Etikett: Berit

Lille killen…

Winstone är alltid på, då det gäller att få komma med oss, oavsett vad vi ska göra. Att åka bil på morgonen, hör till en av dessa saker han gillar. Men…att hoppa upp i skuffen på Jeepen, lyckas han inte med, alla gånger. Han fastnar, halvvägs in, platt på magen och bakbenen utanför.

Och nej, det hjälps inte, det ser för tokigt ut, men han ger sig inte. Även om jag säger åt honom att stanna, han får ta fart, jag kan erbjuda mig hjälp att lyfta upp honom, men inte, han kan själv…jaja, några gånger funkar det också. Men jag kunde inte annat än skratta nu på morgonen då vi skulle skjutsa upp Nicco till praktiken, och han gjorde ett sånt där, platt, hängande fall.

Tur att vi inte håller på med agility, han verkar ju felbedöma, hälften av gångerna. Vilket spektakel det kunde bli 😀

21633_507236062698587_1617819317_n 1234088_524958114259715_1300182127_n 11796428_904514232970766_1154828687046068763_n 11846684_904514399637416_5664230144117095888_nOch här har jag då lånat dessa bilder på fin Winstone, tagna av Niccolina Lundmark Hällsten.

Idag ska jag luncha med mamma, Karin, tant Bibbi och hennes dotter Berit. Vi ska på vaniljdrömmen. Tant Bibbi, är ju den här tanten man plockade årets första maskrosor till, och i gengäld fick man godis. Hon är som sagornas Astrid Lindgren, alltid lika glad, varmhjärtad och rolig 😀

Men innan dess har jag lite saker att beta av, både jobbrelaterade och privata. Så jag ska sätta fart nu. Önskar er alla en toppen måndag och passa på och njut av detta vackra väder.

2016-05-01 12.32.34

En liten värld vi lever i

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika…ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten…Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

Maria Lundmark Hällsten