Etikett: blogginlägg

Mitt mellannamn är Typiskt

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag hittade ett gammalt inlägg från januari 2013, i sökandet efter en bild av Capricen, och detta inlägg, beskriver mina dagar så bra att jag inte kan låta bli att sätta ut den igen, även fast jag ser ut att ha berättat delar av den, ännu tidigare. Alltså, googlar man ordet typiskt, så borde det sitta en bild på mig där, eller som man ibland säger, mitt mellan namn kunde har varit detsamma. Maria Typiskt Hällsten

Framsida2Bild lånad HÄR

”Kommer ni ihåg våran gamla Chevrolet Caprice, den som alltid hade något fuffens för sig, bland annat så ville ju dörrarna, under vintertid, inte gå igen, utan hade det varit plusgrader och sedan blev det minus så studsade dörren bara upp igen.

Jag vet att jag berättat om den där julaftonen när vi packat bilen, Nicco hade placerat sig i baksätet och vi skulle bege oss 21 mil norrut, upp till Malå, där vi skulle fira jul, för oss själva.

Allt gick ju som på räls tills vi skulle stänga Niccos dörr, den ville icket, Åke tog dörren och stod och slog den fram och tillbaka mot dörrkarmen, men inte hände något för det. Då tog han olja och annan smet och hällde ner i låsanordningen och överallt han kom åt.

Sen tipsade Maria (Maria Typiskt Hällsten) om att han kanske skulle testa att elda lite med tändaren, på den där grunkan som inte ville funka, och det gjorde han, med den följden att bildörren började brinna, invändigt och plötsligt var det rena cirkusen därinne på gården.

Nicco som hade spänt fast sig fick ju panik och ville ut, om nu någon granne stått och sett på hela scenariot så måste dom ha undrat vad tusan vi höll på med… döda bilen, eller vad? Först smäller man i dörren som om man ville ha ihjäl någon och sen ledsnar man och tuttar eld på den istället.

Nu var det ju inte mer dramatiskt än så, det som brann slutade ju att brinna och se… sen funkade dörren som vanligt igen och vi kunde ge oss av för ett helt normalt julfirande. När vi pratade om det igår, vid middagen, så tyckte Nicco synd om sig själv och sin tuffa uppväxt och hon undrade också hur sjutton pappas lastbil egentligen kan rulla, den borde ju vara lika misshandlad som bilen hade blivit, mja, sa jag, nu var det ju inte pappas idé, att tutta eld på dörren, det var ju egentligen min… moahaha!!!

Varför vi ens kom in på den berättelsen var att samma fenomen inträffade igår, då jag och Nicco hade bråttom till en läkartid vi hade att passa. Förardörren på Jeepen, ville först inte gå upp, jag bankade på knappen och plopp så lossnade isen och den gick att trycka in, men sen… ja då ville den inte stängas.

Ringde in till Åke som kom ut och provade både det ena och det andra, men det ville sig inte, till slut höll han bara in dörren och jag låste, så då satt då dörren fast i alla fall så vi kunde åka. Samma sak då vi kom fram och jag skulle låsa, dörren studsade så jag höll emot och låste.

Fick be om ursäkt att vi var sena, men sa jag, bildörren gick inte att stänga så det tog sin lilla tid. Nu till en något bisarr upplevelse därinne. Nicco skulle undersökas och när vi sedan pratade så skulle läkaren skriva ut medicin, han vände sig till mig och frågade om vi var fattiga? Ehhh, nä sa jag, det är vi inte. Är det säkert, sa han, hur ser det ut i plånboken? Det är lugnt sa jag, vi har pengar.

Han sa att medicinen han ville skriva ut, var dyrare än andra mediciner, den kommer att kosta ungefär 150:-, kommer inte det att kännas av, frågade han återigen. Nä, sa jag för tredje gången, det är INGA problem.

När vi sedan åkte hem skrattade vi då vi satt i bilen och Nicco undrade hur han ens kunde ställa en sån fråga, man borde väl kanske rimligtvis ha ställt frågan på ett annorlunda sätt, kanske frågat om man hade något emot en lite dyrare medicin, eller nåt sånt.

Nu berättade dock Nicco, att eftersom hon hade haft så bråttom då vi skulle iväg så hade hon inte haft tid att sätta på sig sockar så hon gick alltså barfota med sina Converse skor, och när han skulle kolla hennes längd fick hon ju ta av sig skorna så han hade ju sett hennes bara fötter. Jaha du, inte så konstigt då att han trodde att vi var fattiga, sa jag.

Först får han höra att vi har en skitbil där dörrarna inte gå att stänga och sedan ser han att du går barfota i ett par tunna tygskor mitt i vintern. Så vad skulle den stackaren tro… jaja, nu vet vi ju det i alla fall :)

16708538_10154980840331585_5559933414539730045_nTur också att man är vig, jag fick hoppa in och ut genom passagerare dörren, två gånger, men sen så funkade dörren, får se hur illa det är idag, då vi ska på begravningen, ser ju inte så seriöst ut att måsta ta sig in på den sidan av bilen.”

Önskar er alla en fin dag!
 

100 år gammal…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag tycker det är fantastiskt med blommor (ibland), den 29/12, la jag ut en bild på den orkidée jag fick av Jan B och Kerstin, då hade den skjutit iväg en blomstängel och det förunderliga är, att den fortfarande står sig. Jag fattar ingenting? Hur länge kan den stå, utan att skrumpna ihop?

30127713_10156195899426585_1785169067426971648_nDå vi bodde i lägenheten hade vi en orkidée, som jag antingen köpt eller fått av någon, den blommade konstant i flera års tid, helt otroligt, vilken livsvilja, tyvärr tyckte den inte om flytten till huset, utan då gav den upp. Jag hade hört, att just den modellen, skulle man aldrig plocka bort blomstängeln på, då den blommat ut, utan den sköt iväg nya blommor från den stängeln, och det stämde.

Vet inte hur det går med Theresé orkidéer, men i somras levde dom gott, i enbart vatten. Jodå, hon hade läst att dom kan klara sig bättre utan jord, det svåra är kanske att balansera upp den i en vattenskål.

Nu ska jag kolla intresset här i bloggen, av kaffekvarnar från Kuorbevare. Jag har ju en själv, så här ser den ut:

028(2)Och här lite info som Theresé skrev då jag la ut den för 5 år sedan och jag citerar: ”1905 tillverkade Gustaf Oscar ”Slekafot” Bergström, morfars och faktiskt mormors släkting, den första Kuorbevarekvarnen till sin fru Gustafva. Just denna tillverkades nog av Oscars barnbarn, Per Martin Bergström, son till Viktor Manfred Bergström.
För att få lite perspektiv på hur det hänger ihop, så var Oscar bror till gammelfarfar Johans morfar Per Johan Bergström född 1846.

Oscar och Johans farfar och farmor, Per Andersson Bergström och Eva Andersdotter, fick åtminstone 12 barn, varav tre kan härledas nedåt till oss. Två av dessa blev mammor på mormors sida. (Per och Eva var nämligen morföräldrar till den första Hällsten som råkade vara gift med sin kusin där så klart Per och Eva också var morföräldrar.)

Jag ska rita upp det någon gång så du ser lite lättare… Denna kvarns tillverkare dog dock mellan jul och nyår 1998.” Slutcitat

Och det är apropå det inlägget som jag nu tar upp det igen. Jag fick nämligen en kommentar igår, på inlägget, en kille som har just en sådan kvarn, fast 30 år äldre, alltså 100 år gammal. Och den hade han nu tänkt avyttra. Här är en bild på den:

kvarnOm ni är intresserade så kan ni mejla mig på m_hallsten@hotmail.com så skickar jag det vidare till säljaren.

Jag var en sväng till mamma igår och passerade cyklarna som jag fotade för 15 dagar sedan, tycker att det går långsamt med snösmältningen, den undre bilden togs igår:

29792853_10156195163116585_1942114435212509184_nIkväll ska vi ha lite party i huset, så dagen kommer nog att gå åt till att städa, fundera ut vad jag kan bjuda på för tilltugg, göra i ordning nån liten shoppinglista, ja, sånt där som hör till. Så det är väl lika bra att man börjar någonstans, tänker jag. Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Tips på viner…

Av , , Bli först att kommentera 14

Igår, började vi klura på vad vi ska ha för efterrätt, här i huset, på nyårsafton. Och med det ämnet så gled vi in på julsmaker, vad vi hade ätit ifjol, vad bjöd vi på då vi hade glögg provning och när var det.

Eftersom alla mina blogginlägg sparas i arkiv, på den här sidan, så gick jag in i det och letade fram vad vi hade haft, och när.

I letandet, ramlade jag över det här som jag lagt ut för ett år sedan och jag kan lätt påstå att detta fortfarande, är högst aktuellt, i alla fall då det gäller jag och min (icke) passion för vin :D

Till helgen

Jag kan ge lite tips på viner, kunnig som jag är, inom området.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner.

Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordsduk. Det vin som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.

Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra, om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika, medan de röda smakar stämpelfärg.

Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött, eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta, bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda i trappuppgång eller hiss.

Serveras det av torra viner, bör det inte finns tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa. I sådana fall dammar vinet omkring, i bostaden. När ett torrt vin serveras, är det lämpligt att ha en dammsugare, i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget, gör man klokt i att köpa ett lättvin så man inte får för mycket att kånka på.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött, serverar brännvin.

Renstek sköljer man ner med renat!

SKÅL!!!

Och se, vin kännare som jag är, det finns faktiskt lite av den varan i det här huset, men jag vet inte om det är drickbart…tror inte att det är lager viner, hm…och en gammal oöppnad vinglögg av det starkare slaget, säkert 4 år:

26114315_10155919036491585_1878615885654890049_oTill kvälls fika igår, la jag fram lite bröd och kokade oss en kopp te. Jag bredde mig en macka från den här påsen:

26116251_10155919025501585_92081114565350644_oOch då Åke var redo, greppade han samma påse, och frågade om det var nån specialmacka. Vadå special, frågade jag…du kan ju läsa. Han kollade in påsen och tog sedan ut ett bröd och gjorde  i ordning den. Jag frågade om han läst vad som stod på påsen. Mjaaa, sa han, nåt grönt…

Hahaa…skrattade jag, du har alltså inte läst på påsen, konstaterade jag utan en blink, och sedan läste jag högt för honom, sockerfri bönkaka, med vita kidneybönor och palsternacka! Han höjde ögonbrynen, lite lätt överraskad, och jag sa, att jag vet att du inte läst, för hade du gjort det, så hade du ALDRIG tagit det där brödet. Jojo, efter 33 år tillsammans, så vet man en hel del :D

Nu åt han upp mackan, och sa, precis som jag, att den smakade inte alls nåt konstigt, däremot tog han inte en till :D

Önskar er alla en fin torsdag!

26055715_10155919031041585_7613530611034151673_n

Kanske jag vet vad jag pratar om…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag blev kontaktad via en blogg kommentar igår, från en som skriver hälso reportage i Allers veckotidning. Hon hade googlat och hittat nåt inlägg som jag skrivit tidgigare i år. Hon undrade om jag var villig att berätta om min B12 brist. Japp, ok, det går fint, sa jag idag, då vi pratades vid på telefon. Om min berättelse kan hjälpa nån annan eller vara av intresse, så, varför inte.

Lite roligt med google, jag har ju blivit kontaktad tidigare, om både det ena och andra. Då människor googlat på sånt dom ville ha svar på, och hittade nåt inlägg på min blogg, haha, fast då ska alla också ta i beaktning, att jag är ingen allvetare, mycket av det jag skriver, har jag också hittat på nätet.

72139006dd0b5a628d87bdc1a0010f1bMen givetvis, mycket är även självupplevt, och det är väl dom bästa historierna, tänker jag. Då vet man ju vad man talar om :D

bc031b4b6b783dac0537389caabbcf3cDen enda som nu kan vara ett aber, då hon ska göra intervjun, är om jag kommer att komma ihåg hur det faktiskt var. Jag sa att en av biverkningar av denna brist, är just minnet. Hon skrattade lätt och sa, att det visste hon, så…jaja, vi får se hur det går.

Kallt ute idag, och ännu kallare för mig, som hade stoppat in vinterjackan i tvättmaskinen igår kväll, och sedan in i torktumlaren, men den kändes inte alls torr, så den var inget alternativ att ta på, när vi nu gick ut, hunden och jag. Jag hade min höstjacka på mig, brrr…men den var bättre än ingen alls.

24067862_10155839795831585_4520419669216755173_nAnnars på Västerslätts fronten intet nytt. Jag ska iväg och handla lite på Kvantum, och betala räkningar, fixa middag till Åke och fara på jobbet, innan jag gör helg igen. Ska bara vänta på att jackan blir varm och klar! Hoppas på en bra dag, för er alla!

Att blidka en hel värld!

Av , , Bli först att kommentera 13

Sista semesterdagen för den här gången…men det är då inget att oroa sig över. Jag har ju lyx schemat ändå, och den kommande veckan jobbar jag ”bara” måndag och tisdag, jodå :D

Sen hjälps det inte, rutinerna är väl det man kan sakna i slutet av en längre ledighet. Kanske inte alla är så, men jag tillhör nog den kategoring, till viss del…

Jag skrev igår att det inte var en parkering borta vid hundtoan, fast det ska jag dementera, det stod visst bilar där, på ena sidan, lustigt att dom inte lagt ut det då man googlar på parkering Nolia.

20690025_10155528095316585_4761935108192348895_oOch sen…skämtet…JAS som skulle flyga här över, inte kom dom inte. Läste via en tipsgrupp på FB, att dom ställt in, men alltså…

Vi gjorde då en liten utflykt till Rödå Antik och köpte en födelsedags present till Theresé, nämligen denna lilla sak:

20637824_10155528449626585_6907036032282063340_nJa, hon har själv varit där och sett den och sagt att hon ville ha, just den där…för att kunna sy i läder och skinn. Och ja, vi tyckte det var bäst att tala om det för henne så hon inte köper en egen, därnere i Uppsala innan vi hinner leverera den, så jag avslöjar inget som hon inte redan vet.

Nicco och Adam fortsätter mer små utflykter, igår besökte dom gruvan i Kiruna, hon skickade lite bilder som jag nu stjäl…Adam ser lätt oroad ut :D

20631596_1478334098922107_578786383_n 20643952_1478338155588368_853409918_n 20667906_1478334238922093_1843899266_n 20667970_1478337615588422_1109550214_nOch idag skulle dom till Abisko…ja vädermässigt så går dom då inte miste om nåt, överhuvudtaget. Jag kommenterade nyss Helenas blogginlägg och skrev att det ändå är lustigt, att så många klagar över vädret, fast just vädret, är det ingen som rår över.

Men det är som om vi tror, att det ska bli bättre, om vi överklagar dagens regn, för då kommer det att upphöra…jomenvisst, serru. Och om det inte gör det så är det väl nån annans fel, det finns säkert dom som tycker att regn är bra…hur ska man kunna blidka en hel värld?

Önskar er alla en fin söndag och avrundar med en bild jag tog vid kosand, i början på vår lilla stugudde i Malå.
20604545_10155529518276585_3603017661934852474_n

Krispigt värre!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag hade sparat den här bilden på datorn och egentligen skulle den ha passat bättre i gårdagens inlägg eller för all del, då jag skrev om dom där grejerna som ska kollas upp, på mitt ben, men då, glömde jag bort den, men nu så :D

7b192bda0db1587a0484fafac158e322Krispig verkar ju vara ett ord som är på tapeten, rätt så ofta, allt från krispig cider till krispig luft och inte att förglömma…Chips! Och nu, vi som håller på ha några år på vår krispiga nacke.

Jag och Helena började gårdagens dejt med en fika på Finas, och nu kunde jag ju inte låta denna prinsessemla gå mig förbi:

16700326_10154960858666585_1933398955129089612_oGod…ja, söt…oja, lite too much, jag gillade nog semmel wrapen, mer, den som jag och Tina testade på Mekka för precis 2 år sedan, idag (jag fick en 2 års påminnelse på FB, på just den här bilden).

10407329_10153086140346585_1135444414007240736_nEfter fikat så gick vi några varv (ja, vi villade bort oss en kort sekund och kunde inte hitta butiken vi sökte efter, men det var inte så konstigt, dom hade lagt ner). Strosade på och tittade på saker, jag hittade en present som snart ska komma till användning, och avslutade med lite handling inne på mataffären. Avion är bra på många sätt, tycker jag :D

Igår presenterade vk.se lite nya glassar, gissa om jag ska testa den här:

minioner-700x700-544x544Jag diggar ju minioner :D Fanns lite nyheter på Magnum fronten också, och jag känner mig inte alls oäven att prova.

Önskar er en mycket trevlig lördag, det planerar jag att ha!

Tack tack, det var snällt!

Av , , Bli först att kommentera 12

Det blev prat om min blogg då vi var ute och åt i lördags, Ingvar frågade hur många inlägg jag gjort under åren. Jag visste inte på rak arm, men jag började i slutet av mars, 2009, och med ett inlägg om dagen, borde man landa på, runt 2800 inlägg.


Jag kollade nu, jag har skrivit 4506 stycken, jojo, det blir den hel del, det :D
Det är som kul att ta ett år, och en månad, lite random så där, i arkivet, många saker man skrivit känns om igår.

2016-03-22 09.14.24Apropå igår! Under alla 3 år som Winstone varit hos oss, har han aldrig, under dessa år, varit så smutsig under buken, som igår, efter morgonpromenaden, fy tusan. All sand och grus frös fast, det gick inte torka bort med handduken, med den följden att det tinade då han kom in och droppade under honom, vart han än gick.

Jag la upp en handduk på djur filten och uppmanade honom att lägga sig där, och det gjorde han, under en minut, vi var tvungna att lämna allt därhän och dra, för att hinna till alla tider vi hade att passa.

Kul att komma hem för att upptäcka att Enya lagt beslag på den dyngiga handduken, tack tack för det, Televerket!

2016-03-21 14.02.52 2016-03-21 14.02.57Nicco tog ut Winstone en andra sväng, Theresé hade telefonmöte och jag och Sally drog iväg till Strömpilen. Vi skulle göra dom där godisklubborna jag köpt formar till, och hade kommit fram till att snabbast och enklast var att smälta choklad, men för att göra dom lite roligare, fick Sally välja sitt favvo godis, som blev lakrits, så vi köpte det, hackade ner lakritsen och voila, choklad/lakrits klubbor som föll henne i smaken.

Fram med snabeldraken och sedan var det bara att påbörja middagen. Mamma och Bosse, samt Emma och Johan kom hit och åt med oss. Sally äter inte kycklingsallad så det fanns en västerbottenspaj att välja på, också.

NU har jag hunnit träna, käka frukost och gissa vem som vill ut…Winstone. Tur att det varit kallt i natt, så vi borde klara oss från grus/sand smutsen. Ha en fin dag, allihop!

En flaschback…minnena föll över mig

Av , , 4 kommentarer 8

Jag gick med Winstone nere vid ån, för några dagar sedan, och jag passerade något som väckte minnen från förr. Backa!!! Sa jag till Winstone, som stannade och la in backen.

Där låg den…en liten silvrig sak från förr…om jag nu inte missat, att detta är något som kommit tillbaka?

003

Kapsylerna från burkläsk eller öl. Dom här som man samlade ihop till ett stort gäng, och nöp ihop i varandra så dom bildade en kedja, eller draperi, vissa hade lagt dom runt hatten som dekoration, listan kan göras lång. Återvinning kan vi också kalla det :D

Och dricka kommer man ju då att tänka på, något som bara införskaffades på sommaren. Ibland kanske farsan köpte 2 backar, men vilken besvikelse då halva backen bestod av grape tonic, hm…undrar just varför han köpte det, det vet väl alla barn att den drickan var inte god, den räknades inte ens till dricka. Smakade diskvatten, typ.

Sen tänkte jag på hur bortskämd man blivit, då, uppskattade man det lilla, en dricka till helgen, eller tänk, oh goda tanke, då morsan köpt ett helt paket med strutglass, och den dagen kom då hon sa att det var ok att få ta en…det var lycka det!

Idag köper man en läsk eller glass om man är sugen på det, inget konstigt, men själva lyxet, är borta. Precis som när man bälgar i sig kaffe, som vi nu gör, en termos på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen, men den där känslan, hur gott det smakar och man njuter varje klunk, den infaller inte speciellt ofta…men ibland, då man inte haft tid att dricka så mycket kaffe, då slås man av det goda och undrar en kort sekund, varför man häller i sig så mycket, då det är det lilla som gör det så gott :D

Jo jag vet vad som gäller för min del, för lite kaffe, då får jag huvudvärk. Men detta kan ju botas, om man vill, jag kan ju dra ner på några koppar i sänder, för att inte orsaka värken, kanske jag gör det, i framtiden, men inte idag.

Och nu till något jag inte riktigt förstår, kolla detta klipp, jag har sett det tidigare i annan layout:

11029908_806811216076444_5802173805361776844_n

 

Bilden hittade jag på FB men även i detta blogginlägg, HÄR, läs gärna och begrunda.

Och min undran är, när, någonsin har någon blivit kallad just rasist, för dessa saker? Jag har sjungit nationalsången och INGEN har kallat mig rasist, vi har svenska flaggor på vår bro och ALDRIG någonsin har någon kallt oss rasister, det står och jag citerar: ”Jag vill kunna…” ehh ok, vad är det människan menar att man inte kan? Jag kan göra allt det där och lite till, är jag speciell på nåt sätt…bara undrar.

Menar dom att man inte törs, i så fall är man väl en liten fegis, jag gör precis vad som faller mig in. Sedan tycker jag att ALLA, ska vara stolt över det land dom kommer ifrån, oavsett om dom bor i det landet eller någon annanstans, så de så!

Detta skriver någon och får hejar rop, oj så bra, så här är det ju, bra skrivet…men har dom verkligen läst texten in och ut? Nä, jag går bet, jag förstår det inte, kanske lika bra :D

Härligt väder idag med, I love it, och ska nu gå ut och sätta mig en stund med kaffekoppen… förstås :D Ha det gott, allihop!

005

 

Vi fick ett svar

Av , , 4 kommentarer 7

Så fick vi då svaret på vad denna skulptur var för något, inte en blomställning som var Åkes gissning, och inte hade den med någon fläkt att göra, även om den faktiskt liknade en, och inte heller en fälg, som dök upp då ”Kul-Janne” googlade på bilden, näpp, det är en talgbollshängare:

FF-761957

 

Den kan man bland annat hitta här: Odla nu

Och då är det väl bara att fixa dit nåt till upphängingen så kan vi mata fåglarna om inte någon nu saknar sin talgbollsmatare, och läser min blogg, i så fall kanske du vill ha tillbaka den :D

Gissar ju skarpt på att den kommit nedflygandes från nåt hus på Västerslätt, alternativt Rödäng, i dessa stormar som varit är det lätt att den hoppat lös och rullat iväg. Och var den fylld med talgbollar så kunde den vid det tillfället kallas för talgbollskastare och fåglarna fick käka buffé vid ett långbord.

Och där gjorde jag ett kort avbrott i mitt skrivande, skulle skjutsa ner Nicco till tåget, då jag kom tillbaka så noterade jag detta:

Foto1745

Kan det vara min käre man Åke, som hittat några talgbollar och tänkte att vi skulle fylla hållaren :D

Jag läste ett blogginlägg igår, som handlade om bytet av sockar, vi gjorde i fredags, och jag citerar en del av den:

Så fint, så bra, så klokt, så rätt.

I fredags var det massor av människor som tog på sig olikfärgade strumpor och sedan publicerade detta på Facebook.

Min första känsla var glädje över denna uppmärksamhet för en kategori människor i samhället.

Men min spontana glädje förbyttes sedan snabbt till en mer djupare och allvarligare tanke.

Vad händer nu?

När detta skrivs är det söndag. Hur många av de tusentals människor som med glädje bytte strumpor i fredags tänker på detta budskap i dag?

När ni läser detta är det måndag. Hur många, som i fredags hade olikfärgade strumpor, tänker på att nu är det en ny vardag? En vardag där alltför många anhöriga till utvecklingsstörda och funktionshindrade känner oro och ångest för att de inte får det stöd de har rätt till enligt LSS-lagen.

Jag kanske låter som en bitter gammal man. Men jag vill faktiskt kraftfullt signalera att det är lika viktigt att både ta på sig olikfärgade strumpor och sedan vara medveten om att i Sverige har det blivit hårdare att inte vara som alla andra.

I fredags såg jag flera politiker som hurtigt hade olika strumpor – och i vissa fall också skor…

Nu undrar jag hur många av dessa politiker som också uppvaktar sina kollegor i kommuner och riksdag för att se till att LSS-lagen verkligen följs? Hur många av dessa politiker är beredda att verkligen sätta press på Försäkringskassan i dessa frågor. Slutcitat

Visst har han rätt i det han skriver, och jag med många andra, tog ju med glädje på oss dessa sockor, men jag tänkte nog inte heller på det, dagen efter. Så nu fick man sig en tankeställare!

Hel blogginlägget hittar här: Anders Hansson – De olikfärgade strumpornas vardag

En ledig dag i dag med, inte så pjåkigt, igår var jag bara hemmavid, städade lite och tvättade, tog hand om djuren och lite telefonarbete, sånt där man skjuter upp och plötsligt kommer ihåg att man ogjort. Önskar er alla en fin dag, jag ska njuta min dag tillsammans med Tina, i alla fall en del av den.

Foto1589

 

Vart går gränsen?

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag skrev blogginlägget om rånarluvor, så googlade jag på bilder om ämnet och ramlade över Lego gubbar, som var bankrånare…hm, mja, jag vet inte, vart drar man gränserna vid barns lekar? Jättesvårt att veta, jag har ju själv jobbat x antal år på en leksaksgrossist och sedermera leksaksaffär och jag vet ju vad många föräldrar tyckte om pistolerna och gevären som mer och mer liknade äkta vara.

Och andra som tyckte, vad spelar det för roll, får dom inte den här pistolen så tar dom ju en gren och springer runt och skriker pang pang. Men det kanske ändå hade varit bättre… då får dom ju använda sin fantasi och inte få verkligheten serverad som en leksak.

Kolla in denna länk till aftonbladet, och vad som nu finns ute på marknaden: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17432674.ab

För mig är detta aningens för mycket, ett knarklabb i Legoliknade material, och vem köper nu detta till sitt barn? Förmodligen, gissningsvis, den yngre familjen som slaviskt har följt serien, Breaking bad, på tv, och som kanske inte tänker sig för.

Jag hade köpt konceptet labb, om de varit ett ”riktigt” laboratorium med provrör och annat, kanske med en professor figur, typ professorn från ”Tillbaka till framtiden”, men där fick det nog räcka, och inget som skulle förknippas med knarktillverkning.

Ja huvva, återigen får man undra vart vi är på väg och varför ingen kan stoppa detta vansinne, seriöst. Man undrar också vart kottarna tog vägen, dom där man satte stickor i, till ben och som kunde få beta runt på gräsmattan. Eller bara barns, vanliga medfödda fantasi, jag lovar, hade dom inga leksaker att hålla på med, så skulle dom hitta på nåt ändå, om man från allra första början introducerade dom till detta… att hitta på saker själv.

Får dom allt serverat, varför ska dom då behöva klura ut själv vad dom ska göra?

Idag är jag ledig, YES, och jag hade igen bättre fantasi än att jag bokat in ett tandläkarbesök på förmiddagen och ett besök hos sjukgymnast på eftermiddagen, jo ni, så kan det gå om man inte tänker efter ordentligt :)

Önskar er alla en fin dag trots att det regnar och är blött, just här, men då är det ju tur att jag har ett paraply som kommer att få följa med på hundpromenaden om en stund.