Etikett: dagis

Idé torka!

Av , , 2 kommentarer 14

Jag jobbade en kort period i mitt liv, i köket på en förskola/dagis. Jag kockade inte ensam utan gick utöver, ordinarie kokerska, och det var ingen mindre än en gammal skolkompis, Sussie, som jag kände sedan tidigare. Vi hade mycket roligt ihop, då vi arbetade.

Ibland gjorde vi stordåd, och andra gånger vimsade vi bort oss, som den gången vi slog igång en STOR kastrull med risgryn, som sedemera skulle bli till en gröt. Eftersom det skulle ta ett tag innan den kokade upp, och vi hade gjort bort allt annat arbete, så fanns det tid för chill i fikarummet.

Vi chillade lääänge…för länge, innan vi kom på att kastrullen stod på plattan, så var det bara en svart gegga, ända upp till kanten. Det bidde ingen risgrynsgröt, den dagen. Men vi räddade alltid upp situationerna vi ibland hamnade i. Ja vadå, man kan väl trolla med knäna! 😀

Funny-Friendship-Quotes-A-good-friend-would-offer-you-an-umbrellaBild lånad HÄR

Vi skrev matlistor, och hade vi tur, så rullade förslagen bara på och vi kunde göra lista för flera veckor framåt, det kändes bra, och det skulle kännas ännu bättre idag, om man hade den fantasin. Jag testade igår…jag gjorde matlista för 10 dagar, sedan tog det stopp.

Men det känns väl ändå någorlunda bra, och jag har nåt att utgå ifrån. Men det är som rackarn då det blir idé torka. Man kanske vill testa nåt nytt, så gör man det, och man tycker det smakar fantastiskt bra. Det roliga en sån gång, är att det 99 gånger av hundra, bara görs en gång, sen faller det i glömska och man är tillbaka i sin ordinarie kryddhylla, och gör det man är van att tillaga, och dom smaker man alltid kört med.

Jag försöker blanda så man inte äter potatis två dagar i rad, eller pasta, ris eller mjölmat, men det är inte så enkelt, alla gånger. Idag ska det i alla fall serveras, den dyraste ugnsgratinerade korven, som någonsin har lagats till i detta hus. Och det blir med en botten av Napoli, senapsinsmord rödstugekorv, toppade med ost…och till detta, kokt potatis.

Jag kände mig tvungen att mejla Resta Gård och fråga om priset på korven, verkligen kunde stämma, och ja, den kostar 25kr/hg, och korvringen jag köpte vägde drygt ett kilo…jaja, som sagt, den smakar säkert bra och vi ska äta upp varenda liten smula.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
201539842402451107646wx1015hy569

Evening!

Spännande resa hit blev det, då Åke läste öppet tiderna på Dollarstore i Härnösand och sa att på söndag har dom öppet till 16… får se om vi hinner dit då.

Jamen vi ska ju hem på måndag, sa jag, så det är ju inga problem. Vadå, måndag, säger Åke och ser ut som världens största frågetecken

image_170007

Jag har inte ledigt på måndag, jag har då bara tagit semester på fredag. Men hallå, jag har då tagit semester både på fredag och måndag, säger jag, och känner att den här trippen kommer att bli en dag kortare än vad jag räknat med.

Jaja, jag kan väl ringa chefen imorgon och fråga om dom har någon stand in, säger Åke och med det får vi nöja oss.

Halv ett gick vi och la oss, i Norrbränningen, efter en rätt så ok resa, inga konstigheter. Sen ringer Åke upp chefen på morgonen, som svarar på Åkes fråga…men här, på papperet står det då att du ska vara ledig på måndag så…

Så kan det gå, han hade tagit ledigt men glömt bort det, härligt! Men sa jag, kanske ett tecken på att en mini semester är välbehövlig 😀

Har hunnit med lunch i Morgongåva och sedan en tripp inne på Karlssons, där jag införskaffade en picknick korg till Birgitta och lite annat krafs. Hämtade upp Sally från dagis/förskolan i bussen och hennes kompisar var mäkta imponerade. Så nu har hennes föräldrar semester och hon sommarlov.

Nu är det snart middagsdags här i Järlåsa, önskar er alla en fortsatt trevlig fredag!

Ett glas vatten…tack!

Av , , 6 kommentarer 14

 

Jag har så fruktansvärt ont i halsen så det känns som om jag svalt en kaktus… tack för den du, televerket! Och då är det ju jätteenkelt att ligga och sova, eller var det en sanning med viss modifikation. Tvi vale, säger jag!
Förra gången jag hade så här fruktansvärt ont i halsen blev jag lurad, av reklamen förstås, att köpa såna där tabletter man ska suga på, så ger dom en viss bedövning, jaha säger jag, vart då… i stortån eller? Jag upplever ingen effekt överhuvudtaget annat än att tabletten i sig är dålig. Bedövning för mig är att det ska bli, åtminstone hälften så ont eller att man inte känner något alls, men inte då.
Eventuellt, kanske, om man känner efter ordentligt, så kan jag uppleva en viss skillnad, men inte i halsen utan i tungan, och hallå, det är inte den som svider och gör ont. Jaja, jag behöver ju inte köpa fler såna tabletter, utan jag kan dricka te med honung eller äta en iskall glass, jodå.
Igår var vi ner en sväng på stan sedan bjöd mamma på lunch så vi åkte upp till henne, jag, Theresé och Sally. Och efter det besöket tog vi den nya vägen upp på Kvantum, där det införskaffades ”gass”, på Sallys begäran, och ok, på min med då. Och ”gass” betyder nu glass, om ni  nu inte förstod det 🙂
Jag jobbade ju en gång i tiden i ett kök på dagis, jag gick utanpå ordinarie personal, i detta fall en gammal skolkompis, Sussie, som var min handledare eller vad man ska kalla det. Nu var detta på den tiden då barnen var tillåtna i köket, och in kom en utländska som jobbad på en av avdelningarna, och med sig hade hon en unghop på 5-6 stycken.
Några av barnen var upprörda över något så det var lite gnäll och tandagnissel, då säger fröken med hög röst: Men ni kanske vill ha en GLAAASSS… och där hinner alla barnen börja på hoppa och skriker JAAAA, sen fortsätter hon meningen… med vatten. Och där tog glädjen slut. Ett glas med vatten, var vad hon erbjöd, men en glass, var vad dom trodde att dom skulle få. Här var det lite språkförbistringar, och barnen fick lära sig den hårda vägen, skillnaden på glas och glass…kanske 🙂
Så var det fredag igen och egentligen min arbetarhelg, men imorgon är jag ledig, tack vare att Theresé och Sally skulle komma, men på söndag jobbar jag… om jag nu står på benen, vill säga. Men jag tycker också att det borde börja på vända nu, jag kände ju av förkylningen redan i måndags, och sedan har det bara gått utför. Nåja, nu önskar jag er en fin fredag och hoppas att jag får en likadan.

Ingen lydde honom

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag och Nicco satt på vårdcentralen igår, det skulle utredas ifall hon har migrän, vilket jag nu har trott och tror väl fortfarande, då även jag har migrän och det till viss del är ärftligt.
Hon undrade på vägen dit, hur undersökningen skulle gå till och jag svarade att jag inte hade en aning men antog att det hela skulle gå ut på att svara på en massa frågor, sedan skämtade vi vidare och sa att dom förmodligen skulle klämma på hennes skalle för att kunna se om det var migrän hon lider av.
Jag hade rätt, angående frågorna… men sedan fick hon även göra en neurologisk undersökning, samt… att läkaren klämde på hennes huvud. Jojomensan, där ser man vad lite man vet. Dessutom ska hon få en remiss upp på lasarettet där det ska göras en skiktröntgen och det känns väl bra att dom gör det.
Visst måste det väl vara bättre att få utesluta vissa saker, och tänk, hemska tanke, om dom skulle hitta något där, så är det betydligt bättre att dom gör det nu, än om ett år framåt i tiden. Jag tror precis som läkaren, att det är migrän och inget annat, men ändå…
Nå, så satt vi därutanför provtagningen, i väntan på att prov skulle tas, även det för att utesluta vissa brister som kan orsaka huvudvärken. Vi var många som satt på tur och ni vet ju hur det kan vara i en väntsal… tysssstnad. Ingen säger något, men det gjorde nu vi.
Vi satt och pratade i lågmäld ton, och avverkade en hel del olika ämnen, bland annat så nämnde jag något om en skötare, vadå skötare sa Nicco, en delfinskötare eller vad??? Nä, en sköterska då, men jag tycker att det låter så knäppt då man säger sköterska och det handlar om en manlig sådan, därför säger jag skötare.
Då kom hon in på dagis, och deras lilla fröken Tomas, en mycket omtyckt ”fröken”, som dom hade under flera år på Klumpen. Nicco kom ihåg att han tyckte det var retfullt att kallas fröken, så han hade bestämt att dom skulle säga Magister Tomas istället, men tror ni någon lydde honom, hahaa… näpp 🙂
På dagis tappade hon sin första tand, Nicco satt i rutschkanan och framför henne satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting, så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte honom i ryggen så flög tanden ut. Hon kom även ihåg sin andra tappade tand, då var Theresé delaktig. Hon skulle ta av Nicco tröjan, drog den över huvudet och plopp så åkte den ut. Nicco mumlade nu något om att det inte alls var så roligt och hon var nästan säker på att tanden inte ens var lös, hahaa… nä sa jag, det var säkert en permanent tand också, så där, bara för att.
Och med dom historierna kom jag ihåg hennes tredje tand, och sa till henne att den gången satt du ju och gnagde på en barbiedocka då tanden lossnade. Nu puttade hon i mig och sa att hon inte alls hade gnagt på dockan, och då brast det för mig, jag började skratta för det lät så dumt, och Nicco fyllde i med att det lät ju precis som om dom inte hade någon mat på dagis, utan att dom satt och åt på leksakerna.
Ja ni vet ju hur det, då det är tyst överallt, och man sätter igång att skratta fast man försöker hålla sig… det blir bara värre. Och nu började även Nicco fnissa samtidigt som hon väste åt mig att sluta, men jag kunde inte det. Jag fick börja torka tårarna, innan mascaran skulle börja rinna nerför kinderna. Så blev det då äntligen vår tur och man fick annat att tänka på.
Hon berättade sedan att hon hört människorna sitta där och sucka, då vi fnissade och skrattade, men det bjuder jag på, kan man inte skratta och ha roligt bara för att man sitter i väntrum, då är det illa.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

Humhum förgyllde gårdagen

Av , , 2 kommentarer 9

 

Vilket väder det var igår… precis som man hade velat ha det hela sommaren, och det var så dags nu då. Vi åkte då ut till smultronstället och visst har dom plantor och saker där, men nu håller det mesta på vara utblommat. Vi tog då en fika där och Emma köpte ett gäng med blommor som hon kanske ska försöka sig på att övervintra. Det ska funka om man tar in dom på rätt tid och har ett någorlunda kallt ställe att förvara dom på.
Sedan åkte vi en väg, jag kan inte avslöja vart den är, vet inte om personen som bor där vill ha så mycket trafik dit ut. Men hon är i alla fall konstnär, och har smyckat hela vägen ut till hennes hus, med figurer hon plockat från naturen och målat på fantasifullt sätt. Riktigt kul att se och hur mycket som helst, finns det där.
Sen behöver man ju inte köra bilen, man kan ju lämna den och gå, då blir det ju annars. Tydligen brukar dom fara dit från dagis för att gå den där vägen och jag förstår ju att dom tycker det är jätte spännande. Nu visste min mamma om den där vägen för hon känner konstnärens mamma, och det var hon som tipsat henne om det.
Sen samordnade jag bastugänget så vi hade en träff bakom huset på gammgården, alla var där utom Monika (som tyvärr jobbade), det var riktigt trevligt, Laila bjöd på bål med hallon i, och kaffe drack vi. Satt därute i nästan två timmar.
Nu berättade en av dom en så knäpp sak, jag kan ju inte låta bli att berätta den här, men jag behöver ju inte avslöja vem det handlade om 🙂
Humhum skulle cykla ner på stan för någon dag sedan, det kanske till och med var igår, hon tog på sig sina solglasögon och tyckte genast att det var något som inte kändes rätt, det var något med håret och med näsan… nå, hon svischade iväg ner och landade på torget.
Hon besökte ståndet med klockförsäljaren där hon hade tänkt kolla in ett nytt klockarmband. Killen tittade på humhum och sa: Ursäkta… men du har satt dina solglasögon, upp och ner. Hahaa… oj vad vi skrattade, vilken grej.
Kan ju heller inte låta bli att tänka på min stackars mormor som satte på sig sin peruk, avig, det var också en syn för gudarna, och hon åkte ju buss ner till Malå för att storshoppa, och upptäckte fadäsen, först då hon kom hem.
Jaja, vad vore världen och livet utan skratt och misstag, vi skrattade ju med humhum och inte åt henne, det är skillnad det.
Önskar er nu alla en riktigt fin tisdag. Själv håller jag på att åka på en ordentligt förkylning, Åke kan väl inte misstänkas för att ha smittat ner mig…eller?

Något med stuns i

Av , , 6 kommentarer 7

 

För längesedan, då jag jobbade i köket på dagis, tillsammans med Sussie som var ordinarie kokerska, så sa hon vid nåt tillfälle då vi gjort en gryta av något slag och den avsmakades, att vi behövde lite vitpeppar, för stunsen skull. Det där har sedan dess suttit rotat i min skalle.
Så fort jag tillagar något som saknar stuns, så är det första jag lägger till, vitpeppar, men detta kan ju även gälla andra saker, om man till exempel glömt att salta gröten, då är den stunslös, och väldig fadd i smaken.
Nu är det så att min Åke, hade ett litet fel då han gjorde hälsoundersökningen, han har fått diabetes. Och detta innebär ju, som dom flesta vet att man ska undvika saker med kolhydrater i, med andra ord socker, och givetvis att äta på något så när, jämna tider. Vilket i hans yrke, inte alltid är så lätt.
Nå, nu finns det ett sötningsmedel som heter Stevia, och som inte är blodsockerhöjande, och innehåller väldigt få kalorier. Problem nummer ett, mamma sa, då jag talade om för henne om det nya sötningsmedelet, att Ica sagt att dom ska dra in det, men av vilken anledning minns hon inte. Är det någon här som vet? Jag kan då inte hitta nåt på nätet om det, konstigt.
Nummer två, jag vet också att det finns sötningsmedel man ska undvika, vilka är det, dom med aspartam i eller? Nummer tre, vad kallar man nu en sockerkaka, som man använt stevia i, istället för socker? Steviakaka, sötningsmedelskaka, osockrad sockerkaka, eller vad?
Hahaa… jo jag testade nämligen att göra just en sockerkaka, som det stod recept på, bakom stevia påsen, jo, där kallade dom den för sockerkaka, men den blev väldigt stunslös, och det, förmodligen i avsaknad av vaniljsocker, det gissar jag då, för det söta finns ju i stevian.
Sen får man väl vara glad att vi inte använder så mycket ”socker” här, det är till tekoppen, en gång i veckan eller filtallriken, som äts ännu mer sällan, för priset på en påse stevia, är inte att leka med, 42:- för 300 gram, jojomensan, nog vet ni att det är någon därute som gör sig rejäla slantar, men det kanske dom är värda att göra också, jag vet ju inte vad en sån planta kan kosta att driva upp och exportera och göra om till sötningsmedel.
Idag ska jag jobba igen, känner mig skapligt bra i ryggen så jag hoppas det ska gå bra. Önskar er alla en fin måndag!

Uppstekt pizza o kall gröt

Av , , 6 kommentarer 3

 

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:
Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.
 
Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.
 
Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?
 
Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.
 
Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.
 
Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!

En gammal trasa

Av , , Bli först att kommentera 4

Kan ni gissa vad detta är?

En snuttefilt, och inte vems snutte som helst utan Jennifers. Den var en gång i tiden en hel, ljusgul, mjuk filt på ungefär en kvadrat meter och idag ser den ut så här.
 
Ja, den såg ut så här redan då hon var tre år, snacka om att nöta ut sina saker. En gång då jag hämtade upp henne på dagis så kunde vi inte hitta filten. Vi gick runt och sökte överallt, till slut gick jag in på andra avdelningen och frågade om dom möjligtvis sett Jennifers snutte. Njae, sa hon jag frågade, hur såg den ut? Jag förklarade att det numer bara vara en trasa, lite lätt grönaktig. Då gick det upp ett ljus och hon visste vart den var…i soporna. Dom hade trott att det var skräp. Inte så konstigt egentligen.
 
Påhittet om snuttefilt, var min mammas, hon tyckte att det var så gulligt med barn som sprang omkring med en filt, och ja, nog kan det vara gulligt men egentligen ett otyg också. En sak till man ska hålla reda på, sen, när den är utnött, så kan man inte heller byta ut den, vi försökte men det var ingen idé. Hon skulle ha ”sin” snutte.
 
Jag vet inte heller hur många gånger i ordningen som jag suttit och försökt tråckla ihop den, när den skulle tvättas fick det bli handtvätt, då tyget blev så skört att man kan se igenom det på vissa ställen. Jag sa igår då hon plockade fram den och hon frågade om man kunde tvätta upp den. Ja stoppa in den i maskinen så kommer den förmodligen att försvinna i tomma intet, precis som vissa sockar gör då man tvättar dom. Tjopp, så var den borta!
 
Apropå tjopp. Ett ord jag använt mycket, speciellt då saker skulle hända. Till exempel då det var dags att borsta tänderna, tjopp tjopp gå och gör det, tjopp tjopp i säng osv. Åke satt i soffan och halvsov, jag tror att Jennifer var runt 3-4 år, hon gick fram till honom, slog honom på benet och sa –Tjop tjopp gå i säng! Det funkade inte riktigt men tanken var god.
 
Idag blir dt en lugn dag, tror jag. Promenad, matbud, kanske ta fram dammsugaren, får se vad dagen har att erbjuda. Önskar er alla en bra sådan!

Gväv en gvop i gväset

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Jag läste i en veckotidning, för flera år sedan, egna historier som man fick skicka in och det var en som skrev att hon hört följande samtal, utspelas på ett dagis. Om det nu var fröken som höll upp en bild på en räv och frågade en flicka vad det var för djur och hon svarade: En jäv.
 
En av pojkarna började skratta, en jäv sa han, det heter väl inte jäv, det heter läv. Så kan det låta om man har problem med uttalet. Jag vet också av en som Theresé berätta om och som inte heller kunde uttala bokstaven R, utan hon sa V istället. Säg gräv en grop i gräset och byt ut r:et till v så får ni höra hur det låter. Förvirrande!
 
Men många barn har ju problem med just r och det växer bort eller man lär sig efter ett tag.
 
Själv hade jag väldiga problem med att få bokstäverna vända åt rätt håll, då jag skrev, det blev spegelvända saker istället. Det berodde givetvis på att jag är vänsterhänt och kan idag skriva lika fort och lika bra spegelvänt som åt det vanliga hållet. Fördelen med det spegelvända är att man inte drar ut blyertsen eller bläcket över papperet, utan då får man handen ur vägen. Nackdelen blir givetvis att man bör ha en spegel till hands annars kan det ta ett tag innan man begriper vad som står där.
 
Igår var Jennifer och åkte skridskor, sedan provade hon skorna till snowboarden, var överlycklig över att dom tagit fram granen som ska ställas upp vid kullen på gården och njöt av att det faktiskt var snö ute, jojo, titta ut nu hur mycket av det som finns kvar och imorgon är nog asfalten framme igen, jädrans sk-tväder. Och ut och gå ska vi också, jättekul i regn, om det nu är det eller om det är takdroppet som låter. Nåja, vi får göra det bästa av den här söndagen ändå. Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten