Etikett: banan

Jag körde sönder…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi kom fram till ett daggigt, småkallt Fällfors, strax efter 12, på torsdag natt. Det var inte mer att göra än att kasta ut sakerna som stod i vägen för sängarna, så man fick gå och lägga sig och be en liten…till vädergudarna, att det skulle bli fint, på fredagen.

Dåligt med sömnen, då jag vaknade efter någon timme av att bussen hade som slagsida och jag tyckte att jag fick kravla mig upp till huvudkudden, lade mig på tvärsan, och sov väl nån timme åt gången. Och visst hade bussen stark lutning åt ena hållet, man fick ta i, för att ta sig upp 😀

Det var lite blåsigt, småkallt på morgontimmen, bussen klossades upp, lossade Camaron, ut med markisen, och medan Åke gjorde i ordning bilen för besiktning, så gick jag på förarmötet. Solen böt igenom och vädret blev verkligen toppen, om än blåsigt, men det var medvind 😀

Jag började med en tid på 13.98, körde för fort, ändrade till 13.58, körde för fort igen, nämligen 13.48, och sen vände det, det har varit ett enda gissande på tider. Och jag tycker inte jag kan göra annat än gasa järnet. Sen är det upp till väder, vind, bilen, you name it.

Nå, jag blev då inkvalad och det är huvudsaken. Vi var även på Roger Andersson om detta med hans färg på sin crooccs, nu var det en grå färg han hade på sig. 4 kval körde vi på fredagen och näst sista kvalrunden, då hände det…jag hade kommit över mål, rundat kurvan på retursträckan, och skulle veva ner rutan för att få in lite luft, pang, så knäckte jag fönsterveven, och det, mina vänner, var det enda haveriet för vår del. Inte en enda gång, lyfte vi på huven…bra bil, va 😀

Sedan avslutades kvällen i gott sällskap med våra grannar Ola Åbergh med sitt sällskap Eva.

Lördagen bjöd på ännu bättre väder och jag hade redan kvällen innan, skrivit 13.62 på rutan. Jag gick ner på förarmötet, och döm om min förvåning, då Roger pekade på sina skor, han hade bytt, så nu satt det ett par blå crooccs på fötterna, vilken lycka, nu skulle väl turen komma tillbaka.

11758874_897077300381126_1111160259_n

Nicco följde inte med till starten, utan låg kvar i bussen och lyssnade på speakern. Jag kör och tycker det känns toppen, kommer in under markisen, efter avslutad runda, Nicco kommer ut ur bussen med ett stort smile, jag hade kört på 13.63 och var kvaletta med 1200 tusendelar fel marginal. Och därmed var det bevisat, man ska aldrig byta ett vinnande koncept, Roger måste fortsätta med sina blå 😀

Och där åkte också Ola Åbergh ner från sin andra plats till en tredje, och skulle ta ett allvarligt snack med Roger, om dessa skor, han lät inte god 😀

Lyckan blev dock kortvarig, då Pata Söderberg, en jäkel på att sätta tider, slog min med 2 tusendelar och jag åkte därmed ner ett pinnhål, och blev kvaltvåa. Sen var det dags för eliminering och jag tog mig till sista rundan, innan finalen, då jag mötte Pata, och vi gjorde bägge två, samma misstag, körde för fort, jag körde dock mer, för fort än han, och jag var ute.

Och efter det fick han Möta Kim Månsson och den rundan blev han vinnare i och segrare för denna tävling. Vi pratade efteråt, och jag sa till honom, att det absolut roligaste av allt, var att jag hade ett handikapp på exakt 4 sekunder, jag fick alltså starta 4 sekunder innan, och han, kom aldrig ikapp, och det är sällan, detta har hänt, jag fick också nöjet att möta Ola i ett kval, då han startade med handikapp, jag körde ikapp, och passerade, vilken känsla 😀

Sammanfattningsvis, en toppen tävling, bra väder och där hade vi också tumme med någon, då vi nästan hade packat ihop allt, så kom regnet och det var inte nådigt vad mycket vatten det fanns däruppe. Middag på X:et och hemma vid halvnio tiden igår, och nu får man njuta lite sol igen, härligt! Hoppas på en fin dag, för er alla!

Foto2751

 

 

007 014 015 019 024 025 026 030 032 034 055 056 058 060 061 063 064 067 068 069 072

 

 

Rutiner, att vara konsekvent

Jag skrev på FB igår, att jag i ett tidigt stadium fick lära mig av Anders ”Brälla” Brändström, vikten av att vara konsekvent, att göra saker på exakt samma sätt som man alltid gjort, om man ska köra dragracing, och lyckas.

Det gällde ända ner till minsta detalj, och man förstår ju varför, rutin, man måste få in rutin på det man gör, så kommer man också att, förhoppningsvis, få in samma vana då man kör, och kan då få dom rätta tiderna.

Jag sa då, på skoj, att jag nu vet varför jag åkte ut i första elimineringsrundan, Roger Andersson, bildomare, hade nya Crooccs för i år, han har så vitt jag kan komma ihåg, alltid haft blåa, men nu var dom plötsligt grön:

044

Nåja, jag valde den vänstra banan, eftersom jag kört dom bästa tiderna där, men det ville sig inte igår. Det lustiga i kråksången, var att alla som valde vänster, åkte ut, ja, inte alla i alla klasser, men många. Sen sa speakern, på radion och jag citerar: Vad är det med vänstra banan???

Det var i alla fall en trevlig tävling, Gustav och Nicco fick provsitta Lillbil´n, en Anglia som kommer upp i 239 kilomter/timme, en kilometer till och han hade fått åka hem, då ändras nämligen villkoren och han behöver en fallskärm:

031 035 036 038 040 077 078 079

Och nu åker vi hem imorgon, städar ur bussen, tvättar lite kläder, sover i våra egna sängar två nätter och sedan drar vi vidare till nästa tävling i Fällfors…ska bli så roligt 😀

En överraskning väntade oss då vi kom hem till stugan, Theresé och Sally hade pimpat vårt utedass, så det är svårt att låta bli att gå in där, bilder på detta kommer sedan, det tar så lång tid att ladda upp bilder här. Det blev ju ett fantastiskt bra väder igår och vi har sol idag med, så nu är det bäst man passar på att vistas ute, medan man kan. Önskar er alla en toppendag! 

046 062 063 037 053

Dagen flöt på…

Vi grillade korv igår, på en icke glödande björkvedhög, så grillad korv, vill jag nog inte kalla det vi åt, utan kanske kolstekt med kall kärna…typ. Men vi hade lite dålig tajming, och hade inte tid att vänta på någon glöd, nå, vi fixade det i alla fall.

Tårtan gjorde jag klar, och den blev med 3 olika fyllningar, lite tråkig botten bara, det blev med rulltårts bottnar, och dom blir inte så där saftig. Så använde jag jordgubbssylt, och på det jordgubbsfluff, andra lagret en vitchoklad mousse toppad med riven choklad och tredje och sista lagret en marsan kräm utrörd med extra saltat smör och tunnskivade bananer på det. Jomen det blev gott!

003

Mamma, Bosse, jag, Åke, Tina, Gustaf och givetvis Nicco, fikade tillsammans.

013

026

Jaja, Winstone fick också vara med:

018

Mycket tårta blev det över så det var ju tur att Ricky, var ute och premiär körde (för i år) sin Cadillac:

w11Bild tagen vid tidigare tillfälle

Och han kom in på kaffe och tårta, så den krymper, sakta men säkert 😀

Ser ut att bli sol idag med, kalla nätter och varma dagar, det är ju rätt ok, och att vi fått tillbaka ljuset är svårt att missa, det tar en stund längre på kvällarna innan solen går ner och den är redan uppe då man vaknar…visst, lite beroende på, när man kliver upp, förstås.

Önskar er alla en solig och fin dag!

010

 

 

Snart… första start

 

Det blev, som ni säkert förstod, inget race igår, solen kom fram under tio minuter och det slutade för all del att regna vid halv sex snåret, men det var alldeles försent för att hinna torka upp banan.
Däremot är det sagt att idag, klockan nio, är första start, utan förarmöte innan, körordning fick vi halv elva igår kväll, Niccos klass är först ut och sedan vi. Jag var försten ut i Piteå, efter allt skvalande där, och nu fick jag veta av säkerhetschefen här, varför det kändes som att åka på en skridskobana i banslutet, förmodligen för att det var fukt kvar, banan var för kall, vilket den absolut inte får vara. Vi får se hur dom får till det här.
Dessutom har jag nu förhört mig om vilka regler vi ska köra efter här, och det blir detta med Dial In, jag skriver på rutan inför första kvalrundan, vad jag ”tror” att jag kommer att köra, sedan får vi se hur pass bra jag är på att gissa. Theresé tycker att det är en idiotisk regel och jag är böjd att hålla med.
Min klass är ju helt klart en inkörsport till dom större klasserna och en nybörjare som kanske aldrig testat bilen får ju hålla på att justera bilen efter varje kval och kan ju då aldrig heller få en ärlig chans till att kvala in. Reaktionen däremot är ju upp till oss chaufförer medan bilen kan vi inte rå så mycket över. Nå, kanske det blir kul också, vi får se, jag kommer att skriva…13.38, och sedan ger jag järnet och hoppas på det bästa 🙂
Ha en fin dag allihop!

I final, på en räkmacka

 

Gårdagen var låååång, värsta saneringen i historien då en Jens Eklund, Pro Street, spillde växellådsolja över 200 meter, det tog timmar att ta bort det. Våra kvaltider flyttades fram, vart efter och sedan vid eliminering fortsatte framflyttandet.
När vi så sedan stod upplajnade och klara för start… vad tror ni händer… det sätter igång att regna, igen. Tredje gången den här helgen då vi står i startgroparna, som detta händer, och det är så surt. Man är ju laddad och klar.
Detta innebar nu att Emelie Jonsson, som jag skulle möta inför finalen, var tvungen att packa ihop och åka hem då hennes lillebrorsa skulle konfirmeras idag, och i och med det är Maria Lundmark Hällsten, automatiskt i finalen och en pokal får följa med hem, oavsett om det nu blir som etta eller tvåa, det lär ju visa sig.
Jättekul med en buckla till, men inte ett kul sätt att få den på, man får som alltid fundera på vem som egentligen skulle ha suttit där vid finalkörningen. Det är väl det här som kallas för räkmacka 🙂
Nicco var även hon laddad, hon skulle möta en juniorstock, och det är en betydligt långsammare dragster och Nicco skulle få jaga ikapp henne i 6.2 sekunder… med andra ord spännande. Eftersom Nicco var kvaletta får hon möta den med sämst reaktion.
Nu ville det sig inte, efter burnouten stannade dragstern av och innan dom fått igång den så var det försent, det var bara att dra undan den. Felet… mest troligt en metanolkran som stängdes efter burnen och hon fick för lite metanol. Nu vet vi det och ska sätta fast kranen så den inte går att stänga av, inför Fällfors till helgen.
Dom har planerat första start… med oss, klockan tio, men tillåt mig tvivla, det har regnat rätt så mycket och det är dessutom grått ute, men vi kan ju alltid hålla en tumme.
Vi läste inbjudan hit till tävlingen igår, en gång till för att se vad som stod om prisutdelningen, där hittade jag följande två meningar, och nu måste dom väl ändå ha varit ute och cyklat, jag citerar: Tillåtet för team att campa på banan. Duschmöjligheter finns på banan.
Aha… såvitt jag vet heter det depå, där vi nu står, och banan är väl där vi kör… får i verkligen campa och duscha därute, moahaha… over and out från Pite dragway. Ha en fin dag allihop!

Aldrig upp på höga höjder….

Av , , 4 kommentarer 4

 

Åkes pappa, har ju en stuga uppe i Kittelfjäll…eller ja, en mil bortanför. Det är inte ofta vi är där och mest beror det ju på avståndet, man ids som inte sitta och köra 33 mil, enkel väg, bara för en helg. En av gångerna då vi var där, jag gissar på att det var för en 7-8 år sedan, så hittade Åke på att han och Theresé skulle ge sig på en liten fjällvandring, upp på fjället mitt emot stugan.
 
Här en tavla, målad av Åkes farbror, Jean Ragnar, som föreställer fjället dom var upp på, och tanken var att nå den lilla knixen, på den högsta punkten.
 
Jag och Nicco stannade kvar där då hon var för liten för en sån strapats och sedan var det nog inte så välplanerat. Theresé och Åke tog med sig varsin banan och lite vatten och sa att dom skulle vara tillbaka på en stund, jo tjena! Fyra timmar tog det innan dom var på andra sidan, inte allra längst upp på toppen dit dom egentligen hade velat gå, men den sista biten var alldeles för mycket. Jag hade viss mobilkontakt med dom, via sms, att ringa gick inte, och när jag stod på altanen med kikaren i högsta hugg, och jag visste vart på fjället dom skulle vara, så kunde jag urskilja två mus sk-tar, långt långt borta.
 
När dom kom tillbaka, schaskade det ur Theresé skor, hon hade klivit över diken och in vattenhål, hon var ganska så less. Myggen hade bitit henne så hon såg ut som en boxare och lunchen var passerad för längesedan. Nu var det dags för middag.
 
Åke sa då, att han skulle göra om det igen, men han skulle sluta röka innan dess. Igår kväll sa han att han ville dit igen, ja, sa jag, bestäm ett datum så sticker vi, men då ska vi ha med grejer så vi kan tända upp en eld och grilla oss en korv, full kaffetermos och andra välbehövliga saker. Nicco ville också med dit upp, gissar att hon tänker på alla fina bilder man kan ta där uppifrån. Ja, jag ska då börja ligga i hårdträning igen, jag och Kerstin ska börja om med våra promenader och nu är sötebrödsdagarna över. Så jag kommer att vara redo för fjället…men kommer du att vara det Åke? 🙂
 
Ha en fin trettondag, själv ska jag iväg och jobba klockan två, borde ge lite mer pengar än en vanlig dag.

Dagens bläää…

Visst är det lustigt att ingenting bara kan få vara som det är utan det ska saboteras så fort som bara möjligt.

Nu pratar jag om den nya skateparken. Vi snackade tvärt om den för några dagar sedan och att det är roligt att det byggs något som många har glädje av. Ja sa jag, men man kan ändå undra över om platsen för parken var så lämplig, hur länge kommer det att dröja innan det slängs in flaskor och diverse saker på banan. Jo, det fick jag höra, det var redan gjort. Det låg glas splitter därnere redan i torsdags. Såååå fuktansvärt dåligt, av dom som gjorde det, hoppas att ni använder er av det ni förhoppningsvis har mellan öronen, nästa gång ni blir sugna på att kasta sönder något.

Maria Lundmark Hällsten