Etikett: barnen

Kommer aldrig att förglömma…

Av , , 2 kommentarer 7

 

Idag är det precis ett år sedan jag började jobba hos min nuvarande chef. Känns som man känt henne i evigheter men tidsmässigt, skulle jag ha gissat på ett halvår. Roade mig med att gå tillbaka och läsa lite i arkivet.
Jag vet nämligen att jag bara fick några få dagar på förskolan innan jag började min anställning, och att förra årets första snö, var i oktober. Nu hade jag inte skrivit det så jag har inte ett exakt datum, men minnet av den dagen lever kvar och kommer nog så att göra.
Det var nämligen en ”vanlig” utedag på förskolan. Allihop skulle ut och rätt var det är så kom då snön. Bråttom blev det för alla som var kvar inne, det jublades och var sååå roligt med all snö. Eller snö och snö, det kunde nog mer liknas vid snöglopp.
Det som började så fantastiskt roligt vände på några minuter och blev till värsta katastrofen. Vissa barn hade väl inte kläder som höll emot det blöta, vantar tappades, mera snö vräkte ner och som genom ett trollslag, så grinande vartenda barn på hela vår avdelning på förskolan, och skulle in. Snacka om kalabaliken i Bender.
Ja, huvva… det är säkert inte så långt borta, detta med snön, och nej, jag köper inte det där med att det blir så ljust, jag vill ha mörkt, helst hela vintern, jag struntar högaktningsfullt i den ljusa snön, jag hatar snö… eller, mja, det kan vara trevligt det med, nån dag, eller två, till julafton kan det passa.
Chefen utlovade tårta idag, dagen till ära, så man har alltså go ‘fika att se fram emot. Sen ska jag nog upp till mamma innan jobbet och göra en snabbvisit, säkert med kaffe inblandat :-)  sen var helgen här igen. På tisdag kommer Theresé och busungen Sally hit, dom stannar några dagar så man kanske skulle ta och rydda lite här, i helgen. Jag önskar er alla en fin fredag, och för att skriva det jag skrev den 15/10 ifjol, kom ihåg, all snö som är gul är inte piss, det kan vara öl också, så varför chansa :-)

En grym pryl

Av , , 9 kommentarer 6

 

Tema ljus, är en utmanings bild, hm…då skulle det ha kunnat vara en bild på jag då, ljushuvud som man är :-)
 
Men jag sätter ut en bild på dessa ljuslyktor som min mamma gav till mig i julklapp, det blir ett väldigt fint sken i dom:
Och sedan har vi lite Halloween lyktor:
 
Och sen kan jag inte låta bli att sätta ut en del av min samling på ljus, nu har jag inte överdrivet många, det har blivit en del och vissa har jag eldat upp, av leda på dom, andra har jag gömt bort i nåt skåp, någonstans på jorden men dessa fanns i bokhyllan:
 
Ljus och varmt, kunde det ha blivit om vi skulle haft riktigt otur, i förrgår. Jag hade ju varit på Expo och köpt nya besticklådor och diskställ, kommer till huset, lägger upp besticklådorna på spisen, vänder mig om för att kasta något i skräp påsen, vänder mig om igen och då ryker det om lådan som ligger underst, någon har satt på den största plattan på spisen, på ettan, och den är glödhet.
 
Så där smälte besticklådan fast i plattan och efter 25 minuter var fortfarande plattan så het att man inte kunde ta i den, så det har jag räknat ut alldeles själv, att spisen har förmodligen stått på under hela natten. Nu ska vi tacka någon däruppe…kanske, för att inget annat brändes ner, såsom huset eller nåt sånt, det kunde ha tagit en ände av förskräckelse, en Maj brasa i Mars, är ju inte roligt.
 
Nå, nu sitter i alla fall en ny platta där, tack Micke! Och inget allvarligare inträffade ju, så det är bara att gå vidare och vara glad.
 
Vi stökade och bökade i huset igår och så här ser nu vårat badrum ut:
 
Duschhörnan kan vikas in ändå mot väggen så den inte tar så stor plats och det är ju bra i ett litet badrum:
 
Sen hittade jag en grym pryl, i ordets rätta bemärkelse om barnen ska vara med och greja:
 
Jag räknade ut att det skulle ha något med bakning att göra, och det stämde, Åke sa att man kunde använda den till pepparkaksbak, en gör runda, en gör stjärnor och en gör hjärtan och sen var det en till. Snacka om att rationalisera själva utstansandet. Där har då barnen gått och längtat efter att kladda med degen, så plockar man fram den där, tjopp tjopp så var kakorna stansade och klar, tack och hej. Då kan man snacka om grym pryl :-)
 
Näpp, frukost väntar…sen kanske man skulle ringa Kerstin och fråga om hon ska med ut en sväng. Klockan två är det jobbardags igen. Ha en fin torsdag!

Tittarstorm

Av , , 2 kommentarer 7

 

Det visades en dokumentär igår, på tv, och den handlade om naturen och vad vi gör med den. Åke tyckte att den påminde om utbildningsprogram man fick se i skolan, och det kan man ju hålla med om.
 
Men sa jag, aldrig någonsin kommer det väl att komma något som är så intressant så barnen idag, antingen får gå hem för att se det eller att tv:n dras in i klassummet, som det gjordes då Ingemar Stenmark skulle åka slalom.
 
Vilken tittarstorm det var och vilken glädje att få följa med i detta. Då kan man inte annat än tycka att det är synd att det inte är så idag, att dom går miste om sammanhållningen kring detta fenomen, och att få ha något som nästan alla, tyckte samma sak om.
 
Idag behövs det inte länge, dom kan kolla in eller hitta sakerna på nätet, efter skoltid, det uppskattas inte på samma sätt, vart man än vänder sig så finns det redan där. Ingenting blir längre så intressant eller spännande att man måste följa med då det händer.
 
Vad spelar det för roll idag, om du missar en uttagning till melodifestivalen, det är redan uttjatad innan nästan uttagning. Skidor kan du se varje dag på tv, det är bara att slå igång den. När det tävlas idag är det ingen som riktigt står ut som Ingemar gjorde, utan allt rör sig om hundradelar, skidorna ska trimmas så det tar flera timmar att preparera dom inför ett åk. Nästan som doping, den som kan mest om sina skidor, har den rätta tekniken i kurvorna, den åker också snabbast.
 
När det gäller musik så kan man också börja undra hur många låtar det kan göras idag som inte är plagiat? Någonstans måste det ju ta slut. Hur snabbt kan någon åka slalom, det är samma sak där, den dagen borde ju komma då ingen kan åka snabbare, men när? Eller så kommer den aldrig för det hittas hela tiden på nya regler och sätt att göra sakerna på, så man lär väl aldrig få veta hur det slutade.
 
Nå, nu är då en sak säker, frukostdags och sedan drar jag iväg till jobbet, det är måndag, till er som inte har koll på det. Önskar er alla en fin sådan!

Hon glömde barnen…inte jag

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Läste en krönika igår, från en gammal tidning och skrattade högt. En mamma som hade ett viktigt möte på jobbet och innan dess skulle hon göra barnen klar för dagis, snurra runt i huset för att få allt klart i tid och när dom är på väg ut genom dörren så smiter grannkatten in i huset.
 
Första tanken hon fick var att förtränga bilden av katten och bara låsa igen dörren men då dök en annan bild upp i huvudet på henne, hur det skulle se ut då hon kom hem till ett hus med nedpinkade och sönderklösta möbler. Så hon återvände in i huset och fick genomgå en mindre kamp innan hon fått tag i katten.
 
Ut med katten, och in i bilen, sedan järnet till jobbet. Hon sitter försjunken i tankar och känner sig ändå rätt så nöjd, hon skulle hinna till mötet. Då hörs en röst från baksätet –Mamma, ska vi få vara på ditt jobb idag? Hon hade totalt glömt bort sina barn och då sprack hela hennes schema.
 
Kunde återigen känna igen det där, att vara lite disträ eller bara rent ut sagt, glömsk. Som nu, då Theresé var här och jag plockade fram varmkorv från frysen, detta skulle bli lördagens lunch. När jag sedan ska gå och värma upp den så upptäckte jag att det inte alls var varmkorv i byttan utan köttsoppa (ja jag vet Ingegerd, det är därför man ska märka upp vad man stoppar in i frysen), fick raskt ställa undan den byttan och plocka fram en annan, fylld med korv.
 
Nå, då var i alla fall söndagens lunch räddad, för då fixade jag köttsoppan till jag och Åke, och Theresé samt Nico skulle ha chicken nuggets och ris. När maten skulle serveras så säger jag till Åke, att köttsoppan är till oss. –Ok, svarar han och öser upp soppan på en flat tallrik. Är vi smått förvirrade eller är vi :-)
 
Åkte upp till morsan igår och fick mig en kaffe, sedan handlade jag lite mat på Ica, hem och ställde undan den, diskade, surfade på nätet en kvarrt och sedan var det dags att hämta Nico på skolan.
 
Hon hade ju tid för klippning och toning av håret, så numer har hon bara en färg i håret, det blev jättebra. Hann också med en sväng till elkedjan, där jag införskaffade en lampa som vi ska ha i det som kommer att bli vårat nya badrum, i huset. Hade hört att man inte får ha vilken lampa som helst i ett badrum, men hon som jobbade där plockade fram ett häfte och läste sig till att så länge lampan sitter med minst 60 centimeters avstånd från duschen, så kan man ha vilken lampa som helst, så då fick jag ha den som jag ville ha, fint! Så här ser den ut:
 
Den ska sitta längst efter väggen, då det aldrig har suttit någon lampa uppe i taket, sedan kommer det att finnas en inbyggd lampa i badrums spegeln, så då tror jag att vi kommer att klara oss. Önskar er alla en fin onsdag!

Sjötomt???

Av , , 4 kommentarer 3

 

Därnere runt Uppsala tycks vi ha sett en hel del sjögräs, sådär i dikeskanterna, detta ska då bero på att det en gång i tiden har varit en sjö där. Så är det även där borta där Theresé och Anders nu har köpt sig lite mark samt hus på densamme.
 
Jag sa att dom skulle bygga sig en liten brygga där, från vägen och sedan sälja fiskekort, Åke fyllde på med en mekanisk flytbrygga, vem skulle kunna se att det faktiskt inte är något vatten där, med allt det sjögräs som finns?
 
Nicco noterade att det var ett litet stängsel, därutanför sjögräset och undrade varför det satt där. Det har väl varit något djur av nåt slag, sa jag, du får väl fråga Theresé. Jag vet inte vad hon fick till svar men jag hörde vad Nicco sa och jag citerar: -Aha, det är alltså sjöhästar då!
 
Nicco har lärt känna några tjejer därnere i Järlåsa, en av dom, Elin, var med på lördagskvällen och hon och Nicco satt och spelade kort, men dom tyckte att kortleken var i jobbigaste laget, och jag förstår dom:
 
Mr Bean är inte att leka med.
 
Igår var det då min första dag på förskolan, det gick bara bra, jag höll mig lite i bakgrunden och lät barnen komma fram till mig och ställa frågor, det gör dom, för eller senare, och jag fick min några anhängare :-)
 
Vilka charmtroll det finns, En liten kille kom ut genom dörren och föll framlänges, jag förväntade mig ett gallskrik, men han var knäpptyst, upp på benen igen och när han vandrade iväg så hade mössan halkat ner för ögonen. Han sa fortfarande ingenting, inga protester överhuvudtaget utan han knallade vidare. Jag hann fram till honom och drog upp mössan så han skulle se åt vilket håll han var på väg.
 
Efter ett tag därute så blev han satt i en vagn, även där, så råkade mössan halka ner men han opponerar sig icket utan man ser bara hur han lutar huvudet bakåt för att få in lite ljus, vilken kille, inga klagomål utan han finner sig i att han ser lite sämre…just då. Kan man annat än le?
 
Tänk också vad mycket man missar, när det gäller just barn. Såna här småsaker som det här med mössan, eller när dom säger något som blir hur tokigt som helst men om du inte står där, just i det ögonblicket så har du missat det.
 
Jag kommer ihåg när Nicco gick på förskolan, då hade dom ju ibland besök av polisen, som var där för att visa upp bilen och prata lite och visa upp sina saker. Just denna gång så hade dom plockat fram sina handfängslen och genast så ropade en av killarna till – Såna där har min pappa!!!
 
Nu lät det ju väldigt roligt då han sa så, för vem kunde veta, som inte kände honom, att hans pappa också jobbade som polis, så det var kanske inte så konstigt. Nä, ibland önskar man att man kunde vara en fluga på väggen, men jag lär nog få vara med om många såna där små händelser när jag nu finns på plats, enkom för att hålla koll på vad barnen gör.
 
Det är ett stort jobb dom gör, våra förskolefröknar, tänk er ljudnivån, alla som ska servas och framförallt vilket ansvar som vilar på deras axlar, dom gör det bra. Själv tyckte jag att det bara gick bra men visst kände man sig lite tung i huvudet då man kom hem, förmodligen för allt ljud som man är utsatt för, hela tiden. Nu önskar jag er alla en bra tisdag, det tänker jag ordna till mig, i alla fall!

Bojkottar

Hm, *funderar* på ordet, bojkottar. En boj vet ju alla vad det är, en livräddare för en som inte kan simma, kottar kallar man ju ibland dom små barnen, kan då bojkottar vara ett annat ord för mindre livbojar, mja…

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Polisen

Dom visade ett program om trafikpolisen i England igår, och där använde dom sig av barnen utanför en skola. Dom klockade bilisterna och dom som körde för fort blev stoppade, dom slapp böterna men fick stå till svars inför barnen som knappt vågade ta sig över vägen då det var så många som körde för fort.

Ett ganska effektivt sätt att få människor att fatta vad dom håller på med…tror jag. Vad hjälper det att dom kom med en massa bortförklaringar om att dom hade så bråttom för dom skulle göra ditt och datt. Du, sa polisen, din dotter som ligger sjuk, blir inte hjälpt av att du kör för fort och kanske slutar själv på lasarettet efter en bilolycka. Och det har han så rätt i.
 
Jag vet att dom med jämna mellanrum brukar stå utanför Hedlundskolan, där det är en 30 sträcka. Fröknarna fick säga till barnen att inte stå och hänga vid stängslet för bilisterna skämdes så hemskt då dom blev stoppade, och barnen ropade och frågade hur fort dom hade kört. Själv tyckte jag nästan att det var rätt åt dom. Visst, man kan alltid glömma av sig och ibland göra fel, men dom som kör för fort bara för att dom tror sig tjäna så mycket tid på det, borde väl veta, innerst inne, att i stadskörning så tjänar du endast få sekunder, och det är inte värt det.
 
Men, apropå att skylla ifrån sig, det är ju något man oftast vill göra, eller vill och vill, man tror sig i alla fall komma lindrigare undan om man kommer med en bortförklaring, till varför man gjort som man gjort.
 
Detta är nu preskriberat men när jag var 12 år och ”lånade” brorsan moped uppe i stugan och skjutsade två kompisar på den, samt struntade i hjälmen och mopeden var något trimmad. Så blev jag då stoppad av en polis som turligt nog inte var i tjänst. Jag hade lämnat av kompisarna och var på väg hem, i kurvan nedanför stugan poppade denna gubbe upp på vägen och gjorde stopp tecknet.
 
Jag bromsade in och den första frågan jag fick var –Hur gammal är du? Ehhh, 15, svarade jag. Vart har du hjälmen? Jooo, jag har glömt den men var precis på väg att hämta den (totalt oskyldig, eller hur?). Ja, sa han, jag vill aldrig mer se att du skjutsar någon på mopeden, och hjälm ska du ha på huvudet. Ok, sa jag, överlycklig över att han aldrig nämnde farten jag hade hållit, sedan tordes jag inte ens lägga in tvåan då jag körde därifrån. Hahaha…så kan det gå. Hjälmen användes sedan flitigt, bättre det än att bli stoppad för en sån sak, skjutsningen var däremot svårare att låta bli, men hädanefter tog jag dom en och en. Farten däremot var inget han hade sagt något om och inget jag sedan brydde mig om heller, det finns inte så gott om poliser i tjänst, däruppe i stugan.
 
Ni får ha en bra dag!
 
 

Ingen prenumeration här inte

Av , , Bli först att kommentera 3

Dom ringde från serieförlaget i förrgår och killen sa att han såg att vi prenumererat på Bamse eller Kalle Anka och därför ringde han.

Näpp svarade jag, inte Bamse eller Kalle, däremot Knasen.

-Aha sa killen, får man fråga vad barnen tyckte om Knasen då?

-Jadu sa jag, det var inga barn som läste den utan min man.

Då blev det tyst under någon sekund och sedan sa han lite tryckt, men får man fråga vad din man då tyckte om den och vad läser han idag. Ja han läser inte tidningar han läser böcker svarade jag så blev man av med honom, relativt snabbt. Hahahaha….

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Egenhändigt gjord snus

Av , , 14 kommentarer 3

Apropå min hemmagjorda tandställning som jag skrev om igår och att göra egna saker, så kom jag helt osökt att tänka på våran hemmagjorda snus.

Det var min kusin Anna och jag som var sugna på att testa att ha något under läppen, vi var väl runt 10-11 år och tyckte att det såg intressant ut, det där snuset under läppen. Jag vet att min farbror, Annas pappa, snusade och vid ett tillfälle frågade han om jag vill prova på. Javisst sa jag, han lade ut lite snus på ovansidan av min hand, mellan tummen och pekfingret, sedan sa han att man skulle dra in det i näsan, vilket jag gjorde och du, det var ingen höjdare.
 
Men det var samtidigt inget jag hade sett tidigare, att man skulle dra in det genom näsan. Han tyckte väl att jag skulle göra det som avskräckande exempel och trodde att jag inte skulle vara så nyfiken längre, men ack vad han bedrog sig.
 
Nåväl, vår hemma lagade snus bestod i sumpen från lappkaffet, kokat ute på elden. Sedan rörde vi ner en hel del salt i smeten och lade in en ordentlig portion under läppen, sedan gick vi där och spottade samt slickade bort kaffesumpen som hamnade utanför och tyckte väl givetvis att vi såg jätte coola ut. Näpp, några snusare blev vi aldrig, varken Anna eller jag. Kan det ha berott på kockarna?
 
Vet inte om jag skulle ta upp detta på den här sidan, men jag hoppas att barnen idag är lite klokare än vad vi var. Det var nämligen så att vi även provade på naturens cigarretter. Kan ni gissa vad det är? Torkade vass strån som vi tuttade på och drog in röken ifrån. Det var inte heller helt tvärenkelt, ibland brände man sig eftersom vass stråna inte innehöll något och då blev det varmt om man drog för häftigt, men rökas skulle det. Ja, som sagt, vilka påhitt, men fantasin och kreativiteten var det inget fel på :-)
 
Nu blir det morgonens första kaffekopp och sen får vi se vad dagen har att erbjuda, lutar åt en öl på klubben ikväll. Ha en bra lördag (se Theresé, nu fick jag till det, för visst är det lördag idag?).

Helt orädd…ska man vara

Av , , Bli först att kommentera 3

Gick ut och hämtade Jennifer på scouterna igår kväll, i stormen och snön, då man egentligen skulle ha suttit framför en öppen brasa någonstans i världen. Det var som att gå i lera, man tog två steg framåt och ett bakåt. Dessutom fick jag öva i att gå ner i spagat. Det är fruktansvärt halt under snön och det är där traktorskopan legat mot backen. Varför kan dom inte sätta en typ av rasp därunder i stället för att det bara ska var blankt? Inte är det konstigt att folk bryter benen av sig. Det behöver ju inte vara så dom river upp den hårdpackade snön under, bara så pass att det inte blir blankt.

Jennifer hade ett litet utlägg på hemvägen om att när man är rädd för att halka så gör man ju det. Sant, därför att man går och spänner sig, och jag tror också att ju äldre man blir desto värre är det.
 
Minns en vinter då jag hämtade Jennifer från skolan, hela skolgården var ett stort, tjockt ishav och barnen sprang omkring helt oberörda medan alla lärare och fröknar trippade runt gården och vevade på med armarna. En fritidsfröken kom fram och vi stod och pratade, och hon sa att visst är det konstigt att dom inte ramlar? Nä, sa jag, egentligen inte, dom är inte rädd för att falla, dom tänker nog inte ens på det så dom håller upp farten och därför klarar dom sig. Dessutom så har dom bara hälften av en vuxens längd så om dom ramlar så blir det inte så högt fall. Dom glider bara omkull, och vi sätter oss med en ordentlig smäll.
 
Jag och Åke var ute och körde för nån vecka sedan och körde på Morkullevägen, Åke frågade om bron eller viadukten som vi alltid kallade den då jag bodde på Mariehem, hade funnits där (man passerar under bron på väg upp på Mariehemscentrum). Ja svarade jag, såvitt jag minns så har den det. Och där har man sprungit många gånger uppe på räcket. Helt orädd för döden eller vad som skulle ha kunnat hända om man tippat över på fel sida. Det är trots allt några meter ner till asfalten. Men återigen, man var inte rädd och det var nog det som räddade en, plus en massa tur.
 
Idag är det broddar under skorna, ska jag gå ner i spagat ska det vara för att jag vill det, inte för att man blir lurad till det. Ha en bra dag och håll er på benen.