Etikett: bekant

Otroligt, oroligt, roligt!

Av , , Bli först att kommentera 27

Jag har tillbringat lite tid, till och från, på NUS, och det kan vara  underhållande, oroligt, otroligt, roligt men mest spännande, faktiskt. Inte bara då det gäller direktiv som man kan få, om man är inlagd. En säger si och nästa säger så.

29497730_10156145933576585_1656987400565424128_nNå, en av stunderna jag var där så blev det tal om munspray, för att kunna ha fukt i munnen, och det finns ju, men bara i 1 smak, varför? Tänker osökt på min pappa, då han låg där, under palliativ vård, då allt blev nedstängt och allt vi fick göra var att fukta hans läppar.

Tänk att då kunna ha en srpay, med ”god” smak. Inte bara den här jag har sett med pepparmint eller mint. Det finns ju dom som kanske inte gillar just den smaken. Varför inte kaffe, hallon, svartvinbär…ja, det är bara fantasin som sätter stopp.

Personen jag hälsade på, tyckte att jag hade kommit på världens idé…mja, det tycker jag med 😀

imagesHÄR finns den bilden

En rätt så otäck händelse inträffade då vi hängde i matsalen för lite surr. Jag hör någon ropa: HALLÅ!!! HALLÅ!!! Jag förstår inte riktigt vart det kommer ifrån, och rösten var inte så stark som jag skrev, med stora bokstäver, utan nåt mellanting.

Efter ett tag fattar jag i alla fall att detta hallåande, är ett rop på hjälp. Så jag ställer mig upp och går ner i korridoren, och där, mitt på hållet, sitter en kvinna fast, i sin rullstol, mellan dörrarna. Hon skulle in från trapphuset, men var inte tillräckligt snabb, utan dörrarna åkte igen, med henne mitt emellan. Hon var tacksam (förstår jag med) att jag kom och tog loss henne. Fattar dock inte vart personalen hade sina öron, det var ju minst 3 av dom, i samma rum där jag satt, hörde inte dom ljuden som jag hörde?

En annan dag då jag var där serverades det middag, och jag blev snopen, då maten går ut, samma dag den serveras. Ok, den ska ju inte vara dålig då, men jag hade faktiskt inte köpt den där på affären och käkat den, om den inte varit rejält nedsatt i pris och lite beroende på vad för typ av mat det hade varit.

Träffade en annan jag känner däruppe, vi har en bekant som åkte in akut för en vecka sedan och han var där för att hälsa på. Igår fick jag ett glädjande telefonsamtal, från han jag träffade, allt har vänt och ser jättebra ut, det var härligt att höra 😀

Nu har jag sett på Robinson, såg första avsnittet på söndags kvällen, och repris från igår, nu  på morgonen. Det får ersätta Farmen, som inte fick den värdiga vinnaren, tyvärr. Men det är väl lite som med livet…ingen rättvisa, bara ibland 😀 Önskar er alla en toppen tisdag, och njut av vårdagjämningen som infaller tisdag 20 mars 2018, klockan 17:15 PIP!
29388337_10156145934541585_8778851790826242048_n

Vad hände???

Av , , 2 kommentarer 14

Jag blev bjuden på kaffe uppe hos bloggkompisen Helena, i förrgår, och som vanligt har vi mycket att prata om, tiden flyger iväg då man sitter där. Mycket snack den dagen om hur barn och ungdomar har det idag… och det är nog så att man kan bli lite mörkrädd då man tänker tillbaka på hur det en dag såg ut, och jämför med idag.

Mycket av respekt har försvunnit, på nätet hängs den ena efter den andra ut, till allmän beskådan, många tror att dom känner en människa på grund av att dom sett eller hört talas om den på en av alla sajter som finns, men en bekant… är långt ifrån en riktig vän, och på nätet kan man hitta på många olika historier.

Frågan är ju vart man ska börja, är det föräldrarna… eller vilket ansvar tar skolan, betänk också att många unga inte har föräldrar som bryr sig, vem tar då hand om dom? Andra har engagerande föräldrar, men bara för att dom fött ett barn, innebär inte att dom har dom rätta verktygen att fostra dom på ett korrekt sätt.

Och hur ska dom veta det? Jag tror på att vara konsekvent, men… om en sak du gör, inte funkar, då måste man också vara beredd att byta taktik, annars står du kvar på samma ställe och trampar. Jättesvårt att veta, faktiskt, och inget barn/ungdom, är den andre lik, och detsamma gäller oss vuxna. Ja, något att fundera över, och många frågor man skulle vilja ha svar på.

En sak jag skulle vilja veta är vad som hände här:

Foto0538Foto1201

Eller jag vet nog svaret på den… det blev en vinter efter sommaren och hösten, trots allt, och även om snön bara är fotknölshög, så finns den där och mer lär det bli. Nu är det väl kylan man får börja klaga över istället, men det vet vi allihop, det blir sällan som man skulle önska, och när våren kommer har man ändå känslan av att vintern kom och gick i ett svep.

Idag är det möte på jobbet så jag börjar en timme tidigare, så jag ska väl sätta igång nu då, om jag ska få något gjort innan dess. Hoppas på en fin torsdag för er!

Hemlig mötesplats… i skjulet!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.
Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.
Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.
När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.
I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd 🙂 Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.
Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.
Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.
Önskar er alla en fin söndag!
Maria Lundmark Hällsten