Etikett: båt

Hur kul är det…på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

Jo, det blev en heldag ute i solen, igår. Man ska ju verkligen passa på då man får tillfälle, man vet aldrig hur länge solen kommer att skina. Imorgon kan det vara snöstorm, vem vet.

Jan A kom förbi och fick sig en kaffe, han hälsade på Lennart och jag påpekade att jag tyckte att Lennart börjar se lite insjunken ut, i bröstkorgen, och jag fick medhåll. Lite hängig också…så det kanske får bli en steloperation på honom här framöver, jag ska konferera med mina läkarkollegor först, Tina är ju en som jag kan ta sånt med.

Maten vi blev bjuden på, hos Jan A och Ingegerd, var underbart god, schnitzel, och potatisgratäng, tomater och små broccoli i ugnsform. En god efterrätt och en massa annat till :D

2016-04-09 19.02.29 2016-04-09 19.03.15 2016-04-09 21.20.39Jan B och Kerstin var också bjuden. Dom bjöd på en historia som inträffat igår, då dom som så många andra, tog cykeln på en tur. Och när dom är som längst bort, hoppar dom av cyklarna och då…smäller Kerstins däck. Det var nog lite för mycket luft i det. Innerslangen krängde som ut på sidan av ytterdäcket och deras plan att gå hem, gick inte att genomföra eftersom innerslangen tog emot. Det fick bli en ensam cykeltur hem för Jan och sedan bil tillbaka och hämta Kerstin och cykeln.

Det där har man varit med om. Picture this, Malå, sommaren 80-81, en varm sommardag. Jag och kusin Anna, tog moppen och körde upp på berget på andra sidan sjön, på vägen ner igen, smäller bakdäcket, kul…not!

Och vi får börja promenera tillbaka till stugan, det går bra 100 meter, sedan kommer innerslangen ut och virar sig runt navet. En styr och den andra går bak och håller upp bakdelen, och det är tungt.

Nå, vi är ju inte dummare än då vi kommer ner såpass att vi ser sjön, så ser vi också en stuga, och en roddbåt. Ingen är hemma, så vi går ner till båten, rekar området och planerar allt in i minsta detalj. Ner med mopeden, och sedan upp med den i båten…måste ha varit en himla sjådande, men vi lyckades.

Rodde så över sjön, och landade vid vår nuvarande stuga. Kommer ihåg en viss uppståndelse då pappa såg oss. Vi fick nog hjälp med att ta upp mopeden ur båten och sedan rodde vi tillbaka den och promenerade betydligt lättare, hem igen. Det var förövrigt en polis, som hade den stugan, men vi hade också försökt skriva i sanden, att båten var bara lånad :D Ingen hann dock komma hem innan vi återlämnat lånet, och återställt ordningen.

Kan passa på och gratulera kusin Annas man, Ingvar idag, han har ju namnsdag!

Lennart fick förövrigt en kultkeps av Jan A:

IMG_0438Och till er nu (Jan A, Ingegerd, Kerstin och Jan B) som sitter och väntar på kartan som Åke skulle rita, den är inte klar än, vet inte ens om han kommer ihåg uppgiften och han är ute med Winstone nu, men jag återkommer då den finns på papper. Ha en fin dag i solen, allihop!

IMG_0426

Vi ligger på + sidan

Av , , 2 kommentarer 7

Ja vi vann… 10 kronor plus, på oss var, räcker ju lätt till en varmkorv, kanske? Nä, vi ska göra som vi gjorde förra gången, vi sparar alla vinstpengar och går ut och käkar då bastandet är över, det blir bra det.

Det avhandlades en hel del igår, där nere i värmen. Sjukvård… tandläkare… frisörer och frisyrer, pensionen, skatt, regering, påsättning på balkong och vikten att kissa efter samlag, hahaa… klura på den ni. Tunga samtalsämnen, med mycket skratt :)

Då vi var nere på den lilla hundträffen ute vid Nydala, kunde jag inte låta bli att fota den här båten, undrar just om dom är i behov av ett öskar, månntro. Fast en gissning är att det inte funkar till just den här båten, den ligger nog för djupt ner:

Foto0909

Och kolla in det här bryggbygget:

Foto0927

Ser ut att ha skarvats en bit varje sommar, typ. Skulle vilja se någon göra en tjurrusning ner efter bryggan och sedan hoppa i, jag får ju en känsla av att ingen kommer så långt innan dom plurrat :)

Idag, ska jag och Tina ta en tripp ner till Strömsknallen, i närheten av Övik, jodå, vi kan allt roa oss, sedan kanske vi svänger in i Nordmaling på hemvägen, och ser hur det ser ut där. Det var evigheter sedan jag var dit, man passerar men åker inte in. Kanske man kan hitta någon julklapp någonstans, att lägga på lager tills det är dags.

Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

 

 

Mitt rätta element, var…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

På den lilla släktmiddagen vi hade så träffade jag en kusin som jag inte sett på säkert 14 år, han undrade om jag fortfarande var det vattendjur jag varit som barn, då jag låg i sjön i timtal, och bara njöt. Mamma skickade ut spanare med jämna mellanrum för att kolla så jag inte hade drunknat och jag visste att dom andra skulle komma tillbaka i sinom tid, och bada igen, och det gjorde dom också.
Men svaret på frågan blev nej, jag har inte badat i sjön på flera år… huvva, det är alldeles för kallt. Och då kan man ju undra, är det så att man faktiskt blir mer av en badkruka, då man blir äldre? Jag vet att mina föräldrar, dom badade högst ovilligt, och mamma doppade aldrig huvudet, medan vi plaskade på och tyckte att det var huuur varmt som helst, men var det verkligen det, hm…
Dagen efter släktmiddagen, så träffade jag en kvinna som var gift med en morbror till mamma, hon har också stuga på udden i Malå, och då hon skulle komma på vem jag var och till slut gjorde hon det, så var det första minnet hon hade, då jag paddlade ut i deras sons lilla gummibåt, pappan stod och filmade, jag hade en tablettask i näven, och vips, så hade hela båten tippat. Maria for med skallen under vattenytan, men den lilla handen med tablettasken stack rätt upp från vattenytan.
Och då Maria själv kom upp från vattnet så ropade hon glatt : JAPP!!! Jag klarade asken! Pappan var nog mest förskräckt i början och trodde väl att jag skulle ha blivit rädd eller nåt sånt, men inte är väl ett vattendjur rädd för vatten, heller, jag var verkligen i mitt rätta element.
Jag och kusin Anna, simmade över sjön en gång, nu vet jag inte hur långt det kan vara… kanske 500 meter, vi var på andra sidan sjön med våra familjer, på en fin liten badstrand, och givtevis så blev vi less på att sitta på samma fläck så vi ville tillbaka till stugan, men det ville minsann ingen annan.
Nämen då simmar vi hem då, tyckte vi, och började så smått simma utåt. Då fick våra föräldrar kalla fötter och skickade med en hjälpbåt, med kusin Johan vid årorna. Han rodde bredvid hela vägen över, så att vi inte skulle få kramp eller nåt annat, jag kommer ihåg att det enbart var ytvattnet som var varmt, stack du ner fötterna en bit i djupet så var det som isvatten. Men skam den som ger sig, över och hem kom vi… och kände oss förmodligen, oövervinnerliga.
Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken, att simma ut i sjövattnet, jag ryser och fryser av att enbart måla upp en bild för mitt inre, hur jag går ut i vattnet, konstigt, man måste ha varit mer varmblodig då man var yngre, eller var man bara mer dåraktig :)
Önskar er alla en fin fredag!

Dom hade verkligen gått ut!

Av , , 2 kommentarer 8

 

Vilken varm dag det var igår, synd för alla brännbollsspelare att det inte kunde låta bli att regna litegrann. Jag och morsan satt ute på deras gård och drack kaffe, och man tyckte att det var tur att det då blåste annars hade man väl tuppat av.
 
Hon berättade att hon och pappa planerat att äta inlagd sill, i förrgår, hon hade en burk i kylskåpet som hon tyckte hade stått där, länge och väl, och det hade den, den hade gått ut men hon provade att öppna den i alla fall, och fick då se att den möglat, med andra ord åkte den i soporna.
 
Jaja, då grävde hon fram en ansjovisburk som hon hade liggandes men hör och häpna, även den hade gått ut, redan i november 2011. Nå, hon tänkte att ibland stämmer det ju inte utan mycket klarar sig ändå, när det stått på rätt ställe och varit oöppnat.
 
Du, sa hon, jag öppnade burken och det fanns inte en enda ansjovis i burken??? Inte ens tomatsåsen dom brukar ligga i, det var bara vatten. –Jamen du sa ju att dom hade gått ut, sa jag, moahaha…
 
Nämen det var väl en himla tur då, sa jag, att du inte planerat en vecka i ingemansland, och du hade laddat med 7 burkar ansjovis som du skulle leva på, och väl där, hade du upptäckt att fiskarna var borta, det hade varit tragiskt det :)
 
Apropå fiskar så kom en granne förbi, för några dagar sedan, hon jobbar extra på Niccos f.d. förskola. Vi satt härute och surrade på och hon berättade då hennes barn var små och dom hade varit iväg på en fisketur.
 
Pojken stod med kastspöet på en liten platå, och när han fick napp, tvär slet han upp draget med den följden att fisken åkte upp i trädet han hade bakom sig. Han ropade åt mamma, men hon kunde inte hjälpa honom, då ropade han efter pappa men han hörde inget. Nå, mamman gav honom sitt spö istället så han kunde fortsätta fiska tills pappan skulle komma tillbaka.
 
Återigen fick han napp och samma visa, han ryckte i spöet då det nappade och även denna fisk hamnade längst upp i trädet. –PAPPA!!! Ropade han och pappan kom då gåendes. Kan du klättra upp och ta ner fiskarna, undrade sonen. Nä aldrig svarade pappan, inte klättrar jag upp där inte, sedan tog han spöet och slet det han hade, och då gick linan av, samma sak med det andra spöet.
 
Med andra ord satt firrarna kvar, längst upp i trädet… då kom det en båt glidandes med ett par i, gubben ställer sig upp, kisar mot trädet, kliar sig i huvudet och säger: Nåt liknande har jag då aldrig sett! Sprattlande fiskar i ett träd. Ja, ropade dom tillbaka, det är laxforell. Hahaa… vilken syn.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Börjar dagen med Ipren

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det blev en trevlig kväll igår (hade väl inte trott annat heller), god mat och trevligt sällskap, en hel del dricka och…hm, det kan väl aldrig vara därför jag fick starta dagen med en Ipren???
Det pratades om fiskerullar, rökgranater, poliser, husvagnstrappsteg och ormbunkar, jo minsann…ni skulle bara veta :-)
Min pappa fick en ambassadörsrulle till ett fiskespö, då han fyllde 50 år. Tydligen en dyr sak som till och med innehåller guld. Och den skulle givetvis testas, även min lillebror fick prova på, men det gick inte riktigt som planerat, han råkade hiva iväg hela spöet rätt ut i vattnet, dessutom satt dom ute i en båt så det blev lite djup.
Dom provade att dyka efter den men lyckades inte lokalisera spöet. Då tog pappa ett fiskenät som dom satte tyngder på och drog efter sjöbotten och se, det funkade. Han fick igen spö och rulle, och rullen ligger numer i den medföljande asken.
Vi fick också höra att barn, förr i tiden, som hade föräldrar som hade egna företag, och inte nödvändigtvis mycket pengar, inte fick äta på skolan, dom fick cykla hem och äta. Inte fick dom heller åka på kollo, hur gärna dom än ville.
Åkes storebror, hade en dröm om att få åka på kollo. Han fixade ansöknings papper, fyllde i och skrev under med förfalskad namnteckning och skickade iväg brevet. När sedan svaret kom råkade svärmora få tag i det brevet och då fick han höra ord och inga visor. Han var förmodligen inte ens berättigad till att få åka.
På väg hem noterade Åke det där mystiska ljusskenet dom skrev om igår, jag såg ingenting jag, annat än några ljusa moln. Förmodligen var det som folk har kommenterat, någon restaurang eller festplats som hade ljusspel igång.
Idag händer det nog inte så mycket…tror jag, vi får se. Ha en fin söndag!
 

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten

Nån skämta med oss Aprillo

Av , , 2 kommentarer 4

Har nu gått med Nicco, så här ser det ut på vändplanen i slutet av Näckrosvägen:

Och jag lovar, djupet på det här vattnet är inte bara nån decimeter, jag betvivlar att man ens går torrskodd med gummistövlar som bara når halvvägs upp till knäna, nä, grodmansdräkt eller nåt, är vad som rekommenderas.

Sen har vi gång och cykeltunneln under Vännäsvägen, den ser ut så här, just nu:

Inte så mycket vatten för tillfället men ni kan ju gissa hur det brukar se ut efter några timmar i plusgrader. Då får man försöka hålla sig så långt upp på kanten som bara möjligt. Vad som är ett riktigt skämt är deras placering av brunnar. Det finns fyra stycken men ingen i mitten, där allt vatten samlas, dom ligger längst upp till höger och vänster, utanför tunneln. Jag fattar inte hur dom kan vara till någon nytta???

Och ännu ett skämt är väl vattenansamlingen på Näckrosvägen, så där ser det ut och har sett ut i minst 17 år, varje vår, är det inte dags att man åtgärder detta nu eller ska man bara strunta i det? Ni kan ju också tänka er hur det ser ut på kvällarna då det blir minusgrader, värsta puckelpist banan runt vändplanen.

Jo, jag vet, dessa två ställen är inte dom enda i Umeå som ser ut så här. Men jag vet inte om det är någon större tröst :-) , att vi alla sitter i samma båt, menar jag, för båt hade ju kanske varit önskvärt, såna här dagar.