Såg precis att det är kardemumma bullens dag, idag, ojdå. Fast baka bullar tänker jag inte göra, tycker dock att det är jättegott med kardemumma i både kladdkakor och sockerkakor. Nåja, det finns tid och plats för allting, och just nu, tänker jag att det inte finns tid för nån bakning, nopp, jag står över.

Ska hämta Nicco på flyget efter nio, kanske jag knådar ihop och gräddar några scones, det är gott 😀

Vi har massor med bergfinkar här på gården, inget som vi sett förut, undrar om tiden är ur led, eller om den bara hoppat några år, och att vi missat dom förut? Åke kollar fågelmatar röret, hela tiden och det tar slut på ett kick.

En stackare flög in i fönstret igår, det var den jag fotade uppifrån, som tur var, klarade den sig  bra, blev nog bara tillfälligt yrslig, men jag fattar inte hur den kunde köra in i fönstret, vi hade ingen dörr öppen in till matrummet, för då kan dom ju tro att man kan flyga rätt igenom.

Fast det är klart, den kan ju ha blivit jagad av en annan fågel.

Kommer osökt ihåg 21/9-2014 och vi hade käkat lunch på Shanghai, med Christian och Tina, och kom hem till ett smärre kaos, och jag citerar från det blogginlägget:

”…plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???
Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…”

Två bilder därifrån:

Ja, huvva, inte vill man ha dom inomhus i alla fall 😀

Önskar er alla en fin måndag!