Etikett: bomull

Då upphör evigheten!

Inte så kul att köra bil igår, ibland svårt att se vart vägen gick, man vill inte komma ut för långt så däcken skär igenom. Fast det gick bra, i alla fall, jag hittade igen Nicco på GE och sedan åkte vi ner på Mio.

Jag köpte nåt som inte är kul att köpa men som är gott att ha, nämligen påslakan. Visst har vi såna i garderoben, men några sämre än andra och vissa av dom, hatar jag, jo, det är sant, man kan hata påslakan.

Nu passade jag på, med 300 kronor i rabatt, och köpte bomull/satin set, inte överförtjust i mönstret, men dom får duga:

53241059_10156979869521585_5965798793499639808_nEfter shopping bjöd Nicco på kaffe och Tano, Georgos hund, ville vara med på ett hörn:

53658723_10156977838726585_7561249663584567296_n 53379774_10156979792416585_452921459757547520_n 53913837_10156979791371585_2434860060099215360_nHan är precis som Winstone, en japansk ras, shiba, och faktiskt lite lik, japparna i sitt beteende. Han var dock betydligt mer social än våran rabiata hund fast han är gullig, vår Winstone, jag vet 😀 Lånade bilden av Nicco, by the way:

539751_450381215050739_616107788_nHämtade ut ett paket på Preem, och jag blir inte klok på hur dom paketerar varor nu för tiden:

53413480_10156979790806585_4755451995597307904_nVilket slöseri på plats, här betalar man alltså för att skicka luft. Ja inte jag, det var fraktfritt, men down the line, är det väl alltid nån som betalar. Man kunde kanske få med mera paket om alla paketerade för att få med så mycket som möjligt.

För här handlar det då knappast om att innehållet kan krympa i hanteringen!

Och titta här, nu har vi fått svart på vitt, fast det visste vi sedan tidigare, att gravplatsen som Åke ”äger”, är för evigt, precis som det står på gravstenen:

53495596_10156979795881585_4492503046785335296_oPå nyårsafton år 9999, får väl den som eventuellt finns kvar i vårat släktled, pynta för att få ha kvar den. För då är uppenbarligen evigheten/framtiden, slut 😀

Önskar er alla en fin lördag, skönt att skymta solen efter gårdagens snöande!

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

Tunn och skör som finaste silke

Av , , 2 kommentarer 3

 

Ni vet när man har påslakan och lakan som är tvättade så många gånger och dom har blivit så mjuka så att det känns som om man låg på den allra mjukaste bomull, sen vänder man sig och utan ett ljud har lakanet spruckit sönder, eller man har tänkt använda foten till att rätta till täcket och *tjopp* så åkte foten igenom påslakanet, för att det blivit så tunt. Såna jeans och en sån jeansväst har jag.
 
Jag sa vid något tillfälle att min väst är så tunn och nött att den kommer att falla sönder om någon stirrar för mycket på den. Här om dagen stod Nicco och tittade konstigt på min väst, jag kollade ner och undrade vad som var fel. -Du mamma, sa hon, skulle verkligen västen gå sönder om man stirrade på den! Haha, hon gjorde ett allvarligt försök men det gick inte.
 
Varför är det alltid så? Precis när grejerna är så skön, mjuk och följsam, ja då ska dom gå sönder och att laga dom är inte värt det. Det är bara att jaga nytt. Men nu är snart väst vädret över så jag lär väl inte behöva någon ny…på ett tag…kanske.
 
Nicco har fått en ny kompis:
 
Åke blev tillfrågad igår om han ville ha ett skellett, så han ringde och frågade vad jag tyckte, jag skrattade och sa att alltid kan vi väl hitta någon plats till den, man kanske skulle ha hakat på den, i fronten på bussen….jag sa att vi skulle slänga in den under bussen, kanske sätta på den Åkes boots och sedan knäppa kort på eländet, lägga ut den på bloggen och skriva att nu är Åke less på att ligga där under och skruva.
 
Nu är det inget riktigt skellett, utan den är i lite tjockare plast, så om ni tycker att det är makabert att ha en döing i rummet så kan ni ta ett djupt andetag och pusta ut. Ja, makabert kan man ju tycka ändå, själv anser jag bara att det är en kul grej. Sen får vi se om den blir en sån där dammsamlare, då kanske den åker ut.
 
I eftermiddag ska jag, Kerstin, Ingegerd och Birgitta göra en liten repris på Expo och sedan fika Nybro café. Eventuellt kanske vi åker en sväng på myrorna, det beror väl på vad dom andra tycker, vi får se. Ni får ha en bra dag, precis som igår har då i alla fall jag tänkt ha det!
Maria Lundmark Hällsten