Etikett: boxare

Knarklangare, ett framtidsyrke?

Av , , 2 kommentarer 6

 

Vi satt och tittade på cops, eller trafikpoliserna eller vad det nu kunde ha varit, det finns ju hur mycket som helst av såna filmsnuttar. I alla fall så hade dom haffat en kille som hade massor med knark på sig. Polisen vänder sig mot kameran och säger: När jag var liten så lekte man brandman, idag leker barnen knarklangare.
Skrämmande om man tänker på det. Vad barn vill bli när dom blir äldre är ju ett yrke eller en person som arbetar med det och som dom ser upp till. Då kan man undra vad dessa barn, som leker knarklangare, har för föredömen?
Jag berättade det för Nicco och hon såg ju ut om ett stort frågetecken, meh…hur leker man det då? Ja, det kan man ju fråga sig, kanske dom springer runt och säljer kottar sedan får någon agera polis… äsch, korkat är det då.
Nu vet jag ju att detta att man vill bli något man ser upp till eller börja jobba med det som ens föräldrar gör, inte alltid stämmer. Vi har ju bland annat en dotter, vars dröm var att bli boxare…men det växte hon ifrån, sedan blev det lastbilschaffis men hon slutade på GE Health Care, där ser man, någons vägar är outgrundliga 🙂
Vi uppdaterade Niccos hall lite, igår. Hon fick ett nytt skoställ, en hallbänk och en snygg tavla, kort kommer sedan. Nu är det kvar att få dit nya dörrfoder (vilket min pappa ska fixa…när han har tid) och måla väggarna, en vägg ska få en fondtapet, det kommer att bli snyggt.
Och nu har bilarna vinterdäcken på, känns skönt, det kan ju vara lurigt på morgonen. Som i fredags då jag åkte på jobbet. Jag behövde inte skrapa rutorna på bilen, åkte iväg, kom fram till jobbet och när jag klev ut ur bilen hördes ett igenkännande ljud, någon skrapade sina rutor. Jag tänkte inte närmare på det förrän jag började gå och det var som en liten skridskobana på parkeringen. Vart man då överraskad. Men så är det, det kan skilja ett antal grader mellan bostadsområdena. Önskar er alla en fin söndag!

Aldrig upp på höga höjder….

Av , , 4 kommentarer 4

 

Åkes pappa, har ju en stuga uppe i Kittelfjäll…eller ja, en mil bortanför. Det är inte ofta vi är där och mest beror det ju på avståndet, man ids som inte sitta och köra 33 mil, enkel väg, bara för en helg. En av gångerna då vi var där, jag gissar på att det var för en 7-8 år sedan, så hittade Åke på att han och Theresé skulle ge sig på en liten fjällvandring, upp på fjället mitt emot stugan.
 
Här en tavla, målad av Åkes farbror, Jean Ragnar, som föreställer fjället dom var upp på, och tanken var att nå den lilla knixen, på den högsta punkten.
 
Jag och Nicco stannade kvar där då hon var för liten för en sån strapats och sedan var det nog inte så välplanerat. Theresé och Åke tog med sig varsin banan och lite vatten och sa att dom skulle vara tillbaka på en stund, jo tjena! Fyra timmar tog det innan dom var på andra sidan, inte allra längst upp på toppen dit dom egentligen hade velat gå, men den sista biten var alldeles för mycket. Jag hade viss mobilkontakt med dom, via sms, att ringa gick inte, och när jag stod på altanen med kikaren i högsta hugg, och jag visste vart på fjället dom skulle vara, så kunde jag urskilja två mus sk-tar, långt långt borta.
 
När dom kom tillbaka, schaskade det ur Theresé skor, hon hade klivit över diken och in vattenhål, hon var ganska så less. Myggen hade bitit henne så hon såg ut som en boxare och lunchen var passerad för längesedan. Nu var det dags för middag.
 
Åke sa då, att han skulle göra om det igen, men han skulle sluta röka innan dess. Igår kväll sa han att han ville dit igen, ja, sa jag, bestäm ett datum så sticker vi, men då ska vi ha med grejer så vi kan tända upp en eld och grilla oss en korv, full kaffetermos och andra välbehövliga saker. Nicco ville också med dit upp, gissar att hon tänker på alla fina bilder man kan ta där uppifrån. Ja, jag ska då börja ligga i hårdträning igen, jag och Kerstin ska börja om med våra promenader och nu är sötebrödsdagarna över. Så jag kommer att vara redo för fjället…men kommer du att vara det Åke? 🙂
 
Ha en fin trettondag, själv ska jag iväg och jobba klockan två, borde ge lite mer pengar än en vanlig dag.
Maria Lundmark Hällsten