Etikett: bloggarkompis

Av-polletterade, bara så där…

Av , , Bli först att kommentera 7

Så har Farmen dragit igång… igen, och jag vet egentligen inte varför jag sitter och ser på det, seriöst. Det är så tråkigt då den som snackar mest skit och lindar dom flesta runt sina fingrar för att sedan av-pollettera dom med ett dråpslag, är dom som tyvärr, brukar vinna.

Man kan tycka att det efter så många säsonger, kunde göras en ny version, där det till exempel skulle vara förbjudet att pakta, alla som snackar om andra deltagare och vilka som gissningsvis skulle göra si eller så, dom åker ut, med huvudet före… då kanske det skulle se lite eljest ut.

Det fattar man ju att det inte finns någon som kommer överens med alla, men så är det i det riktiga livet också, det är inget dom behöver ta upp och älta inför alla tv tittare, eller? Vissa uttalande som man hört redan nu, efter första veckan gör att man funderar vad dom tänker idag, då dom sitter och ser på programmet. Jaja, nu är det som det är, och jag väljer om jag vill se på det eller inte… jag vet, det vara bara en reflektion så här på lördags morgonen.

Jag pratade i telefon igår, med en bloggarkompis (som jag lärde känna på den andra sidan jag bloggade på förut), och vi surrade i nästan 2 timmar, fattar ni… då har man mycket att prata om 🙂 Hon är jättetrevlig och vi är nog rätt så lik varandra men absolut inte rakt av, men saker som händer i livet är vi aldrig ensamma om, även om det kanske kan kännas så, ibland, och då är det kul då man hittar någon att dela det med.

Jag såg en bit av en regnbåge igår, på promenad med Winstone, och jag lyckades få en bild på den då jag kom hem, men det heter inte regnbåge, det vet jag, men jag kommer inte ihåg vad det är, just nu. Ibland kan det synas bara en rund sak med regnbågens färger i och andra gånger är det som den här, en pelare rakt upp bara.

002

Apropå Winstone och promenader, så sa jag till Åke alldeles nyss, vad glad jag är att vi kastrerade honom, då vi gjorde det… det är ju nämligen en hanhund vi har på jobbet, och han ska lukta och pinka efter var femte meter, det är INTE kul, Winstone nöjer sig numer med att lyfta benet kanske 2-3 gånger på en 30 minuters sväng, alldeles lagom, om ni frågar mig.

017 018 019

Idag vet jag inte vad det blir… det får tiden utvisa, men alltid händer det väl något. Önskar er alla en fin lördag!

 

En massa döskallar :)

Av , , 6 kommentarer 8

Så var julaftonen över, den kom och gick i en hast, men vi hade nog inte förväntat oss något annat heller. Snudd på hällregn och blåst, vad glad man är att man har tak över huvudet. Bosse och mamma kom hit strax efter 16, och maten var på gång. Katterna fick för andra gången i deras liv och under dom 2½ år vi bott här, vara med oss i matrummet.

Tänkte att dom gör ju förmodligen inga dumheter då vi ändå är där. Och dom höll sig på mattan… nästan, det var Enya som var lite nyfiken på klapparna, eller snarare paketsnörena, men annars var dom lugn och beskedlig.

Vi öppnade paket efter middagen, jag fick, av min käre make, en ny kamera, den jag har håller på att ge upp, och den här nya kameran tar fina bilder, däremot kan det ta sitt lilla tag innan man lärt sig den. Winstone fastnade då på några bilder:

008 010 035

Döskalle örhängen av chefen, döskallesockor och ett fint silverkottljus av Monica, döskalle hänge, en döskalle ask, döskalle necessär och en döing framför datorn (hahaa) av min bloggarkompis i Stockholm, boken Pinocchio, skriven av Leif GW, av Niccolina och en glassmaskin av mamma. Tack allihop, det var fina klappar.

Sen blev det kaffe och en kladdkaka med en touch av pepparkaka och cashewnötter i, med grädde till, den var god. Och den sedvanliga knäcken förstås… och choklad, vad annars.

Jag var ut en sväng med Winstone före 21, tog paraplyet med mig och jag lovar, hade jag inte haft broddarna på mig så hade jag blåst iväg, det var det värsta vilket hundväder. Winstone är dock aldrig brydd över vädret, men han är lika förnöjsam att få vara inne som ute och det är ju tacksamt.

Tina ringde igår kväll också, från soliga Spanien, det kändes som att det var ett tag sedan vi pratade med varandra, nu har man ju blivit som van att vi talas vid, minst en gång varannan dag, så det är klart att det känns konstigt nu, då dom är därborta.

Theresé ringde också, hon och Sallys planer är att börja åka hemifrån idag, sedan stannar dom nog någonstans vid höga kusten och sover över där, till imorgon då dom kommer att dyka upp här hemma. Nu var det längesedan vi träffade Sally, Theresé har ju varit hem en sväng däremellan, med jobbet. Näpp, nu ska jag se om vi kan få oss någon frukost innan dagen börjar ordentligt. Önskar er alla en trevlig juldag!

Maria Lundmark Hällsten