Etikett: biten

Jag VET, att han VET…

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade gjort mig en hårdbröd macka med skinka och gurka på, igår, till frukost. Kvar var en sista bit, jag fick ett samtal och gick iväg för att värma upp lite kaffe i mikron, och såg verkligen fram emot, den där sista biten.

Kommer in i rummet och den är puts väck…Winstone ligger på soffan med framtassarna i kors. Jag pratar fortfarande i telefon, tittar honom stint i ögonen, pekar på bordet och förväntar mig en ursäkt eller ett förlåt, men inte, han svävar med blicken och tittar ut genom fönstret.

Då jag lade på luren, pekar jag igen på bordet, tittar på honom och frågar honom vart biten är, han gör om samma sak, vill inte fästa blicken på mig, utan stirrar ut genom fönstret, åhh, jag VET, att han VET, att han gjorde fel :D

009 014 017 018 019

Har hittat lite att ta med till loppis båset imorgon, men det jag planerar att göra, hinns oftast inte med, för det dyker konstant upp andra saker som tar av min tid, tur att jag är ledig imorgon, då ska jag verkligen ligga an, och få till en hög med saker som ska bort.

Jag hittade en notis eller vad jag ska kalla det, på FB, där en tjej, uppmanar oss att idag, då det är MS dagen, bär vi alla något  i orange. För att visa vårt stöd, sprida kunskap och uppmärksamma sjukdomen. Med Hopp om att finna bot ♡ Väl mött, låt oss hjälpas åt att färga Världen orange för en dag!! Så jag känner mig delaktig, med min jacka som inte går att ta miste på färgen :D

Foto2154

Jag skulle nog inte tala om detta, men jag höll på bli galen igår morse, skulle överföra bilder från min mobil och det gick inte, fanns ingen blåtand på datorn, och gick inte att hitta igen. Jag satt säkert 20 minuter och testade allt möjligt, till slut gav jag upp, skickade 2 bilder till Nicco som hon sedan förde över via FB.

Sen, 3 timmar senare, då jag rundade tv soffan från ett annat håll, så hittar jag den mobila blåtanden, som jag ju plockat ur datorn, då jag skulle använda skrivaren, *suck*, inte konstigt att jag inte hittade nåt på datorn, den var ju inte ens inpluggad. Ibland kan man bli less på sig själv :D

Ha det gott, alla mina vänner och läsare!

Vampyrer i släkten

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Apropå den antågande halloween dagen så berättade Nicco igår att hon faktiskt är en vampyr… bara så ni vet. Jamen borde inte vi vara det också i så fall, frågade jag? Nähä, sa hon, hon hade blivit biten en gång för länge längesedan, så längesen att hon inte ens kommer ihåg det. Aha, av massor med mygg då, sa jag. Ja, vet du inte det, myggen är ju mini vampyrer, kontrade hon. Så nu blev man ännu en lärdom rikare :-)
Det var ju som poppis med såna där vampyrtänder då man var yngre, såna man kunde få i fem kronors automaten, om man hade tur. Det hade jag och min kusin Anna, som på den tiden bodde i Handen, utanför Stockholm.
Jag var där och hälsade på och vi hade gjort oss en tur till kiosken. Vilken lycka att få ett par vampyrtänder att stoppa i munnen, tyckte vi och vandrade iväg med dom, instoppade i truten och redo för uppvisning.
Nu råkade det stå tre barn utanför en trappingång och dom fick inte upp dörren. Dom var väl i åldern 5-6 år, gissar jag. Vi gick fram till dom och frågade artigt om vi skulle hjälpa dom upp med dörren. Dom tittade lite konstigt på oss och smet fort in i trappen då vi höll upp dörren. Vi gick några meter, vände oss om mot ingången, barnen stod med ansiktena tryckt mot rutan och då flinade vi lite så där lagom, så huggtänderna syntes på. Jag glömmer nog aldrig deras ansiktsuttryck… förlåt!
Nu sitter kattluckan på källardörren och det var då ingen sak att få dom till att fatta hur den fungerar. Dom for upp och ner som ingenting, skönt att slippa ha den dörren öppen alltjämt. Dessutom kan man låsa den så dom inte tar sig upp hit, vilket jag gjorde innan vi skulle i säng, och det begrep dom inte. En av katterna stod och klöste i säkert 10 minuter i tron om att luckan skulle öppnas, men inte då. Nå, det kommer väl säkert att bli till en vanesak det med. Dom kommer att höra då man låser luckan och då är det kört, precis som dom brukar höra då man glömt att stänga en dörr, för då är dom snabb som blixten.
Ha en fin söndag!

Papegoja på taket

Detta hände för säkert 5-6 år sedan, kanske ännu längre bort i tiden. Niccolina kom hem och sa att hon sett en papegoja härute. Först lät jag väl lite tveksam men hon fortsatte prata om fågeln och jag förstod att det var sant. Säkerligen en rymling, han/hon hade suttit uppe på lampan ovanför vår ingång och någon hade försökt få den till att hoppa ner på en sopkvast men det hela slutade med att han la vingarna på ryggen och flaxade iväg och satte sig uppe på taket istället.

Jag la väl inte ner några fler tankar på detta, jag menar vad gör man? En fågel på rymmen är nog inte så lätt att hålla reda på. Åke hade kommit hem och jag har för mig att dom gick ut för att se om dom såg den, men den var bortblåst.
 
Det gick några timmar och sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och utanför stod det en tjej i 11-12 årsåldern och undrade om det bodde en Jennifer här (ja, Nicco hette ju Jennifer på den tiden). Jag såg nog lite konfunderad ut, eftersom tjejen var så mycket äldre än Nicco, och jag kunde nog inte förstå vart dom hade lärt känna varandra. Men då sa hon att hon hört att det skulle finnas en tjej i den här uppgången som hette Jennifer och som hade sett en papegoja.
 
Ja, då gick det ju upp ett ljus, detta var ägaren till papegojan och hon talade om att den passat på att rymma när hennes mamma (eller om det var pappan) skulle hänga ut några mattor för att vädra dom, dörren stod öppen och papegojan såg sin chans till ett litet äventyr. Dom bodde i en av villorna härnere på västerslätt, så den hade ju flugit en bit.
 
Ja sa jag, hon bor här, men papegojan var det flera timmar sedan hon såg och den flög upp på taket och förmodligen sitter den nog inte kvar där. Nicco klädde på sig och följde med ut för att spana.
 
Tror ni inte att fågeln satt kvar däruppe. Tjejen sprang upp för trapporna, ringde på dörren till lägenheten på översta planet, personen som bodde där var turligt nog hemma, hon frågade om hon fick komma in och öppna fönstret, och det fick hon. Sedan ställer sig tjejen på fönsterbrädan, sträcker upp handen mot taket och hennes fingerspetsar når tak kanten. Sedan lockar hon på sin kompis.
 
Nicco som står därnere, får se hur fågeln sakta närmar sig handen för att sedan hoppa upp på den och tjejen behöver bara dra in den igen, med fågeln sittandes på den. Vilket lyckligt slut, både för tjejen och för fågeln. Detta var också runt påsk, så hade dom inte fått tag i den så var väl chanserna små att den skulle ha klarat många dagar i kylan som kan vara i april.
 
Ja där ser man, det händer saker här på slätten, det gäller bara att komma ihåg dom. Denna historia blev jag påmind om under kulturnatta. Det var nämligen en kille som Åke känner, som hade blivit biten av en papegoja, och i och med att han sa det så poppade detta upp. Man har saker lagrade i skallen och vid vissa utvalda tillfällen så kan dom poppa upp.
 
Ni får ha en bra dag idag, och tänk, imorgon är det fredag….igen. Otroligt på min ära!