Etikett: brevbärare

Är det så konstigt, jag bara undrar?

Av , , 2 kommentarer 11

Vi hade inte bara ”hemmahosträff” igår, utan vi firade även Kerstin som fyllt jämnt, med smörgåstårta och blommor. Trissen gav utdelning, 60 spänn, katchiiing, rätt ner till restaurangsbesök till våren. Jaja, vi har ju lite tid att öka på den potten!

422620634360471992448883HÄR hittade den bilden

Pratade med en man från hemtjänsten igår, han skröt upp sitt arbetslag, han tyckte att hemtjänsten får kritik som dom inte förtjänar. Fast jag tänker att myntet har alltid två sidor, jag sa att jag känner dom som jobbar inom hemtjänsten och vissa sitter på cyklar, och hinner nätt och jämt, från ena stället till det andra. Sen har du dom som kör runt i bilarna, men dom har inte mer tid för det.

Han kontrade med, att cykla, det var grejer det…miljövänligt, det går fortare att cykla till vissa platser, man behöver inte betala p avgifter…jaja, sa jag, och det kommer ju nu från dig, som jobbat 33 år som brevbärare *nickar och ler*.

Han berättade, vad man kan läsa från statistiska centralbyrån, följande och jag citerar:

”År 2020 kan de som är födda år 1940 fira sin 80-årsdag och då börjar antalet i den äldre åldersgruppen att öka snabbare. Idag finns det nästan en halv miljon som är äldre än 80 år i Sverige, i slutet av 2040-talet beräknas de vara över 1 miljon.” Slutcitat

Han undrade vem som då skulle ta hand om alla gamlingar, då detta yrke inte står på topp. Och det är ju det jag sagt tidigare, man måste höja statusen för yrkesgruppen, så det lockar fler att söka sig in där. Det gäller ju alla vårdande yrkeskategorier, hemtjänst, personliga assistenter, undersköterskor, sköterskor…ja, ni fattar.

Att ta hand om andra människor, är ju absolut ett jättestort ansvar, att någon annan lägger sitt liv i dina händer, och du kan vara den som sätter guldkant på brukarens/patientens dag. Att ofta, med små medel, kunna glädja en annan människa, det är också balsam, för den egna själen. Och det handlar inte bara om att vara någon annans ben och armar, utan även ögon och öron, att kunna sätta brukarens/patientens intressen i fokus, och göra rätt.

Nå, sedan fick jag höra, när han gått, att visst, han är en av dom som är duktiga, men inte alla, är som honom. Nänä, utan för det mesta är det för lite tid, personalen har det tufft, att hinna med, det blir väldigt lite av den sociala biten, som nu många äldre, skulle behöva. Man undrar varför precis allt, ska effektiviseras så till den milda grad, att man knappt hinner med själv. Är det konstigt att folk blir utbrända och mår dåligt?

Jag önskar att det fanns en kurs, som alla skulle gå igenom, för att själv, kunna känna efter om detta yrke är gjort för just den personen, långt ifrån alla, skulle ta sig igenom, med stjärna i kanten. Tyvärr!

Jaja, nu lämnar jag detta ämne, därhän, nu har jag sagt lite av mina tankar.

e2081afe525895602659066bb8887145Bild hittad på pinterrest

Idag ska det lastas Camaro, jag hann inte med allt jag tänkt igår, så snabeldraken ska startas upp, för både bildammsugning och bussen ska tas ett varv. Och ikväll är vi bortbjudna på kaffe, jojo :D Önskar er alla en trevlig torsdag!
2016-09-14 13.23.21

Nu har jag beslutat en sak…

Av , , 8 kommentarer 16

 

Jag har kommit fram till ett beslut, och det känns ok faktiskt. Med tanke på hur det ser ut här och med allt som är ogjort och med en stundande dragracing säsong i antågande, så sa jag till Åke att jag tar ledigt denna säsong, från tävlandet.
Vi kan ju då få koncentrera oss på Niccos tävlande, att få bort bussen från gräsmattan, är prio ett, inget går ju annars. Niccos juniorare står ju därbak, och den kommer man inte åt eftersom bussen är inbackad.
Den ska sättas ihop, och fås igång. Buicken ska hämtas och justeras eller gås igenom, förhoppningsvis lackas. Staketet på gården kanske vi kunde få på plats. Såg faktiskt rätt så lustigt ut i förrgår, då jag kom från träningen och jag ser en man som genar rätt över tomten.
Sen noterade jag att det var brevbäraren, han hade bilen, och hade väl glömt ett brev så istället för att köra runt tog han den kortaste vägen med sina apostlahästar, och gick över tomten.
Jag sa ju ifjol, att jag egentligen skulle kunna vara utan staket, men inser ju nu att det ändå blir en begränsning, för utan staket, har man väl snart flera stycken som genar tvärs över gården. Vi människor är nog funtade och inställda på att ta kortaste vägen.
Vi har dessutom lilla Winstone, som inte är förtjust i ljudet från traktorer, undrar just vad han kommer att säga på en dragracing tävling, för där är ett traktorljud, blahablaha. Och skulle nu även jag, tävla, så skulle vi måsta fixa en släp till Camaron, kula till bussen, och en genomgång på bilen, som vill spöka, lite så där som allting annat kan spöka, hemma hos oss.
Så därför, ta jag en time out, men räkna absolut inte bort mig helt… jag finns här och en tävlingsmänniska är jag, så om grejerna är klar nästa säsong så kommer jag att stå där, i burnout gropen, redo att ge järnet, första och bästa tävling nästa år.
Nu får ni hålla tummarna för vår Niccolina istället och vi hoppas på en bra säsong för henne, där hon verkligen får känna på hur det känns då sakerna går hennes väg. Önskar er alla en fin fredag!