Etikett: bild

Jag kan ha rätt ✅…eller fel ❌

Annika Collén tyckte att jag skulle testa att låta AI göra om ett blogginlägg för att man skulle få se skillnaden på mina skrivna ord och hur den skulle tycka att det skulle se ut. Jag vet inte vad man ska använda sig av för program, men jag googlade och hittade ett verktyg.

Det tråkiga var, precis som vanligt, vill man ha det gratis så får du inte ta del av det som man egentligen velat prova. Nä, då ska du prenumerera på det och betala en summa pengar varje månad, sen ska du komma ihåg att säga upp det då du inte använder det längre.

Så nej, det tänker jag inte göra men jag gjorde en tvärtest i gratis programmet, jag blev inte impad

 

Min text från ett gammalt inlägg:

”På dagis tappade hon sin första tand. Nicco satt i rutschkanan och längst ner satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting. Så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte emot honom i ryggen, så flög tanden ut.”

Omskrivningsverktyget:

”På dagis tappade hon sin första tand Nikko Nikko satt på rutschkanan, och en liten man satt framför henne, filosoferande. Var försiktig, sa Nikko!

 Nej, sa han, du går, det spelar ingen roll. Så hon gick, och när resan var över och hon petade honom i ryggen, flög tänderna ut.”

Ja, lite mer dramatiskt blev det ju, hahaa…den lille mannen vart kom han ifrån och hur blev en tand, tänderna? Här lät det som om mannens tänder flög ut då hon ”petade” honom i ryggen

Detta påminner mer om Google Translate. Bra på många sätt och vis. Men har du inte grunderna i det språk du översätter till så kan man känna sig tämligen blåst.

Engelska kan man väl rätt ok, jag översätter ofta, men lusläser svaren för att se om det låter rätt. Ofta får jag byta ordning på orden i meningarna, för att det ska få rätt flyt i engelskan. Jo tack, jag vet också att en del av felen sitter i hur jag skriver. Är inte alla gånger jag använder korrekt grammatik, så…

Skrev ju lite om boken, ”Jag kan ha fel”, igår. Bland annat det där om att släppa saker. Slår igång ljudboken i morse då jag och Winstone trippar iväg på morgonpromenaden. 5 minuter efter vi lämnat huset, så kom det…”det absolut bästa man kan göra är att lära sig att säga, jag kan ha fel, och att släppa saker och gå vidare. Även om du vet, att du har rätt.”

Detta är precis det jag skrev om, och mitt tips till er som inte provat, snälla, testa. Man behöver inte ens säga det, man kan tänka tanken och gå vidare med nåt annat. Att hamna i diskussioner som inte leder till annat än upprördhet, vinner ingen på. Fast kolla det här, haha…

Jag visade bilden till Åke, och här är ju förväntningarna att det ska bli en dundersmäll, men den uteblir. Fast jag tolkar det som om hon fick sista ordet i alla fall, haha. Vem som hade rätt eller fel, får vi aldrig veta. Det som känns rätt för dig kanske är helt fel, för nån annan. Så vem äger rätten att bestämma. Det som var rätt, kanske blir fel, sett från en annan synvinkel, eller i en annan situation.

Ska jobba några timmar idag, blir kul med variation i tillvaron. Imorgon får jag äntligen veta hur mitt kommande schema kommer att se ut. Härligt, då har man något att gå efter. Idag får man mest säga att jag vet inte, vi får se…ingen aning om hur jag kommer att jobba eller inte…semester, kan inte säga…midsommar, hm…

Visst vet ni vilken dag det är idag, jo, Ostkrokens dag. Nej, inte bågar, här hemma säger vi krokar, så de så (fast jag kan ha fel). Ha en fin tisdag, allihop!

Söker ni spänning, ring mig, så gör vi affär!

Av , , Bli först att kommentera 13

Det var absolut fruktansvärt efter vägarna igår. Jag hämtade både Ingegerd och Birgitta med bilen. Att gå var förenat med livsfara. Fast Monica tog sig dit, men inte utan att det var halv knöligt och blött. Vet inte om det kändes så säkert att köra bil heller. Det var nästan så jag var rädd att vattnet skulle tränga in genom dörrarna då man skulle igenom dom mindre sjöarna som bildats.

Då jag pratade med Annika på morgonen sa hon att Håkan köpt en ny bil. Och nu var det spännande för dom skulle se hur långt dom tog sig på en laddning. Jag replikerade att om det var spänning dom sökte, kunde dom väl köpa av mig min bil. Det vore väl höjden av spänning, kommer man fram överhuvudtaget eller inte alls. Fast det var inte den typen av spänning dom sökte.

Nå, 2 timmar på Ullas gick fort. Vi avhandlade vad som hänt sedan sist och uppdaterade oss till dagsläget. Vi ska väl nu se till att det inte dröjer lika länge innan nästa kaffedejt. Men det är väl ofta det man säger, så kommer det tusen saker emellan.

SHRA:s årsmöte igår, gick av stapeln i Nailheads klubblokal. Här hoppar Jeppe upp och påminner om SHRA som kommer att bli 50 år, nästa år. Och att man kanske redan nu, ska börja planera för att få till en jättefest.

Jag tänker också att man skulle försöka få med yngre förmågor i föreningen, ju fler, desto mer kan man få att hända. Fast svårt att veta hur man ska få med dom. Det ser ju inte likadant ut idag, som det gjorde för 40-50 år sedan. Man gör inte samma saker.

Sen bjöds det på middag. Vi fick sällskap av Ola Åbergh, hans sambo Eva och deras vän Kristina. Ola har jag tävlat mot i Dragracing. Det var även han som tog den här bilden av jag och Åke. Det var nån gång i mitten-slutet av 80 talet.

Vi kom på den goda iden att han skulle ta en bild igår med. Samma bord och samma positioner. Fast bordet var upptaget, tiden gick och vi glömde som bort vad vi hade tänkt.

Jag hade missuppfattat en del av infon om mötet igår. Jag utläste livemusik, som att det skulle vara ett band och spela. Jodå, det spelades och sjöngs men det var ett enmans band. Han var inte alls dålig även om inte all musik kanske föll alla i smaken. Men vi dansade och det var ändå riktigt roligt. Så länge sen man gjorde det.

En trevlig kväll överlag

Och vilken tur att Nicco inte hade hunnit somna, så hon kom faktiskt och körde hem oss. Problem med halka och eller blöta, löst.

Tog en tidig morgon prommis med Winstone. Och självklart var det isigt och ojämnt fast det grusades ju igår, så vi tog oss fram ändå

Avslutar med att dela bild och text som en man jag inte känner, har lagt ut på fejjan. Viktig information om hur man ska bete sig om man möter en hund i arbete. Läs och ta till er av det han skriver och ber om. Med det önskar jag er alla en fin söndag!

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Av , , Bli först att kommentera 10

Kusin Anna frågade för några dagar sedan om vi skulle åka till Ålidhems biblioteket. Dit skulle Annika Norlin, författaren till boken Stacken, som vi läste sist.

Så det gjorde vi igår. Det blev fullsatt med en gång, extra stolar fick tas in och slutligen stängdes dörren. Det fick inte plats en till därinne. Cornelia, en av tjejerna som är med i vår bokklubb, var också där.

Annika fick frågor av en kvinna som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, det står inte heller i inbjudan. Men hon skrev akademiska texter, så hon är en van skrivare fast inte vad det gäller romaner eller noveller. Här lyssnar hon intresserat då Annika svarar på en av hennes frågor

Hon tvekade aldrig i hennes svar, hon fick till exempel berätta om hur hon hittat sina karaktärer, upplägget på boken, tankar på både det ena och det andra.

Hon hämtar mycket av sin inspiration till karaktärer från fikastunder på Espresso house. Haha, det var ju också roligt att hon nämnde det. Jag tycker själv att det är kul att sitta och iaktta andra människor. Rörelsemönster, vilka dom hänger med, och kanske som Annika sa: Varför hänger dom där med varandra. Kan dom där vara ett par, eller är det där kollegor, en mor och son, eller kan det vara en farmor. Hur har ens dom där en connection? Sen kan man utifrån det sitta och spåna och måla upp egna storys. Och är man driven och duktig, kan det hända att dom hamnar på papper i en Roman eller Novell.

Skrivandet har hon redan i sig, då hon är med i ett band och skriver låtar. Fast en låt ska ju inte vara en roman, men orden måste vara kraftfulla om du vill få fram ett budskap under längden på en låt.

Den enda bilden jag fick till med någorlunda skärpa, var denna, då hon förstås blundar 🫣

Tur att jag fick låna en bättre bild av Cornelia Gustavsson 👌

Sedan fick man ställa frågor, och det var det några som ville. Vi sa efteråt att det var ändå roligt att det vi fick höra av Annika, och av frågeställarna, var precis vad vi i bokklubben redan avhandlat. Lite av samma tankar och funderingar. Man kan ju tolka en bok på sitt egna sätt, och man kan ”tro” eller välja att ”tro”, att vissa saker i en historia, kommer sig av en viss persons upplevelser. Vi målar upp egna bilder utifrån berättelsen, fast min bild behöver inte vara samma som den du ser.

Därför var det extra roligt att se och höra att vi ändå var rätt eniga i hur och varför, det såg ut som det gjorde.

Apropå böcker och läsning, hörde på nyheterna i morse att skolelever får öva på att skruva upp läshastigheten.  Då man fått upp hastigheten ska det övas på läsförståelse och andra saker. Åke undrade av vilken anledning man måste läsa snabbt. Mja, det undrade jag med, först, men sen mindes jag hur gymnasieeleverna på Nolia eventet, inte ens kunde läsa papperet jag skrivit, om hur man skulle göra för att vara med på tävlingen.

Även om jag pekade på papperet med stora bokstäver skriven med fetstil och sa läs, så kliade dom sig i huvudet och förstod ingenting. Är det inte så för er också, att då man läser en text så tar man in hela sidan. Man behöver inte läsa bokstav för bokstav, utan man får in en helhet, eller?

 

Jag förstår ju dock att det kan se annorlunda ut beroende på om man är dyslektiker eller har andra svårigheter att läsa, men då kan ju detta kanske vara ett hjälpmedel. För att få upp hastigheten måste du vänja hjärnan med att se på boksidan på ett speciellt sätt… jaja, jag ska inte skriva mer om det, jag kan hamna ute på djupa vatten, jag gissar ju bara.

Jag var iväg och tränade innan lunch igår. I mina lurar spelade jag musik. Har nyligen börjat lyssna lite på musik med jojk. Det är konstigt ändå hur man rycks med i såna låtar. Dom har en speciell rytm, låter som om naturen talar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag känner. Ni kan ju lyssna på en låt själv. Jag rekommenderar högre volym för att både höra och känna.

Och med dom, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin torsdag!

Han håller på gubba till sig

Av , , 4 kommentarer 14

Syns att Winstone håller på gubba till sig. Han sover mycket, reagerar inte lite mycket på ”alla” ljud om han gjort förut, även om han visst kan gasa iväg då nån öppnar dörren. I dom fallen ser han och låter han som en killermachine. Han brukar sällan få följa med hem till nån annan, beror lite på i vilket syfte, men vi har väl oftast ställt oss frågan vart han har det bäst. Följa med oss nån timme på okänd mark eller stanna hemma och slippa gå igång på allt möjligt.

Igår blev vi bjudna på go´ fika hos Jan A och Ingegerd. Trevligt, det är inte så ofta vi träffs numer. Krigaren får följa med, skrev Janne, så vi tog med hunden. Jag trodde inte ens sekund att Winstone skulle chilla som han faktiskt gjorde.

Precis så ska det vara, tänker jag.

Sen åkte vi på Fitness24, jag och Nicco. Nu har vi hållit på i snart 11 månader, och ja, ibland kan det ta emot, fast när du väl är på väg dit eller kommer fram så gör du det du ska och när du går därifrån känner du dig nöjd över vad du presterat.

Apropå att prestera, ni som vet hur jag lyckades få 4 revbensfrakturer på inte så lång tid, även en fraktur på tån som än idag står aningens uppåt. Den reser sig som ett litet fornminne då den träffades av snabeldraken. Smällen kan jämföras med en komet som slår i backen. Nå…vissa eller kanske många kanske tyckte att jag var klumpig på nåt sätt. Men ser ni, jag vet att så inte är fallet. Jag vet nämligen nåt ni inte vet, nämligen, tadaa…

Hahaa… klockrent på min ära 😁👌

Efter träning åkte jag hem och packade ihop matlådor jag gjort till mamma. Innehållandes kålpudding, fläskpannkaka och kyckling tillagad i lergrytan, det fick bli 4 lådor av kycklingen med 2 olika sammansättningar. Jag och Åke åt av kålpuddingen igår, till middag. Och oh ja, sa jag till Åke, jag har aldrig fått till den så bra förut. Kändes som en lyxmiddag, på riktigt.

Kvällen i övrigt kom och gick. Jag lyssnade på ljudboken, den där jag lyssnar på i väntan på nåt annat tips. För allas bästa skriven av en lokal författare som bor i Holmsund, Anna Charlotta Wikman. En feelgood bok.

Jag läser även en bok in real, alltså bläddrar i papperssidor, haha, Fallvatten med Mikael Niemi

Sist men absolut inte den minsta läsning eller lyssning, där har jag Isfolket som backup. Kan låta rörigt men, nä, det funkar faktiskt. Till veckan ska vi ha bokklubbs träff igen, får se vad vi då ska suga tag i för bok.

Insåg nyligen att man har som option att läsa boken i ljudboks appen. Så det har jag också testat till och från. Känns ändå smidigare än att hålla i en bok. Fast jag vet inte om det är så skönt för ögonen i längden, du har ju ändå ljuset från skärmen. Jaja, man får väl läsa och lyssna med måtta.

Önskar er alla en fin fredag! Fotot tagit 8 i morse.

Varför är vissa saker så äckliga 😨😄

Av , , Bli först att kommentera 10

Mamma hade några ärenden igår och jag agerade chaufför. Vi var både på Rusta, fikade på Victoria och gjorde en snabb sväng till Avion. Elisabeth hörde av sig mitt i allt, hon sa bara att hon skulle svänga förbi med en liten grej. Och det hade hon gjort medan jag var ute.

Hennes farmor och farfar var konstnärer. Hennes farmor Linnea Jonsson, målade tavlor. Hon debuterade 1963 och finns representerad i Västerbottens Museums samlingar. Och hennes farfar, Georg Jonsson, snidade samefigurer. Jag har ju sett några av hans figurer och jag gillar dom skarpt. Så, vad tror ni låg i påsen? Jamen en herre i kolt, och en kvinna likaså, fast kvinnan är slöjdad av någon annan person. Jag älskar dom 🧡 Tack Elisabeth!

Min mobil spelar upp årsbilder och minnen, idag visade den upp den här bilden i ett sammanhang. Tagen 5 januari 2021. Original

Sen lekte jag förmodligen, fipplade på med filter och voila, den här ser väl magisk ut

Nu har vi bara, jussepass 3 dagar kvar på vår långa januari, Inte kändes väl den så lång ändå? Julen känns som om den var för ett halvår sedan, haha. Och snart är vi där, mitt i sommaren. Jaja, jag vet, ”snart” är ett relativt ord och beror på vem man pratar med och våra egna upplevelser, men… för mig då. Den här bilden är lite sommar, trots avsaknad av grönt gräs, sol och bad.

Visst känner man känslan då man ser bilden och läser texten, haha. Och varför? Även om man inte är rädd för spindlar så är det otrevligt med en spunnen tråd i fejjan. Lika äckligt som ett hårstrå i munnen eller ett korn med sump från kokkaffet. Småsaker, fast det väcker omedelbara reaktioner, knepigt 🤔

 

Hände inte så mycket igår, hamnade i samtal med en kollega som flyttade söderut för 1½ år sedan. Kul att man ändå har kvar kontakt med några av dom man fått lära känna via jobbet. Guldkorn finns lite här och varv, och det är ju tur 😊

Har en plan för dagen. Fast jag vet inte om jag kommer att fullfölja dom. Inte heller i vilken ordningsföljd, om jag väljer att göra dom. Men äsch då, jag tar dagen som den kommer, det är enklast så.

Ha en fin måndag allihop! 

Paket Verkstan, har ni hört talas om nåt sånt?

Av , , Bli först att kommentera 11

Sålde hundbädden jag haft ute på Blocket. Det var en som ville att jag skulle skicka den. Nu har även Blocket en funktion man kan välja, man klickar på lägg till frakt. Paketerar saken, räknar ut vikt och kryssar i det alternativ som stämmer. Sen får man ett sms med EAN kod. Den visar man fram då man lämnar in paketet, dom skriver ut frakt avin och tjopp tjopp så var det klart.

Frakt betalas av mottagen, och då den godkänt varan kommer pengarna till mig. Mottagarens pengar är redan skickade men fryst tills alla är nöjda. Detta hade ju varit super enkelt OM, inte alla jädrans fraktbolag, Post, buss gods, Schenker och såna där, tycker att man ska veta hur ett paket får se ut.

Storlek, yta med mera. Enkel beskrivning som dom har…det ska gå ner i en flyttlåda. Mja, fast, hundbädden hade rymts i en flyttlåda om jag fått ta isär den och knölat ner den. Mm, ja men då står det att man får skicka platta paket också, och här är max mått 3 meter. Ja, 3 meter i omkrets, höjd, längd och där fick jag en spricka i hjärnan.

Jag gjorde ett alldeles eget paket, Maria style. Problemet var att få ihop en kartong som täckte allt. Gick inte att trycka ihop, så det bidde ett luftigt paket, vikt 5 kilo, typ. Lastade paketet, ett element (som Nicco skulle låna till sin utfrysta lägenhet) på en dubbelpulka och drog iväg i kylan. Första anhalt Nicco, där dumpades elementet och jag fick med mig en skrana, samt ett mindre paket Nicco ville få iväg skickat.  Så nu lyfte jag upp pulkan med paketen på skranan och gick vidare.

Mission accomplised, paketen skickade och jag travade hem med pulkan på skranan, och undrade ifall nån skulle se mig och tro att jag tappat nån unge nånstans efter vägen.

Men så kom jag på en affärsidé, som till exempel Preem kunde köra med. Öppna en paket verkstad för tusan.

Dom som nu ”vet” hur vi ska slå in saker, dom kan väl hålla lager med kartonger, tejp, lappar, plast you name it, och för en billigare peng kan du gå dit med det du vill skicka så paketerar dom grejerna. Har ni redan hört talas om nåt sånt, tell me, jag vill veta vart den finns. Om inte, kom ihåg vart ni hörde det först 😊👌

I övrigt hände inte så mycket igår. Skulle ut med bilen men den vägrade. Pratade med en före detta kollega. Vi uppdaterar dagsläget. Fick även samtal från God Assistans och jag har blivit erbjuden en arbetsledar roll i en arbetsgrupp där jag inte själv, ska arbeta. Tycker det låter spännande så jag hoppar på det så får vi se vart det leder. Och nej nej, jag söker givetvis jobb som personlig assistent också. Väntar med spänning på uppdatering på dom jobb jag sökt så här långt.

Idag blir det nog antingen träning eller en längre, snabb promenad. Middag redan planerad, det får bli en köttsoppa. Högrev och rotsaker är redan införskaffade. Så egentligen är det bara planering på i vilken ordning jag ska göra sakerna på, som saknas. Men en lunch innan dess, kan vara på plats.

Önskar er alla en fin lördag med en lånad, superfin bild, tagen av Elisabeth Nattskugga Jonsson Viklund. Den tog hon uppe på First Camping i Luleå igår, och det var -37 grader. Tur att vi går mot varmare temperaturer nu 👌

Allt är inte vad man tror, och ibland får man ta saker med en nypa salt

Av , , Bli först att kommentera 9

Trollade igång Audin igår, tanken var att jag skulle ta den till Fitness24 och träna lite. Fast under seriöst övervägande om hur det skulle gå att lämna den under träningen, i kylan, så frågade jag om Åke kunde skjutsa dit mig och sedan hämta mig. Enbart för att bilen skulle få rulla en bit längre och förhoppningsvis hinna få upp lite värme.

Sen skulle han hämta mig och vi skulle åka direkt upp på Kvantum. Där kunde jag handla medan han snurrade runt med bilen. Nästan allt gick enligt plan. Förutom att jag tyckte att det var en bra idé att jag kunde börja gå från gymmet och möta upp honom vid Draken. Jag hann upp till parkeringen på Umestan då jag fattade att det var en säregen dum idé.

Vem går utan mössa och halsduk i -30 grader och blåst? Bara en dumstrut

Det gick bra första biten då man känner sig varm och hurtig. Sen tordes jag inte ens stanna för what if, Audin inte hade gått igång. Här tror jag att min hjärna fick små skador av brain freeze, för egentligen skulle jag väl ha vänt och gått tillbaka till Fitness och väntat inomhus. Fast vad hjälper det att vara efterklok. 

Förfrös mitt vänstra öra så pass att det igår kväll, ömmande och var rött. Ont idag med fast lite mindre, skrikande rött.

Fattar inte idag hur jag levt mitt liv från 13 års ålder till 54 år utan att ens äga en mössa. Och ja, jag var ute som ung, i ur och skur. Men man var väl mer varmblodig, det som flöt i ådrorna gjorde det ordentligt. Och ett vet jag då, jag använde alltid en stor sjal som man lindade runt halsen. Den kommer man ändå långt med. Apropå mössa fick jag ett meddelande på messenger, från en vän, tänker inte skriva vem, men hon hade lite lust på denna mössa…haha. Ja why not, det kan ju kännas så där, ibland, utan att man menar det på riktigt 😄

 

I ord och text bör man dock tänka sig för vad man skriver och hur det kan se ut för mottagaren. Har ni tänk på detta till exempel. Vilken stil på texten du väljer, kan även den, säga något.

Det första vi ser är bilden och där klurar hjärnan ut vad den ”tror”, men sen kan det vara nåt helt annat. Ta bara den här bilden

Skulle ni gå in på den gården frivilligt? Det var därför Winstone fick ett bauta ben,  som valp

Där räckte det ju om man la benet ute på farstubron, så skulle man nog tänka sig för innan man plingade på.

Och slutligen, när man gör fel och hamnar i udda situationer, försöker man ofta ta sig ur dom, utan att det ska kännas skämmigt för nån. Det gjorde den här killen, och se vart det tog honom.

Oh my…fast man ska ta ALLT med lite salt

Ha en fin fredag allihop!

Busväder, bus hund och hundväder, eller…

Av , , 4 kommentarer 11

Den här bilden och lilla storyn är ju helt underbar

 

Inte för att jag visste, bara genom att se på bilden, vem den vuxna mannen var, men jag fattade efter att ha läst texten och googlat på namnet Cavill. Hahaa…han är en av alla som spelat Stålmannen, så pojken talade absolut sanning 😁

För mig är nog Stålmannen Christopher Reeve. Han var Stålmannen 1978 och jag var då 11 år. Det är precis som med alla som spelat James Bond, vi relaterar olika beroende på vem som var huvudperson då det begav sig. James Bond = Roger Moore om ni frågar mig, och för Åke kan det vara Sean Connery i övergång till Roger Moore.

Är dock inte överdriven fan, av vare sig Stålmannen filmerna eller James Bond för den delen. Det tar ju som aldrig slut. Tacka vet jag Hulken…haha, eller njae, han var bra på den tiden det begav sig, idag, skulle jag inte ens prova se nåt som involverade detta gröna monster.

Jag har tillräckligt med att hålla efter alla Fultomtar vi har i huset. Inte nån av er som såg nåt lurt med en av bilderna jag la ut från proppskåpet? Jag såg nåt misstänkt då jag tittade närmare. För visst är detta väldigt likt en Tomteluva…

Gick med hjärtat i halsgropen, ner till källaren igår, och faller nästan baklänges vid åsynen av detta.

Vad planerar dom? Ska vi sälja medan huset står kvar? Vad ska dom med sladdar till inne i säkringsskåpet Jag känner mig inte lugn nånstans 😶

Såg vinterfint ut igår kväll

Ett mindre kaos idag. Vägde mellan att gå till Vårdcentralen för behandlingen av knäet eller ta bilen. Jag tog bilen, fast med fara för det egna livet. Man ser inte vart plogkanterna är, om det ens finns eller om det bara är snödrev.

Småfåglarna kämpar med fröautomaten

Plötsligt såg jag the Doom lord…

Och då jag fotat den kommer det in en steglits i bilden

Apropå djur och bilder. Nicco hittade några gamla bilder på Winstone som hon skickade igår. Man tror ju nästan att det var i ett annat liv

Jag hade också en gammal bild på killen, på skrivbordet, faktiskt

Nalta tröttare idag men lika fin

Ha en fin dag snön till trots!

 

 

 

Begrip och begrip, inte så lätt alla gånger att begripa

Av , , Bli först att kommentera 12

Det är fortfarande halv svårt att lyssna på bok även om du går iväg själv på en promenad. Jag har noterat hur lätt jag kan tappa fokus och lalla bort mig själv i andra tankar. Nu närmar jag mig i alla fall mitten av boken och ja, den är lite av allt möjligt. Jag gillar humorn som är med där. Lite ironi och sarkasm, som man kan snappa upp, om man koncentrerar sig.

Igår, efter att ha tappat fokus under nån minut så lyssnade jag återigen, för att höra detta:

”Molnet (namn på en av karaktärerna) går runt och röker in alla rum. Då hon kommer in i köket säger hon: Det är alldeles för mörkt, här kan ni inte bo. Mamma tänder lampan men Molnet har redan gått vidare ut till ett annat rum.”

Och en stund senare hör jag:

”Frisyren kunde jag inte hjälpa honom med. Den såg ut som en pottfrisyr, fast här hade tallriken inte varit tillräckligt djup, och varit alldeles för långt bak på huvudet då man klippte.”

Min humor, absolut 

Tog med den här lilla boken med bondska citat, till jobbet.

Lämnade den på köksbordet för att se om nån kollat i den. Ja, tjejen jag jobbat med i helgen trodde att den var skriven på ett annat språk. Och killen jag bytte av igår, skrattade och tyckte det lät som tyska. Själv är det som att läsa hur släkten i Malå pratar, någorlunda likt, fast vissa citat i boken känns lite som Malå med omnejd, Norsjö och uppåt i landet.

Viss text tycker jag inte stämmer alls med vad man kan läsa. Ta det här till exempel

 

Det översätt med detta

 

Fast jag skulle nog hellre ha sagt ”om du hade tänkt ge svar på tal kan det vara lika bra att hålla tyst.”

Eller den här

Som översätts med

Fast jag skulle ha sagt: ”Konsten med att vänta på någonting är att hitta på nåt annat, medan du väntar”

Och slutligen det här

Som översatts till det här

Med en liten ändring skulle jag påstå att det skulle ha stått: ” Många tuppar inbillar sig att solen går upp för att dom gala.”

Fast viktigast av allt är väl att man begrip nager se när 😄

Avslutar med en bild som jag absolut INTE begrep först, fast då jag kikade ordentligt, haha. Önskar er alla en bra måndag!

Vi är alla olika, ibland på samma sätt 😊😁

Av , , Bli först att kommentera 12

Hittade en ung konstnär på TikTok. Han heter Viktor, är 15 år och autistisk. Jag vet att konst i alla bemärkelser, är individuell. Det jag ser och upplever, behöver inte nödvändigtvis du, gilla och uppskatta. Jag älskar i alla fall dom tavlor han gör och vilken teknik…jag är lätt avis…

Jag nämnde den här killen på jobbet igår, det var prat om yrken, utbildning och personliga intressen. Jag berättade kort om mina planer under skoltid, som byttes ut mot föräldraskap. Berättade att jag lagt lite av måla, teckna och kludda, på hyllan, men idag, kommit fram till att mitt bloggande är en stor del av mitt intresse. Inte nödvändigtvis blogg, men att skriva och fota till det. Tal och skrift samt bilder, hänger ju ihop med att uttrycka sig, fast på annat sätt än att just måla/rita.

Fann till exempel ett stilleben igår, på väg hem från jobbet 😁

Haha… allt ligger som sagt var i betraktarens ögon. Jag tyckte det var lite kul att dom ens stod så där. Tomma, fast med korken på.

Och just innan vi skulle gå i säng, fann jag min sprätt iväg blomma, väldigt vacker där den står. Bladen såg sammetslika ut. Men här är det svåra att faktiskt få bilden att visa det mina ögon ser.

Lite som det här, förväntningar och slutresultat

Har inte så mycket att förtälja idag. Ska ut och rasta hunden, känna på temperaturen. Apropå tempen, så ska jag ge er ett spartips om vintern blir kall. Den här var väl bra

Ha en fin onsdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten