Etikett: barnen

Helt orädd…ska man vara

Av , , Bli först att kommentera 3

Gick ut och hämtade Jennifer på scouterna igår kväll, i stormen och snön, då man egentligen skulle ha suttit framför en öppen brasa någonstans i världen. Det var som att gå i lera, man tog två steg framåt och ett bakåt. Dessutom fick jag öva i att gå ner i spagat. Det är fruktansvärt halt under snön och det är där traktorskopan legat mot backen. Varför kan dom inte sätta en typ av rasp därunder i stället för att det bara ska var blankt? Inte är det konstigt att folk bryter benen av sig. Det behöver ju inte vara så dom river upp den hårdpackade snön under, bara så pass att det inte blir blankt.

Jennifer hade ett litet utlägg på hemvägen om att när man är rädd för att halka så gör man ju det. Sant, därför att man går och spänner sig, och jag tror också att ju äldre man blir desto värre är det.
 
Minns en vinter då jag hämtade Jennifer från skolan, hela skolgården var ett stort, tjockt ishav och barnen sprang omkring helt oberörda medan alla lärare och fröknar trippade runt gården och vevade på med armarna. En fritidsfröken kom fram och vi stod och pratade, och hon sa att visst är det konstigt att dom inte ramlar? Nä, sa jag, egentligen inte, dom är inte rädd för att falla, dom tänker nog inte ens på det så dom håller upp farten och därför klarar dom sig. Dessutom så har dom bara hälften av en vuxens längd så om dom ramlar så blir det inte så högt fall. Dom glider bara omkull, och vi sätter oss med en ordentlig smäll.
 
Jag och Åke var ute och körde för nån vecka sedan och körde på Morkullevägen, Åke frågade om bron eller viadukten som vi alltid kallade den då jag bodde på Mariehem, hade funnits där (man passerar under bron på väg upp på Mariehemscentrum). Ja svarade jag, såvitt jag minns så har den det. Och där har man sprungit många gånger uppe på räcket. Helt orädd för döden eller vad som skulle ha kunnat hända om man tippat över på fel sida. Det är trots allt några meter ner till asfalten. Men återigen, man var inte rädd och det var nog det som räddade en, plus en massa tur.
 
Idag är det broddar under skorna, ska jag gå ner i spagat ska det vara för att jag vill det, inte för att man blir lurad till det. Ha en bra dag och håll er på benen.

Julrullar, jo tack så mycket!

Av , , Bli först att kommentera 3

Vid lunchen igår så åt jag och Åke blodpudding, ingen favoriträtt men nångång per halvår så äter vi det. Jag frågade Jennifer vad den vegetariska versionen på blodpudding var, då hon äter vegetariskt i skolan. Det var så olika sa hon men blodpudding får dom tydligen inte längre i skolan, det är potatisbullar istället.

Hm, jag som trodde att barnen tyckte om blodpudding.

Hon tyckte då i alla fall att julbordet i skolan var det bästa. Jaha sa jag, och vad fick du då? Vårrullar, svarade hon, Men Hallå, vaddå vårrullar, skulle det vara julmat det, då får dom väl ändå döpa om den till julrullar.

En granne som mina föräldrar hade för längesedan, var dagmamma, och hon hade en pojke där som tydligen aldrig, fick äta något som var onyttigt eller konstigt på något sätt. Då han fyllde sex år frågade denna granne, honom vad han önskade sig mest av allt. Jo, det var blodpudding det. Han hade hört dom andra barnen prata så varmt om just den och han ville så gärna smaka. Hon fixade blodpudding till honom på hans födelsedag och med mammans, högst motvilliga medgivande, fick han smaka men om han någonson fick äta det hemma, ska var osagt. Idag har han förhoppningsvis flyttat hemifrån och bestämmer själv vad han vill ha för mat.

Ha en bra dag och planera en god middag, och framför allt, en middag ni själv vill ha!

Smart sak

Av , , Bli först att kommentera 3

Den här lilla, smarta prylen fick vi av lillasyster Emma, i julklapp. Någon som ser vad det är?

 
Man trycker dit disktrasan så den får hängtorka mellan varven, otroligt bra sak, oftast knölar man ihop trasan och då klarar dom sig inte så länge, eller som man gjorde tidigare, hängde dom över kranen, vilket jag fått lära mig att man inte ska göra eftersom den innehåller en massa bakterier som man kanske vill slippa få på en kran man tömmer på vatten då och då.
 
Igår åkte jag och Åke ut på den årliga turen förbi Fredrikshall, ni vet det där stället i närheten av Rödåsel, där dom lyser upp sina hus med diverse lampor. Nu är det inte bara ett hus som har dekorationer utan flera stycken har hängt på men det är fortfarande en som leder ligan med sina utsmyckningar.
 
För längesen, då det inte var så vanligt med utomhusbelysning och långt innan dom började med Botniabanan, fanns det ett hus, ganska när bilbesiktningen som dagarna innan julafton, alltid satte ut en tomte i trädgården, i naturlig storlek. Det var då våran årliga utflykt, att köra förbi och kolla om den satt där, som vanligt. Nu var det väl mest för barnens skull vi gjort detta men dom behöll inte intresset så länge.
 
Själv har vi sagt, den dagen vi eventuellt kommer att bo i ett hus, att vi stoppar ner ett par kängor i skorstenen och spelar in ett skrik som sätter igång varje gång någon passerar på trottoaren…typ som Långben brukar låta. Det vore väl någonting?
 
Ni får ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten