Etikett: dagar

Allt, kan inte skyllas på mig :D

Av , , 5 kommentarer 14

Jag måste ju säga att det blev lite av en cirkus på Arlanda, då jag åkte ner,  men alla karuseller turer, kan inte skyllas på mig. Ta höger ner till rulltrappan, fast ingen rulltrappa syntes där jag kom ut. Ta rygg, på dom som går, jo jag tog rygg på nån som försvann in på nån toalett och sedan var alla andra som bortblåsta.

Kom till terminal 4, mm, fast det enda som fanns skyltat, var till terminal 2,3 och 5. Vi var inne på, att jag då, förmodligen var på 4:an, fast jag skulle ju ner, för Tina kunde inte komma upp utan att passera incheckningen. Hon pratade med nån i reception, och fick dom dummaste förslagen.

Jag har passerat ett MAX, sa jag, titta här vad Tina la ut på FB, utan att veta att jag var däruppe:

16196076_10154423289598666_8354608404849637413_n*Fniss*

Och sedan sa jag att jag var vid nåt lekland, typ Junibacken, och se, Tina tog en till bild, och rätt upp där, stod jag:

16142578_10154423288673666_6324949207908375574_nÄnnu mer *skratt*

Fast till slut, tog jag mig genom ett par glasdörrar, rundade ett hörn, och där, står det plötsligt terminal 4, gick (inte åkte rulltrappa) ner en våning och där var hon, finally :D

16195136_10154423349608666_4606907403733376223_nOch här ser ni hur mycket dom tror på mig:

Skärmklipp 2017-01-28 08.56.40

Nu vet jag i mitt huvud, hur det ser ut där, jag skulle lätt fixa att hitta både in och ut, dom enda som inte tror mig då jag säger det, är Tina…Nicco…och Theresé. Hm…
Nåja, nu är jag hemma i vardagen igen, det har varit bra dagar, därnere, här är lite bilder på det:

16142616_10154426263518666_8548495329509824072_n 16174621_10154423915678666_2285965635547716635_n 16178737_10154916295821585_1930717249209178918_o 16196016_10154428849458666_5383201722336611127_n 16252361_10154921780661585_6680745659912591674_o 16265330_10154921537711585_4934287499031993804_n 16195299_10154426644848666_9198543954862007582_n 16300021_10154915852346585_3828066260344151188_o 16252510_10154915986851585_194847520817596474_o 16300252_10154919920791585_467942080109847382_o

16179677_10154923674576585_3376542080716648373_o 16195404_10154923673976585_4377548293120327580_n 16388334_10154923673626585_6472371823173020369_n 16402613_10154923674301585_945785109795433521_oFina va, tänkte att alltid kan dom reta nån :D

Resan hem gick så fort att jag fattar inte ens att dom ids dra fram en vagn med kaffe och bullar, man hinner väl knappt dricka upp innan skräpet ska samlas ihop. Platsen bredvid mig var ledig så Tina kunde sätta sig där då vi lyft och fick knäppa av bältena.

Åke och Winstone hämtade upp oss på Alvik, och nog var Winstone glad då han tog sikte på oss. Undrar vad en hund tänker, dom har ju knappast tidsuppfattning, som vi har. Han är ju nästan så glad om jag går ut och slänger soporna och kommer in igen :D

Önskar er alla en trevlig lördag!
16143244_10154916136221585_2653660297808655616_n

Systrarna bus!

Av , , Bli först att kommentera 10

Fick med mig en musmatta som Theresé gjort, perfekt, då slipper jag få in hund och katthår under musen. Till slut brukar dom som becka ihop.

2016-09-26 08.30.44Vi kom hem vid 22.30 tiden, men innan man då kommit sig in, burit in saker, packat upp och så vidare, så tar det sin lilla tid innan man ligger i sängen. Dessutom går man en liten inspektionsrunda för att kolla om systrarna bus, hittat på nåt elände.

Vår kattvakt, missade katternas godispåse som jag lagt fram att ges, vid enstaka tillfällen. Katterna hittade påsen själv, och tog sig in i den och hade uppenbarligen lördag, alla dagar, eller om jag ska gissa, så käkade dom nog upp allt, med en gång. Påsen återfanns i följande skick:

2016-09-25 23.04.43I övrigt såg nog allt ut som vanligt, inga konstigheter. Nu väntar en jobbarvecka med hela 3 arbetsdagar/kvällar, ujuj…vilket lyxjobb man har :D Fast ingen kan komma och säga att jag inte gör nåt, under övrig tid, för det gör jag, med råge. Så lite skönt är det att inte ha för många arbetsdagar på raken.

Nu ska Winstone få komma sig ut, sedan ska vi fixa sulor till jobbarskor, ordna ihop lunch och en middag, innan det bär iväg. Önskar er alla en trevlig måndag! Vad tror ni om denna lilla uppfinning, Nicco tipsade från FB:
14454673_1152138854874968_1026225330_n

Hur gör ni?

Av , , 2 kommentarer 13

Började du blogga 2009, frågade Åke igår…japp, svarade jag, mars, 2009. Sen gjorde jag en snabb räkning…7 år, jisses amalia, jag har gjort inlägg i över 7 år, och totalt lagt ut, 4577 inlägg, ännu snabbare uträkning (miniräknare på nätet),  på 7 år har vi 2534 dagar…puh! Låter ju galet, har människan (jag i detta fallet) inget annat att göra än att sitta här och skriva varje dag :D

Nu en liten fråga, på vilken sida av hårdbrödmackan, brer ni smöret, om det är frön på den?

2016-05-30 22.23.36Testa att göra tvärtom, på en bit, och se om ni får en annan smaksensation. Det var Nicco som nämnde det för ett tag sedan. Och jag har provat, och ja, det smakar plötsligt eljest, och det torde väl bero på att smaklökarna känner något annat före, som det annars inte har gjort.

Jag har hört olika varianter till varför man brer på ett visst sätt. Många lägger smöret på den sidan med djupa hål, kan vara för att då fylls hålen ut med smöret, som ju kan vara en god smakförhöjare. Och dom som brer på andra sidan, vill snåla in på fettet.

Kommer ihåg att pappa alltid bröt av en bit av en husmans, när han ätit klart, och drog den i smörasken, som man gör med chips och dipp…det var hans avslutning på en god middag.

Åke saltar sina bitar, och det är inte lite, vi, jag och Nicco brukar kolla då han saltar, tittar på varandra, kollar igen, och undrar om han ens ser vilka berg det kan bli :D Ja, salt är ju också en smakförhöjare, precis som socker.

Min farmor gjorde eget smör, ni vet den där varianten, då man blandar olja med smör, sedan saltar man efter behag…det var alltid så gott, speciellt på hennes hemgräddade mjuk kakor. Nåt man alltid bjöds på, då man kom dit, då var lyckan gjord!

Ja, vissa saker blir aldrig som dom varit, och dom får man aldrig uppleva igen. Men nya minnen skapas, andra händelser blir nya upptäckter, hela tiden. Blicka bakåt kan man visst göra, le och minnas goda tider, vara förväntansfull, och se framåt…det är också spännande :D

2016-05-30 14.52.49Ha en fin dag, alla mina vänner!

Tips på vad man kan göra idag

Av , , Bli först att kommentera 10

Ska börja med att lämna ett tips till er som skulle vilja träffa min ”gammboss” och som någon gång haft högt flygande planer på att eventuellt börja flyga…bara så där. Kolla in vad som händer idag:

FLYGSPORTENS DAG

LÖRDAG 22 AUG. KL. 11-14

KOM OCH TITTA PÅ KLUBBVERKSAMHETEN UTE PÅ UMEÅ AIRPORT!

INGÅNG VIA FLYGSKLUBBSGRINDEN LÄNGST MED GAMLA OBBOLAVÄGEN.

PROVFLYG TILL SUBVENTIONERADE PRISER. MODELLFLYGUPPVISNING.

FIKA- OCH VARMKORVSFÖRSÄLJNING.

UTLOTTNING AV ETT FALLSKÄRMSHOPP.

M.M.

FRI ENTRÉ.

VÄNLIGEN LÄMNA HUNDEN HEMMA!

INSTÄLLT VID REGN.

Ja, regn, det blir det nog inte idag, så jag gissar att det är lugnt på den fronten :D Tänk om ni vinner ett fallskärmshopp…hur coolt vore inte det. Kanske det finns ett andra pris, vem vet, ett gratis hopp men ingen skärm, haha…nä, nu var jag elak.

Jag var till el doctore igår, med min ond(are) arm, jag har ju två, men bara en som funkar si så där. Eller funkar, kanske är fel ord, jag kan ju använda dom, men aj så ont då jag gör saker. Jag är vänsterhänt, men då det gäller styrka, så använder jag alltid högern, och det är den som jäklas mest, och nu kan jag knappt lyfta en termos, det går bara inte.

Han sjukskrev mig, fram till operationsdagen, och sedan fick jag lite piller att knapra på. Skulle vara skönt att någon gång få känna hur det normalt ska kännas, så jag hoppas dom fungerar.

Jag funderar skarpt på att köpa en handsfree till mobilen, det är också en sån där grej som är jobbig, att hålla i den vid längre samtal, det gör ju ont, för tusan. Ska kolla upp vad jag kan köpa som är vettigt och bra.

Och inte bara det, för tänk, är det någon gång man får ett samtal, kanske till och med ett viktigare sådant, så är man ute med hunden, och han gör precis numero två, då man får samtalet. Jo, försök då att hålla i kopplet, mobilen, trolla loss en påse från handtaget och sedan plocka upp tvåan utan att lägga ifrån dig något…det kräver en viss talang :D

Vädret fortsätter vara underbart, och tyvärr är det bara att erkänna att förfallet inomhus, tilltar. Vem tusan kan vara inomhus då det ser ut som det gör, ute, jag bara undrar. Och härinne är det som vanligt 5-8 grader varmare än normalt, så det är ingen hit, att sitta inne och framför allt inte att göra något fysiskt, usch.

Nåja, jag säger som Tina sa, det kommer att komma dagar då man kan göra sånt också, ingen tvivel om den saken, och varför kasta bort såna här dagar då dom varit mer sällsynta än normalt, nä, det är bara dumt. Dessutom, med en arm, så går allt på halvfart, och varför riskera att överanstränga den också, mm, jag ska bara ta det lugnt och fint och njuta av det som är. Hoppas ni också kan göra det, på erat sätt, önskar er alla en fin dag!

Foto0785

 

Saknad 24-7, alla dagar, året om

Av , , 9 kommentarer 16

Hur kunde jag veta att det skulle bli så här? Vi har en årsdag idag… ingen rolig sådan, och jag kan egentligen inte begripa varför man ska måsta komma ihåg den heller, hade varit så mycket skönare att bara få vara i nuet, men vad gör man.

Redan för 2 veckor sedan började tankarna gå i huvudet om när den här dagen skulle komma och att jag gav mig den på att försöka sudda över och inte komma ihåg, men det är ju kört, så fort man ens tänker en sån tanke, det vet jag ju redan.

Nu har jag upplevt den dagen vi hade för ett år sedan, flera gånger i mitt huvud, vad vi gjorde, hur det trasslade till sig i början, att jag ringde 2 gånger till mamma, för att fråga efter pappa (något jag inte vet att jag gjort speciellt många gånger förut), hur det skulle strula för att sedan lösa sig och sen… det stora dråpslaget då min bror ringer och säger att pappa råkat ut för en olycka och dom vet inte om han kommer att klara sig.

Niccolina ringer i samma veva som jag försöker greppa situationen, få på mig kläder och åka upp på akuten, förklarar snabbt för henne vad som hänt och hon säger med hög röst: DU KÖR INTE BILEN VA? Det får pappa göra.

När jag kommer upp på akuten vet inte ens hon som sitter där, vad som hänt, ingen har kommit in. Jag blir hämtad till ett annat rum, får lämna pappas personuppgifter och sedan frågar en av dom som jobbar där om jag vill sitta själv eller om jag vill ha sällskap. Jag klarar mig själv, säger jag, och sitter där och fattar absolut ingenting. Jag vet att jag tänker att det här är ett skämt.

Ja jag vet, hade det varit ett skämt hade det varit ett av dom grymmare slagen, men just det här att jag är först på plats, och inte ens dom som jobbar vet att det ska komma in en skadad person. Sen dröjer det nog inte så länge innan det plötsligt rasar in folk genom dörren.

Mamma, mina syskon och syskonbarn och sambos, sedan sitter vi där och bara gråter, försöker reda ut saker, vad som hänt och varför. Sen kommer en ambulanskille in och förklarar vad som hände där borta i Norum, och vilka skador han ådragit sig.

Han börjar med att säga att pappa fick ett hjärtstillestånd då dom lyfte upp honom och det varade i 17 minuter… men säger han och sedan andra, han fick det på rätt ställe och med dom rätta grejerna på plats. Han har inga benbrott, fortsätter han med, men en punkterad lunga och alla revben på ena sidan är av och nu får tiden utvisa vad som blir.

Sedan kommer det om en läkare som säger att han fått ännu ett hjärtstillestånd så dom får avvakta ett tag och se om han klarar av det, sedan ska vi få gå upp och träffa honom lite tvärt. Dom 3 första dagarna är mest kritiska, säger hon.

Sen får vi veta skadornas omfattning…han har brutit ryggen på 3 ställen, han har ett öppet benbrott vid armbågen och ett brott längre upp, han har en spricka i levern, han har brutit bröstbenet och alla revben, bägge lungrna punkterades varav en, blev blodfylld, han har en skallskada och en shunt sitter inopererad i huvudet, det ser  plötsligt inte så ljust ut, längre. Och man börjar undra på hur hans liv ska bli, om han klarar sig.

Dom följande 6 veckorna har bara flutit ihop, jag vet inte vad vi gjorde på dagarna annat än att vi satt däruppe hos pappa, 2 gånger om dagen, någon gång 3 gånger. Det var papper som skulle skötas, instanser som skulle ringas upp, andra saker som skulle ordnas.

Vi levde varje dag mellan hopp och förtvivlan, det såg bättre ut, ett litet tag och sedan vände alltihop. När dom sedan berättade för oss att det fanns inget mer att göra, utan nu skulle allting stängas ner, så fick vi ju lita på att dom visste vad som var det bästa. Pappa levde 13 dagar efter allt tagits bort, och det var nog det värsta under hela resan, att se en människa förtvina och bli till någon man inte kände igen.

Såna gånger förstår man ju inte varför detta inte kunde skötas på något annat sätt, om utgången ändå är given.

Så här i efterhand, ett år senare, så är ju givtevis saknaden fortfarande stor, men den är hanterbar, och man kan styra sina tankar lite åt det håll man vill, man behöver inte fördjupa sig i detaljer, det är då det blir jobbigt.

Pratade med mamma igår och hon påpekade att det nu skulle vara årsdagen idag, hon tyckte det var jobbigt, och jag sa att det dessutom blir mer… inte bara årsdagen för olyckan, utan sen blir det dödsdagen och efter det begravingen… det är aldrig bara ett. Men det kan hända att just den här dagen känns tuffast.

Om jag går tillbaka i mitt bloggarkiv, till dagarna innan, så var man ju bara lyckligt ovetandes, och det är också tufft att läsa, men ännu värre efteråt, det är som om man blev förflyttad tillbaka till det som var, då. Jag brukar låta bli just den där tiden, i arkivet, man blir för mycket påmind om allt som var.

Man kan också se på alltihop med lite ironi och humor, det är nog vårat sätt att överleva och gå vidare. Som när dom kom upp, 3 veckor efter olyckan och berättade att pappa hade brutit näsan också…som om det inte räckte med allting annat.

Eller när dom sätter igång att renovera rummen som låg precis ovanför pappa, och det levde om flera timmar varje dag, hela avdelningen dånade och man hörde inte vad man sa, och pappa fick ligga där med hörselproppar i öronen och läkarna sa, jomen även om han inte ger tecken ifrån sig, så tror dom sig veta att han vet, att vi är där, så det är jättebra att ni sitter där och pratar med honom…ehhh ok, och det får man höra då man inte själv hör vad man säger och han dessutom har dom där hörselpropparna i stoppade, jojo.

Mamma sätter ett lagerblad i halsen, då vi sitter där i matrummet och det blir värsta uppståndelsen, med flera sköterskor, och läkare som står och diskuterar över hennes huvud, vad dom kan tänkas ska göra, för att få bort det som fastnat. Efteråt sitter jag, mamma och Emma och skrattar åt fadäsen, som kunde ha slutat illa, men det gjorde den ju inte, utan för oss blev det lite av en lyckostund, då vi skrattar och har roligt, mitt i allt elände.

Ja det blev ett långt inlägg idag, men det känns också skönt att ha fått skriva av sig, det man går runt och ältar i sitt huvud, inte hela tiden, men ofta, och jag tror ju också att ju mer man pratar om det, skriver ner det och får det ur sig, desto lättare blir allting att bära.

Med facit i hand, nej, det här är ingen årsdag man vill komma ihåg, men pappa finns ju alltid kvar i våra hjärtan och tankar, där kan ingen komma åt honom, och där finns han 24-7, alla dagar, året om, saknad och älskad.

Önskar er alla en fin tisdag!

pappa(1)

 

Felsökning avslutad

Av , , 2 kommentarer 11

Jobbardag idag med, men sen är jag ledig i dagarna tre, härligt. Jag var verkligen död igår, då jag kom hem och gick faktiskt i säng redan tjugo över nio (hade kunnat göra det åtta också, om det inte varit för att det hade känts löjligt).

Åke hade hjälp av Niccos kompis Johnny, igår, med bussen, och se, Åke hittade felet, efter alla om och men… det var nåt med gasreglaget, även fast han tittat på det förut, men tydligen gick det inte att se annat än om nån satt och gasade, medan en annan kollade.

Alltid positivt, detta blir ju lite billigare att fixa än att måsta lämna in den på en verkstad, dessutom har ju dom flesta varit inne på skit i tanken och det hade varit värre, tanken är väl undangömd under ramper och annat, därbak i garaget, dessutom inbyggd i en trälåda… nå, nu löste det sig, till det bästa, för ovanlighetens skull :)

Sedan for dom och fixade pizza lagom till jag kom hem från jobbet och det passade ju alldeles ypperligt, slutkörd som jag var.

Vi såg på nyheterna i fredags, om en liten kossa som stannat i växten… detta händer tydligen någon gång då och då, och för det mesta brukar dom kossorna avlivas, men den här skulle få vara kvar. Men hallå, jag sa till Åke, visst måste det väl vara därifrån mjölken kommer som fyller dom där små 3dl:s paketen…eller vavava??? :)

Och detta apropå absolut ingenting… jag vet inte varför kossan poppade upp i skallen just nu, men jag tänker inte undersöka saken vidare utan sätta igång med min frukost istället så vi får höras vidare sedan, ha en fin söndag, allihop!

009