Nu är det återigen en människa som vädjar om hjälp till att få avsluta sitt liv. Jag hoppas att dom får sina önskningar uppfyllda, men jag förstår också att det är eller blir problem med vart man ska dra gränserna.
Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tycker att dom som är frisk utåt men som ändå bestämt sig för att ta sitt liv, även dom skulle få ansöka om hjälp till detta. För det första skulle dom först gå igenom en del utredningar, och i och med dessa kanske man skulle kunna hjälpa dom till att faktiskt vilja ge livet en andra chans. För det andra så skulle själva lämnandet av detta liv ske under ordnade former och därför skulle inte någon oskyldig kunna drabbas, vilket det gör då människor i ren desperation, kör in i andra bilar, i hopp om att få dö.
Jag tror inte att det är många som vill ligga som kollin, år ut och år in, utan att kunna göra sig förstådd eller ha något som helst utbyte av vardagen.
Vi få alla lära oss om att vi själva ansvarar för våra liv, handlingar och gärningar, men att själv få bestämma hur vi vill lämna livet, det får vi inte, även om det redan är förutbestämt, att sluta på ett enda sätt, och det dessutom kommer att bli plågsamt.
Jag vet vad jag tycker men jag tror jag lämnar detta ämne nu innan man trasslar in sig för mycket, det är trots allt en del att tänka på, livet och döden är ju inte heller enbart svart och vitt. Det finns så mycket där emellan. Men jag tycker också att det är bra att detta nu kommer upp och någonstans ska nu vi ta ställning om hur det kommer att bli framöver.
Önskar er en fin dag i solen, själv ska jag (efter promenaden) ta Niccolina till tandläkaren och sedan ska jag åka och hälsa på ”gammbossen”, som åker till Ryssland imorgon. Seee Yaaa!!!
Senaste kommentarerna