Etikett: badhuset

För trång keps, det vet ni vad det är men för trånga…

Av , , Bli först att kommentera 12

Visst har ni hört uttrycket att man haft eller har för trång keps. I det fallet handlar det om att man har ont i skallen. Igår då jag skulle ut med Winstone, hade jag för trånga vantar. Jag kunde för mitt liv inte fatta hur mina apstora vantar, som jag dagen innan funderade på att sy in, plötsligt var så trång att jag knappt fick på mig dom.

Hade en innervante för att bygga upp vanten, men det var ju inga problem, dagen innan. När jag drar av vanten igår, för att ta upp efter Winstone, och sedan ska ta på mig den igen så ser jag vad som hänt. Jag har inte dubbla vantar, utan trippelvantar, haha, eftersom fingervanten var längst in så tjorvade den ihop sig då jag pressade ner handen med en ny vante på…inte underligt att vanten kändes ovanligt trång.

 Tänk, ibland känner jag mig som ett barn. Obrydd, ser inte ens efter vad felet kan vara utan accepterar vad som händer och tänker att det löser sig väl, huvudsaken jag gör det jag tänkt göra. *Suck*

Gick till träningen igår, vi möttes där borta eftersom Nicco jobbade och hon åkte direkt dit. Blev spännande ett tag, då vi skulle därifrån. Hon hade tagit med ett eget lås till skåpet, mäkta stolt, men då hon skulle låsa upp det så passade inte nycklarna.

Är det ens rätt skåp då, sa jag, och hon började testa nycklarna på skåpet bortanför. Nopp, det gick inte, tillbaka till första skåpet, andra skåpet… Står det inte namnet på lås och nyckel då, frågade jag. Nej, det gör det inte, fick jag till svar. Får jag testa då sa jag och provade men nej, det gick inte.

I mitt inre utspelas en händelse från long time ago. Jag tror det var på badhuset i Holmsund och vi hade, som klassföräldrar, tagit med klassen till badet som utflykt. Alternativt var det nåt år efter det, då jag vet att vi varit där 2 gånger. Den ena med klassen och den andra gången var det bara Nicco, jag och Åke.

Nå, när vi skulle åka hem så hade Nicco tappat bort nyckeln till skåpet och vi fick låna verktyg för att klippa upp låset. Gissa att det var det jag trodde skulle hända igår. Fast med en tvist. Först skulle dom klippa upp fel lås, och sen, det rätta låset.

Nicco testade igen, men inte, så tog jag över, kollade varenda nyckel och hittade en med namnet ABUS, precis som på låset. Och guess what, det var den rätta nyckeln.

Nicco hade varit så bombsäker på att det var en namnlös nyckel så hon hade inte brytt sig om dom andra. Men skönt, då löste det sig i alla fall, utan indragning av personal med avbitarredskap. Och här fick jag vuxenkänslan, kolla, kolla igen och trippelchecka, lugnt och sansat.

Skrev om minnet igår, och visst är väl lagom minne, absolut bäst. Och jag skulle vilja påstå att mitt minne INTE är så dåligt, att jag inte skulle komma ihåg att Trisslotts kalendern, hade 24 lotter och Nicco har INTE varit hit och hämtat dom 8 hon ska skrapa, Fast…dom är borta

Här skulle en svordom vara på sin plats men jag ska inte skriva vad jag tänker. Och återigen, jag har inga bevis, jag bara spekulerar om vad som kan ha utspelats. Här kommer början på min spekulation, resten kommer imorgon. Vill ju inte fladdra iväg i mina tankar så det blir overkligt på nåt sätt.

Skyller på fultomtarna, förstås. Har ni ens noterat hur ful dom är, kolla vilka intetsägandes ansiktsdrag dom har.

Läskiga!!

Med en bilden på era näthinnor, önskar jag er en fin tisdag och hoppas ni kan sova gott i natt

X skalan är inte att leka med

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag och Tina träffades nere på stan igår, jag köpte lite julklappar så där, mycket juligt nu, och det är inte så konstigt med tanke på vad som stundar på söndag. Så här fint har Tina julpyntat hemma hos dom (hon var väldigt mån om att jag skulle fota och lägga ut):

Foto1302

Eller, haha, jag zoomar ut, så här ser det ut egentligen:

Foto1301

Och det var inte hemma hos henne utan inne på Mias, där finns det saker, pryttlar och annat små grejs, väldigt fint.

På väg upp mot järnvägstorget, fick vi plötsligt känna på hur halt det kan bli på plattorna runt bågen huset, snacka om 15 på ”X skalan”, alltså typ 15 gånger halkigare än springandes inne på badhuset med blöta fötter. Sen snodde vi om och gick tillbaka, och då hade vi tur, sandbilen hade hunnit vara ut.

Det hade den här också, på Västerslätt, då jag gick ut med Winstone, men det var den snålaste sandaren i stan, en liten sand sträng i mitten, så man fick lov att gå på gräsmattan i alla fall. Jag undrar jag, om man ska ta broddarna nu då jag går ut, hm…eller så provtrampar jag på vår grusgång, för vet ni vad, det var till och med halkigt på stenarna, haha…tala om det.

Snart går jag på min jobbarhelg, men jag har en känsla av att den kommer att dundra till och sedan försvinna i ett litet minnesmoln, bort i fjärran. Det går ju så fort ändå, och tiden har en tendens att gå ännu snabbare då man vet att det ska ske saker inom en snar framtid.

Julen ser man fram emot men även advents helgerna, mysigt med ljus, vi ska ut och käka med ett gäng på It´s only rock n´roll på Lucia, och ja, garanterat att den helgen kommer att kännas som någon dag borta…bara så där och sedan var den över. Men det spelar ingen roll så länge man har roligt, då har man ju fler kuliga saker att se fram emot…hela tiden 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

058

Massbestraffning

Av , , 2 kommentarer 3

På den tiden man hade simning på schemat och badhuset var stället man åkte till, så kommer jag ihåg att det fanns en trädgård med äppelträd precis mitt emot badet och det var absolut omöjligt att låta bli att palla äpplen därifrån då vi stod och väntade på badbussen. Jag tror inte att vi var ensamma om detta och dom som bodde i huset torde ha varit ganska less på alla barn som smög runt på deras gård.

Nu har Åke berättat att då han var runt 10-11 år så hade hans klass friluftsdag, borta på Gammlia. Själv låg han hemma och var sjuk. Tydligen så fanns det gott om äppelträd redan då, och om det nu var vid samma hus, ska jag ha osagt.
 
I alla fall så pallades det en hel del den gången också, med den skillnaden att barnen blev lite väl ivriga och rev sönder några grenar på trädet och detta skulle nu få sina efterföljder.
 
Detta togs upp på skolan då Åke var tillbaka på plats och nu handlade det om massbestraffning. Alla skulle vara med och betala för skadorna, många av barnen hade inte varit i närheten av trädet men det var väl svårt att reda ut exakt vilka som var skyldiga. Fröken hade sedan vänt sig till Åke och sagt – Du Åke, slipper inte heller undan, om du hade varit frisk, så vet jag att du hade hängt i trädet, du med!
 
Haha, det var ord och inga visor det. Nu kommer han inte riktigt ihåg om det var så att han blev tvungen att betala, eventuellt kan hon ha sagt att han egentligen inte, skulle ha sluppit undan men han var väl ändå den enda i klassen som bevisligen inte varit där, och man ska väl inte dömas för något innan det hänt.
 
Men sådant förekommer också, det vet jag. Det talade nämligen Marianne om, igår, då vi satt ute på gården. Hon kände till en man som smällde till ett av alla hans barn på fingrarna, då pojken gnällde och sa att han inte gjort något, så hade gubben muttrat –Jaja, men jag vet att du hade varit där om du haft chansen.
 
Önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten