Etikett: bea

Lycksele del 2, hotellet…

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu, tillbaka till fredagen, och vi har landat på hotell Lappland i Lycksele.

37890733_10156469518601585_7091387590091210752_oNailheads har sin årliga sammankomst där och har bokat in fördrink i restaurangdelen samt en förrätt, huvudrätt och avec till kaffet, med mingelstart 17 och maten ska börja serveras klockan 18.

Jag och Åke hör ju inte riktigt till sällskapet men ska joina dom vid bordet, som vi sagt till om, men det är inte dukat för oss. Vi hittar dock en ledig plats bredvid Jitte och Ina. Vi ska beställa vår mat vid sidan om, detta är då en del av vår present som vi fick då vi fyllde år.

Och nu börjar väntan… en kille jobbar vid borden, ja, för det är ju några stycken som ska serveras, och d kan man tycka att en person, är lite för lite. En timme tar det innan dom får in sin förrätt, en timme senare än sagt.

Jag och Åke har inte ens fått in besticken, vid den tiden, så jag säger till att vi gärna vill ha lite redskap, och det får vi då. Nu byts killen ut mot en tjej, fortfarande ensam.
Åke beställer en oxfilé till oss, dom andra har att välja mellan oxfilé eller fisk. Så går Åke iväg och säger att vi vill ha bea till vår oxe, och inte murkelsås…det skulle han aldrig ha gjort. Nu blev oxfilén plötsligt en planka, och vem skulle veta det??? Inte vi i alla fall. Så vi väntade, och väntade och väntade.

Vid det här laget har Thord gått ut i köket och höjt rösten lite grann och plötsligt är det flera stycken som springer runt borden, lite bättre blev det.

Nå, Åke fick en oxfilé med potatisbakelse, jag fick en planka, och vem som fick den andra plankan vet jag inte. Och även om servicen var under all kritik, där ett tag, så får kocken en eloge för den utsökt goda huvudrätten.

Dom andra skulle få 2 glas vin till maten, deras andra glas serverades till kaffet, och kaffet kom in 10 minuter innan restaurangdelen skulle stängas. Jag beställde in kaffe och whisky till jag och Åke, kaffet hälldes upp, jag smakade och tungan gjorde en tvärrullning i munnen, det var det sämsta, kaffet ever. Jag fick vänta 20 minuter innan nån kom till bordet som jag kunde haffa, och säga till om att jag ville ha kaffet utbytt.

Nu skulle det inte göra nån skillnad sa killen, kaffet kommer från en maskin. Jaha, sa jag och slog ut armen, då kan duka bort kopparna, jag vill inte ha nåt kaffe. Han tog kopparna och sa att han skulle se vad han skulle kunna göra.

In kommer han efter ett tag med en presskaffe apparat, två koppar, en servett över armen som värsta proffset och till allas jubel. Han pressar lite, häller upp en matsked i min kopp så jag får provsmaka om det var ok, och det var det och han får *applåder*. Det, mina vänner, är service!!!

Däremot kan jag tycka att alla cider och ölflaskor som förbrukades på vår ände av bordet, skulle ha varit bortplockade efterhand, men till och med Åkes tallrik stod kvar då vi lämnade bordet…inte så proffsigt. Så jag vet inte vad jag skulle sätta för betyg på detta, men maten överväger ju en hel del, samt kaffegrejen, så en trea av fem…kan dom få.

Nu är det strax lunch här i huset, så jag ska börja plocka fram lite smått och gott. Ha en fin dag, allihop!
37915790_10156469519281585_2770681263755886592_o 37916748_10156469524811585_1693572520403271680_n 37922095_10156469517231585_2563558364281831424_o 37954477_10156469517806585_7969546344417198080_o 37971114_10156469524376585_451582821530599424_n 37981313_10156469519556585_6349891147480956928_o 37987844_10156469516846585_4612295147869175808_o

Svårt att förklara

Av , , 2 kommentarer 12

Många frågar hur det går, och här får man fråga själv om dom menar den första operationen, den andra eller tredje :D

Den första, gastic bypass, som föranledde allt som blev efteråt, funkar precis som den ska. Inga problem, jag äter inga konstigheter, har idag gått ner 17 kilo förutom det jag gick ner innan.

Det är lite hur man äter och givetvis vad. Jag kan inte svälja sånt som jag inte kan tugga sönder. Färska räkor är en sån sak, och degiga bröd, skal och annat, men det där lär man sig ganska snabbt.

Jag sa till Nicco, då vi pratade om detta, för ett tag sedan, att det är svårt att förklara hur man egentligen tänker och fungerar. Att mycket sitter i huvudet, det har man ju förstått. Jag känner ingen glädje över att äta, det är mest nåt man nu gör, bara för att det är meningen.

Jag kan vara sugen på vissa saker, men då man sedan börjar tugga, och tugga, och tugga igen, så blir det till slut vämjeligt, nä, det var inte så gott som man trodde. Mycket har åkt i soporna.

Att äta är ju också ett av alla sätt att umgås. Man träffas, äter, dricker och har trevligt. Jo, jag kan ju göra det idag också, fast om jag tänker på något som jag skulle vilja ha, så låter det ungefär så här: Åh vad gott med en STOR entrecote och bea till.

Men vadå stor, en halv deciliter kött, det är inte speciellt stort, och hela grejen att äta, blir så annorlunda. Fast även om det kan låta negativt, så är det inte så. Detta är väl själva poängen med hela operationen.

Det vore hemskt om man inte kunde ändra sitt tänk, utan fortsatte i sin gamla hjulspår, för då skulle man nog må jättedåligt.

En av alla saker jag vet man kan äta, som mellanmål, är en hårdbröd macka, med pålägg och till det, 1 dl med något drickbart. Det var precis vad jag tog, en kväll för ett tag sedan. Och jag drack upp det sista, alldeles för fort, och det var ingen trevlig upplevelse. Det gjorde ont som tusan, och jag fick må dåligt under tio minuter, tur att det släpper :D

Det där ska jag aldrig mer göra om, sa jag till Åke. Och en vecka senare, gör jag precis så där, igen. Ja, det gäller att lära känna igen, mättnadskänslorna, fast jag har som inga. Jag är inte hungrig heller, så lättats hade det ju varit om man sluppit äta.

Om ni går till er själv, ni äter något gott, blir mätta, men kan ändå ta, lite till, bara för den goda sakens skull. Det kan inte jag göra, utan ibland så har jag fått slänga den där sista matskeden, för jag vet, att den inte kommer att gå ner. Eller bara hejda mig från att dricka, jag måste vänta tills maten sjunkit undan.

Nå, det är ett världsligt ting, jag ska inte skriva problem, för det tycker jag ju inte att det är. Utan det tar bara lite tid att lära sig. Och som läkaren sa i Lycksele, jag hade ju oturen att få denna infektion, så jag ligger lite efter, med alltihop, men varje dag, är man ett steg närmare det som kommer att bli ”normalt”.

Igår fick jag inviga den nyservade symaskinen och ett par byxor och en tröja, kunde jag sy in, sånt där, är roligt :D Två påsar med kläder har hamnat i bingen vid centrum, Myrorna är det som man skänker till där. Och annat, sånt som inte varit helt ok, har man fått kasta. Tur att man har ett lager i garderoben :D

Idag är det omläggning och sedan, på eftermiddagen, synundersökning, jag har redan lagt undan bågarna jag ska ha. Min syn har blivit sämre, och det känner jag mest av då man måste köra bil i skymning eller mörker, så det är nog dags att kolla upp.

Önskar er alla en fin fredag! 

2015-01-09-2159_54b0412d9606ee26499b4e7c