Etikett: cykla

Jag satt och spånade

Av , , 2 kommentarer 11

 

Jag och chefen var på träningen igår, och där hon satt vid cykeln och jag bredvid för agera coach, så började jag att  spåna. Du sa jag, jag tycker ju fortfarande att det skulle vara en filmduk framför cykeln, och där skulle det spelas upp den väg du cyklar efter.
Kolla där sa jag, här kommer nu en nedförs backe, och då ska det starta upp en fläkt som blåser rätt i ansiktet, och där framme skymtar det ett par svarta moln, ja jäklar, nu börjar det regna, och då ska det spruta vatten i fejjan också.
Grusvägen man kommer fram till gör att cykeln hoppar lite och rätt vad det är kan det skjuta iväg ett stenskott, i bakgrunden hörs ett –AAAJ!!!
Så kommer solen fram igen, och då tänds solarierören i taket och man kan få lite färg på armarna. Men passa er för sjutton om det börjar blixtra…man kan få sig en stöt om man inte pinnar på, hehehee…
Efter jag slutat jobbet så åkte jag till ”gammbossen” Collén, hon hade precis som vanligt, allt det hon gjorde. Hon hade lovat att vara behjälplig vid ett 50 års kalas i Arvidsjaur, och jag hakade på henne för att fixa en grill, på Jula, och jag är väldigt ledsen, men Jula är ingen kundvänlig butik.
8 grillar hade dom på lager, men kunde inte hitta igen dom, inte heller skulle dom först kunna ringa och kolla om det fanns ett gäng i Skellefteå, och lägga undan saker är inte deras policy, vilket jag fått erfara tidigare.
Nu ordnade det sig i alla fall, för frk Collén kan vara ihärdig, så hon fick en i kundtjänst att ringa till Skellefteå och där skulle det knytas fast en grill i kassan, så den fanns på plats då hon kom dit.
Men den gången jag skulle ha två bauta hängmattor, men kunde ju inte lasta dom själv, så skulle dom inte gå att lägga undan trots att jag skulle hämta dom samma dag, och jag erbjöd mig att betala dom, med en gång.
Näpp, dom kunde ju råka sälja dom, var svaret jag fick, och jag undrade då, och undrar fortfarande, hur svårt det kan vara att skriva med stora bokstäver på lådan: SÅLD!!! Och plocka bort den från lagerstatusen.
Jaja, nu ska jag i alla fall ta mig frukost, får hit Tina om en stund, vi ska nog hänga på altanen 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!

Jag, en skådelspelare

Av , , 4 kommentarer 4

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.
 
Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.
 
Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.
 
Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare 🙂
 
Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.
 
Ha en fin dag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten