Etikett: blåbärs buskar

Mastodont, vet ni vad det är? Inte Googla nu…

Av , , 4 kommentarer 11

Blåbär, busken är full av blåbär 🫐 Jag blir lika häpen varje år, på riktigt.

Och nu har äntligen, buske nummer 2, vaknat upp och börjat producera bär. Inte vilka som helst heller. Jösses! Här är dom från buske nummer 1, tuggummit som referens.

Kontra dom från 2:an

Vilka mastodonter!!

Mastodonter, vet ni förresten vad det är för något? Utan att Googla nu…

Mastodonter var ett släkte av utdöda elefantdjur som levde mellan 10 miljoner och 10 000 år sedan. De hade koniska tänder som var anpassade för att äta löv, och vissa var håriga likt mammutar. Och ja, man kan använda mastodont som ord för att beskriva något jättestort 😁

Jag fick vara till sjukgymnasten igår och där inledde vi ”operation” stötvågsbehandling.

”En applikator genererar tryckvågor som med given frekvens och kraft bearbetar den skadade vävnaden. Stötvågsbehandling ökar metabolisk aktivitet i cellen, ger ökad blodcirkulation och ökad vävnads återbyggnad samt leder till minskad smärta. Stötvågsbehandling anses på detta sätt stimulera läkning i skadad vävnad.

Stötvågsbehandling har visat ge bra resultat vid skador som plantar fasciit, (hälsporre), benhinneinflammation, trochanterit, hopparknä, löparknä, tennisarmbåge, golfarmbåge, senskador i axel och impingement.

Blodcirkulationen i området ökas och en ny lindrig inflammation startas. Detta är kroppens naturliga reaktion vid läkning och reparation. Vid besvär med kalkinlagring i vävnaden har man kunnat visa att stötvågsbehandling resulterar i en minskning av kalkinlagringen – med minskade besvär eller utläkning som följd.”

Jag fick under 5 minuter, 1600 stötar mot punkten där det gör som ondast. Sjukgymnasten tog på sig hörsel proppar och jag undrade om det var för att han inte skulle höra mina skrik, haha…

Det kändes ungefär som nån som upprepade gånger (1600 gånger) skar med en liten kniv. Och efter 10 gånger säger hjärnan, jamen ge dig för f-n, fast det fortsätter.

Nå. Det var ändå inte jättejobbigt, smärtan blev inte värre än värst. Detta ska nu göras vid 3-4 tillfällen till med en veckas mellanrum. Sen vilar man 6 veckor för att sedan göra en utvärdering. Han sa också att jag förmodligen har Artros på gång i höften. Men det kan dröja flera år innan en röntgen kan visa på det. Men jag har typiska sådana smärtor.

Fick trösta mig med en bit blåbärs paj, så det blev ändå värt det 😜

Trevlig bokklubbs träff igår. Nya ansikten att försöka memorera, samt namnen förstås. Jag som suger på det 😯 Vi pratade allmänt om upplevelser vi haft, smått relaterade till boken vi läst. Och givetvis vad vi tyckte om boken, hur vi läst den, via ljudbok eller fysisk bok. Hur uppläsaren var (ljudbok), saker som vi saknar och vad som var bra.

Vi läste/lyssnade på, Fjäril i Koppel, av Zinat Pirzadeh. Det är en uppväxtskildring. Man får följa Shirins väg från barn till kvinna i Iran. Där revolutionen bryter ut och restriktionerna som följer med hennes ålder. Jag tycker att jag fick lära mig mer om ett land som jag inte tagit till mig så mycket av, tidigare. På gott och ont, precis som vanligt. Man kan ju växa av lärdom, men man kan även få gå lyckligt ovetandes, om man väljer att inte se eller lyssna. I det här fallet kommer jag att välja, att lyssna och se. Vi kan alla lära oss, tänker jag.

Nu är nästa bok påbörjad. Skilsmässan av Moa Herngren. För tidigt om ett uttalande, men jag ska ge ett då jag är klar med den.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Det blev en amerikanare, och en…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.
 
Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt 🙂 Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).
 
Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.
 
Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.
 
På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars 🙂
 
Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten