Etikett: backen

Lyckoluva och blåbärssoppa

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi lämnade aldrig gården igår, Åke var utanför staketet, men det var bara för att han skottade lite och drog ut soptunnan… inget mer. Skönt det med, att inte behöva göra mer än nödvändigt.
Eller som Åke sa, han trodde att det skulle bli en dag i sportens tecken, aha, det är sport på tv sa jag, och så var det. Men om han nu var så intresserad av den ska jag låta vara osagt, han sov nämligen.
Du, sa jag, vi skulle egentligen sitta i soffan med lyckoluva på skallen, blåbärssoppa i näven och så en sån där klocka som dom brukar ha på tävlingar, för att heja på skidåkarna, sen sitter vi här och vrålar och hejar så när dom åkt färdigt så är vi alldeles färdiga, vi med. Det är sport det.
Åke fråga Rickard igår, om han brukar åka skidor, utför, njae, man han har en bräda sa han. Det har Nicco också, sa Åke. Jamen jag får ju inte åka den, sa Nicco. Nää, varför ska du göra det, sa jag, du bryter ju bara nåt ben eller fot, det räcker väl med att du far till nån backe och går runt med brädan och flaschar den, du behöver ju inte åka. Fast jag vet inte om hon tyckte det var så roligt :)
Till saken hör, att hon får visst åka, om hon vill, det var väl vi som inte tyckte att hon skulle fara själv (dessutom var detta för två år sedan) då hon inte åkt i någon större backe än, så det var säkerheten vi tänkte på.
När jag gick i sexan åkte vi på klassresa till Ammarnäs, då hade jag och kompisen hyrt slalomskidor, det var inte kul, jag hatade skidor då och jag gillar inte skidor nu heller. Jag såg ut som en snögubbe under hela tiden vi var där. Näpp, det där får andra hålla på med, bäst dom vill.
Idag jobbar jag, naturligtvis, annars hade jag fortsatt legat och drömt min roliga dröm, och inte suttit här. Tur att sju timmar går rätt så fort, och då har jag ju möjlighet att lägga mig då jag kommer hem… fast jag VET att jag inte kommer att göra det. Ha en fin måndag, allihop!

På spark i slalombacken

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag sa till Åke för någon vecka sedan, att dom inte har uppfunnit en typ av medar som man kan spänna under en vanlig spark så det blev lite mer glidyta. Det finns redan sa han, men han är inte säker på om det går att köpa som tillbehör eller om det är själva sparken som ser ut så vid inköpet.

Att sparka som det ser ut idag, ger ingen större fart annat än i utförsbackarna. Det ska vara riktigt hårt underlag om man ska flyga fram.
 
Annat var det för min ingifte morbror som bor i Malå. Han tog tydligen sin spark, en vinter, och sin hund och larvade iväg mot Tjamstan. Det är en relativt stor skidbacke som ligger nästan mitt i samhället. Upp mot toppen for han, och tyckte väl att hunden skulle få sig en ordentlig promenad med mycket motion. Värre blev det när han snodde om och skulle nedför. Han började väl lite försiktigt, tyckte att det gick bra men jädrar när det blev fart under medarna, då var han ostoppbar. Jag önskar att man fått se hans färd nerför skidbacken i 120. Lyckligtvis slutade resan bra, inga brutna ben vad jag kommer ihåg men en fasansfull resa i minnet, han har inte gjort om den…inte än i alla fall.
 
Jag gjorde en liknande resa för längesedan, typ 27 år sen. En kompis var uppe i Malå med sina föräldrar och dom skulle prompt ha på mig slalomskidor. Jag hade åkt slalom, högst motvilligt, en enda gång tidigare i mitt liv, och det var på en klassresa vi gjort då jag var tolv år, och det var i princip obligatoriskt att åka slalom. Inget jag tyckte var speciellt roligt då, och jag hade knappast ändrat min åsikt nu. Men jag övertalades att få låna hans morsas skidor, och huvva, det skulle vara så lätt att åka.
 
Vi kom helskinnade upp på toppen, väl där instruerades jag hur man plogade med skidorna för att det inte skulle gå så fort och det gick ju alldeles lysande bra. Jag plogade några meter, kände vinden i ansiktet, kände mig odödlig, satte ihop skidorna och brände iväg. Det gick fort, hans morsa stod mitt i backen och applåderade och skrek –Heja, heja!
 
Jo nog stod jag på skidorna men jag visste inte hur man skulle bromsa. Jag passerade hela liftkön och fortsatte uppför en liten kulle som fanns där (kanske var en stopp kulle), sen drattade jag väl omkull där så resan tog slut. Jag har inte stått på ett par slalomskidor sedan dess, och jag tänker inte göra det heller. Jag är så nöjd över att kunna ta mig framåt på vanligt vis, det skulle i så fall vara på en spark, fast inte i någon slalombacke.
 
Ha en bra dag!