Etikett: David

Det var tider, det…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 mars 2022 kl 10:11, Bli först att kommentera

Robotarmen har fått ett nytt hem. Davids son, fick överta den. Bra, en sak mindre här, haha. Den där har några år på nacken, skulle gissa tidigt 90 tal, då jag jobbade på Tola AB, och paketerade leksaker, thoose were the days.

Fanns mycket roligt i källarförrådet, eftersom mannen som en gång i tiden startade upp den leksaksgrossisten, tog hem varuprover från Kina. Och det hade han nog gjort från 60-70 talet. Jag har inte full koll på när han började, men nån gång, där nånstans.

David hade bakat go´fika, dom här bullarna, var inte bara goda, dom såg ju helt underbara ut.

Sen blev det att åka direkt ut på jobbet för min del och det blev den lördagen, det. Sa till Åke då jag kom hem att kommande vecka lär jag bli dagavill som tusan. För nu är det min 6 dagars vecka, som kommer, så jag jobbar ju nästa helg, också. Idag är det lite måndags feeling…kaos.

Var en sväng på Blomsterlandet i fredags, och införskaffade en själv vattningskruka, eller faktiskt 2. Men prio ett var att plantera om hortensian, den kräver ju sitt vatten och den ska absolut inte, vattnas från ovan. Så efter en snabb googling ser jag att en sån kruka kan vara lösningen.

Sen har jag en till blomma som rätt ofta ser lessen ut, så jag testar att sätta den i en sån kruka också, och hoppas på lite tur.

Avrundar med en rolig historia som Tina skickade till mig. Kan tänkas något förlegad med tanke på att jag tror att det är en väldigt stor del av kvinnor som kör bil, och likaså män som steker ägg, men… haha. Så här hade det ändå kunnat se ut

En hustru steker ägg till frukost åt sin make. Plötsligt kommer maken inrusande i köket.

– Försiktigt! skriker han, FÖRSIKTIGT! Sätt i mer margarin! Du steker för många åt gången. FÖR MÅNGA! Vänd dem! VÄND PÅ DEM NU! Det behövs mer margarin. Åh, herre gud! VAR ska du få plats med MER MARGARIN? De kommer att fastna!

Försiktigt… FÖRSIKTIGT! Jag sa FÖRSIKTIGT! Du lyssnar ALDRIG på mig när du lagar …mat!

Aldrig! Vänd dem! Skynda dej nu! Är du tokig? Har du mist förståndet? Glöm inte att salta dem. Du vet att du alltid glömmer att salta dem. Använd saltet. ANVÄND SALTET! SALTET!!!

Hustrun stirrar på honom.

– Vad i hela friden är det för fel på dig? Tror du inte jag vet hur man steker ett par ägg?

Maken svarar då lugnt:

– Jag ville bara visa hur det känns när jag kör bil.

Ha en fin söndag, allihop!

Hjälp eller stjälpmedel

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 mars 2022 kl 10:28, 6 kommentarer

Många som går med rollator har liknande gångstilar. Det ser ut som om rollatorn är ute och drar folk. Gångaren hänger inte riktigt med utan går med utsträckta armar.

Vi pratade om det, då Nicco och David var här. Det finns väl en uppsjö teorier, men en av dom, kan ju vara för att den som går med den, är rädd att sparka på den.

En annan teori som jag kom på idag då tanken, återigen dök upp, är att man har ett inprogrammerat tänk. Rollatorn är ett hjälpmedel och stöd. Med andra ord inte en vagn man ska dra med sig…dra = putta. Men det blir automatiskt något ont, som man ska ha med sig. Och man utnyttjar den därför inte som det är tänkt.

Lite som gångstavarna, som ibland används som släpstavar eller som en vandringskäpp. Även dom, är ju tänkt att hjälpa till för att man ska gå mera rak i ryggen, och för att få lite skjuts i stegen.

Mja, som sagt, det handlar nog om tänket och uppfattningen. På tal om just det, så tänker jag på missuppfattning. Hur lätt det är att missuppfatta vad nån annan menar, om man bara skriver, rätt och slätt, och då man inte känner personen i fråga.

Jag hamnade i nån typ av sån diskussion igår. Eller diskussion, kanske är att ta i. Men jag kände mig lite påhoppad, och att människan i andra änden, inte fattade vad jag menade. Nu var det dessutom, ingen som bor här i Sverige, så snacket blev på engelska.

La ut texten om kaffe och bensin, på FB.

Och där fick jag då kommentaren att den personen, inte klagar på kaffe eller bensinpriser, för det är krig i Ukraina, och dom har det värre.

Det roliga var ju att jag, ingenstans, i den texten, klagade, utan det var mer ett konstaterande. Jag förklarade det, samt en lättare förklaring om hur bensinpriser drabbar våra bönder och alla som faktiskt är i behov av att använda bilarna.

Men återigen, fick jag veta att den personen fortfarande inte klagar, för att det är ett pågående krig.

Där skrev jag, att jag förbehåller mig rätten att klaga, och varför ska man inte få göra det. Det betyder inte heller att jag inte kan känna medlidande för andra. För mig betyder det som den personen skrev, att ingen får klaga på nåt. Och då tänker jag att det är grymt, för då får inte heller den cancersjuka människan, klaga över att livet är orättvist. För vi ska alla, tänka på kriget istället.

Och här, mina vänner, utan att fortsätta dravla om detta, så kan ju även jag, ha missförstått den personens ord. För jag vet ju inte hur den personen, säger orden, vart den lägger betoningen, eller vad som är ironi eller skämt. Om man inte noterar det med andra ord eller för all del, en emoji, eller två, eller…

Ingen i hela världen, har missat att det är krig och det är fruktansvärt hemskt. Så många oskyldiga som sätts mitt i stormens öga utan chans att freda sig. Men jag tror att vi alla går under, om vi inte kan fortsätta leva våra dagar, så gott vi kan. Visst kan jag skriva om kaffepriser och annat, och jag kan också vara tacksam för att vi faktiskt har råd att köpa det. Det är skillnad på att klaga och att gnälla, tänker jag.

Dessutom tänker jag inte heller skriva om kriget som sådant, det är det redan så många andra som gör. Dom som känner mig, vet redan vem jag är, och på vilket ben jag står, med eller utan rollator, hoppas jag.

Idag, apropå nåt helt annat, så är det V8:ans dag, fast min motor är ute på vift så jag kan inte ens starta den i garaget, så hej och hå…

Ha en underbar torsdag, allihop!

Skillnad på glutta 😎 och glo 🕵️‍♀️

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 februari 2022 kl 09:59, Bli först att kommentera

Apropå min döende bil, eller döende, den kan ju ha en tillfällig dipp och sedan komma tillbaka, i bättre skick än ever, men…

Min trippel löks tulpan, lever i alla fall. Köpte två krukor, samma storlek, samma dag. En står på jobbet och min, här hemma.

Den på jobbet är 3 gånger så hög och har redan slagit ut sin första tulpan, som är lika stor som min kupade hand, och hunnit tappa den också.

Den jag har, ser ut att ta livet lite långsammare. Det var först i förrgår man började ana färgen på en av tulpanerna. Och den är inte i närheten av att vara lika hög som den på jobbet. Fast fina är dom, vilket som.

Tror jag ska spara lökarna sedan och sätta ut nånstans på sidan av huset. Med mina orangea fingrar kanske det växer upp en fjällbjörk då, hehe.

Ser på alla hus nere på Öbacka Strand, dom som ligger utmed älven. Undrar hur dom ser ut därinne? Och vilken utsikt dom har, många av dom, i alla fall. När jag passerade ett av husen i förrgår, så noterade jag att innehavaren av en lägenhet på nedre plan, hade satt för alla fönster, nerifrån och upp, med dekorplats, typ sån här, som vi har på vår ytterdörr.

Jag slogs av en första tanke, att dom må ju bli deprimerade av att bo så där utan att kunna se ut. Fast sedan påminde jag mig själv om att dom som bor där vill förmodligen ha det på det sättet. Och det må dom ju få ha då, hur tråkigt jag än må tycka att det skulle vara.

Man förstår väl att det inte är kul med nedre plan, och alla som passerar där utanför fönstren. Vi har pratat om detta, för inte så längesedan. Då Nicco och David var här. Jag tycker nämligen inte att man ska titta in genom andras fönster. Fast…haha…

Jag kan till och med tycka att det är stört med alla som går förbi utanför oss och stirrar in. Jag hör ju min egen röst i huvudet då det händer …. -Vad fan vill dom, känner jag er, vad glor ni på…

Fast jag är inte så elak som jag låter i mina tankar. Jag förstår väl också att man tittar för att man tycker nåt ser fint ut, man drömmer, man kanske ser nåt lustigt, det är ju inte så att dom söker ögonkontakt eller att dom ens ser att jag ser dom.

Nog kan jag glutta på andras hus, fast mer på avstånd, och jag vrider inte på skallen då jag passerar. Jag tittar mer på lampor och gardiner, eller så kollar jag in deras gård och hur dom har lagt fina stenar eller byggt staket och grejer. Man kan få både tips och idéer och man kan även se saker som man kanske borde undvika. Jo faktiskt, det är skillnad på att glutta och att glo, tänker jag.

Kommer ju ihåg då Lennart satt på bron, hur många gånger satt inte vi vid köksbordet, och blev lätt stressade av alla dom som till och med stannade och tittade. Innan ljuset gick upp för oss, det var ju Lennart, dom kollade in och inget annat

Apropå gårdar, jag sa till Åke, vad jag skulle vilja ha här ute. Törs nästan inte säga det men… hade det inte varit rätt coolt med en orange telefonkiosk, och där kunde Bengan stå och ringa till folk.

Den hade dessutom matchat dressinen, tänker jag. Hm…

Tipsa gärna om ni vet att nåt fint exemplar.. Vet att dom finns att köpa nya, fast i retrostil, superfina men inte riktigt vad jag tänkt mig. Ha en fin onsdag, allihop!

Åke fick hålla sig undan, ett tag 😅

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 januari 2022 kl 11:14, Bli först att kommentera

Nicco och David kom förbi en sväng igår, innan jag åkte iväg på jobbet. Dom hade varit på Root i Tavelsjö och käkat brunch. Vilken lyx Här tjuvlånar jag hennes bild, hon la ut i händelser på Insta.

Jag berättade att jag sett ett klipp på TikTok, eller klipp, det var snarare en reklamsnutt om vad man kunde beställa. En grej du sätter fast i avgasröret för att få ett turboljud. En sån här.

Åke tyckte vi skulle köpa en och sätta den på Niccos bil. Jag tyckte att vi skulle ta det ett steg längre och sätta in den i Davids bil, haha.

Och apropå det så mindes vi avgastjutarna som jag köpte en gång för längesedan. En sån där, bra att ha grej, om man kände för att köra ett prank på någon.

Sune Strömberg, boendes i Brännland, och som vi en gång i tiden köpte AMC av, höll på fixa med sin bil, som han hade på Kylarservice. Sune är nog ingen som gör snabba, billiga lösningar utan det ska göras ordentligt. Han hade hållit på att pyssla med bilen under en lång tid och dagen D, närmade sig.

Jag hittade avgastjutarna i ett skåp och föreslog till Åke att han skulle pranka någon. Vilket han gjorde. Han körde in den i avgasröret på Sunes bil, och ni kan ju tänka då hur det såg ut, då han äntligen skulle premiärstarta bilen.

Det blev ju katastrof, vad var det för ljud och vart kom det ifrån. Det samlades bil kunnigt folk runt om, och alla stod och kliade sig i huvudet. Dessutom stod den parkerad, så att ljudet studsade mellan carporten och bilen. Hahaa…

INGEN, av alla bil entusiaster, kunde hjälpa honom. Mats Jonsson stod där, han också, men fick åka på utryckning. Sune slet i sladdar och lyfte på grejer, men näää. Brälla, som till och med visste, vad det var, för Åke ringde honom kvällen innan och talade om vad han skulle göra. Han hade glömt bort det, och stod även han där, och funderade.

Plötsligt kom han ihåg Åkes samtal, och skyndade in på sitt kontor där han satt och skrattade. Brälla ringde till Mats Jonsson för att berätta om pranket, han satt i sin spolbil på väg till jobb. Han började skratta så häftigt att han tappade mobilen.

Ojoj, nå, Brälla var ju tvungen att avslöja vad Åke gjort. Gissa om Sune inte ville ha Åke i närheten…på flera veckor. Hahaa… -NEJ, håll dig bort, dig vill jag inte se!!

Idag är det förlåtet och säkert glömt, i alla fall tills idag, för våran del.

Johodå, igår kom jag ihåg att testa Råstoff lakrits. Luktade inte så gott som jag hade trott, men det var nånting jag kände igen…hm.

Jomen, jag kom fram till vad den smakade och jag tycker den var god. Och det gör säkert alla ni som gillar den där hårda lakritsgodisen med nån typ av hockeypulver på ovansidan.

Gick morgonsvängen med Winstone, härlig temperatur och bra underlag att gå på. I alla fall just nu.

Önskar er alla en fin söndag!

2 vilsna själar, eller så var det jag o Åke som var vill

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2021 kl 10:55, Bli först att kommentera

Jag och Åke tog oss en rundvandring inne på Lekia igår. Två vilsna själar som trodde att dom gick in på Åhléns, från parkeringen på taket. Men det visade sig vara ombyggt och man tog sig inte alls in på Åhléns, den vägen.

Vi hade tänkt ut en liten plan, att det var smartast att parkera där, så skulle vi slippa gå uppför och utför backar med risk för att halka nånstans., Nå det slapp vi ju i alla fall. Det är ju som plant, nere på torget. Där jag då hittade damen som bakar fikabröd som hon står och säljer. Nu skulle jag välja ut vad jag ville ha som vinst.
Inte lätt då man får beslutsångest, går igenom allt, kan ta precis vad jag vill men det slutar alltid med kanelbullar. Det är väl kanske, för att det är ett säkert kort.

Medan Åke vandrade iväg till en guldsmedsbutik, gick jag in på Åhléns, den vanliga vägen. Där handlade jag upp pengarna jag fått för att jag är med i olika paneler. Valet föll på en presentkartong från Giorgio Armani.

Åke hittade, btw, inte Guldsmedjan, han hade ingen GPS med sig, så då åkte vi hem. Han får göra nytt försök sen nån gång.

Efter middagen blev det glöggprovning.
Hade 4 sorter på uppvärmning. Årets Blossa 2021, en hjortronglögg, den skånska glöggen och en äppelglögg utan garantier. Den var kvar i oöppnad flaska från ifjol.

Men den var nästan i mitt tycke, den godaste men alla var helt ok. Har till och med en öppnad sån nere i källaren, den sprättades i somras på ett kalas, men den kan jag baka av eller göra nåt annat…marinera russin, typ.

Jitte och Ina hade med en cool flaska, den ska det hamna hemligheter i..

Brälla och Lena kom med hemgjord kola, jag testade den med kokos och flingsalt, tror jag, supergod. Dom hade även med en julig, fin uppsättning med ett ljus i.

Och Mats P Karlsson säkrade upp så vi får oss glögg till jul också.

Nicco hade köpt en Gin som David blandade drinkar på. Kan vara därför jag egentligen bara sovit 3 timme i natt. Inte för att jag mått dåligt men… har ju sagt det förut, det är tur att det är sällan det bjuds på kalas av denna sorten.

Det var trevligt i alla fall och det är huvudsaken.

Tredje Advent idag, tänkte det var bra att skriva det ifall nån missat det, hehe. Ska väl öppna kalender och källardörren, och sen önskar jag er alla en toppenfin, söndag.

I lucklådan var det idag, rutorna till bilen.

När det kommer till källardörren, så nä, ta mig tusan, Jan A, jag trodde att dörren skulle stoppa dom, men du hade rätt. Dom stoppas inte av nåt och det räcker inte med att dom kommit sig ut genom vår gamla kattlucka.

Titta här vad dom gjort

Byggt nån typ av vinsch, gjort rockad på några bilar och firat ner dom till som tog den som förmodligen är lättast att ta sig runt med. Jag är chockad, på riktigt.

Notera också att nu saknas det faktiskt en fultomte, fråga mig inte vart den tagit vägen, jag vet inte, och det är sanningen

Han har det lite jobbigt, killen 🐕

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 september 2021 kl 08:08, Bli först att kommentera

Nu ska svägerskan Ewa, göra väggarna nere i tvättstugan. Lite spackel och färg, det är ju nåt jag inte ens vet hur man gör. Ja måla, fast det var inte riktigt läge att göra det just nu. Skulle jag måla på ett papper, så är det vänsterhanden som jag använder, men att måla med pensel på en vägg, då använder jag högern. Och jag är inte helt återställd efter pallkraschen, högersida tar emot.

Dom, storebror och Ewa, kom hit igår och eftermiddags fikade med oss, samt kollade hur det såg ut, därnere. Jag ska fixa spackel och färg imorgon, så får vi se, då hon sedan har tid.

Jag tände ljusen inne i matrummet, och varje gång jag gör det, så går Winstone igång. Upp på soffan, kika i fönstret, och sedan vill han börja skälla. Han vet så väl, att det är nåt på gång. Men det blir ju lite jobbigt för killen, då det är typ 20 minuter kvar, innan nån ska komma. Jösses!

Mitt i fikat dök Nicco och David, med sonen Arvid upp. Så även dom, joinade oss i kaffedrickandet. David som by the way, är en av killarna som styr upp den nyöppnade Rökstugan BBQ, här på Västerslätt.

Öppnandet i fredags var tydligen en hit, så nu hoppas vi att det håller i sig. David är förövrigt killen längst till vänster på bilden.

Var återigen med på en V75 andel och vi fick in 7 rätt…

Men som vanligt, vad är väl 7 rätt att dela med andra, då utdelningen bara låg på 7779 kronor. Fast den kostade å andra sidan, inte ens en guldpeng, så det var ju en jädra avans på den guldpengen 🤩

Lite som eken vi har bakom husknuten. Ifjol var det 1 ekollon på trädet. I år, några fler.

Önskar er alla en fin söndag! Ser ju ut att kunna bli en fin dag, vädermässigt också. Skulle försöka få den där färgklicken i molnen, att synas lite bättre, men he gack int´.

Det tog emot men det gick… 🚶‍♀️

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 september 2021 kl 07:37, Bli först att kommentera

Det tog emot lite, att trampa ihop 5 km igår. Det känns lite bättre att gå, om jag får hålla upp armbågen mot högersida då jag rör mig. Fast det blir jobbigt i längden, så jag höll handen i fickan, men det kändes mest konstigt, bara.

Gick och funderade på om en mitella, hade varit lösningen Fast, hm, njae, jag vet inte det heller. Tror inte att det är så skönt att ha som avlastning. Nå, jag delade upp promenaderna i 3 omgångar.

Det noterades inga topprekord i hastighet, men det var väl inte det som var grejen. Första svängen tog jag bort mot Skolgatan, upp till Hartan, förbi Grisbacka kyrkan och sedan genom ko-porten. Ut på Rödäng, över Tvärån till Västerslätt, tillbaka över den andra bron, lite sick sack, och hem.

Jo, jag kom nämligen på det, flera gånger då jag tänkte kapa min väg och gena. Så typiskt vi människor, att vi ska ta den kortaste vägen. Det sitter in nött i generna. Även om jag nu gick för att skrapa ihop längd, så ville hjärnan att jag skulle gå tvärsöver, inte runda alla hörn.

Andra svängen for jag först upp och förbi Circle K, sedan runt Noliafältet, förbi Preem Västerslätt och hem. Det blåste ju tamme den, hela dagen, fy för den lede. Men jag gick stabilt och blåste inte iväg.

Och sista svängen, efter middagen, då fick Winstone följa med. Eftersom jag bara hade 1 km kvar att gå så la jag gångsträckan efter industrivägen, där jag kunde ha honom lös. Det gör fortfarande så jäkla ont i ryggen att min tanke varit, om jag ramlar, så kommer jag att gå sönder på riktigt. Eller om han rycker, så sliter han upp halva sidan.

Nu vet jag att det är lätt överdrivet, fast det är själva känslan… och det är nog ändå bra att man känner lite på det viset. Då kanske man är mer försiktig.

Nicco och David stod utanför det som ska bli, Västerslätts nya inneställe. Rökstugan BBQ.

Jag fick en rundvisning därinne, röken står inne i den del som tidigare varit pizzeria. Jag tyckte det såg ut att ligga nåt gott därinne…

Själva röken är inte att leka med, tog ingen bild på hela saken, men den har varit med i VK så jag lånar bild därifrån.

Det kommer att bli så bra därinne. Ser större och ljusare ut. Tanken är väl att det till en början, blir ett lunchställe, och sen får vi se. Jag hoppas ju på att det blir vårat nya hängställe. För alla på Västerslätt/Rödäng med omnejd.

Dit man kan gå för både lunch, god middag och få ta nåt gott att dricka till maten. Jaja, det får väl framtiden utvisa. Önska får man ju alltid.

24 september är det öppning, jag lär ju påminna er om det.

Och när jag då sedan kom hem, så hade jag nåt målet på 5 kilometer.Och hade det nu inte varit för min arbetsgivare, God Assistans Norr, så hade jag aldrig hört talas om Glädjeruset och Hugos Stiftelse. Allt handlar om människor och att vi alla är lika värda, oavsett vilken sits vi sitter i eller hur vår vardag ser ut.

Det värsta var att det kändes i benen. Åke har som tagit över prommisarna med Winstone eftersom han varit sjukskriven ett tag nu. Men jag sa i förrgår kväll att jag må ju få återta mina stunder, med Winstone, man får ju inte göra sig för bekväm.

Sen kan ju en viss del av det onda, bero på att man rör sig annorlunda än det man är van vid. Precis som när man går där det är halkigt, man spänner sig av rädsla att ramla.

Ser inte ut som om vi slipper blåsten idag heller, men jag hoppas den är lite mildare än igår. Hade ju lätt kunnat välja vinterjackan och vantarna, på den sista svängen jag gjorde. Och det känns inte helt ok, inte nu, i september, heller.

Hoppas på en fin tisdag, för er allihop!

Det ena leder alltid till nåt annat, trevligt trevligt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 september 2021 kl 09:35, 2 kommentarer

Åke och Ingvar drog iväg till Nordmaling igår, där det gjordes lite möbelaffärer. Inte till oss, utan till deras hem. Fast innan dom åkte hade jag köpt en rullvagn på en annons på fejjan, som Åke fick hämta upp då dom kom tillbaka.

Rullvagnen var lite mörkare och högre än jag trodde, men jag ska se om den funkar ändå.

Blev less på det lilla svarta metallbordet vi har här, bakom soffan.

Passar den inte där så får jag väl göra plats nån annanstans. Worst case, hamnar den nere i tvättstugan och får då fungera som tvättmedelshylla, typ. Nåja, det var inget hemmansköp.

Medan dom var borta dök Nicco, David och hans son Arvid in. Don fick både kaffe och blåbärsbullar. Jag hade letat fram en påse med Duplo som låg nere i en garderob i källaren. Den innehöll även en indian…utan häst.

Och en Karl-Alfred, fortfarande fungerande. Då man drar i snöret börjar han fäkta med armarna. Jag tror att bägge figurerna, kommer från leksaksgrossisten där jag jobbade mellan 1986-1993. Han som startade upp företaget, nån gång tidigt 70 tal, om jag inte missminner mig, hade leksaker som kom som prover, och dom hade han i säckar som bara låg och samlade damm.

Då Torsten var på extra gott humör fick jag välja vad jag ville ha. Det var faktiskt jättekul att se vilka saker som fanns därinne. Den här bilen, fick jag vid ett tillfälle.

Tror dock inte att det är något större värde i den. Men roligt ändå, att den bara finns kvar.

Nåja, det ena ledde till det andra igår, och vi blev bjudna på middag hos Anna och Ingvar. Mycket gott tilltugg, och en utsökt lasagne, sedan en smarrig äppelkaka till efterrätt. Vi hade mycket trevligt och det blev många skratt, ajaj…

Kolla in grabben som ser väldigt ledsen ut i ögat, då vi kom hem igen.

Vakthunden, Winstone Warrior. Fast han såg inte alls så ledsen ut då jag låste upp dörren. Nej nej, då var det glada miner, hopp och glädjeskutt.

Hoppas på en fin söndag, för er alla, regnet till trots.

Säg inget till mamma! 🤐

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 augusti 2021 kl 09:35, Bli först att kommentera

När jag var hos mamma sist, satt vi på balkongen och pratade. Plötsligt hör jag ljudet från springande fötter, fniss och sedan nåt barn som ropar med hög röst: -HELVETE!!!

Jag kikar ner över kanten, och där springer 2 små pojkar med stövlar på fötterna. Jag gissar att dom är typ, 4 och 5 år. Efter kommer pappan. Han försöker låta hotfull med sitt: – Vad sa du…vad sa du för nåt… han springer han med, fast så där lagom så pojkarna ska känna sig jagade.

Så får pappan tag i en av dom, lyfter upp honom i famnen, och då är som jakten över. Dom går tillbaka ner, alla tre, och då dom passerar balkongen där vi sitter, säger pappan: -Oj vad mamma kommer att bli arg då hon får veta! Tror att bägge pojkarna säger samstämmigt med fasa i rösten: -Säg inget till mamma!

Hahaa… måste ju skratta. Jag sa till min mamma, vadå mamma, och här har man hotat med, pappa i alla år. Fast…

Apropå barn, så dök denna bild upp som minne.

Visst är det ändå roligt att barn kan vara så obrydda, att dom kan leva lite för stunden. Dom barn, som nu verkligen får vara just barn. Önskan hade ju varit att ALLA fick ha det precis så.

Filmsnutten på detta barn, visar att han fick göra precis vad han ville, fast förväntningarna var nog högre än verkligheten, stackarn… han fick lära sig den hårda vägen. Kakao må ju vara choklad, fast nalta stark i oprocessad form.

Påminns ju lätt om sockerkakspulvret som jag och kusin Anna käkade…torrt. Det smakade däremot gott, för att det var socker i det, fast torrheten kom man inte ifrån 🤣

Nu är då finvädret över för några dagar, men lite att göra åt den saken. Jag hann då klippa gräsmattan igår. Vi drack några liter kaffe.

Körde en sväng efter middagen, med en orange bil…hehe. Och sedan skjutsade jag ut Nicco och David till Teg, parkerade Camaron i vårt garage och sedan blev det teve för hela slanten.

Nu tror jag att jag ska smita ut innan nåt större skyfall kommer, och plocka in lite blåbär. Kanske knådar ihop en butterbulla med blåbär, hm. Hoppas ni får en fin lördag, allihop!

Vad är nu detta 🤔🤠

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juli 2021 kl 09:47, Bli först att kommentera

Här har ni en som slutat bli förvånad över saker Åke kommer hem dragandes med. Senaste grejen var denna tingest.

La ut bilden på FB, och Nicco kommenterade…NEJ. Jan A skrev…Hejda honom… 😁 Men entusiasten Lars Boman lät mer positiv, fast med skrattande emojis och tummar uppåt😁😁👍👍så jag vet inte…

Nå, hans tanke var nu inte att sätta den på nåt järnvägsspår och trampa iväg på cykelsemester. Inte heller att ta delar från tingesten för att använda till nåt annat, som jag trodde.
Nä, han tyckte den kunde användas som blomsterställning. Så det kommer att komma dit en cykelkorg fram, och nån låda eller nåt annat därbak. Dressinen är nog från 50-60 tal och färgen är väl godkänd, tycker jag ☺️

Ett är då absolut säkert, hade jag haft Bengan preparerad, så hade han fått tagit plats på sadeln.

Men det kanske blir, vem vet…

Vi var ute med Camaron igår, Winstone ser ut att njuta av blåsten. Och det är så kul att höra folks reaktioner. Han är ju lite svår att missa.

Sen skrev Nicco och undrade om hon och David, kunde få 1 eller 2 varv runt stan. Det fick dom. När jag kom hem skickade kusin Anna, denna bild från deras lägenhet, så cool.

Jag började svara henne, att nu, om det börjar åska och blixtra (och där satte det igång med en jäkla smäll) så kommer du att kunna ta fantastiska bilder.

Själv fick jag då bråttom ut. Stod på altanen just innan regnet, och det knastrade till bakom ryggen på mig, så jag hukade och tassade på tå, upp på bron.

Jag älskar dunder och brak, men…jag måste säga att den här gången, var det nästan liiite för nära. Här en filmsekvens, det är inte blixten som är grejen, men ljudet.
Det mest skrämmande är väl att man inser hur liten vi är och vad lite vi har att säga till om, då naturen ryter ifrån.

Sände en tanke till dom stackare som lockats till i20 området där det var tivoli. Huvva, där hade jag då inte velat vara, överhuvudtaget. Näpp, vi drog ut uppkopplingen nere i källaren och väntade ut det värsta.

Vaknade förstås i morse, då det började dundra igen. Men nu tycker jag väl att vi fått höra oss less. Lite andrum tack så mycket. Regnet är väl däremot välkommet, om det nu finns nån måtta med det med.

Önskar er alla en fin söndag!

Etikett: David

Det var tider, det…

Hjälp eller stjälpmedel

Skillnad på glutta 😎 och glo 🕵️‍♀️

Åke fick hålla sig undan, ett tag 😅

2 vilsna själar, eller så var det jag o Åke som var vill

Han har det lite jobbigt, killen 🐕

Det tog emot men det gick… 🚶‍♀️

Det ena leder alltid till nåt annat, trevligt trevligt…

Säg inget till mamma! 🤐

Vad är nu detta 🤔🤠

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten