Etikett: blåbärssoppa

-HÖLASSE!

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 

Fascinerande eller bara skåpmat?

Av , , 8 kommentarer 4

Har ni reagerat någon gång på allt som visas på tv idag, och jämfört det med vad som visades för…låt oss säga tjugo år sedan?

Skrämmande eller fascinerande, ja jag vet inte jag. I minst hälften av alla program (åtminstone så känns det som det) får man följa människor som ska opereras, gå ner i vikt, lära sig att leva som man bör, inte lärt sig att städa eller inte ens kan ta hand om och uppfostra sina barn. Är det inte ansiktslyftningar, makeovers eller fettsugningar så är det styling av hemmet, städning, uppfostran och hur man ska se ut idag. Jag känner mig ganska mättad av alla dessa program *gäsp*, när man fick se en operation visas på tv för tjugo år sedan, då var man intresserad och häpnade över allt som kunde göras, men nu…det är verkligen skåpmat.
 
Jag kan fortfarande tycka att det är ok att se på till exempel operationer då det gäller att återställa en människa som varit med om en olycka, men när det handlar om skönhetsoperationer och dom själva har valt att lägga sig där så försvinner åtminstone mitt intresse. Det känns nästan som om dom vill glamorisera operationerna och locka folk till detta.
 
Precis som när dom stylar om sina hem, det ser jättefint och stilrent ut, men vart har personligheten och det som egentligen talar om vem som bor där, tagit vägen? Alla hem ser plötsligt likadan ut precis som när dom slipar ner tänderna på alla som var med i extreme makeover, och sätter dit likadana fasader på allihop så när dom ler kan man tro att docktillverkaren för Barbies, får en andel av alla pengar som dom sedan kommer att dra in. Dom sa nämligen att såna tänder håller i cirka tio år, och efter dom åren har gått så blir det nog en del besök hos tandläkaren, och han/hon gnider nog sina händer.
 
Nä, nu längtar jag nästan till sommaren då blir det extremt lite att titta på tv, då slipper man reta sig på allt strunt som visas. Och ja, jag vet att det finns en avstängnings knapp på eländet, jag brukar faktiskt gå till ett annat rum om Åke sitter och ser på nåt som jag inte är intresserad av, då vill jag inte ens höra ljudet från sk-ten. Men nog tycker jag ändå att det är dags att dom kommer med något nytt.
 
Vi fastnade framför tv igår kväll då dom visade skicross och Anna Holmlund var nära en final, det var faktiskt spännande. Åke sa det, visst är det konstigt, vi som egentligen inte är speciellt intresserade av OS, sitter nu här och offrar nattsömnen för att se hur det ska gå. Mm, sa jag, detta var ju faktiskt aningens mer spännande än att se på vasaloppet, något vi brukar gör varje år men fråga mig inte varför. Theresé ringde och jag sa samma sak till henne, med ett tillägg, i år, då vi ser på vasaloppet ska vi ta det till det extrema, och sitta här med halsduk runt halsen, stavarna i ena handen och en kopp med blåbärssoppa i den andra…bara för inlevelsens skull.
 
Ha en fin onsdag!