Etikett: bricka

Monsterlikt återbruk

Av , , Bli först att kommentera 13

Ja nu står han här, vår nye snabeldrake. Rustad, rak och pansa…plastomsluten, (orden kom bara till min skalle, och är egentligen början på en av Karin Boyes dikter, haha).

Hatar att köpa hushållsapparater, men dom är absolut ett måste. Eller ja, det beror väl på vem man frågar. Men det vore, åtminstone för mig, tragiskt att inte kunna städa, tvätta, laga mat på spis osv. på det enkla sätt vi kan idag. Tänk er att stå och knäskura ett sopat golv, tvaga tvätt med tvättbräda och koka soppa över öppen eld…

Nicco bjöd med mig till en Loppis i Klabböle, igår. Den bästa loppisen jag varit på i sommar. En äldre kvinna med fina saker och inga opriser. Jag fick med mig hem dessa 3 glas koppar i plasthölje (almost mint condition) och medföljande bricka, för 60 riksdaler. Tror att dom kallas för Melitta koppar.

Och dessa 2 koppar, Rörstrands Pomona Diamant, 90kr styck, men jag vet att dom kostar runt 450 kronor om man hittar dom i butik.

Nu spelar inte priset så stor roll, annat än att det är kul att man faktiskt, än idag, kan få känna att man gjort ett fynd. Jag tänker ju använda dom,

såklart. Gillade dessa koppar utan att ens lyfta upp dom från bordet.

Kvinnan som bor där, eller höll i loppisen, hade ett ovanligt efternamn. Så när vi kom hem, började jag säga det till Åke. I min tankevärld, så trodde jag kanske att hon hade nån koppling till Elsie, via jobb eller annat. Men jag hinner bara börja på hennes efternamn så fyller Åke i både för och efternamn i ett svep. Och ja det är ju rätt, och inte bara att han kunde namnet. Hon hade varit hans klassföreståndarinna, way back in time.

Bredvid kvinnan, på loppisen då, satt en tjej och hennes pappa, vid ett eget bord. Där fanns det grejhojta, haha. Så coola saker, i mitt tycke då. Eller vad sägs om denna öppnare

Dom hade magnet fiskat i älven och fått upp den därifrån. Och därifrån till Klabböle för att hamna hemma hos oss. Fick ett visitkort

Och ni kan även hitta dom på INSTA gram. Lånade 2 bilder därifrån.

Sen tog vi kaffe och en glass nere på Energicentrum. Fast nu ljög jag, grovt. Det var tanken men dom hade sålt slut på ALL glass. Jamen vi tar väl en godbit då…och kaffe. Ok sa tjejen bakom disken, för att i andra andetaget säga, ja just ja, vi har slut på kaffe också. Oh my loooord!!

Inte för att godbiten var dålig, fast jag hade aldrig valt att dricka mineralvatten till den. Men vad gör man *himlar med ögonen*

Åkte ut med Camaron efter middagen. Vi gjorde en längre sväng runt Umedalen, Baggböle, Kåddis, Öbacka Strand, Sofiehem, kajen. Där stod det 3 bilar i kurvan. Haha, Camaron är ju inte tvärlätt att ratta i snäva utrymmen, tur man tränar Haha. Lacke Nilsson ryckte fram mobilen och fotade.

Sen tyckte han att Åke var väldans lik nån från ZZ Top, så han fick till en bild på honom med

Nej mina vänner, nu ska jag röja min väg ut på gården. Röja innebär att jag ska ta ner lite saker till källaren som hamnat innanför dörren. Det samlas på hög då man har andra saker för sig. Och nu tycker jag det är dags att ta undan dom så det ser lite städat ut, tänker jag. Ha en fin söndag! Avslutar med dagens upphittade på morgon prommis med Winstone.

Jakten på dom försvunna ungarna!

Jag har fått ytterligare ett uppdrag och det är att vara god man, ska bli intressant, det är ju nåt jag inte har någon erfarenhet av, men man lär sig väl på vägen. Och att bli en erfarenhet rikare, kan man inte bli dummare av, tänker jag. Fick träffa ”kunden” igår och vi kommer bara bra överens, ska bli roligt, det här.

Nicco bjöd på en cruising tur igår kväll, som slutade på Biltema (av alla ställen), vi skulle shoppa dammvippor, dom är bra att ha då bilarna blir dammiga av pollen, så behöver man bara damma runt lite för att bli av med.

Men vi kom inte hem med sådana, dom fanns inte, utan jag fick med mig en röd bricka med vita prickar på som dessutom är gummerad, vilket gör att glas och koppar, står stadigt:

34752582_10156346387646585_5242708270027636736_nSen en kartong med plasthandskar, kan alltid vara gott att finna, om man till exempel, måste ta bort ”smuts” från Winstones päls.

Då kvällen var avslutad (trodde jag) och jag stod inne på toaletten och borstade tänderna så kom plötsligt Nicco ner, sa att hon skulle iväg till industrivägen och leta and ungar. Djurskyddet hade lagt ut att en and mamma blivit överkörd och lämnat efter sig x antal ungar som dom försökt hitta, utan resultat.

Nå, jag hoppade i säng…en nanosekund senare steg jag upp, klädde p mig, ringde och frågade vart Nicco var och begav mig dit i bilen. Vi gick runt i det höga gräset och spelade upp ljud från en gräsand, i hopp om att få svar, men det var bara fiskmåsarnas skränande, vi hörde.

34728527_10156345752361585_7371710583558635520_nEfter 40 minuter, och med iskalla händer, kände vi oss tvungna att ge upp. Tog bilen och körde vägen ner på andra sidan, och sedan villa vägen upp igen. Men det enda vi såg var en svart katt, första gången försvann den i gräset. Andra gången vi kom emot den med bilen stannade den plötsligt och ställde upp sig på bakbenen och tittade ut över höggräset.

Och där trodde vi då att den kanske fått syn på ungarna. Vi stannade av, den ställde upp sig på bakbenen igen och *tjopp* så hoppade en hare fram och det blev en liten jakt. Men sa jag, den där katten var då stor på sig, knappast att den skulle ha en chans på den haren. Katten var väldigt liten i jämförelse.

Så nej inga ungar, bara dessa två djur och en suspekt mås, som höll koll på vad vi gjorde, såg för rolig ut. Den höll sig på backen, och gick nåt steg fram för att kunna se bilen, då vi gled fram. Jag saktade ner, den steg 10 centimeter framåt, hela tiden med huvudet åt vårt håll. Vi rullade ännu en bit, den försvann bakom nån tuva, men kom sekunden efteråt fram igen, fortfarande med siktet inställt på bilen.

Jaja, djurskyddet skulle tydligen dit igen igen, och fortsätta leta så vi håller en tumme på att dom hittar ungarna.

Jag får fika besök idag, så jag tänkte gå och shoppa på Ullas, nåt gott till kaffet. Och tänk vilken lycka om man kunde sitta ute, vi får se, det beror alldeles på om solen rår över molnen. NI får ha en trevlig fredag, allihop!
34776558_10156346387021585_7302617637941411840_n

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 8

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008

 

 

Uppstekt pizza o kall gröt

Av , , 6 kommentarer 3

 

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:
Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.
 
Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.
 
Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?
 
Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.
 
Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.
 
Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!
Maria Lundmark Hällsten