktsblindhet. Och jag ska då kunna tänka ut hur jag själv ser ut. Mjae, jag känner inte igen mig själv, alls.

Ok, jag kan skylla lite på att det inte fanns en uppsjö av olika saker att välja mellan. Men jag fick jobba ett bra tag innan jag ens godkände det där. Jag satte dit en jätte rund haka, från början, ser mig själv i spegeln och kommer fram till att min självskattning, på utseendet, inte riktigt stämmer med verkligheten. Frisyren jag har idag, finns inte ens med, men…jaja, det är ju bara för att det ska vara nåt nytt.

Man ska inte ta allt så seriöst och allvarligt!

Den där fiskmåsen, dock, som jag pratat om tidigare, den som jag såg första gången för 8 dagar sedan, den hänger fortfarande kvar där, på ursprungsplatsen, den tar något, alldeles för allvarligt. Har den inget liv, och varför måste den sätta griller i skallen på mig?

Ska vi hoppas att solen återvänt för att stanna ett tag nu, och ge oss lite värme. Jag saknar färg på gräsmattan, och tycker att det borde vara dags nu. Jobbar idag men hinner ju sitta ute ett tag innan dess, och imorgon, skulle det bli aningens bättre, så det låter som en bra början på veckoslutet.

Theresé skickade en ny bild på Evert igår, och här kan man se hur stor han verkligen är…svansen är inte heller att leka med, eller vad säger ni:

Ha det gott, allihop!

Ingenting kan stoppa dom…

Av , , 4 kommentarer 14

 

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.
Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.
Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då 🙂
Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.
Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.
Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.
Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.
Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.
Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.
Aliens… nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:
 
Maria Lundmark Hällsten