Etikett: Camaro

Fick en tadaaa, fjärdedels Camaro

Av , , 2 kommentarer 11

Höll på hela Julafton med mat, dukning, bära upp och bära ner, leta fram. Diska undan, ta fram, diska mer och fixa lunch. Ställa i ordning och vika servetter…mm. Hur enkelt man än vill göra saker så blir det oftast, mer än man tänkt från början.

Dags för lunch gröten och jag höll på hoppa ur brallorna. Detta är vad som kan hända om intaget av alkohol, går överstyr. BADA I RISGRYNSGRÖTEN, här fanns ingen tanke alls. Jag reagerar på instinkt och räddar upp situationen.

Sally bänkar sig vid bordet för att avnjuta gröten och det kunde ha gått käpprätt åt Nordpolen

Nu är jag dock orolig över att vi käkat upp resterande fultomtar, jag såg nämligen inte röken av dom, under resten av julaftonen 🧐

Och mina vänner, på Julafton försvinner ju Tomtarna oavsett om dom är ful eller ej, så detta blir en lååång cliffhanger. Kommer dom tillbaka nästa jul, eller är dom borta, för all evighet

Vi körde lite before dinner snacks till Kalle Anka. Glögg eller kaffe och småplock.  Och Tomten somnade i soffan av allt stök och bök

Tror seriöst att detta var det godaste julbordet vi haft. Och jag känner nånstans att prinskorv, köttbullar och skinkan, kan gå fetbort för min del. How about, goda sallader, gubbröran med inlagd Tofu var excellent, små Västerbottens pajer, en grönkåls paj med valnötter…ja och den där Frestelsen. Den var inte alls dålig. Skulle jag göra om den skulle jag vilja ha ner salt samt göra potatisen ännu smalare. Ost och kex, julmust och tunnbröd, tack å tack.

Sen delades det ut små julklappar.

Fast jag o Åke fick den största av alla, tamme den, det var nästan en fjärdedels Camaro

Kvar i Järlåsa är en huv, lite invändig inredning bak samt bakruta och sidorutor…wohoo!!

Gissa om jag tänkte att vi måste ha varit hur snäll som helst, under året som gått, eller vad tror ni. Och hur tackar man för en sån julklapp…WOW, tack Theresé och Anders ❤️🧡

Fick också den omtalade snäck kalendern som finns med i gruppen ”svåra föremål”

En fin burk med hemkoke hjortronsylt av Nicco, ljus och lykta av Emma, och faktiskt 2 potentiella mordvapen, hehee… En tygsax av Theresé, hon brukar alltid efterfråga saxar då hon är här Och tycker av nån anledning att jag har jättedåliga sådana. Kan visserligen bero på vad jag använt dom till, haha.

Slutligen mordvapen av större modell, en motorsåg av Åke 🧡 Ja, han frågade vad jag önskade och en motorsåg har jag pratat om hela hösten. NEJ, jag ska inte ut och såga ner träd lite hipp som happ, jag ska bara finlira lite. Och oh ja, inte utan skydd på ben, fötter och huvud.

Nicco hade sin Sambo med sig. Hade vi ägt honom hade han hetat Strof. Strof hade någon frågat fundersamt och kliat sig på hakan. JAA, Kattastrof såklart. Fast nu tog jag i, han var ändå rätt skötsam, det var nån blomma och presentsnörena som lockade mest.

Samt att hoppa upp på sideboarden där det stod ljus, förstås.

Spelade lite spel och åt snacks vid sidan om. En bra julafton tycker jag. Nu är den slut, även min julstjärna, verkar det som

Hoppas givetvis att ni allihop, haft en bra sådan, ni med och önskar er alla en fin juldag!

💥 BAAM 💥 Jädrar vilken smäll!! 🩻

Av , , Bli först att kommentera 11

Såg en Triss julkalender på Preem för 2 veckor sedan, den ville jag ha. Men…det visade sig att den inte fanns. Även om den sitter på väggen inne på macken. Jag har googlat och sökt men det där verkar vara en gammal kalender.

Så sa Nicco nåt om Triss kalendern, för nån dag sedan. Åke köpte nämligen en, men det är inte samma som jag visualiserat samt sett på riktigt. Den kalender är bara en vanlig med 24 luckor och en bild, ingen skraplott. Så här ser den ut

Nå, så kom jag på den briljanta idéen att göra en Triss kalender med en Trisslott varje dag fram till Jul. Hehe… Jag köpte 8 lotter, Nicco  köpte 8 och…jag köpte 8 till Åke (så gissa att han är skyldig mig stålar nu), sen pysslade jag ihop en kalender. Varnar känsliga personer för mitt pyssel, hahaa. Så här blir det då man gör nånting helt oplanerat, inget material att arbeta med, men känner sig manad, och vill bli klar då man står där 00.30 på natten

Well, Trisslotterna sitter då där klart och tydligt. Jag kommer att skrapa lott nummer 1, sen blir det Åke och Nicco tar 3:an, så gå vi varven runt till Julafton. Fotnot: Bilderna tog jag i morse, om ni funderar på varför vi har så ljust häruppe i Norrland även på vintern 😁

Det hände en hel del igår. Apropå att pyssla och känna sig manad (mer eller mindre tvingad), så ville jag kolla vad Fultomtarna pysslat med. Smög nerför källartrappan, hör ett ljud från proppskåpet. Öppnade det väldigt försiktigt.

 

💥 BAAM 💥 Jädrar vilken smäll!! Har svårt att hålla emot luckan, det känns som en tryckvåg, och blir bländad av ett ljus

 

När svarta molnet lagt sig lite så kommer en stark doft av bränd plast, emot mig. Det brinner för tusan i lampan och en Fultomte ser jag men vart är dom andra.

Nåväl, jag har inte tid utan får ju springa iväg med lampan och sätta den under vattenkranen i tvättstugan. Jädrans ”hittepå” Tomtar

Var upp en sväng till mamma, hon ville att jag skulle handla till henne. Så där hann jag brinna av då jag skulle ut från parkeringen. Jag förstår inte vart vissa har sina huvuden då dom kör. Min upplevelse blir att en del är väldigt ego. Vid vänstersväng behöver man INTE ta upp hela bredden på vägen. Där står jag och hade kunnat köra för flera minuter sedan om människan lagt sig i rätt position 🥸

Jag slängde ihop några konjakskakor med Nonstop på. Av 5dl mjöl och 200 smör skulle man bara ha 2msk socker, så nja, nog behöver man den lilla Nonstop godisen på toppen, och jag hade nog velat ha lite mer smak. Tror dock att det är en sån där kaka som man kan säga som Sam sa om ett gäng mindre goda kakor vi hade köpt för längesen. ”-Mjaa, inte var dom goood, men begäääärlig!! Så tog han några till.

Skjutsade Nicco för att hämta en grej hon köpt. Då vi passerade Vänortsparken, hann jag se några isiga lampor därinne i parken. Efter hämtningen skjutsade jag hem henne och åkte tillbaka. Parkerade på Mimer och tog en liten kvällstur runt parken och fotade.

La ut 3 bilder i gruppen, Umeå i bilder och där har en av dom väckt ett stort intresse. En bild, mer än dom andra, nämligen denna.

En man skrev på messenger och ville betala mig för att få göra en canvastavla av den. Nä, han behöver inte betala mig utan jag har skickat bilden och nu har han lagt in beställning på tavlan. Han skulle sedan visa det färdiga resultatet. En annan kvinna kommenterade och frågade om hon kunde få måla av bilden. Fantastiskt kul, tycker jag.

Och nu ska jag avrunda med nåt annat kul. Vår Camaro fick pryda Larsa Berggrens Hjulkalender i lucka nummer 1, hur fin var inte den och nu fick man dessutom lite sommarfeeling i allt det vita och magiska. Tack Larsa!

Önskar er allihop en trevlig fredag, med min bild på sommar VS vinter.

” -I H*L*E*E att jag släpper, nu ska du in din jäv…”

Av , , Bli först att kommentera 11

God Assistans har, en gång per år, nånting som kallas för Årets Assistent och Årets Arbetsgrupp. Här nominerar man dom man tycker har avancerat, gjort något speciellt eller om man är den som vill lära sig saker och utvecklas. Jag körde en nominering på vår grupp. Och kan ni tänka er, juryn tyckte att det var en vinnande nominering. Här får ni en del av den…

”Vår plan hade fungerat alldeles utmärkt om vi alla hade stått på benen. Men som livet sig självt är, så är det nästan en omöjlighet. Här har vi ändå i gruppen, hjälpt varandra, ställt upp i krislägen, och med alla medel försökt hålla fokus på vad som varit bäst för vår ******

Som assistent och arbetsledare, är det inte alltid så lätt. Ansvaret är stort och alla vill väl på ett eller annat sätt, göra ett jättebra jobb. Själv har jag idag, varit hos ****** i 13 år. Kan hända att det är en anledning, till varför jag har ett kontrollbehov över vilka som är hos henne. På gott och ont, kan jag tänka.

Fast nu känns det som om vi vet vilka vi är, och vi vet vad vi ska göra hos ******  Hon står överst på listan, för oss alla. Vi bemöter varandra med respekt och vi löser faktiskt det mesta. Det känns både tryggt och fint. Och tillsammans har vi funnit en liten familjär känsla. Man går hemifrån för att ta sig till jobbet men jobbet känns som hemma, det med. Helt underbart! Inte alla förunnat att ha det så bra.”

Och igår fick vi då smörgåstårta på kontoret. Och en pokal.

Gruppen var stående överens om att jag som arbetsledare skulle få ta den.

Fina vitsord från mina kollegor som ändå tyckte att det var jag som stöttat och hållit ihop. Värmande att höra 🧡 Därför har jag nu 2 pokaler. Jag vann ju årets Assistent 2019, och nej, jag nominerade inte mig själv 😄

 

Så jag tänker och tror att arbetet som Personlig Assistent är yrket för mig. På riktigt! Andra passar till andra saker, det vet vi ju 😄

Ibland sker saker stötvis fast ändå i en jämn, oplanerad ström. Där man inte hinner tänka ut upplägget fast det gjorde ingenting, det funkade ändå.

Vi hade bestämt att dom nya hyresgästerna skulle komma idag och skriva på kontraktet. Så kom jag på igår, att jag skulle fråga om dom ville ha fika, då dom kom. Detta är en jättebra test för att kolla vilka man släpper in i huset. Skulle dom nappa på kaffet, tacka  för erbjudandet men inte ta det, eller skulle dom vilja ha te, nån konstig kaffe speciale lojtitjolabloff, eller bara ett glas vatten stående i dörren.

Dom tackade gladeligen ja och tyckte det lät trevligt med fika. Dricker ni kaffe, frågade jag vidare. Och japp, dom klarade testet, det gör dom visst det.

Så dagen började med snabb prommis med Winstone. Planering av vad jag skulle bjuda på. Promenad med Nicco, handla, käka lunch och sen snörde jag ihop en blåbärspaj med crème fraiche, den kan man inte misslyckas med.

Och nu är fikat avklarat, kontraktet underskrivet, och deposition betalad. Tjopp tjopp så var det gjort. Som sagt, jätte trevligt ungt par, så det här kommer att bli bra.

Inte som i förrgår då Åke tog ut Camaron för det var nollgradigt. Det tyckte vi ju var en toppen bra idé. Tills snön vräkte ner, och blöt snö var det dessutom. Han ska in med bilen men då ger Camaron upp, den tiger tyst och stilla i ovädret. Åke ropar att jag måste komma ut, vi ska putta in bilen i garaget.

Kommer aldrig att gå, svarade jag. Jomen det måste gå, sa Åke. Det gick inte alls… fast Åke klurade ut hur vi skulle göra då våra armar och ben, inte räckte till. Han startade upp fyrhjulingen, och drog in Camaron så framhjulen kom innanför garageporten. Då fanns fortfarande chans att vrida om fyrhjulingen så han fick ut den.

Men sen…ojoj vad vi slet. Tung bil, tung snö, inget bra grepp, och aningens lite uppför. Han körde fyrhjulingen nära, fällde ner plogbladet i backen och ställde rygg mot baksidan på bilen och skorna mot bladet. Sen pressade vi. Gick inte… så skulle han starta hjulingen för att flytta till den och där dog den. Vi var inte förvånade, vi sa ingenting. Utan vi handdrog den på plats och tog i för Kung och fosterland. En svordom fräste jag också fram då jag tog det absolut sista jag hade: ” -I H*L*E*E att jag släpper, nu ska du in din jäv…” Så hoppade den in i garaget och den gick till och med in så fint med bara 2 vridningar på ratten.

Det var en sladd som hoppat lös från startmotorn. Kom ihåg det nästa gång det händer, sa jag till Åke. Fast nu ska han faktiskt löda fast den så den ska sitta ordentligt. Och fyrhjulingen fortsätter rull efter att batteriet laddats upp.

Apropå bilar, att saker och ting händer och sker. Ibland oplanerat och överraskande, så avrundar jag med detta roliga klipp från en Taxi, där chaufför och passagerare upptäcker att dom bägge två, delar på en sak. Klicka på bild för att se klippet. Kolla in det och ha en fin fredags kväll, allihop!

 

Ren och skär skräck (om det varit för 20 år sedan)

Av , , Bli först att kommentera 17

Åt upp resten av den där mangon igår. Tyckte att den så kallade kärnan var speciell så jag tvärgoogla och såg att man faktiskt kan plantera den. Men…man skulle inte räkna med att plantan kommer att bli ett 30-40 meter högt träd, (vilket det kan bli i sin naturliga miljö). Vi inte har så mycket tropiskt väder häruppe. Inte heller skulle man räkna med nån mango skörd. Fast en grön växt kan man visst få om man har tur.

Fast med min tur, så saboterade jag nog det hela, då det första jag gjorde var att skära av den där lilla strängen som man skulle se om man kunde få loss från innanmätet utan att skada den. Jag kör på ändå. Det stod inte specifikt vad den var bra för 😜

Man tar då bort skalet från kärnan och inuti den, finns the real one 😶

Jag lovar, hade detta varit för 20 år sedan hade jag skrikit och slängt iväg hela alltet under proceduren att få bort höljet. Det såg faktisk ut som om det skulle ligga en Alien däri. Alternativt ett urtidsdjur, en fjärilspuppa inbakad i mangon och strängen var egentligen snabeln som fjärilen använder till att döda människor. Hoppla, nu spårade jag visst igen, men ni fattar…pure horror 

 

 

Nu ligger i alla fall mango kärnan där under ett tunt lager jord. Så får vi se hur det hela utvecklas. Blir det inget så får jag investera i en ny mango och vara mer försiktig vid öppnandet.

Jag och Nicco tömde båsloppisen igår. Sen blev det träning för andra gången den här veckan. Idag tror jag att jag ska dra kaffemössan över skallen och bara gå ut på en promenad i yrvädret.

Winstone gillar i alla fall att det inte är så kallt om tassarna, blåsten har han nog inga synpunkter på.

Jag gillar som han, det var inte kallt, däremot älskar jag inte blåsten men man kan ju gå ändå.

Åke ska greja i Audin idag så Camaron står ute. Temperaturen är betydligt bättre idag än igår, för att ha den utomhus, en stund.

Själv tror jag att jag kanske ska röja lite i jul garderoben därnere. Så mycket strunt man har, som bara står där, till ingens glädje. Men jag vet ändå inte vad jag ska göra med dom 🧐

Nå, jag tänker inte jul pynta nu, för mig räcker det från första advent. Fast jag kan ju alltid lägga fram det jag ska använda, så slipper jag rota i det då det är dags. Julgranen kommer definitivt att se annorlunda ut i år, om det går enligt planen, hehe.

Ha en fin onsdag, allihop!

Nån annan tog över projektet och vi fick oväntat besök

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår rullade Niccos framtids projekt, vidare till nån annan som nu får lov att projektera.

Camaron vi köpte 2014, där planen var att den skulle göras i ordning, för att jag skulle få lite att tävla emot.

Men tid, mina vänner, och pengar, för all del. Det är något man ska räkna in i ekvationen, och gör man en ordentlig uträkning, utan positivitet, hade man nog kommit fram till att det inte skulle bära hela vägen.

Chassit har stått i flera år, även motorn som köptes separat. Efter lite påtryckning av moi, så satt Nicco ut annons och tjopp tjopp så blev det fart och snabbt var det en man från Luleå som betalade in 5000 i handpenning och igår var han här med bär och körhjälp. Känns ändå roligt att den eventuellt kommer till liv efter år i delar. Den var ju även i delar och molekyler då vi hämtade hem den från Norsjö.

Det blev ombesiktning på min Audi. Handbromsen (inte alls ovanlig), och sen var det kulan som inte låste fast ordentligt. I övrigt såg den tydligen fin ut, under, haha. Själv tycker jag att det känns och syns som om man åker runt i ett rostlik, ful och dann. Och den fördömda gula lampan lyser fortfarande och den går Inte alls som den ska…

Arla morgonpromenad med Winstone i ett kallt men vackert landskap. Lördag och söndags promenader på morgonen, är dom bästa. Innan alla vaknat till liv och dragit igång dagen 🧡

Åke gick ut för ett tag sedan och skulle se om han kunde fixa kulan. Han kom in och berättade att vi hade besök. Kolla bara

Rådjuret stod och käkade gräs runt häcken. Inte alls rädd…

Nu ligger den i häcken bakom garagetältet. Jag delade upp ett äpple och slängde ut. Får se om den tar det. Åke var frågade till några djurspår han inte kände igen för två kvällar sedan. Nåt som gått på altanen, det borde ju nästan ha varit rådjuret då. Hur roligt det än må vara med djur så är det ändå tråkigt att den hittat hit. Då får man ju vara rädd att den blir skrämd och springer rätt ut i trafiken.

Höstljus pågår fram till imorgon, 19 november och den 17 november avrundades Höstljus med att kulturcentret Idean tände tusentals ljuslyktor i Vänortsparken, skapade av Umeås förskolebarn. Larsa Berggren var där och tog den här superfina bilden, som jag fick låna av honom. Ett bra avslut på dagens inlägg, tänker jag. Och med den önskar jag er alla en toppen lördag!

4 snabbaste sakerna i världen

Av , , Bli först att kommentera 16

Sist jag skrev att jag hoppades att solen skulle skina på era huvuden så hann jag ju bara lägga ut inlägget, så drog dom grå molnen in och sen såg man ingen sol den dagen.

Tänkte aldrig mer skriva på det viset och det, mina vänner, kan vara anledningen till det fina vädret igår

Jag hade ställt larmet på 5.00 eftersom jag lovat Tina en kopp kaffe innan skjutsen till tåget. Den tiden på morgonen kan det vara lurigt. Det var våt vägbana och faktiskt svårt att se ifall det var halkigt. Jag kände i alla fall inte av nåt men vi är väl snart där.

Fast det fina vädret och tankeställaren om vad som är på gång, gjorde att jag tog Camaron upp till mamma. Måste ju få testköra lite innan det är för sent för i år 😎

Efter kaffe hos henne tog jag sikte på Stor Coop Tomtebo. Där är en fin påfart där du ska upp i 100 på E4an eller om man i folkmun säger Kolbäcksvägen. Tryckte i ordentligt och det är helt klart, stor skillnad. Bilen är på hugget och kändes pigg…och snabb

Fjuppe är nog killen vi får tacka den här gången. Som både varit här rent fysiskt samt kommit med tips på vad och hur man åtgärdar felet, och hjälpte till med tändningen. Och Åke förstås, han har ju också tillbringat tid och jobbat på med bilen. Bild från förr

Vet ni apropå snabb, vilka 4 saker som är snabbast i världen?

 

Idag ska jag till Osteopaten, ska bli kul att höra och känna om hon kan hjälpa mig. Är sjuuukt less på mina dagliga, fruktansvärda onda, muskelkramper eller om det är sendrag. Vet inte riktigt vad skillnaden är, om det är det onda eller om det är stället det sitter på, som avgör. Under hotell vistelsen fick jag kramp i vänster lår, aningens åt insidan. Om inte jag dog lite där så vet jag inte. Tina hotade att ringa efter ambulansen. Jag såg värsta skräckscenariot inför mina ögon. Jisses, hur skulle jag ens kunna sätta eller lägga mig ner…aldrig i livet!!

Nu är det inte av den anledningen Osteopaten är inskriven i min almanacka, men man brukar ju säga att mycket sitter ihop. Vem vet, det kan väl sitta nåt i rygg och nacke som vill jävlas lite överallt på mig. Kan säga med en gång att nej, det är ingen magnesiumbrist för min del. Tydligen är det rätt ovanligt fast det oftast sägs att Magnesium, det är lösningen på alla kramper.

Kan tillägga att jag redan testat att knapra Magnesium, utan resultat. Och provsvaren visade ingen sådan brist heller, förra gången jag tog ett sånt prov.

Bjöd Åke på en tur i Audin. Ville att han skulle få samma upplevelse som jag då jag kör skitbilen. Men det går troll i bilen. Eller kanske i jag 😶 Man börjar ju fundera skarpt, eftersom jag har problem med olika saker men så fort hjälp är på plats så finns inga problem. Bilar som inte startar, går igång fint då nån annan testar. Lite som felsökningar! Om felet inte är där precis då det görs. Så kan man inte hitta felet. Även om dom ligger där, lite latent, i väntan på…

Nicco ringde då vi kom tillbaka, hon var på gymmet och undrade om jag skulle komma. In och snörde på mig träningskläder, pratade i mobil med kundansvarig, hittade ingen parkering så jag fick snurra runt, men tog mig dit till slut. Körde enbart armar, tordes inte ta benen då jag fortfarande har ont där krampen satt.

Sitter i soffan, klockan visar på 20.20 och jag känner mig helt färdig. Så, jag gör mig klar för sängen, släcker lampan och sover…1 timme, vaknar med hjärtklappning och känner mig helt knäpp. Lågt blodsocker, såklart. Upp och fixade det, tillbaka till sängen och jag tror jag varit mer eller mindre borta, hela natten. Skönt fast oskönt. Det bästa är väl att jag normalt somnar vid 01 på natten, så nu fick jag väl 3-4 timmar mer sömn än normalt. Oskönt med blodsockret och att jag trots natten, vaknade och det kändes som om jag nyss somnat.

Well well, jag är på benen, hunden är rastad, frukost intagen och kaffe, inte att förglömma. Redo för ny dag och gläder mig åt att det snart är helg…igen, haha. Jo, den kommer lite fortare för min del, jag har bara en 2 dagars arbetsvecka, underbart!

Ha en fin onsdag, allesammans!

Efterkonstruktion eller…🤔

Av , , Bli först att kommentera 9

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe 🤘 Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar 🤔

 

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

Bilens 6 sidor…

Av , , Bli först att kommentera 12

Blev lite tvärt intensivt, igår förmiddag. Ni vet, när man missbedömer det man tänkt hinna göra innan en viss tid. Plötsligt inser man att det kanske är läge att sätta igång. Åke skulle fixa Audin så jag skulle ta Åkes SAAB. Den behövde egentligen en upp putsning på bilens alla 6 sidor. Jo, den har 6 sidor, jag lovar. 

Utsida, insida, undersida, översida, framsida, och baksida. Eller näe, den har nog fler…bettersia och sämmersia, beroende på skicket på bilen som helhet 😁 Jag hann med 1½ av dom. Insidan och lite hött som bött på utsidan.

Snabb uppdatering! Paul Smith, en vän från fejjan kommenterade mitt inlägg där, med följande sanning, faktiskt ”Glöm inte vänstersia och högersia, vilka ALLTID är på samma sia, och inte har ett dugg med var betraktaren står!” Klockrent, säger jag 🤣

Apropå sidor, böcker kan nästan ha oändligt med sidor, och dom kan också ställa till med huvudbry i många avseenden.

Efter städet, slängde jag in mig i blåbärs busken då jag hade tänkt göra en blåbärs pannkaka som Åke skulle få till middag. Har aldrig gjort det förut, har nog trott att det är en vanlig smet man gör av, men…nopp. Här är receptet jag utgick ifrån. Lägg märke till meningen längst ner 😐

 

 

Jo jag glömde sockret, kan ha varit därför den smakade aningens salt, faktiskt.

 


Iväg och hämtade upp vännen som skulle med på fikat. Vi började på Rusta. Jag införskaffade en påse nötter till fåglarna. Vi har ju Sibiriska Nötkråkan på besök, och den hittar tydligen inga kottar. Så den är i fågelmataren och käkar. Jag tänkte att den vill kanske hellre ha nötter. Vi provar med det.

Vidare ut på Nybro. Go´macka och kaffe

Yes, det blev en godbit också, min favvo, förutom kanelbullen som kommer längst upp på en eventuell Topplista över fikabröd/godbit.

Hem och byte av kläder och bil. Åkes service av Audi, med byte av luftfilter och annat hade gjort att lampan släcktes på instrumentpanelen. Tror ni att den fortsatte vara släckt?……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..NOPP!!

Jag hann lägga in backen, vrida på ratten och då BAAAM, där tjöt den och började lysa igen. Och nej, den gick inte ett dugg bättre än innan. SKITBIL!

 

Trevlig middag med Elisabeth. Prat och planering. Jodå, vi spikade faktiskt en plan som rör nästa sommar, kan ni tänka. Den får ni klura på ett tag 😜

Idag ska Camaron ut ur garaget. Vi åker till Klabböle på bakluckeloppis. Vi ska inte sälja nåt men se om det kanske är fler finbil ute och om nån kan tänkas ha nåt i skuffen.

Ha en fin lördag!

Heaven 😇 and Hell 😈 (as well)

Av , , Bli först att kommentera 15

Resan till Pite Dragway igår, gick riktigt bra. Den tiden en söndag morgon, är man rätt ensam på vägarna.


Elisabeths vänner, Rick och Carla, var på plats. Med deras 2 mans team. Elisabeth hoppade in som hjälpande hand.

Vi följde även med på förarmötet ifall det skulle sägas något som dom kanske inte skulle förstå. Rick är från England och Carla är från Italien. Dom har inte bott i Sverige så många år än.

Men vilka härliga människor och vilket team dom är.

Inte bara det, bilarna, mina vänner, bilana…wow!! Den röda Camaron -70 är Carlas.

Den köpte hon för 30 år sedan som bruksbil. Började köra nån street klass som var lite som vår ProEt, fast reglerna är annorlunda i andra länder.

Sen träffade hon Rick, och som hon sa till mig: ”-Jag var dum nog att fråga honom om han ville provköra…och det ville han!!” Så ett tag delade dom på hennes bil på tävligarna, sen köpte dom en till bil, tror att det var en Pontiac Firebird. Fast idag har även han en Camaro.

Igår fick dom möta varandra i ett race…Carla presterade aningens bättre 🤘

Jaa, jag vet inte men jag trodde nånstans att det skulle kännas tufft att stå och titta på. Man vill ju köra själv. Man står och fotar och filmar, men vart ska man fokusera? Jag vill se burnout, jag vill hålla koll på granen…startgranen, (ni vet, den där saken mitt mellan bilarna som har en massa lampor på sig).

 

Man vill kolla hur bilarna beter sig då dom gasar, samt slutligen…så gasar man omedvetet själv, fast man står vid sidan av. Tufft jobb 🤪


Inte underligt att man blir trött. Solen gassade, bil ljuden och allt, så jag tog en power nap i depån. Sa till Elisabeth att om nån såg mig, trodde dom väl att jag dött, hahaa.

Vi blev till och med bjuden på lunch av detta fantastiska par. Rick är, hör och häpna, 73 år och Carla är 8 år yngre. Dom är absolut inga duvungar, men ”still going strong”.

Jag ångrar inte en sekund att jag följde med. Så jag tackar givetvis en annan fantastisk person, som gör så mycket för andra, bjuder in till saker och erbjuder absolut sina breda kunskaper, och ger det hon kan, till andra. Elisabeth, du är en stjärna!!


Här får ni ett youtubeklipp från Pite, glöm inte ljudet, om ni kollar på filmsnuttarna som ligger däri.

Ha en underbar måndag, allihop! Fotnot, Elisabeths lilla Barbafan, hängde med, den också 😈🧡

Felsök, felkod, men vad är felet egentligen?

Av , , 2 kommentarer 15

Niccos Dodge Magnum, har numer en ny generator. Kan ha varit det som gjorde att motorlampan lyste. Jag blir mest irriterad över att det idag heter, att verkstäder gör en så kallad felsökning, fast denna felsökning är egentligen att dom får upp felkoder, på felet kan bero på.

Fast ingenstans kan du vara säker på att felkoden stämmer för det kan kan vara nåt annat. Precis som med min Audi. Mja…det såg ut som om det var låg spänningsförsörjning, fast killen som ställde diagnosen var inte hundra på att det var korrekt. Eller så kan det vara vad som blir om det är…10 andra saker. Fast du får inga svar på vad dom felen kan vara.


Gamla bilar var lättare att felsöka, mera uppenbara fel på nåt sätt. Ja Audin är gammal, men inte tillräckligt för att man ska kunna se ett fel med blotta ögat om det inte är hysteriskt fel. Typ…batteriet har lossnat 😬

Det är också okul att man ska betala för felsökningen även om du inte blev hjälpt av den, överhuvudtaget. Även om man förstår att ingen jobbar gratis.

Vår gamla teve, fick ju komma sig till tevereparatören 3 gånger. Den funkade felfritt varje gång han hade den på sitt serviceställe. Killen såg hela OS på vår fina teve. Men så fort vi fick hem den så slocknade bilden.

Han tog aldrig betalt för felsökningarna. Han kunde ju inte svara på vad det var för fel. Å andra sidan fick han ju fina bilder och ljud från OS sändningarna Teven skickade vi åt fanders, vad skulle vi göra liksom.

Apropå bilar och ljud så intog vi middag på Gammlia igår


Dom hade även rullande träff så många av bilarna drog iväg. Nu skulle dom ta en ny, sån där cool bild där dom får med dom flesta bilarna. Vi åkte inte på det, inte så roligt då det blir aningens för långa resor. Visst kan man svänga av men… Här lånar jag 2 bilder av Mats Alfredsson, så fräna och fina bilder 😍


Och här, från Larsa Berggrens perspektiv. Visst är det perfektion i bilderna…och bilarna förstås.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Larsa taggade mig i en bild han tog på Gammlia också, haha..

Vi, jag och Sally, skjutsade sen hem Åke och for på en liten cruisingrunda. Drog iväg till Strömpilen och tog en glass.


Idag blir det Rosendahls med mamma och min syster. Sen kommer dom hit och fikar. Om min pappa hade varit i livet så hade han blivit 77 år idag. Så nu tänker jag, pappa till ära, att jag kanske bygger ihop nån tårtliknande sak, så vi har nåt gott till kaffet.

-Pappa, om du visste vad du är saknad Åren går och vi med dom, inget i livet är beständigt. Även om minnen kan suddas ut, blekas lite i kanten, så finns dom fortfarande kvar. Vi kunde inte ha önskat en bättre pappa.


Ha en fin torsdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten