Gick utmed strandpromenaden igår. Där ser jag på håll, hur en kille klättrat upp i ett pilträd. Där hänger han i pilträdets grenar ovanför Umeälven. Jag fipplar och ska ta fram mobilen, tänkte få ett foto där han tappar fotfästet eller att grenen ger vika, och han ska få ett sig ett romerskt bad.

Men han tog sig ner, torrskodd, innan jag hunnit få fram kameran. Nu undrar man väl varför, han ens gjorde detta. Mja, han kanske kollade om han hade tumme tyngdlagen. Och det verkade han ha.

När man ser på AFV eller saker på TikTok, där vi människor, konstant utsätter oss för risker, så undrar jag hur vi är funtade, egentligen. Vi vet väl sen gammalt, att det kan gå åt skogen, eller åt vattnet, för all del. Men ändå ska det testas.

Smsade Åke att jag gjort i ordning godisskålen om det skulle komma några trick or treat besök.

När jag kom hem från jobbet så fick jag höra att det hade varit en hel skolklass och plingat på. Åtminstone kände han det som om det varit en massa barn här. Ja den där skålen var full, så nog hade det varit hit en del barn.

Nå, jag riggade snabbt Bengan och Benjamin vid ytterdörren, men det var väl för sent. Barn ska inte vara ute efter 21… Bengan dog där vid dörren, i väntan på att få skrämma någon.

Apropå det, inte döden då, utan Bus eller Godis. Så fick vi höra av Mats Boström, då vi var där och drack kaffe förra söndagen, att deras son, Philip, fick besök förra Halloween eller om det ännu längre sedan.

Philip och hans sambo hade inte haft en tanke på att det skulle kunna plinga på några godis tiggande barn, så dom hade inget hemma.

Givetvis ringer det på dörren och där utanför står 2 förväntansfulla, utklädda monsterbarn. Philip vill inte förstöra stämningen för dom, utan drar fram plånboken och river fram en tvåhundring, ger den till killarna och säger att dom får dela på den.

Dom lyser upp som små solar och drar iväg. Philip känner sig nöjd, uppdrag slutfört…typ. Det går 5 minuter, sen ringer det på dörren igen. Där utanför ringlar sig en låååång kö med monsterbarn. Ett bevis på att rykten sprids som en löpeld.

Philip eller om det var sambon, galopperar iväg, ut genom bakdörren, hoppar över staketet och in på macken. Där köps det godis, och sedan tillbaka i full fart. Tillbaka igen så delas det ut godis, fast… dom här barnen lös inte upp som solar, utan dom vände och vred på godisarna och undrade ifall detta var allt. Jösses Mats frågade sen varför i heela, han hade gett bort en tvåhundring, kunde du inte ha tagit en tjuga. Mjo, fast han hade inget mindre eller så hann han inte tänka på eventuella följder av sitt handlande.

Senare på kvällen, ringde det på dörren och därute stod en mamma med dom 2 lyckliga grabbarna. Hon höll i tvåhundringen och frågade om det verkligen stämde, att dom fått denna sedel. Haha…jodå, det stämde ju, men hon ville dubbelchecka.

Nåja, vi får se om det kommer någon ikväll, jag ska rigga för Åke, jag jobbar ju. Egentligen är det imorgon som är den rätta Halloween, så det kan ju dyka in nån, även då. Kanske måste fylla på godisskålen lite

Ni har väl ställt undan utemöblerna i natt va? Ni vet, det där med att ta fram, ställa fram, och ta bort, vrida tillbaka…klockan förstås.

Är väl ingen idé att säga att cykeln ska ställa undan, den används ju, numer, året runt…

Ha en fin söndag, mina vänner och alla andra!