Etikett: baksätet

Mind blowing 🤯

Av , , 2 kommentarer 15

For och hämtade en Smakbox på Preem igår. Under färden dit och hem lyste lampan inne i kupén, fast nu, bara med 2 lampor. Fegbelysning, med andra ord. Åke gick ut innan jag skulle till jobbet, för att kolla lampan igen.

Kommer in och säger att han har stängt av den på knappen vid lampan. Mm, bra, sa jag. Fast det är absolut ingen, som suttit därbak och kunnat fippla på lampan. Inte kunde jag heller stänga den, för 2 dagar sedan. Men nu är den släckt Mind blowing, haha, eller Maria blowing 🤯

Apropå häpnadsväckande saker, så fylls nu FB av nattens norrsken som spelat på himlen. Jag snor ju Annelie Wallmarks bild, som hon tagit hemma i Renbergsvattnet på hennes älskade Rote.


Själv var jag så trött, så jag gick i säng innan 23 slaget. Typiskt att jag då vaknar innan 4 och kan såklart inte, somna om. Här påminns jag om den här bilden…

Varför ska det ibland, vara så svårt att bara vända på sig och somna om? Där ligger jag och funderar på om jag ska fråga Elisabeth när vi ska ses på kaffe. Om jag ska köra i Piteå, hur ska vi då få in bilen i bussen? Kommer Åke att fastna däruppe i dörren? Kan Nicco följa med och lasta Camaron? Kan man bredda ramperna? Hyra trailer? Vad hade jag för lösenord till min mejladress?? Varför är inte semestern 8 veckor istället?

Och mitt i alla dessa frågor och funderingar, så vill jag kolla hur min vilopuls är Letar upp pulsen i handleden, gluttar med 1 öga på klockradion, 04:14 tick tick tack BAAM 04:15, och jag räknar. Hade exakt 60 slag på 1 minut, så då måste jag ju fortsätta fundera på vad en normal vilopuls är. Mm, så jag tvingade mig att ligga kvar några minuter till innan jag gav upp.

Nu är 3 koppar kaffe avverkade och jag testade min vilopuls igen. Gissa… 57 slag i minuten. Så jag googlade upp en tabell över vilopuls. Måste skratta, men ändå känna mig stolt och här blev det ju än mer, mind blowing. Jag hamnar då i spannet vältränad, Oh my, det hade jag inte trott 😃


Däremot vet jag, att jag under min betydligt större, övervikts period. Fick genomgå en syresättnings test på en cykel. Och han som utförde testet sa, att min syresättning var som för en vältränad person, haha. Kan dock inte påstå själv, att jag känner mig vältränad.

Men jag vet också att utsidan, inte säger så mycket om insidan.


Hoppas på en trevlig fredag, för er allesammans!

Skrattade så jag dog…en smula 🤣

Av , , 2 kommentarer 13

Och då hälsar vi sköna maj välkommen, igen. 1 år sedan förra gången men för mig känns det som 4 månader och 3 dagar sedan….typ.

Fint väder bjuds vi på, och det bådar gott för själen och växtligheten. Hade lust att börja tvätta fönster igår, eller lust, det var då ett jäkla ord i sammanhanget. Vem har lust att tvätta fönster, på riktigt? Det är väl resultatet man längtar efter.


Jag gjorde då som jag tänkt, igår, och nu är det bara finlir kvar av städprojektet. Synd att det inte håller sig städat och fint, mer än några dagar. Då hittar man plötsligt andra ställen, vinklar och vrår, som man förträngt. Never ending story!

Åke bjöd på gårdagens största skratt, jag började nästan grina. Nu handlar det om hans nya bil, the ”SAAB”.

Lampan i taket lyste, och han skulle fixa problemet. Inte från framsätet, utan han bytte till baksätet, han nådde bättre därifrån. Och för att nu kolla om lampan skulle slockna, så stängde han dörren.Och han hade då förträngt att det var barnlås på bakdörrarna.


Nicco var ute och fixade i The VAN, hon noterade att han satt i bilen och att han sedan bytte plats. Hon funderade tvärt på vad han höll på med, men hon känner sin pappa. Det kan vara vad som helst han sitter och funderar på, och det kan han göra, lite överallt.

Hon går in och vi står och surrar, förmodligen om hur hon ska fixa matta till bilen och andra saker. Då hon kommer ut möter hon Åke som väser nåt om…-Jaha, det är dags att komma nu!!!

Hon förstår ingenting, men igår till middagen, fick hon ju höra om situationen. Hur Åke låser in sig själv i baksätet på bilen. Inte nog med att han gör allt för att påkalla uppmärksamheten, genom att busvissla, det han kan. Han har inte mobilen med sig heller. Utan där blir han tvungen att mjuka upp sina leder och utöva akrobatik för en vig 20 åring, för att ta sig till framsätet. Min kusin Jenny, är dock mer imponerande än en vig 20 åring, hon är lite äldre än så, men still going on strong.


Alltså jag skrattade så jag dog en smula. Sedan tänkte jag, vilken mardröm, om han varit ensam nånstans i vildmarken, och faktiskt inte, hade dugt till att ta sig över sätet… oh my…
Vi hade ju i alla fall saknat honom efter ett tag, åtminstone till middagstid. Ojoj!

Nu önskar jag er alla en underbar, första maj! Jag gissar på lite utehäng efter jag finlirat klart, härinne.

Den tornade upp sig, likt liemannen…

Av , , 2 kommentarer 17

Ni som har läst mina inlägg, under en längre tid, vet nog vid det här laget, att fjärilar, flärpflärpsen, är inget jag finner roande, överhuvudtaget.

Som jag sagt många gånger förut, jag vet att dom är jättefina, många av dom, men… nej nej och åter nej, jag litar inte på dom för fem öre, kanske inte ni heller skulle göra, fjärilsvännerna :O


Jo, jag tog i lite, den övre bilden hittade jag på pinterrest.se och är ingen fjäril, men det hade kunnat vara, haha, men den undre däremot, fiii…

Och med den lilla faktan om mig, så kan ni ju gissa vad som händer då jag startat upp Camaron igår och är på väg hem. Jag slänger ett getöga i backspegeln och gissa vad som tornar upp sig, likt en lieman på domedagen, där i baksätet?

Need i tell you, seriöst :O

Inte kan man då träna dom heller, för då hade jag skrikit åt den, att sitta still. Nejdå, den skulle flamsa omkring därinne och givetvis kommer den fram där jag sitter. Det är en sån där färglös sak, nattfjäril med superlånga, sylvassa hörntänder och en snabel större än ett sugrör.

Nå, jag får ut den genom fönstret och får nästan en sån där skrattfnissattack som ändå känns som om jag skulle kunna börja grina. Och tänker också att bilen bakom mig, trodde säkert att jag kastade ut skräp genom fönstret, hahaa…

Nej, jag överdriver, det var så jag kände det, fast fjärilen var nu inte så stor att den hade kunnat tippa bilen av vägen. Men visst är det typiskt, att det skulle hända just mig, varför liksom.

Jaja, jag fick känna mig som en överlevare, en stund efteråt och den känslan sitter bra, den med. Så tack och tack för alla prövningar man utsätts för.

Åkte hem och hämtade Åke och Winstone, sen drog vi en runda på stan. Det var ju Gammlia 2.0 igår, och några bilar var då nere och cruisade, fast det var långt mellan dom. Men kolla in dom här 2, supercoola bilderna som Mats Alfredsson knäppte igår, och som jag har tillåtelse att visa upp. Wow faktor på dom:


Apropå bilder, tror jag har lagt ut nåt sånt här förut men det här är också coolt, på sitt sätt. Läs instruktionen och gör som det står:


Är min lediga dag idag, så den är oplanerad i detta nu, fast plan ett, är prommis med hunden, sen frukost, så man kommer igång. Ha en fin torsdag, allihop!

En smärre brand

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Jag är nu stolt ägare till Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb. Inte kan man vänta i evigheter på att få läsa den så jag gjorde slag i saken då jag fick syn på den, inne på Maxi.
Sen får vi se hur vi ska göra, jag har nämligen sagt till chefen att jag inte ska läsa den själv, utan ta med den till jobbet och läsa den för henne. Men ska vi fortsätta med boken vi håller på med nu eller ska vi skippa den och ta den här i stället…det är frågan det. Jag vet inte om vi hunnit så långt än att boken är i sitt esse eller om det kommer senare, än så länge är den lite långtråkig och lite hattande. Men det blir också en annan sak då man kör med högläsning och bara tar 1-2 kapitel i taget. Man hittar inte den riktiga glöden.
Och nu, apropå glöd 🙂 Nej, jag har inte börjat röka igen, men kanske någon annan gjorde det igår… i baksätet på en bil.
Jag och chefen skulle nämligen göra en liten sväng ner på stan. När bussen rundar lasarettet noterar jag en bil som bromsat in, just efter rondellen, ut hoppar en kille och studsar runt på gräsmattan,
Jag hinner fundera lite på vad han sysslar med, om han har bråttom…håller på pinka på sig eller om han bara är liiite uppe i varv. Sedan kommer nästa kille ut genom dörren och han har med sig baksätet ut, slänger det på gräsmattan och sedan står dom där och hoppar på det och försöker släcka en smärre brand. Det ryker och glöder om baksätet. Mjo, så kan det gå…
Idag ska vi tömma bussen på det sista och sedan åker vi iväg med den och vildkatten, till vinterförvaringen. Brälla ska åka med så vi tar oss hem sedan. Sååå, vi vet vad vi ska göra idag, vet ni? Hoppas det går som planerat i alla fall och att ni får en bra dag!

Spännande idag, håll en tumme!

Av , , 2 kommentarer 5

 

Då var man uppe med tuppen. Vill gärna ha lite startsträcka på morgonen och har bestämt mig för att kliva upp lite tidigare.
 
Åke kom hem med ett paket igår, inte till mig eller Nicco, utan det var lindat runt hans finger:
 
Nu ska han vara hemma några dagar eftersom det är lite svårt att dra en pallyft och bära runt med andra saker med ett skadat finger. Det är själva fingerblomman, som det så vackert heter, som närapå har skurits av, imorgon ska han få gå på vårdcentralen för att kolla om det ser ut som det ska och sedan får han ta stygnen om tio dagar.
 
Jag stod och skalade potatisen till middagen igår, då min mobil ringde, det var ett nummer jag inte kände igen och tog för givet att någon ringt fel. Men se, det hade han inte. Jag har nämligen sökt några jobb och detta var en som nu var väldigt intresserad av att jag skulle komma på en anställningsintervju, så nu, mina vänner, får ni hålla en tumme för att jag får mig ett jobb. Klockan nio i dag ska jag vara där.
 
Så det blev lite förberedelser igår kväll, motorvärmaren ställdes in på rätt tid, vi åkte och smorde in alla lister runt dörrarna, dom har nämligen en tendens att frysa fast då det blir minusgrader och jag har även förberett att ta med min hårtork, för har låset frusit så blir det problem. Jag vill inte komma för sent för något så simpelt. Ni kommer väl ihåg vad jag skrev om förut en gång, om dörren å bilen?
 
Då vi skulle upp till Malå och fira jul, vi hade lastat och gjort klart, Nicco satt sig tillrätta i baksätet och sedan gick inte dörren att stänga, den studsade bara upp hela tiden. Nå, det löstes sig ju till slut, men inte riktigt som vi tänkt oss. En massa smörjmedel hade sprutats in och sedan tyckte jag att Åke skulle ta tändaren och värma på låsanordningen, vilket han gjorde och då började hela innerdörren att brinna. Tjohooo, vilken brasa!
 
Det har vi nu provat på och tänker inte testa igen 🙂
 
Ni får ha en bra dag, allihop!

På ett annat place…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Ikväll är det ett av mina favvo program på tv, i en annan del av Köping. Tobbe är klockren med sitt sätt att prata och dom andra är inte sämre dom heller.
 
Egentligen kunde dom göra såna här program från olika platser runt om i Sverige, i en annan del av Umeå, på ett annat place, någonstans på västerslätt, i ett annat län än Värmland, på en annan ö än Gotland osv.
 
Programmet, På spåret har Åke alltid tyckt om men nu, med andra programledare så tar det ett tag innan man vant sig med dom. Det jag tycker är så tråkigt med just det programmet är att dom ofta är utomlands (jag med mitt lokalsinne), kunde dom inte göra ett liknande program istället men det kunde heta, Efter vägen, eller på väg, och då skulle det vara filmat från bilar och enbart i Sverige? Då kanske man hade en chans att lära sig något som sedan fastnade i skallen. Dom tävlande satt inte i tåg kupéer längre utan i framsätet, alternativt baksätet på bilar, intagna i studion. Kanske något för SVT att fundera på, en ny programserie.
 
Idag blir det nog en promenad i omgivningarna, hämta Kerstin och Janne på flyget, Åke pratade om att börja städa och eventuellt kasta något från källarförrådet (det tror jag först när jag ser att det har försvunnit något därifrån) och sedan skulle han varmköra Volvon lite, den hade blivit strömlös under dom här kalla dagarna och igår blev det för kort bit han körde, för att den skulle hinna ladda upp sig något.
 
Ni får ha en fin söndag, ser ju faktiskt ut att kunna bli en behaglig sådan.
Maria Lundmark Hällsten