Etikett: början

Blåst på konfettin!

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke fick ett ”krya på dig” kort från Sally där hon skriver att hon tycker synd om honom:
2016-09-01 07.26.42Och inte nog med det, hon hade även fixat 4 trisslotter till morfar, och han har glömt att skrapa dom så vem vet, man kanske bor ihop med en miljonär 😀

2016-09-01 07.27.27Med i brevet fanns även en korsordstidning med bilar som tema, nu är han ingen större korsords lösare, men brukar knåpa dit ett ord mellan gångerna om någon annan börjat. Så jag kanske måste ta mig en titt i tidningen så han får en början.

Jag och Nicco var in på Ica Supermarket Mariehem, igår, och jag köpte mig en skinkfralla, samt yoghurt och tyckte att jag fixat en lunch som passade mig för dagen. Släppte av henne hos mormor, och sedan åkte jag ut på jobbet.

Sen vet ni ju hur det är, då man har nåt man är sugen på, och ser fram emot…i det här fallet var det just skinkfrallan, jag ville ha:

2016-08-31 14.28.04Men döm om min förvåning då jag öppnade plasten och hittade en ostfralla istället:

2016-08-31 14.28.22Snacka om blåst på konfettin!

confetti-world-efterårsblade-mapleBilden hittade jag här Konfetti

Jaja, jag överlevde, fast med en lätt besvikelse, och man kan ju se det från den ljusa positiva sidan, vi är bara vanliga människor, och vi kan alla göra misstag. Bäst är det väl dock, om misstagen man gör, inte drabbar någon annan 😀

Det blev inget Gammlia (nu ser jag att flertalet stavar med två M, så då gör jag också det) igår, inte heller ett varv på stan. Kändes inte så där jätte lockande då mörkret hade börjat falla. Tänker att det kommer att bli fina dagar framöver, då vi kan passa på att lufta Camaron, om vi vill.

Om inte annat så har jag nu anmält mig till Umeå Open (Åmselebasen) den 17/9, och även om det inte känns som om jag har en chans att få någon bra placering, så får jag då gasa lite…helt lagligt 😀

Idag ska jag träffa kusin Anna, ska bli trevligt, det var ett tag sedan. Och nu önskar jag er alla en trevlig första september!
2016-08-31 10.01.46

Jag läser, ibland med fasa

Av , , 10 kommentarer 8

 

Jag är ju medlem på netdoktor.se, och där får man vänner som tillhör olika kategorier, med det menar jag olika grupper, jag tillhör röksidan, i och med att jag slutade röka. Många finns under depression och ångest, vikt, psoriasis, ja, det finns grupper om allt.
Så läggs man till som vän, får meddelanden och kommentarer, precis som här på VK, fast meddelanden man får är inte offentliga. Jag hamnade där på en sida som tillhör en deprimerad person och som är en självskadare. Hon skär sig själv för att döva andra saker.
Jag läser hennes blogginlägg och ibland med fasa, jag förstår inte. Jag började skriva till henne och fråga olika saker, och blev till slut tipsad om att läsa en bok, för att överleva, skriven av Sofia Åkerman. Hon är själv en självskadare, eller har varit en gång i tiden, och berättar olika fakta och hur man tar sig ur ett sånt beteende.
Jag började läsa boken igår, och vad häpen jag blev då hon började med att skriva om hennes uppväxt och att det i början på 80-talet, var inne att använda suddgummi som man gned på ovansidan handen och skapade sår som sedan blev ärr. Det var ju precis vad vi gjorde i min klass. Jag hade själv förträngt det, och nu undrar jag vart vi fick detta ifrån, varför gjorde vi så?
Jag kommer också ihåg att vi använde en kortlek som verktyg, det var ett spel, men gick ut på att skrapa sig själv på undersidan armen… vad knäppt. Var det för att visa andra att man kunde uthärda smärta eller vad handlade det om?
Vidare skrev hon att hon själv hamnat på barnpsyket och hon hade vid ett tillfälle frågat en skötare, om man får lova att skada sig själv om man börjar kalla sig fakir och utövar självskadorna som yrke. Nej, hade han svarat, om än något osäkert.
Hon skriver också, tänk er alla som gillar kroppsmodifikation och som har armarna fulla av tatueringar, hål i ögonbryn och läppar, uttänjda örsnibbar, och en tvådelad tunga, en diabetiker som slarvar med sitt insulin, andra missbrukare som skadar sig själv med alkohol, nikotin eller droger, har dom också självskadebeteende?
Ja, detta kan man ju fundera över. Nu stöps vi ju alla i olika former och detta med självskador, som när man skär sig själv, hör inte till vanligheterna även om man nu får höra talas om det mer och mer. Har det med alla krav som ställs, att göra, ja, om ni frågar mig. Man får inte längre bestämma hur man ska se ut, och gör du det på eget bevåg, så får du räkna med att måsta försvara dig för det.
Det handlar inte ”bara” om utseende, många kan ha varit utsatta för övergrepp och andra saker och då blir det svårare. Då har ju skadan redan skett, och då är det upp till omgivningen att trösta och finnas till hands, men det kan du ju bara göra om du vet om det. Modesaker och annat borde vi väl alla kunna medverka till att det försvinner, eller har vi låtit det gå för långt. Vart och i vilken ände ska man börja?
Svårt det där. Jag har i alla fall börjat med att läsa boken för att sätta mig in i vad som sker och kanske få veta lite om varför. Det är en början… sen får vi se vart det leder.
Idag ska jag dejta en Springare, jojomensan, ni kan säkert gissa vilken, vi ska bege oss ner på strömpilen, hade vi tänkt, sådeså. Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten