Etikett: cyklist

Vi var rätt så ensam, Winstone och jag!

Av , , Bli först att kommentera 18

Vaknade strax innan fem i morse av att nån ropade: ” Övik…Övik…ÖVIK!!!

Det var Winstone som inte mådde bra, och hans hulkande lät så där. Så det var bara att kliva upp och torka, sen frågade jag honom om vi inte skulle ta och gå i säng, då viftade han på svansen och gick till dörren. Hm, inget tecken där på att gå i säng, med andra ord, utan det var bara att klä på sig och he sig ut i den tidiga morgontimmen.

Vi var nästan ensam, kom en cyklist, såg ut som en som tränade, och ville säkert vara ensam på cykelbanorna, och en annan person som lämnade ett hus och knatade iväg, min gissning var att personen varit på nån efterfest, kanske, det var känslan jag fick.

Sen kom skönaste känslan då vi kom hem, kröp ner i sängen som fortfarande var varm men rummet och jag var kall, så jag låg som i en bubbla under täcket och slocknade rätt så omgående.

67734742_10157317275276585_860248908205391872_oJa, Winstone låg inte där då, och han brukar inte ligga i vår säng, så bilden är riggad :D

Provade göra nåt nytt till middag, vet inte vad jag ska kalla den, tunnbrödslasagnetacogratäng, det blev för krångligt, tacogratäng med en tunnbrödstwist, eller tunnbrödslasage med en tacotwist :D

67478492_10157315648591585_8883777184737525760_nStek paprika i olika färger, lök, vitlök,låt svalna. Sen rör man ner en burk majs, 2 burkar crème fraiche och tacosauce efter smak och tycke, samt riven mozzarella ost. Gör en tacofärs, jag använde anammas formbara färs (vegetarisk) och tog en påse ”vanlig” tacokrydda och ½ påse med Taco krydda hot cayenne. Jag använde dock mer färs än 4-500 gram så jag kryddade inte mer än man brukar.

Sen varvade jag crème fraiche såsen, färs, lite färsk mozzarella och tunnbröd, avslutade med crème fraiche såsen samt mer riven mozzarella på toppen och den färska osten med. In i ugnen, på 200 grader och sedan tog det väl 25 minuter, jag gasade upp värmen på slutet, vill ha färg på härligheten. Och ja, det var inget fel på den maten, nästa gång ska jag dock byta ut tunnbrödet mot mjuka tortilla bröd och se vad det blir av det.

Pysslade på med lite av varje igår, en av alla saker var att rensa våra fläktar och det, mina vänner, var ett heltids göra, speciellt som jag inte såg att den blå fläkten var öppningsbar. Så där satt jag med vatten, diskmedel och tops, och försökte gnussa den ren. Då jag gav upp och tänkte slänga den till återvinningsprylarna, så såg jag att man faktiskt kunde bryta upp den och då blev det genast enklare :D

67570006_10157317298816585_9210295978857332736_nÅterstår att få ihop den större fläkten, och det får Åke pussla ihop, det var han som delade på den så… bättre att han gör det, annars är risken överhängande, att jag får till prylarna så det kommer att fungera bakvänt eller nåt sånt där, kan bli en drönare, ”for all i know”.

Ha en fin dag, allihop!

67805804_10157317316881585_6985434608074489856_n

Jättekul!

Av , , Bli först att kommentera 15

Kul med en vit vovve den här års tiden:

30709218_10156216107576585_6504825001693151232_n30728074_10156218079276585_5532188460187648000_n30707347_10156218077871585_7388173523916685312_nFast, färgen på hunden spelar egentligen ingen roll, alla blir lika skitiga, men på dom vita, syns det mest :D

Längtar verkligen efter sopmaskinen! Då den har kört, lär det bli lååångdusch och värsta spa behandlingen, känns överambitiöst att ge sig på nåt dylikt, innan dess. Det är bara att fortsätta dra snabeldraken med jämna mellanrum och gilla läget.

Vi försökte oss på lite uteliv igår med, fast jag tyckte att det blåste småkallt. Snögubben har då gett upp så vi går åt rätt håll:

30710808_10156218080061585_3641825962825351168_nMamma ringde och var så glad, hon hade plockat fram cykeln och premiärcyklat igår. Jag tänkte på då man var barn och det var absolut omöjligt att få ta fram cykeln innan 1:a maj, likadant var det med träskorna…ja, tiderna förändras. Idag cyklar man ju till och med på vintern.

Lite roligt blev det ju då Adam var här en vinter och han satt i köket, först kom det en skidåkare på cykelbanan och strax efteråt kom en cyklist…jodå, är man i Norrland så kan man få se lite av varje :D

Kommer ihåg en usel vinter för cirka 15-16 år sedan, på den tiden då man drog Nicco på pulka till förskolan. Dåligt med snö,och kom det lite så sandade och grusade dom banorna. Detta resulterade i att vi avverkade 2-3 pulkor i ganska rask takt, det nöttes hål i botten av pulkorna på grund av gruset.

Då frågade jag Åke om man inte skulle kunna sätta hjul på pulkan, och se, det kunde man visst. Han fixade en sådan, den blev tung men den stod emot gruset och stenarna. Och jag tror att Nicco provade att susa nerför en gräsbelagd kulle på vår gård, jag vill minnas att hon inte tyckte att det gick tillräckligt fort. Däremot skulle det ju inte finnas några hinder för nåt liknade idag, om man bara hittade något större och lättare hjul…

Nu tänkte jag inte för vår del, men det finns ju drösvis med barnfamiljer.

Hoppas på en fin söndag, för er alla och jag skickar ett grattis på födelsedagen till min gamla klasskompis Annica, som fyller år idag, GRATTIS!!!
30725313_10156218077471585_5873261283565895680_n

Allt, rubbet, hela konkarongen!

Av , , Bli först att kommentera 15

Skulle göra en utskrift på skrivaren igår, men det bidde ingen, den ville att jag skulle byta färgpatroner…fast den talade inte om vilka patroner den ville ha. Dessutom kunde jag inte se nån indikation, på om dom var tomma eller inte…nä, jag får nog lov att köpa hela alltet och byta rubbet.

Med ordet rubbet, kom jag att tänka på den där som ville ha rubbet på sin hamburgare eller vad det nu var han beställde. Och killen i korvmojen, hade nog aldrig hört det ordet förut, han svarade, lätt irriterat och med armarna utsträckta : ”Vi har senap, vi har ketchup, vi har bostongurka, vi har räksallad, rostad lök, vanlig lök, sallad, tomat, vi har majonnäs, men vi har INTE rubbet”.

image1778HÄR ramlade jag över den bilden

Inte så lätt alla gånger med vårt språk, och våra slanguttryck, och ibland med lätt, bondskt uttal.  Och då tänker jag på Niccos kille, Adam, som säkert får höra både det ena och det andra konstiga sakerna.

Så tänker jag på då han var här i julas. Vi sitter i köket, och plötsligt cyklar det förbi en människa, Adam låter lätt snopen, pekar och säger…en cyklist! Ehhh, ja, dom brukar cykla här. Och strax efteråt kommer en på skidor, hahaa…det var däremot snopet, för oss.

Men jag kan ju tänka mig att detta blev lite exotiskt, på ett nalta eljest vis, först en cyklist mitt i vintern, sen en skidåkare på cykelbanan, lite som det där vykortet med en isbjörn utanför tågstationen :D

umea+c+isbjorn+461HÄR finns den bilden

Nu, ut i solen, med hunden, får se om vi stannar ute på gården då vi kommer tillbaka, ser ju ut att kunna funka, men jag har inte stuckit ut näsan än, så jag vet inte om man blir lurad…återigen, för varmt är det ju då man sitter inomhus med en sol som skiner in genom fönstret. Önskar er alla en toppen dag!

Roligt eller mindre kul, beror på

Av , , 2 kommentarer 12

Det finns ju hur många ”roliga” klipp som helst, roliga inom citationstecken, för allt kan ju inte ha varit speciellt kul för just den personen i den stunden. På tv visas det dagligen dags och ibland sitter man bara och gapar.

Men jag undrar som allra mest, vad stackaren dessa människor tänkte??? Varför utsätter man sig för alla dessa risker…fast ja, hade dom inte gjort det, så hade man inte fått tillfället att skratta åt det heller :D

Och lite lustigt är det att just skratt, kan vara så smittande, såg en snutt i förrgår, två personer som visar olika sätt att garva på, och jag kan inte låta bli att dra på munnen då jag ser dom :D

Jag och Anna pratade om detta då man halkar omkull, fort som attan är man uppe på benen igen, inget medlidande söker man efter där, inte. Nä, man är snabb som tusan för man vill inte att någon ska upptäcka ens belägenhet. Man borstar skyndsamt av sig gatudammet eller snön, för att ta bort alla bevis om vad som nyss hänt.

Och värst är det väl då man fortsätter gatan fram med lättare steg än innan, fast man egentligen…har så ont i knäet att man övervägde att ringa efter skjuts hem…typ.

Vi satt här ute i höstas och det kommer en cyklist susande i 140, över vägen och där får han plötsligt sladd och tippar, hela han glider med cykeln några meter och jag hinner ju säga nåt i stil med: Aouch, han föll…det där gick inte bra!

Tror knappt Åke hann vända på huvudet och lokalisera vart det hänt, innan killen var uppe, checkade av cykeln och drog iväg i samma hastighet, men jag VET, att han hade ont, det kan jag sätta en tusing på.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla! Och hey, kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, vet dock inte hur det funkar att frikoppla om man är ute på promenad :D

009

Moget bemötande…

Av , , 6 kommentarer 12

När jag gick morgonpromenaden, i förrgår, råkade jag, för en bråkdel av en sekund, lägga fokus på nåt annat och noterade inte att Winstone, inte stannade kvar bakom mig, och luktade på blommorna, nä, han bestämde sig för att byta sida, och gå över gång/cykelbanan, tyvärr, samtidigt som det kom en cyklist.

Det här är lite lustigt, för det har aldrig hänt förut, jag har haft full koll på vart han varit, enbart för jag VET, att det kommer cyklister, utan ett ljud, i 120… många av dom, och därför brukar jag inte låta honom gå utan att jag har uppsikt över honom… nå, nu var det ju försent.

Men vad som sedan hände, retar mig nåt fruktansvärt, killen som höll på cykla på Winstone (fast han nu inte gjorde det) börjar svära som en borstbindare. Vad i HELVETE…JÄVLA… SATANS…allt detta medan han fortsätter att cykla, det sista jag hör är: VET DU HUR FAANS, NÄRA DET VAR, ATT JAG HÖLL PÅ CYKLA PÅ HONOM???

Eftersom allt detta utspelas under några få sekunder, hinner jag inte ens öppna munnen, jag är väl först förskräckt över vad som nu höll på hända, men sedan detta bemötande… HÅLL KÄFTEN OCH VÄX UPP… hade jag lust att skrika, och när jag sedan går runt och försöker smälta detta så blir jag plötsligt medveten om det här när ont blod väcks.

Jag blir ju lika arg som killen, men jag säger ingenting om hur jäkla knäpp jag tycker han är, utan jag hinner ropa tillbaka innan han försvinner: JA, JAG FÖRSTÅR DET!!!

Hade han nu varit mogen nog att stanna av, när detta hade inträffat, så hade han fått min seriösa ursäkt, och jag hade förklarat för honom att det absolut inte var hundens fel, utan mitt, eftersom jag brustit i uppmärksamhet, under en sekund (mer behövs inte, jag vet). Men ursäkten fick han ju aldrig, och lär inte få heller.

Men visst fick man en påminnelse om hur man bemöter andra är precis vad man får tillbaka… om man nu inte som jag… inte hann :)

Sen, som försvar till hans beteende, jag kan förstå att man svär till… av rädsla, det hade nog till och med jag kunnat göra, men det borde ju räcka med en eller två svordomar och sedan hade man ju också kunnat stanna av, eller… correct me if I’m wrong?

Jobbar idag… så jag vet precis vad jag ska göra nu, önskar er alla en fin torsdag!

Worst case scenario

Av , , 2 kommentarer 8

Så var det lördag och en fin sådan. Jag gick en promenad med Winstone nu på morgonen och hade i förebyggande syfte fällt ner byxbenen till skorna, det hade jag inte behövt, det var ju varmt som sjutton. Så väl hemkommen blev det byte till andra, kortare byxor och jackan lär jag inte ta på mig då jag går ut och sätter mig efter bloggandet.

Vädret passar alldeles utmärkt med tanke på vart vi ska inta middagen ikväll, ute på ”gammgården” med ”gammgrannarna”. Dom ska äta ”sur-mat” och jag tar med räkspett, köttspett och sallad, till jag och Åke, och givetvis nåt gott att dricka, vad annars :)

När jag och Winstone nästan var hemma så cyklade det upp en herre vid sidan om oss, så sa han med djup röst: Jag vill bara önska dig och din hund, en fiiin dag och en mycket trevlig helg!!! Jamen tack detsamma, du, sa jag. Jaa, sa han, han är ju så vit och fin, hunden. Så försvann han i fjärran, utan att ha vänt sig om en sekund.

Det är ju sällan man pratar med okända människor, att ge komplimanger eller bara önska någon en trevlig dag. Och ändå behövs det ju så lite för att kanske göra någon annans dag lite bättre.

Jag tittar aldrig någon okänd människa i ögonen, aldrig… och jag tänkte på det igår eller i förrgår då jag var ute och gick. När man inte möter någon annans blick så inbjuder man heller aldrig någon till att prata med en, jag vet, och det var från början medvetet av mig, jag vill inte, eftersom jag inte känner igen människor så tyckte jag ju att det blev pinsamt om någon hejade.

Då skulle jag ju inte veta om dom sa hej för att vi kände varandra eller om det bara var för att…hm, ja, jag kanske skulle testa att ändra på det, för att se vad som händer, worst case scenario är ju att jag hejar på någon jag inte känner, men dör jag för det??? Knappast :)

Så nu önskar jag er alla en fin lördag (utan att behöva titta er i ögonen) och om vi någon gång träffas i det riktiga livet, kan det hända att jag säger hej till er, vem vet, vi får se.

Foto0162

 

Snubbelrisk

Av , , 6 kommentarer 12

 

Visst är vi människor lite korkade i alla fall… som tycker att människor som snubblar, ramlar, faller, ser roliga ut. Kom att tänka på det igår då dom visar upp den stackars cyklisten som tippar omkull i vattenmassorna, här på VK.
Jag satt inte och skrattade åt det utan tyckte nog mest att det var olyckligt för hon som ramlade. Men jag är inte bättre än någon annan, det vet jag :)
Vi sitter ju och skrattar åt allt elände dom visar på roliga klippen, och där finns det många som klantar till sig. Jag tillhör ju själv kategorin klantskallar eller snubbeloffer som fastnar med fötterna lite överallt, nu senast i stolen i konferenslokalen på Haga, där vi hade utvecklingssamtal.
Nu märkte ingen det, förutom Nicco då, som frågade vad jag höll på med. Och förra gången vi hade ett möte på skolan så lyckades jag ju trassla in snöret från jackan i stolsarmen så jag drog med mig den då jag skulle gå därifrån, jaja, det bjuder jag på, jag har vissa skills, som Nicco brukar säga… fast med lite lätt ironisk ton (förstår inte det).
Jag satt en gång nere på biblioteket på stan, där jag blev intervjuad av en tjej från universitet, utanför fönstret blir jag då vittne till flertalet snubblande människor. Det låg nämligen plattor därutanför och en av dom råkade sticka upp en bit, och jag lovar, det var ungefär en person var femte minut som hittade av den där plattan.
Första gången sa man typ, ojdå, och hoppades att människan skulle hålla sig på benen, andra gången likaså men sen var det svårt att hålla sig för skratt, men trodde ju nästan att det var dolda kameran.
Nu ska jag snubbla in i köket och fixa frukost, städa lite i källaren, jag får ju oväntat besök idag, eller nä, nu ljög jag, oväntat var det ju inte, utan rätt så planerat, det kommer en kille från Umeå energi och ska byta någonting till fjärrvärmen.
Sen ska jag hämta mamma, vi har ett ärende till banken och sedan tänkte vi ta en lunchmacka på Nybro, nåt mer lär jag inte hinna med då jag jobbar ikväll, jo förresten, jag ska även fixa middagen innan dess, så jag kanske ska börja med det istället.
Med pappa är läget oförändrat, men hör och häpna hur dom kan göra egentligen. Han ligger alltså med slangar och instrument kopplade till sig, han har fortfarande två brott på ryggraden (rätt så allvarliga sådana), men eftersom han nu kan klara sig utan respirator, så är tanken att han ska in på annan avdelning, och det är ju bra, säger inget om det, men…
Detta blir nog inte förrän på måndag och kommer det ett annat akutfall och det inte finns plats på IVA, så kan dom komma att flytta på honom till Skellefteå eller Lycksele… även om det bara gäller för en dag. Man kan ju smälla av för mindre, vad kostar en sån flytt, hur nyttigt är det att ens förflytta en person med dom skadorna, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga.
Jag förstår ju att dom inte gör det om det inte blir nödvändigt och förhoppningsvis måste dom ju också veta vad dom sysslar med däruppe (jag håller verkligen en tumme för det), men jag blev också något förundrad då en läkare från neurologen sa till mamma att pappa inte gjort så stora framsteg på en månad. Jojo, vart han nu fick en månad ifrån för då hade han bara legat där i 16 dagar *suck*.
Nåja, det är som det är och inget vi kan göra åt saken. Nu, mina vänner ska jag sätta fart. Önskar er alla en fin fredag!

Hugaligen

Av , , 6 kommentarer 3

Då var vi hemma från promenaden. Jag har aldrig haft så tjockt hår, någonsin, som då jag kom innanför dörren. All snö som letat sig in och tjorvat till håret, det var bara att knäböja vid badkarskanten och tvätta det.

Vi mötte en cyklist vid granngården. Han cyklade på sidan, närmast granngården, på den smala trottoaren där knappt två cyklister kan mötas, sommartid, nu var det dessutom inte skottat så ni kan ju tänka er hur det såg ut. Och jag undrar vad han tänkte på… eller med.

Han hann nämligen inte långt förrän framhjulet for över kanten och han halkade ner på vägen där tre bilar kom åkandes. Tur för honom, denna gång, att dom inte höll speciellt hög hastighet utan den första bilen hann bromsa in så han tog sig upp på trottoaren igen. Men som bilist, hade jag blivit sk-t sur, faktiskt. För vems hade felet varit om bilisten hade kört över cyklisten? Jag vet vad jag tycker, men om det är rätt, ska  jag ha osagt.

Så ta det lugnt, både bilister, cyklister och gående, det är väl bättre att ni kommer fram dit ni är på väg, än att ni bara kommer er halvvägs?

Efter promenaden gick jag och sopade av cheven samt skottade runt omkring, nog för att jag säkert måste göra om samma sak om tre timmar, då jag ska iväg på jobbet, men jag tänkte som Åke och Brälla brukar göra : Det som är gjort, är ju gjort! Och det jag nu har sopat bort, bör vara det mindre, när jag kommer ut igen. Ha det gott!

6 kommentarer
Etiketter: , , , , ,