Etikett: cancer

En kedja är inte starkare än…

Av , , 2 kommentarer 14

På Facebook, florerar det ofta, dagligen dags, varje minut, varje sekund, en massa ovidkommande saker, men…

Jag bryr mig inte, seriöst, så länge det inte är ett direkt påhopp på mig, eller om det handlar om annat som ligger mig varmt om hjärtat. Klart man kan strida, om det skulle vara så. Men nu pratar jag mer om, ”dela vidare”, inlägg.

Såsom, kramar, läs detta inlägg och dela eller skicka vidare för att visa att du bryr dig om dom som har cancer, eller att du vill att pensionärerna ska slippa betala skatt, eller att du visar engagemang i andra behjärtansvärda saker.

Julkrama mig hit eller julkrama mig dit, visst, jag tar ju emot dom, men jag skickar aldrig vidare. Nopp, jag är inte sån!

15590313_1539536796074930_6683605117104262004_nOch NEJ, jag uppmanar ingen att skicka denna tomte heller, utan bilden finns med till er alla som inte har FB och därför inte vet vad jag talar om.

Tänker på kedjebreven man höll på med som barn, och detta kom jag nu på i samband med utrensning i källaren där jag hittade en massa kedjebrev jag fått, av okända människor som en del i kedjan, det var ju det som var grejen. Man fick ett kort tillbaka, fast…jag var redan då, en usel, svag länk.

Det glömdes bort, eller så ville jag inte skrapa ihop 10 vänner där jag visste att 5 av dom inte skulle vilja ha brevet till att börja med.

1e86ef2fb0756753bc16d3569f6a1525Tycker ändå att många av dessa inlägg, har ett budskap, vi ska inte heller glömma, eller förtränga, minimera andra eller tro att livet är en raksträcka.

Många lider av olika diagnoser, och man vill att andra ska veta hur det kan vara att leva ett sånt liv. Jo, jag läser många av dessa inlägg, men, som sagt var, jag delar oftast inte.

Samtidigt som jag tänker att för dom som vill förmedla, en god jul, en glad påsk, eller bara visa värme, fast dom egentligen inte mår bra själv, så är detta ett väldigt lätt sätt att ändå visa att man har nåt att ge, men man orkar inte mer än bara klicka och skicka vidare. Så visst, skicka om ni vill, men skicka vidare, gör jag inte <3

En kedja är inte starkare än dess svagaste länk:

47578813_10156772664966585_7859907571790905344_nI detta fall…moi! :D

36327635_10156392461911585_6577888945223237632_nHa en fin torsdag!
47483912_10156771984261585_2697966793124741120_n

Jag med…du också?

Av , , 2 kommentarer 15

Ja…efter ett visst funderande, om jag verkligen ska ta upp detta, så bestämmer jag mig, för att göra det, även om det nu kan kännas lite uttjatat. Ni vet…#metoo, alla dom som någon gång varit utsatt för sexuella trakasserier, av olika slag.

Om alla tänkte efter, så är det förmodligen, nästan alla, som en gång blivit det. Sedan vet jag också att gränsen, är väldigt luddigt, men…precis som med känslor, är det du själv, som avgör, vad du tycker är, sexuella trakasserier. Känns det så, så är det så!

Jag är inte märkt för livet av dom gånger jag varit utsatt, men när detta nu kom upp, så väcker det andra funderingar.

Första gången var jag 9-10 år, och vi hade besök av en nära vän till familjen, en man som jag tyckte jätte mycket om. Jag älskade då han kom dit, och ibland var även frun med. Men just den här gången, så ändrades allt, på en liten kort stund.

Mannen kommer in i mitt rum, stänger dörren tvärt och stoppar ner handen i min tröja, och står och stönar…jag fattar verkligen ingenting…totalt paralyserad, vad håller han på med…och där dog han i mina ögon.

Givetvis hände inget mer, han hade inte så lång stund på sig…mina föräldrar var ju hemma. Jag  kommer inte ihåg om han sa nåt, antingen gjorde han inte det, eller så har jag förträngt det. Efter den dagen, så gick jag aldrig iväg, ensam, om han kom dit, då satt jag vid mina föräldrar, och detta för att skydda mig själv.

En händelse, senare, samma år, gjorde att jag fick veta att han utsatt fler än jag. Vi pratade ihop oss, och jag fick en allierad, det kändes bra, och vi ruvade alltid på nån slags hämnd, men det stannade vid det. Sedan fick han ändå sitt straff, han dog i cancer, och jag kände absolut, ingenting, totalt likgiltig, men glad…han skulle aldrig mer utsätta nån annan för detta.

Nästa gång, satt jag på bussen, jag var kanske 12 år, sitter näst längst bak, snett bakom mig, sitter en kille, påverkad av något, alkohol eller kanske nån drog. Plötsligt nyper han tag i min handled och för min hand till hans skrev, och gnuggar fram och tillbaka…samma sak som tidigare…jag blir så överrumplad, jag har ju inte ens sagt en bokstav till honom.

Nå, vad mer hade kunnat hända där? Jag var inte själv…men…vart fanns dom vuxna, dom som hade kunnat ställa sig upp och rutit ifrån??? Jag var ju ändå ett barn…och bussen var fullsatt.

Det stannar inte här heller. Jag har varit med till polisen, mest för att agera som moraliskt stöd, då det var ett gäng tjejer som skulle göra en anmälan om sexuella trakasserier. Ja, jag gjorde också en anmälan, men jag visste redan innan, att den inte skulle räknas med. Och detta tack vare att jag inte upplevt något hot, eller att jag mådde dåligt över det…

Jag vet varför jag inte reagerade då det hände…jag visste nämligen att inget skulle hända mig, jag skulle lätt ha tagit honom, och slagit ner honom i backen, jag var inte rädd. Han var bara patetisk. Det som stör mig, nåt fruktansvärt är att han ändå kommer undan, gång  gång, och dom andra tjejernas berättelser, är så mycket grövre, än vad jag råkade ut för, men ändå…här faller det på ord, som står mot ord, det finns inga vittnen. Vart var hjälpen här? Och vad mer hade vi kunnat göra?

Nu hoppas jag på karma igen…och skulle något hända honom, skulle jag inte lyfta ett ögonbryn, låter kallt och hemskt, men tyvärr, för mig har han för längesedan, förbrukat sin rätt att ha det bra. Jag vet nämligen fler saker denna människa har gjort och det är inte bara ett liv han har förstört.

Vet inte riktigt hur jag ska avrunda, och jag vet inte heller hur man ska få saker att ändras. Men ett är då säkert, jag tänker inte blunda, om jag ser eller hör någon som utsätts, jag tänker ryta ifrån, och tro mig, det har jag gjort många gånger, även om det varit i det tysta, och fördolda, enbart för att jag ska gå fri och kunna fortsätta.

 Ni vet väl att man även kan göra anonyma anmälningar va? Do it! Sociala måste utreda alla anmälningar dom får in, och dom kan, till skillnad mot polisen, lägga ihop 1+1, och tillräckligt många anmälningar om att nåt inte står rätt till, så kommer det att straffa sig. Karma!!!

Så därför skriver jag #metoo…och ”fuck you” som utsätter andra för sånt här och till er som blundar!

22519413_10155726958696585_9167286073368193938_nNu mina vänner har jag sagt vad jag ville ha sagt, och jag önskar er alla en trevlig torsdag!

Jag har ju tur jag…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ringar som är justerbara… är egentligen ett otyg, detta hände då jag skulle lyfta till min chef och ringen särade sig och det kändes som om fingret skulle kapas av, typ, fast inte genast utan efter en stund:
Jaja, tur man har fler fingrar, sen skulle jag tömma diskstället, nu för en stund sedan, och tappar två glas som faller rätt ner på min hand och krossas där, jättebra jobbat, men återigen, tur man har mer än en hand då.
Jag var ju på öron/näsa/hals igår, och en kamera fördes ner genom näsan ner till stämband och struplock… allt såg bara bra ut, förutom en del slem så hans teori är att mitt onda härrör från den fantastiskt fina, långvariga förkylningen, jag åkte på i julas.
Han undrade vad jag tyckte om det svaret…vad säger man, jag sa att jag hade önskat att ett fel hade synts, så man hade kunnat åtgärda det, men… man är ju samtidigt dum, om man önskade det, för ingen vill väl ha struma, cancer eller annat elände. Så jag sa att jag får vara glad att det ser bra ut.
Han berättade även provsvaren som egentligen min husläkare skulle ha berättat för mig för över 3 veckor sedan, och även där såg det bra ut, fortsatt förhöjd sänka, men inte så mycket, och sedan sa han att jag fått en anmärkning på spirometri testet, så han tyckte jag skulle be dom berätta av vilken anledning.
Det tyckte jag var lite konstigt, eftersom hon som utförde testet sa att det var bra, hm… undrar just vad det var för anmärkning då?
Efter det besöket gick jag upp till mamma, hon fick ligga kvar ännu en dag och blir väl utskriven idag då, efter ytterligare provtagningar. Bra att dom kollar upp ordentligt, så kanske det blir någon ordning till slut.
Nu har jag tänkt mig ner på stan om ett tag och hämta ut passet till Nicco. Hon ska inte bara till Budapest i slutet av april, två dagar innan hon åker ska hon ta moppekortet också… det är mycket nu. Och till veckan ska hon, hör och häpna, göra sin prao med Åke, och följa med honom i lastbilen. Passar väl bra det, hon som säger att hon ska köra lastbil då hon blir äldre. Önskar er en fin torsdag, allihop!

DD som i dödsdag

Av , , 4 kommentarer 13

 

Såg en snabb notis i förrgår om någon sjuk kvinna som anmodades att göra något från försäkringskassan och därunder stod det om en cancersjuk kille som skulle måsta anmäla sin dödsdag.
Jag letade efter den notisen idag men hittade den inte på vk.se däremot googlade jag och fann detta:
Krävde intyg av cancersjuk man
Försäkringskassan har krävt att en 23-årig cancersjuk man lämnar in ett skriftligt intyg med det datum då han förväntas avlida.
Publicerad 26 februari 2013 – 01:39–Uppdaterad 26 februari 2013 – 15:14
När mannen ansökte om att få flytta hem, för att tillbringa sin sista tid i livet där, ansåg kassan att han inte var tilläckligt sjuk och krävde då in intyget, enligt sajten Nyheter 24. Försäkringskassan beklagar det inträffade och mannen kommer att få sin sjukpenning.
Man upphörs då aldrig att förvånas över liknande dumheter eller vad man nu ska kalla dom, vem är så idiotisk att man ber om en sån sak? Vad förväntar dom att man ska göra??? Ta fram miniräknaren, höfta till med ett datum och få be att återkomma om man nu skulle råka leva över, den utsatta dagen, ja jag vet inte, man kan ju dåna för mindre.
Vet att såna här tragiska fel kan uppstå då det inte är en människa som sitter bakom, utan saker och ting sker via dator eller elektroniskt, men från början, kommer det ju från något mänskligt.
Ta försäkringskassans uträkningar då det gäller rätten till personlig assistent och hur många timmar man kan bli beviljad. Då man ska svara på frågor om hur lång tid man använder till att borsta tänderna, hur många minuter tar det att tvätta kläder, behövs det assistans vid måltid och hur mycket.
Om brukaren sover någon gång mitt på dagen… hur länge, och där kan brukaren bli av med assistanstid om försäkringskassan fastslår att dom sover/vilar för länge och därmed inte behöver hjälp just den tiden. Men hallå… ingen människa på jorden kan ju säga hur länge man sover/vilar, det är skrämmande.
Nå, förövrigt kan jag också meddela att då jag googlade efter notisen om dödsdagen hittade jag flera sidor där man ska räkna ut sin egen dödsdag…ehhh ok, och på en av sidorna skulle man tydligen kunna få veta dagen D om man betalade 199:-, jag tror jag smäller av… seriöst.
Näpp, den dagen jag dör så dör jag, och därmed punkt, jag behöver inte veta när eller var, det får jag ju veta då, eller hur, om nu inte försäkringskassan vill veta det innan, då får jag väl som sagt var, höfta till med något.
Träffade Anna igår och vi tog en kaffe på Mecka, det var inte alls som på gamla tiden, därinne, men trevligt var det ju ändå och två timmar försvann i ett nafs. Kom hem och var slaskblöt om skorna, och inte vet jag om dom hinner torka upp innan dagens arbete, känner mig i behov att köpa ett par nya skor.
Stod ju på skohuset och provade ett par men blev tvärsnål och struntade i dom… det var dumt. Det är precis som med julsaker dom rear ut, man vill inte köpa dom då man precis plockat undan julen, och här tänkte jag väl att jag skulleklara mig till all snö smält bort och kunde köpa vinterskorna efter sommaren och hösten, men ibland bedrar man sig nå så gruvligt.
Jaja, det är som det är, och jag är fortfarande utan Jeep, dom skulle beställa ett hjullager som dom skulle få hem idag och har jag tur hinner dom fixa det innan jag ska iväg och jobba. Önskar er alla en fin fredag!

Varför bara halvera risken?

Av , , 6 kommentarer 6

Dom säger på nyheterna idag att om man dricker fem koppar kaffe om dagen, så halverar man risken att få bröstcancer, hm…

Men om jag då dricker tio koppar kaffe om dagen så borde väl risken att drabbas, vara helt borta, eller?

Jag har i alla fall fått mitt svar från mammografin som jag gjorde, den var helt ok och jag kan med andra ord vara lugn ett tag framöver. Om det sedan beror på allt mitt kaffedrickande, ska jag låta var osagt.

6 kommentarer
Etiketter: , , ,

Cyclotron

Av , , 8 kommentarer 0

Har precis fått lära mig ett nytt ord, cyclotron…smaka på det ni!

Önskar att jag hade ett pris och att dettta kunde vara en tävling, om hur många som vet vad det är.

Theresé ska kanske få åka upp hit via jobbet och montera, just en cyclotron. Det är då en apparat som ger ifrån sig laserstrålar som sedan ska visa på om en patient har cancer. Man sprutar tydligen in flour i patienten, vilket cancer tycker om, och genast börjar den äta på fluoret som i sin tur ger ifrån sig signaler som då syns på skiktröntgen. Theresé kommer förmodligen att rätta mig här, det var eller är inte så lätt att förstå när man ska få något förklarat via telefonen som man aldrig har hört talas om. Jag ville ju absolut kalla detta för en röntgen men det var så långt från sanningen som jag kunde komma.

När hon berättade det här om fluoret så sa hon att det även funkar med socker och då kan man ju genast börja undra, om det är så att cancer, tycker om socker eller flour, är inte detta i sådana fall förkastligt att äta? Kan det vara orsaken till många cancer sjukdomar eller förlopp, om man redan fått den diagnosen? Bara undrar.

 

Sedan, på tal om själva ordet och att man lärt sig något nytt, så kanske det inte vore så dumt, att införa ett nytt ord varje dag eller vecka, som man kunde få lära sig, man kan väl inte bli dummare av det…tror jag. Får se om jag kan komma på något nytt till imorgon eller så kan väl någon här, komma med ett. Ha det gött!