Etikett: brukare

Kom till the end of the line

Av , , 2 kommentarer 11

Då vi satt och pratade om boken Stacken, i torsdags, så kom frågan upp ifall man hade haft eller fastnat för nån favorit karaktär. Jomen så var det. Jag tror att vi alla gillade en specifik man, Joseph (osäker på stavningen), som överlag var rätt beige, han följde med strömmen. Även om han hade åsikter så höll han dom lite för sig. Han ville inte skapa konflikter.

I övrigt, om man nu skulle välja nån så tog dom andra en kvinna, jag har inte koll på namnen och nu pratade vi så pass mycket om annat också, så jag vet bara att mitt val, stack ut lite. Jag gillade nog mest, kvinnan som satte andra på plats, värnade om sina nära, var en ensamvarg, men ville ha något mer. Hon ingav respekt hos både kvinnor och män.

Här drog jag iväg en liknelse med kvinnan Qristina Ribohn, hon som var i med i första avsnittet, första säsongen av Farmen. Hon finns numer inte i livet och nu kan man titta på den säsongen om man vill.

Jag ville, så jag varvar den med den nuvarande säsongen.

Nå, den kvinnan tror jag att man antingen hatade eller älskade. Hata kanske är starkt, man kan säga ogilla eller älska, det låter bättre. Jag fattade inte vilken planet hon var ifrån, första gången jag såg och hörde henne på teven.  Men jag ändrade mig så till den milda grad, att jag hade sån lust att bara ringa och prata med henne, haha. Jag gjorde inte det, men vad jag älskade hennes raka sätt att vara. Pang på, så här tycker jag, punkt!!

Varför ska man lulla in saker i bomull? Det är inte så att jag själv, brakar på, det beror alldeles på vem jag hänger med, situationen, magkänsla/intuition. Ibland tjänar man på att sitta lite i bakgrunden och inte säga nåt. Man behöver kanske inte starta upp något som man vet, på ren känsla, inte kommer att leda nånvart.

Fotnot: Jag och Tina pratade magkänsla och/eller intuition, vi var lite osäkra på vad skillnaden var. Därför googlade jag nu, haha. Ja det kan betyda samma sak, för mig är magkänsla lättare att både skriva och säga än intuition 😅

Summa summarum är väl ändå, att vi allihop, borde vara lite av den där Josef i boken, han som tar in miljön och människorna och följer med, samt lite av Qristina stuket, säg som det är och gå inte med på allt. Sen kan man slå på lite av allt möjligt där emellan, ödmjukhet, öppensinnad, glad, rolig, lättsam och seriös. Listan och önskemålen kan göras lååång

 

Jag åkte en bit utanför stan igår. Fick träffa en eventuell, framtida brukare. Jag hade, inför denna träff, kollat kartan trettifjorton gånger, både ritad och satellitbild. Och jag kände mig helt säker på vart jag skulle. Jodå, jag vet, det har jag tänkt och känt förut. Missade infarten och tog nästa. Kände med en gång att detta stämmer inte, men smal väg och jag visste i huvudet att jag sett att man kunde köra runt. Så jag fortsatte i sakta mak framåt. Tills jag kände att det här måste vara the end of the line.

Svängde in så jag hamnade mitt på en gård som jag körde igenom. Men där stannade jag och ringde. Jodå, jag hade inte villat bort mig totalt, huset jag skulle till låg 50 meter framåt. Fick höra att jag absolut inte var den enda som missat den första infarten, man får känslan av att det är en privat väg.

Vi hade ett trevligt samtal och det kändes jättebra. Så vi får se hur det blir. Brukaren får fundera om jag passar in där eller inte. När jag åkte hemåt så körde jag ut den väg jag skulle ha kört in. Så ska jag dit fler gånger så VET jag nu, precis VART, jag ska svänga in…haha, säger jag ja.

Åke är iväg och visar upp bussen för en man som helt oförhappandes plingade på dörren igår då jag var borta. Han bor inte här utan hade kommit upp enkom för Rallyt och då passade han på. Kul, jag hoppas att han gillar bussen lika mycket som vi gjort. Blir väl ingen affär idag, hur som, men han får ju se hur den ser ut i riktiga livet.

Inte så skönt väder ute, jag frös då när vi gick ut i morse. Men det kanske har slutat blåsa. Ser då skönt ut då man kikar ut genom fönstret. Paret som skulle kolla ut genom deras fönster och upptäckte katten i prekärt tillstånd, tyckte nog inte att det såg så härligt ut. Fast lite småroligt, men inte för katten, stackarn…

 

Önskar er alla en toppen lördag!

Är jag ego om jag tänker så 🤔😶

Av , , 2 kommentarer 10

Att vara arbetssökande är inte så roligt. Jag slits mellan den jag är, och vad andra tycker att man ska vara. Nu menar jag kanske inte människor i den bemärkelsen, utan snarare systemet. Min planering från Arbetsförmedlingen innebär att jag ska söka 6-20 jobb/månad i HELA Sverige.

Ehh…jag har dock berättat både för Arbetsförmedling och A-kassa att jag INTE söker mer än 50-60%, sen tänker jag förmodligen inte tacka nej, ifall jag blir erbjuden en rad på ett ställe där jag vill vara. Men hur kan systemet tycka att det är ekonomiskt försvarbart att jag söker ett jobb på 50%, som personlig assistent nere i Malmö? För Malmö tillhör vad jag vet, Sverige, även om det är 124 mil från Umeå och dit.

Undrar om jag söker jobb där och får det, ska jag då veckopendla, eller dagspendla med flyg Vad ska mitt löneanspråk ligga på, månntro Och boende därnere, hm, undrar om jag måste panga nån spargris vi har gömd nånstans. Det är egentligen lika befängt, om nån tror att jag skulle söka en anställning på 100% vart som helst i Sverige. Dom kunde enkelt lägga in en fråga ifall man är flyttbar också.

Vad som gör att jag känner att jag inte kan vara den jag är, kommer då jag egentligen ska anmäla mitt intresse till jobb som jag inte är intresserad av. Allt för rättigheten att stämpla. Jag ska ljuga om det, för att komma upp i den kvot som systemet ålagt mig att göra. Jag vill vara så pass kaxig att jag säger att jag VET att jag kommer att få jobb, inom en snar framtid.

Med erfarenheten av att sitta med rekrytering, ta in folk, som lovar att dom verkligen vill ha jobbet. Och som man sedan lägger ner energi, tid och pengar på. Man skolar in assistenter som sedan försvinner, för det var inte riktigt det rätta stället. Det är så trist och tråkigt så jag vill inte vara den som gör på samma sätt.

För mig handlar det om brukaren, och att den personen ska vända sig in och ut, för en främmande människa som sedan försvinner efter nån vecka eller två. Så grymt! Vem skulle själv vilja ha det så? Det är ju människor vi pratar om, inte saker eller materiella ting. Snälla nån, man må väl få chansen att kunna matcha varandra.

Sen vet jag också, av egen erfarenhet att man kan växa ihop med en person som man inte trodde från början. Men det handlar om engagemanget från bägge håll. Hur mycket själ och hjärta man lägger ner i att synka varandra. Det går, jag lovar, men du måste ha ett genuint intresse, från början.

Jag vill inte söka som vikarie där jag får hoppa in hos olika människor som jag inte får en chans att lära känna ordentligt. Nåt jag lätt hade kunnat göra om det var så jag ville ha det…rotation och nya möten. Det skulle ju kunna vara en rolig utmaning, det med, fast…för mig, här och nu…tveksamt.

Nu lutar det ju dock åt att det är vad jag måste göra, söka dom jobb jag inte vill ha. Och då blir det en lögn, och jag är ingen lögnare, jag kan inte… Jag blir alltså tvingad att utge mig att vara något som jag inte är. Inte bara det, jag blir ofrivilligt den där som skickar in ansökningar hit och dit och man ser efter första meningen att dom som sökt, inte ens vet om vad dom sökt. Kan tillägga att jag ska meddela Arbetsförmedlingen att jag söker jobb på deltid, punkt. Och då sänks även kraven på hur många jobb man ska söka.

Nå, jag är inte riktigt där än, jag bidar min tid. Vissa må ju kanske tycka att det är egoistiskt, men är det det? Alltså att man inte vill dra en lögn, och man vill prestera och ge, det bästa man kan 🤔

Ska ha en tredje intervju på onsdag, så det rör ju på sig, definitivt. Jag väntar fortfarande på svar från den första intervjun jag var på. Har återkopplat till dom och jag är absolut kvar i gamet. Dom väntar fortfarande på beslutet, så jag väntar med spänning. Det är mest det som kanske känns knepigt. Man ställer upp på andra intervjuer, fast…vem vet, det kan ju vara under den intervjun man inser att dom har nåt ännu bättre att erbjuda 😉 Jobbigt 

Tog en kylig promenad innan middagen igår. Gick ut på Västerslätt och kom till det där nybygget. Hade tänkt fortsätta rätt fram till Vindelvägen, men gång och cykelbanan dom anlagt var inte plogad. Så jag funderade 2 sekunder, vek av till vänster och gick yttersvängen förbi DHL och rundade gamla Spedition och sedan tillbaka. Det blev några steg ändå.

Ville vika in på nån tvärgata men tordes inte. Vem vill villa bort sig i -10 grader och småfrusna fingrar…not me. Mörkret hann falla innan jag var tillbaka.

Blev sugen på att baka hällakaka igår kväll så jag slog igång en deg. Så hittade jag en jäst som gått ut, i kylskåpet. Hade först tänkt slänga den men så tänkte jag att jag sätter en till deg, gjorde så och det fick bli Gáhkku. Hade ju liks kört in Gourmet stålet i ugnen, så varför inte passa på. Så nu finns det lite bröd i frysen, minsann. Jästen funkade bra.

Önskar er alla en fin måndag!

Vem stod utanför dörren 😳🥶

Av , , 4 kommentarer 10

Passerade Öbacka strand då vi åkte till Holmsund igår. Tycker att det sista huset dom byggt, är förvånansvärt fult. Eller är det bara jag, kanske Ser ut som taget från 70 talet, färglöst och tråkigt.


Men jag köper att lägenheterna säkert är jättefina och definitivt utsikten. Lite sjukt då man kommer från stan och tittar mellan glepan, på det där nyaste huset kontra det äldre, som står bredvid. Då ser det ut som det nya, lutar 😱

Kommer in till Holmsund och jag ser ett visst mönster, inne på gårdarna. Fotar då vi åker tillbaka. Och jag undrar förstås om dessa häckar är typiska för Holmsund.


Jag vet inte om jag sett det nånstans inne i Umeå, faktiskt. Vissa hade nu bara 3 träd, men jag tror att det är samma växt Fast dom mindre, har dom hållit efter.

Det finns en sak jag är 100% säker på, och det blev jag varse igår. Nåt jobb på nån flyttfirma, kommer vi aldrig att söka eller få. Jag höll på fastna i trappan uppför bron. Inne var det Åke som gick först. Tror att det verkligen är att välja mellan bajsmacka eller skitmacka, om man går först eller sist. Det är lika illa fast på olika sätt.

Nåja, nu står soffan däruppe och skiner. Jag gav ett bud på en femhundring och fick ta den. Klart värt det, tycker jag. Roligast av allt var att jag printade bilden, då jag såg annonsen, skickade till Nicco och frågade vad hon tyckte om den. Hon hade redan sparat bilden, hon var sugen själv, Men morsan hann före, haha.


Ikväll kommer Sally, med tåget. Det är höstlov och hon ville komma upp. Nailheads har fika kväll på klubben, så vi får se vad Sally tycker. Om hon vill dit eller inte. Annars kanske Åke går iväg själv.

Apropå Åke, han och Winstone gick iväg på morgon promenaden. Själv gick jag ut till hallen för att guida Bengan tillbaka till hans plast i matrummet. Mission Halloween, completed.


Jag rycker till då jag ser på dörren…


Kommer Åke tillbaka, redan Fast den där rör sig inte. Jag går dit och öppnar, ingen där. Går in, vänder mig om och…


Mja, jag har listat ut vad det var, har ni? Och nej, det var inte Bengan.

Ha en fin tisdag, allihop! Själv ska jag ut med min brukare och assistent som jobbar ikväll, och kolla in lite Höstljus. Passar bra, då kan jag plocka upp Sally då vi är klara med det.

Medel till medelsvårt ofokuserad…

Av , , Bli först att kommentera 15

Gäspade lite lätt på jobbet igår och min brukare frågade om jag var trött. Mja, sa jag, lite trött känner jag mig, men det kan bero på att jag jobbat innan jag kom hit. Brukaren tittar lite förvånat på mig, och jag förstår att man kunde tro att jobba, innebär ett avlönat arbete. Och tvärt, kanske h*n tänkte att jag hade ett jobb vid sidan om.


Men det vet vi väl alla, att det vi gör i hemmet, hålla efter, laga mat, fixa, blablabla. Genererar inga pengar i plånboken. Men det är ändock ett arbete.
Belöning får man i form av, ett någorlunda najs place att bo på, samt mat på bordet. Så man ska väl inte klaga. Det enda med mig är att jag vill plötsligt så mycket, men som vanligt är jag och petar på ALLT, och då tappar jag fokus.

Nå, jag tog upp min kaffekopp, där på eftermiddagen och se, vad skvimpen i botten, visade.


Jag såg först ett hjärta, fast nää, ser ni fjälltopparna med sol eller måne däremellan samt en sjö eller skog, nedanför.
Var det en påminnelse om vart vi kommer att vara imorgon kväll? *nickar*

Och Åke var på Preem igår och hämtade ut hans och svärämnet Anders, Rally attiraljer, och det blev en påminnelse om nästa helg. Haha…


Tror ni på allvar att ni eller jag, kommer att få se Åke i den lyckoluvan. Njaa… Bengan kan i alla fall få testa den.

Fast Åke blev fotad idag i annan mundering, haha. Susanne Hedin skickade bilden som är tagen nere på Nailheads garage. Åke och Winstone tog sig en tur därnere idag på morgonen.


Innan jag hoppade i säng fick jag se en liten glimt av norrsken.


Inte så uttalat, men det låg däruppe på himlen. Winstone undrade varför jag tassade runt i mörkret med mobilen.


Ha det gott, allihop och njut av lördagen och solen som plötsligt lyser upp tillvaron.

Postnord levererade INTE 😡🤬

Av , , Bli först att kommentera 15

Nej, jag fick ingen paketleverans från Postnord igår. Bara en avisering om att jag skulle göra ett leveransval 🤐 Gissa om jag gick i taket. Jag ringde dit och sa att jag vägrar göra ett nytt val av leverans, för nu vill jag ha mitt paket,och jag tyckte att dom skulle lösa det. Jag var gode less att bollas mellan än den ena och än den andre.

Hon ville ha sändningsnumret, haha, ja sa jag, det ni gav till är..282282894. Ok, det hittar jag inte, kan du ge mig det andra numret. Jag skrattar ännu mer, jaha, sa jag det långa numret är 46273627627265756756275 men det hittar du inte heller så varför försöker du inte med mobilnumret, för där hittade ni paketet sist.


Hon försvann ett tag, kom sedan tillbaka och sa att jag, skulle ringa FedEx och säga att Postnord har tystnadsplikt för att dom har ett avtal med FedEx som gör att dom inte får säga något om mitt paket… ja ni hör ju.

Vid det här laget övar jag på självbehärskning deluxe. Intalar mig själv att jag INTE ska ge mig på hon i luren, det är knappast hon som dikterat reglerna. Jag biter ihop, och ringer FedEx.

Där ska jag då berätta att dom har ett avtal med Postnord som nu inte får berätta något om mitt paket, och jag säger i ilskan, att vad fan är det med mitt paket, har ni eldat upp det eller vad är det frågan om.


Först föreslår han att jag ska göra nytt leveransval, men nä, säger jag, det gör jag inte. För det har jag nu gjort 12 gånger för att Postnord begär det, och varje gång får jag välja 2 dagar bort och sedan kommer det lik förbannat inte. Ni får lösa det här…nu.

Mja, om du inte gör valet så skickas paketet tillbaka den 7 december…lalala, och plötsligt säger han att han ska fixa det. Gör inga val, utan jag skriver här att dom ska köra ut det imorgon, och det ska då vara löst.

Vad tror ni nu, får jag mitt paket idag… Jag fick ett sms på morgonen, och jag får hämta det på Norra Obbolavägen. Postnord dög inte till att köra ut paketet.

Skamligt, är vad det är. Och jo, jag ska mejla dom och fråga varför jag ska betala bensin och av min tid för att hämta ett paket som jag skulle ha utkört, gratis.
Jag tänker också mejla företaget jag beställt ifrån och säga sorry. Jag hade nämligen tänk lägga in en beställning till, men nu är jag högst osäker på om jag ens vill göra det. Inte om FedEx är deras enda leverans alternativ.

Nu raskt över till nåt annat. Jag fick en tid hos läkaren, hon hade med sig en elev också som fick utföra en del av undersökningen. Dom kom egentligen fram till att jag efter denna smäll, ett trauma, gjorde att bröstkorgen trycktes ihop. Jag kan fortfarande ha nån spricka men det är ju inget man gör nåt åt. Det går runt från baksidan och fram till hjärtat. Känns som om musklerna krampar.

Har känslobortfall på hela vänstra ryggsidan, och det är nån skadad nervgren som sitter ytligt därbak. Det kommer att gå över även om hela alltet är smärtsamt. Jag skulle träna på djupandning, jag som inte gäspat på 1 vecka, för att undvika lunginflammation. Blir hemma så länge jag känner att jag inte kommer att fixa mitt jobb, men jag är i alla fall hoppfull.

Får äta mer morfin för att se om det hjälper. Hon höll med mig, då jag sa att jag inte tyckte att dom fungerade, men att jag inte visste hur det skulle ha känts utan dom. Nä, sa hon, utan den så hade du förmodigen haft det ännu mer eländigt. Går det, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Hahaa…nja, men det känns ändå bättre även om det är smärtsamt fortfarande. Hopp om livet återkommer så sakteliga.


Idag är det den Internationella funktionshinderdagen. Ska man vara allmänt krass, så ska inte ens den dagen behöva finnas. För om vi alla är lika med samma rättigheter och skyldigheter, så ska alla dagar om året, vara människans dag, eller livets dagar.

Har jag rätt eller har jag rätt? 🤔

Men det är förmodligen något som aldrig kommer att ske. Jag tror att det är först då man arbetar med funktionshindrade eller har en väldigt nära inpå, som man inser hur inskränkt deras vardag kan bli.

Det är en kamp att bara att ta sig fram, obehindrat.

Att inte kunna vara spontan, utan det mesta ska planeras in i detalj. Den minsta resan från A-B, ska in i almanackan minst en vecka innan. För att man ska vara, åtminstone 95% säker på att det blir av, men det är fortfarande inget som säger att det kommer att gå vägen.

Tänk er vad värdefullt det är, att det idag finns personliga assistenter som kan hjälpa till med vardagen och styra upp det som behövs. Men det har inte alltid varit så. Och det är en ständig kamp, för att få behålla sina beslut. Beslut som handlar om den tid, en funktionshindrad får ha hjälp.

Att sitta med då ett sånt beslut ska gås igenom, och det ska räknas ut i minuter, hur lång tid det ena med det andra tar. Det är verkligen sorgligt. För man undrar vem det är som har bråttom? För några år sedan var det ju prat om att sminkning eller att raka en person, inte ingår i assistansen. Jag vet inte ens hur jag med ord ska kunna framföra hur idiotiskt något sånt låter.

Hur var det med allas lika värden? Innebär inte det att vi alla ska ha möjligheten att göra precis vad alla andra kan göra, med eller utan assistenter eller annan hjälp.

Jag skulle kunna skriva en lunta med saker som går över mitt huvud, sånt där som är så självklara saker men man hamnar i moment 22, och blir hjälplös. Men jag tänkte inte skriva detta för att lyfta fram problemen, utan syftet för dagen är att öka förståelsen för frågor om funktionshinder och att uppmärksamma personer med funktionsnedsättnings rättigheter.

Är glad att jag jobbar åt God Assistans – vårt löfte, som verkligen finns där, för funktionshindrade och för oss assistenter. ❤️🧡💛

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Ska man kolla upp dom, kanske 🤭

Av , , Bli först att kommentera 14

Berättade för min brukare igår, om mitt samtal på radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade åt själva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori är väl att då, för 44 år sedan, så fanns inte så mycket saker med kända namn på.

Och inte hängde man med mamma i köket, fast här tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nån sillburk till jul. Men det var då inget jag lagt mina ögon på.

Kontra idag, då nästan allt kan säljas med kända personers namn. Tänk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nåt nummer på den flaskan man kan ringa. Då kunde man fråga om Leif var där och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har väl dom flesta tillgång till internet och då kan man ju gå in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det är nog tillverkarna man får tag på. Men ändå… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berättade om ett vin hon hade provat göra, en gång för längesedan. Huvudingrediensen var rönnbär. Här googlade jag lite lätt för att se hur man gör ett sånt, och hamnar här, mitt i ett blogginlägg om rönnbärsvin. Klicka på bilden för att komma till bloggen.


I ett inlägg skrev hon om just rönnbärsvin och med hennes tillåtelse, citerar jag en del av det inlägget. Gissa om vi skrattade då jag läste upp det för min brukare.

”Det sägs att rönnbären utsätts för en jäsningsprocess i fåglarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvällen. Jag tror på det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hänger upp och ner, småbråkar och tjafsar, drar iväg utan förvarning och hänger bara med likasinnade.
Men – de fortsätter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens där inte.

Själv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbär som rusningsmedel. Jag fick nämligen ett recept på rönnbärsvin av en kompis till mannen som själv hade gjort vinet och tyckte att det blev jättegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mängd med bär. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stå och gotta till sig i en mängd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

Hallå! Det var det året när jag städade köket in i minsta vrå! Två gånger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina händer. Visst är det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, fläckigt och blaffigt är inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. På mig, på tapeterna, på blommorna, på spisen, på golvlisterna, på, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grät, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lägga dem med öppningen neråt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyår där. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet åt dem.

”Surt” sa räven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


Lät faktiskt som nåt jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

Äntligen…slutet gott, allting gott 🙏👌✨

Av , , 2 kommentarer 14

Så var 2020 over and done with, ett skitår på många sätt och vis. Men tänker man efter så har det ändå innehållit en del guldmoments.


Jag har återfunnit en gammal vän, vi har ett gemensamt förflutet och sååå mycket att ta igen. Och det lär vi göra, under detta år.

Vi har påbörjat utrensning i huset, även om det varit ett väldigt långtgående projekt, men till slut så, och förhoppningsvis under 2021 Jag vet ju att mycket beror på mig själv och mina svårigheter att avsluta ett innan jag börjar med nåt annat, Eller kanske rättare sagt. Jag måste försöka sluta göra 15 saker samtidigt.

Vi spelade ju Bingolotto dagen innan julafton. Jag hade 3 lotter, det gick fint. Sedan gjorde Åke en…avvikelse och jag tog över hans 2 lotter. Ehh, ja, det funkade det också, men nöjet med att spela, försvinner, då man bara måste sitta och mata på Man hinner inte känna spänningen och invänta den rätta siffran.

Jag kanske också borde införa detta i vardagslivet. Göra en sak, fundera lite, fortsätta och känna om det kommer att bli bra. Jaja jag klurar på den 🤔 och sen får vi se, om det hjälper 😁

Det var en jädrans massa att gör inför kvällen igår. Maten skulle lagas och det krävdes viss planering eftersom man vill att allt ska bli klart samtidigt. Winstone fick på sig slipsen och kvällen kunde rulla igång.


Vi körde en midsommarfördrink alá Lainjaurudden, läs Johan Fredriksson


Theresé fixade förrätten

Och här blir det en rättelse från gårdagens inlägg. Vi skulle inte alls ha räkor, utan små små västerbottenspajer med rökt skinka bredvid. Jag tog på mig att ta bort formarna runt pajerna, små kakformar. Mm, jag höll på slänga innehållet, där jag står och ska vara snabb, för att det är varmt, och min hjärna säger åt mig att göra saker tvärsom, hoppla, men jag klarade mig 🙃

Den krossade potatisen ska jag absolut göra fler gånger, men jag ska inte fega med kryddorna. Det var i alla fall jätteenkelt att fixa. Det blir justering på efterrätten också. Jag skrev lime cheesecake i glas, men det var bara ett förslag som flöt förbi.

Jag gjorde pepparkaks/havrekaks smulor i botten och en kräm med philadelphiaost, grädde, vaniljpulver och socker, sedan toppade vi med åkerbär. Gudagott!


Vi provade småsure cocktails. Här hade jag öppnat botten, då jag fick hem den, för att jag trodde att det var 12 färdiga plastglas, fast det var det inte alls. Det var en bag in box, men jag kan ju skylla å att vi aldrig köpt eller druckit nåt från en sån förpackning.


Den var helt ok, lite söt, men kan ju säkert blandas med nåt bubbel. Lite missvisande kort på Sally, nej, hon drack inget förbjudet men råkade hamna bakom Georgos glas och flaska.

Åke hade både skottat under dagen och tagit fram eldstaden. Så vi förberedde utgång och…påtändning, vid 23 tiden. Och här blev jag plötsligt varse, att människan, jag då, har 2 olika skor på fötterna. Ja det är sant, och hur jag undrade under några sekunder, hur det ens kunde vara möjligt.

Men så kom jag på att min brukare, har samma storlek, samma modell, fast med 2 dragkedjor samt annorlunda sula 😳, så det fanns svar på den funderingen, hahaa…alltså jaja. Tur att man inte ska ut och visa upp sig mer än nödvändigt.

Min brukare klarar sig också från eventuella frågor kring 2 olika skor. H*n använder dom nämligen inte 🙏

Sen stod vi ute på tolvslaget, några flanörer kom förbi, grannarna Thord, Camilla och Ebba och lite längre bortifrån folk, Brälla och Lena. Så vi skålade in 2021, och småsurrade lite.


Här blev det också en modellering av tidigare bestämda planer. Grillkorven fanns inte längre. Vi hade missförstått vem som skulle st för den. Men det var ändå inte det ätbara som var grejen. Vi gjorde en Kajsa Warg och tog vad vi hade, istället.

Jag och Åke fick inte till en selfie och sedan skulle Nicco fota, haha, det var halvsvårt…

Men till slut så, slutet gott, allting gott

Och nu önskar jag er alla en mycket god fortsättning på det nystartade året 2021!

Mormor style 😈☠️

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag för 10 år sedan, la jag ut ett litet kort inlägg på min blogg. Nämligen detta:

”Från ena dagen till den andra. Intervjun gick över förväntan och jag fick jobbet, börjar imorgon…YES!!!

Heltid som personlig assistent, ska bli jätteroligt och spännande och jag ser verkligen fram emot att få se och lära mig vad det är som ska göras. Då vet ni!” slutcitat

Lite förändringar har det ju blivit genom åren. Heltid var lite för mycket för mig, jag har ju annat vid sidan om. Men samma jobb, samma brukare, det känns otroligt bra Och idag blir en bra dag att ta med en present till henne:

Klart som tusan att jag var tvungen att vara och peta in nån kommentar på P4 Västerbottens FB sida igår. Det gick ett tag så plingade det till på messenger. Nån Gerhard, undrade om dom kunde få ringa upp. Och jag har svårt att säga nej, så… här är samtalet lite drygt 53 minuter in i sändningen.Klicka på bilden:


Man kan dra fram tiden med pekaren, om man inte vill lyssna på allt, innan dess.


Prat om strömlöst och så vidare, och idag blev jag uppringd av Theresé. Som ville att jag skulle kolla vad dom hade för problem med strömmen. Efter lite sökning och inloggning på deras konto, fick jag fram att det var ett avbrott som skulle vara åtgärdat 10.30.

Det är ju helt galet vad vi är beroende av ström. Hon ska jobba hemifrån idag, och hennes jobb är ju knappast att sitta och bläddra i böcker, eller rita på papper. Nå, det skulle ju vara löst på ett tag. Värre om man blev utan under flera dagar.

Apropå Theresé, så har Sally höstlov. Hon ringde mig i söndags. Efter en del prat så skickade hon en bild på vad hon har i sitt rum:

Det är mormor style, det moahaa…😈☠️

Hon kommer inte hit, det här lovet. Det brukar hon ju ha gjort annars. Så här såg det ut 2018, då hon och morfar skulle skrämma slag på eventuella trick or treat besökare:


Fast jag har sett mer skrämmande bilder på Åke, hahaa…


Har varit ut på en ”pisseblötayllekofta” prommis med Winstone. Han var inte imponerad, alls. Jag fick dra honom runt. Stackarn, han gillar inte att bli genomblöt, fast vem gör det, inte jag i alla fall, men man offrar sig. Det gjorde jag även igår, fast då gick jag med paraply i alla fall:

Hoppas på en fin dag för er alla och att era tak håller tätt!

Pianist eller skomakare, vad ska jag bli?

Nicco lurade mig till att ta hem TikTok, en app på mobilen, folk skickar in små filmsnuttar, 95 är ren dynga, men sen finns det guldglimtar, och en del tokigheter.

På en sån där snutt, visade dom hur endast 1 av 50, kan göra detta med sin hand:

Jo, jag kan det. Och igår sas det att bara 1 procent, duger till detta, att sätta pekfingret till lillfingret:

Mm, fast här tänker jag att ju längre och rakare lillfinger, desto lättare. Mina lillfingrar spretar åt nåt annat håll, men jag fick ihop det ändå 😀

Nicco skickade bilder på hennes fingerövningar, och jodå, hon kan, hon med, är nog dessutom lite bättre än jag,  på det:

Men nån skomakartumme, har hon inte, det har jag:

Och pianofingrar sa min farfar, att jag hade. Då kan man nå från C till C, ett långt spann mellan tumme och lillfinger:

Sa det till min brukare, och då inflikade hon att då har jag yrken att välja mellan. Haha, pianist eller skomakare, jojomensan!

Notera att man kanske får ta dom där procenten, med en nypa salt, Nicco påpekade att det är nog ingen som vet vart dom kommer ifrån, det kan vara värsta påhittet.

Satt mig tillrätta i soffan igår kväll efter en jobbpass, och ser ni vad jag såg:

Jodå, en kaja, som nyfiket satt på parasollen och kikade in genom fönstret:

Nyfiken i en strut, öppna på locket och han hoppar ut, i detta fallet, in!

Denna bild dök nu upp som 3 års minne på FB, den dagen som jag och Åke tillbringade i Övik, då vi fått en hotellnatt av Theresé och Anders. Vi gick upp till tågstationen och där speglades skogen genom plexiglaset, lite cool blev det ju ändå:

Önskar er alla en fin onsdag!

Gör som jag blir tillsagd :D

Hade ett ärende igår så jag startade upp Camaron, Åke sa då han kom hem att han hört ryktas om att jag varit ute på vägarna. Jodå, han har ju några kollegor som rör sig efter samma vägar, både i och utanför Umeå.

Jag sa att jag alternerar allt jag gör, och eftersom just den bilen, började bli dammig igen, så tog jag den då jag åkte iväg, så blåste det bort lite grann, så där lämpligt (man ska ju ha en anledning, eller hur).

Skulle köpa en ny mobil till min brukare igår och då slog jag till och köpte en till mig med, varför vänta liksom. Dom säger ju att man ska göra större inköp med en gång, ni vet, hamstra lite, so i did 😀

Har varit lite småless på min mobil som jag måste rensa varje dag för den skriker att den inte har nåt minne, fast jag hade ett minneskort i den, men det verkade inte funka, det heller. Story of my life!

Sen ville jag så gärna få en bättre kamera, och ja, den här var det lite mer skärpa i:

Och nu kan jag dessutom ladda ner lite roliga redigerings appar, kunde jag ju inte tidigare:

Fast det finns ingen elakare än jag, då jag ska lära mig att hantera nåt nytt. Grrr… Min ringsignal ligger där, jag ser den, jag använder den, men det är inte den som låter då det ringer. Går in och börjar läsa om telefonen, men vad hjälper det, om dom ändå använder ord som jag inte vet vad det är från början?

Vill inte ha ljudaviseringar från appar eller FB, men likförbenat låter det lite nu och då. Tycker att jag har klickat bort alla påslagna grejer, men nopp, det är nånting jag gör som inte gäller.

Jaja det får ge sig med tiden, och då den tiden passerat, typ om 3-4 år, så köper jag en ny, och då börjar vi om från början. och jodå, jag vet, det beror också på mitt ointresse av tekniska prylar, jag vill bara att dom ska göra det jag vill, punkt slut!

Det är dags att besikta min Audi, och då poppade det upp en tävling, skriv en slogan och vinn presentkort på Opus. Ja tänkte jag, det är ett omen, så jag skickade in en mening och guess what…jag vann ett andra pris, så kul 😀

I eftermiddag ska jag plocka upp Nicco och vi ska fortsätta med källar rummet, det är ju tömt, men nån hylla ska målas, och lite sånt. Tittar ut på ljuset, soligt och fint, men denna jädrans blåst, igen, vad less man blir. Det kan som aldrig vara nån måtta. Jo jag vet, det är inga mygg då, men rent tekniskt sett, kan det komma en fjäril smackandes rätt upp i fejjan på dig. Dom fladdrar ju på normalt, utan nån större kontroll och med stormvindar, då kan allt hända.

Ha en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten