Etikett: bräntberget

Det är precis vad det låter som

Av , , 6 kommentarer 11

Ser just nu lite backhoppning eller en presentation av just den sporten. Man undrar hur dom ens kan ge sig till att åka där utför. Ja dom måste vara drogade sa jag, (skojar förstås), jag skulle inte ens gå fram till kanten, i alla fall inte idag, men som barn var man annorlunda. Då avskräckte inga höjder, då var man nyfiken och ville utmana lite så där.

Som bekant tillhör jag den lilla, lilla pytteskaran av människor som faktiskt åkt utför en bakhopparbacke (den på Bräntberget), på ändan, på sommaren, jojomensan, det var kul i starten, och det gick fort på den där konstgjorda gräsmattan, sen blev det brädor, och stickigt… så det gjorde jag 2 gånger, första och sista.

Ja man får ju inte säga annat än att dom är duktiga eller våghalsiga… eller både ock, dom som håller på med dom där sporterna, det går ju rätt så fort då dom står på slalomskidor också… nä, sånt där är inget för mig, jag lovar! Jag lever tillräckligt riskfyllt med att gå på mina fötter… på barbacken, en sommardag, jo så är det, fråga dom som vet :D

Chefen hade på tv:n i förrgår och vi pysslade på då hon undrade vad det var dom sa på reklamen…bäddbara sängar??? Maria, vad är bäddbara sängar, frågar hon. Vad säger du, svarar jag, säger dom det, vadå, tror dom att dom kommit på något nytt eller… nu finns det sängar man kan bädda och det har väl aldrig funnits förut. Nå, nu vet vi inte om det var det dom sa, vi kanske hörde fel, men det lät då korkat och det skulle egentligen inte förvåna mig heller, med alla konstiga uttryck som finns idag.

Visst är det lustigt också om man tänker på alla maträtter som presenteras med dom konstigaste rörorna hittills, tryffelnötsmarinerade älghjortsfileér med saffranskryddad slätrörd kräm toppad med fikoninstoppade persikotrekanter och …blablabla. Ja jag vet, nu överdrev jag lite, men det är faktiskt så, jag vet inte vad hälften av det dom säger, ska vara för något. Blomkålskräm, hörde jag igår, alltså vadå…

Kräm är i mina öron, är något gott, sött, kan vara något man lägger mellan tårtbotten eller en jordgubbskräm, man äter en varm sommardag, ingen jäkla blomkål här inte… nä tacka vet jag tjockpannkakun, och stekt fläsk, toppad med lingon eller hjortronsylt, det är grejer det, och det är dessutom precis vad det låter som :)

001 002 Och allt är inte vad det ser ut att vara :D Önskar er alla en toppen dag!

 

 

 

 

 

Hugger efter allt levande

Av , , 4 kommentarer 8

 

 
Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.
Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.
Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.
När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.
Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.
I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.
På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.
Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.
Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!