Etikett: bord

Dom intar anfalls position…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag sa till Nicco igår att det är ganska roligt att se skillnaden på katter och hundar. Då Winstone ligger uppe hos Nicco, och kommer ner på morgonen så rusar han in i tv rummet och hälsar glatt, lite vift på svansen och bakåtfällda öron.

Så är det dags att släppa upp katterna…dom står i anfalls position, bakom källardörren, bryr sig inte ett smack om den som öppnar, utan hoppar över hindren och rusar ut till matskålarna, jojo, då var man värd mycket 😀

I förrgår trasslade Enya in sig i slangen till min väska, och igår var det Eloise tur, inte för att dom bryr sig om det heller, det är full karriär, inget kan stoppa dom. Jaja, dom brukar ju vilja ha uppmärksamhet vid andra tillfällen, så dom vill vara go´ dom med, ibland.

Vi åkte upp till mamma igår kväll, jag och Nicco. Hade ett litet mission, jag skulle fota mammas matrums möbler, som hon nu vill sälja. Men dessförinnan ska jag mejla iväg bilderna till någon som eventuellt kan berätta något om dom, och kanske, lämna en liten värdering. Så här ser dom ut:

001 003 006 007 008 010 012 013

Tyvärr finns inga stämplar eller annat, man undrar ju vem som skurit ut dessa trädetaljer, fast å andra sidan, man har ju sett på Antikrundan, dom som haft saker i sin ägo och aldrig hittat någon stämpel, men tjopp så satt dom där ändå, på något undangömt ställe. Bordet kan bli dubbelt så långt, men det finns inte mer än 4 stolar.

Jag åkte aldrig på provtagningen i tisdags, då jag gjort mig klar och läste kallelsen så stod det att man skulle vara fastande, och det funkade inte alls, jag hade hunnit med frukost, så då lämnade jag proverna idag istället, och det gick bra. Nu väntar Winstone på utgång, så det är bara att klä på sig igen, tur att solen visar sig, känns lite roligare att gå ut då. Ha det gott, allihop!

Jag hittade på nåt

Av , , 2 kommentarer 9

Jag sagt det förut men jag kan säga det igen: Om man inte har något för sig så hittar man väl på nåt, typ, har man inget arbete så fixar man ett.

Projekt på gång, jag hittade plötsligt på att det skulle kunna vara trevligt att göra i ordning vår balkong som vi har på baksidan. Och nu kommer det att bli lite Mel´s Diner över det hela 🙂

Foto0558Foto0182

Jag beställde plastmatta på nätet, givetvis en vit och svartrutig sådan. Och jag kan avslöja att det blev 500 kronor billigare än att köpa på en färg affär :D. Färg köpte vi däremot, och nu kommer dessa 2 stolar att bli blå/grön med kromat underrede:

Foto0554

Åke letade upp ett balkongbord nere i källaren och detta kan ju aldrig ha varit använt…med Perstorpsskiva, kommer att bli så nice. Sen ska brädorna bytas ut, sitta tätare och bli vita, men det tar vi kanske nästa år, får se, vad som hinns med.

001

Åke, tog högtryckstvätten och sköljde ren balkongen, så här vit har den aldrig varit förut, kan jag säga:

002

Jag har haft en kruka därute, en blomma som gett upp och som luktade illa, så den hamnade där, och glömdes bort, men nu var det plötsligt något grönt i den, fast jag vet inte vad?

Foto0556

Ska sätta ner den i rabatten och se om det blir något, kanske någon fågel som släppt ner nåt där.

Kvällen avslutade vi utomhus, i mörkret som sakta sänktes sig så satt vi och poppade Eddie Meduza och surrade, det är sommar det 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!

 

Vi bryr oss…skönt att veta

Jag upphörs aldrig att förvånas över hur lååång Buicken är, man kan ju tro att den rullat fram en bit, men inte…jag står ända mot kanten 🙂

Foto1684

Jag åkte upp på Coop efter jobbet igår, och sedan kom jag hem till en nykokt termos med kaffe, Nicco hade fixat det, så vi satt ute en stund, hon har noterat en kaja som hon sett på vår gård flera gånger, och den verkar skadad, så hon tänkte se om den kom igen så skulle han få lite käk, men den kom inte fram.

Vi kom osökt in på ämnet fåglar och vi har skräckblandade minnen av den där intorkade saken jag hittade ifjol, plockade upp den och slängde iväg den med ett skrik, det såg ut som en groda. Nicco kom sedan ner och vi lade upp ”saken” med hjälp av en pinne, för att se vad det var…då såg vi…att det var eller varit, en fågel, och vi säger samtidigt, awww, nääää, och det lät som om vi just sett världens gulligaste dunboll, så var inte fallet, kan jag avslöja, det såg ut som ett urtidsmonster, men det var en pippi.

Sen kikade jag runt lite på nätet igår kväll och såg en massa bilder på människor som räddat olika djur i nödsituationer, och jag undrar lite över varför man är så där…man skjuter fåglar, älgar och annat vilt, men om man hittar ett skadat djur, vill man rädda den för allt i världen, vad är det som är inbyggt i en, som gör att man gör så? Empati, ja alla gånger, man vill inte att någon ska lida, och det är ändå skönt att veta att vi ändå bryr oss, här får ni lite bilder:

a7 a8 a9 a13 a16 a25 a26

Och för all del, länken om ni vill se alla gripande bilder: http://www.gurragillar.se/manniskor-visar-djuren-karlek/

Idag blir det att städa lite i Buicken, och tvätta utsidan, Åke ska putsa fälgarna har han sagt, det blir en färd med Tina, Christian och deras 2 bröllopsvittnen i eftermiddag, och till kvällen skjutsar jag ner dom på stan, där dom bokat bord för middag och annat, och hädanefter blir det då att kalla Tina för fru Tina, vad annars 🙂

Önskar er alla en fin dag i solen!

 

 

Filimon

 

Chefen skulle ha långfil till lunch, en dag tidigare i veckan, och man kom osökt att tänka på alla fil luncher man åt som barn. Lååångfil, med flingor och sedan en falukorvs skiva bredvid, det var sommar det. Jodå, för all del, det räknas nog som sommar nu också.
Nu har vi alla olika sätt att blanda i socker, ja, inte alla har ju det heller i filet, men dom som har det, gör säkert på olika sätt. Jag vill gärna som vispa ner det i filet, sedan hälla på flingor, andra vill göra likadant men strö socker ovanpå flingorna (dubbeldos av det söta), eller som min lillebror, Lars, som skulle ha sockret enbart lätt nedrört i tallriken, det skulle bli gröna streck efter socker strängen, mycket viktigt!
Han älskade fil så mycket så pappa fixade ett speciellt bord till honom som sedermera fick namnet: Filimon bordet. Där satt han nu inte enbart då han ritade eller byggde lego, utan där ville han också sitta och njuta av sin filtallrik, därav namnet på bordet.
Igår blev det en riktig utomhus dag, vilket sommarväder! Jag och Winstone åkte upp till mamma och vi satt ute där på gården. Sen var det meningen att jag skulle jobba 3 timmar men dom hade fått en annan som kunde hoppa in så jag vart het oförhappandes ledig, inte mig emot, så vi fortsatte att sitta ute då vi kom hem.
Jag skjutsade ut Tina på flyget, hon hade (på skoj) föreslagit att bli ditskjutsad i Camaron så, så fick det bli. Nu lade bilen av helt på växlarna, det gick inte att lägga in backen, tur jag kom på det innan jag trasslat in mig någonstans där jag inte kunde vända, och på hemvägen vägrade den lägga in 3:an.
Väl hemma på gården så gick det inte heller att lägga in neutralen, så nu finns det enbart ett läge, 2:an… intressant!!!
Idag jobbar jag 7-17, annars skulle jag förmodligen inte sitta här nu, och imorgon är jag ledig, för då ska vi fira en pigg 67 åring, mamma fyller då år. Önskar er alla en fin lördag!

Igår, idag och…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Nu kunde jag inte sjå mig längre, utan plockade upp åkerbären som jag hittat i frysen och det bidde lite sylt av den:
Inte så pjåkigt, faktiskt, vi käkade naturligtvis tunnpannkaka med sylten till, som middag.
Efter syltkokningen åkte jag på Expo och kollade in vad dom hade för roliga saker, införskaffade ett litet bord som jag har tänkt att vi ska få fast bredvid Åke, när han sitter i bussen, idag får han ha kaffekoppen på golvet. Och sedan gjordes en kuddinvestering, jag som har två kuddar under huvudet då jag ska sova. Den understa, är en gammal dunkudde som det ibland kommer ut fjädrar ifrån, den är så hårt packad att det är som att ligga på cement. Min övre kudde har jag haft i sisådär…27 år eller nåt.
Åke plockade upp den då vi skulle in med sängkläderna från bussen, han höll den mellan tummen och pekfingret och undrade om detta var min kudde, han lät lite lätt fundersam. Kudden är så mager, tunn och eländig, att det till och med är svårt att trä på kuddfodralen på den. Nå, nu köpte jag i alla fall den tunnaste kudden dom hade och lik förbenat, så pöste den upp rätt i ansiktet varje gång man skulle sno på sig eller lyfte huvudet litegrann…usch, men det får jag väl vänja mig med. Min skruttkudde har nog gjort sitt.
Sedan gick jag och plockade upp alla renätna kottar från vår gräsmatta igår, vi skulle köra en sväng till återvinningen och tömma släpvagnen. Jag har aldrig tittat närmare på dessa kottar men nu vet jag vad det är fåglarna är ute efter, kolla in nötterna som ligger inuti:
Det var gårdagen det, denna morgon började inte så bra, mamma ringde och talade om att moster Linnea, har dött. Ja, vad säger man, hon var inte frisk men detta kom ändå helt oväntat och just nu känns det som om somrarna framöver, inte kommer att bli sig lik, utan henne.
Hon var ju en del av Malå/stugan och allt däruppe. Och samtidigt, visst vet jag att med tiden så vänjer man sig med nuet, och hur det kommer att se ut, men det kan ta tid, och det får det väl lov att göra också. Hon kommer i alla fall alltid att finnas i vårt minne, med allt roligt och underfundigt, hon bidragit med.
Önskar er alla en fin onsdag!

-Titta på klockan…och skaka

Av , , 2 kommentarer 3

 

På refugen utanför Åkes pappas hus, så satt tidigare en sådan här skylt:
 
Jag vet inte om det sitter en sån där idag, men det gjorde det i alla fall för 20 år sedan. Svärmor som då var i livet la en dag märke till en snubbe som stod på refugen och kikade upp på skylten. Han tittade på den, tittade ner på sin armbandsklocka, sedan upp på skylten igen, tog tag i stolpen och skakade. Samma procedur upprepades ett antal gånger och till slut förstod svärmor vad han höll på med.
 
Han trodde i sitt sinnestillstånd att skylten var en klocka, och tiden stämde inte överens med tiden han hade på sin klocka, dessutom måste han ju ha funderat över vart den andra visaren hade tagit vägen.
 
Elsie berättade detta för oss då vi var dit på kvällen och Theresé lyssnade med stora öron på historien, hon tog även åt sig av diverse utsvävningar med händerna och hur hon visade hur snubben tagit tag i stolpen och skakat. Sedan kunde Theresé berätta hela historien själv med stor inlevelse. –Titta på klockan, titta på skylten…och skaka! Det är nu en mening som ofta används då någon tittar på sin klocka, av någon outgrundlig anledning 🙂
 
Jag och Åke blåser upp till Malå idag, vi ska sätta upp rullgardin, två gardinstänger varav en i taket, montera ihop en ny bänk vi införskaffat på Ikea, sätta upp två tak spottar och en vanlig lampa, ta upp en tv bänk vi köpt av Ingegerd och Jan, ta en tv härifrån samt ta upp vårat köksbord och byta ut det mot ett vi har ståendes i gamla stugan. Sen kommer vi hem imorgon igen, eftersom det utlovats regn, hela veckan och varför skulle man idas stanna däruppe i regn och sk-t väder, samt, det vi gör bort nu, kommer vi att slippa göra nästa gång vi åker upp. Ganska skönt, faktiskt.
 
Nicco stannar hos en kompis, hon är ganska less på bussåkandet, och om två veckor är det dessutom dags för en färd till Sundsvall, dit vi tänkt oss för att tävla, så hon ska slippa denna resa.
 
Önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten