Etikett: döden

Vart gick Gösta?

Av , , Bli först att kommentera 11

Morning has broken…


Hann ta en bild innan himlen blev grå, synd att det är ett fult hus i vägen bara.

Hade trevligt lunchsällskap igår, tiden bara flög iväg och det blev dags att gå en snabbis med Winstone innan jag åkte iväg på jobbet.

Fick boken jag vann, Operation dödsviktigt, och nu kör jag högläsning på jobbet. Jag måste säga att även om det är en barnbok, så ger den ändå någonting. Den handlar om döden, och hur vi vuxna lindar in våra ord i sånt som blir obegripligt, för ett barn.

Tänk själv, då vi ska förklara för en 8-9 åring att grannen Gösta, har gått vidare, lagt skorna på hyllan, somnat in…jaha vadå, vart har Gösta gått? Varför la han upp skorna på en hylla? Hur länge ska han sova då?

Kan onekligen ställa till det i tankegångarna. Jag minns…kan det ha varit Sunes jul…osäker, det var x antal år sedan. Och det började med att nån då fick veta att mamma har bränt ut sig och gått in i väggen.

Sen får man se från barnets synvinkel, hur en mamma, dundrar in i väggen och det ryker om håret.

Ja, jag vet, man ska inte skratta åt såna saker, men det är ju vi som döper om grejerna till att låta konstigt, eller hur? Och å andra sidan, man kan, eller ska nog inte heller, vara alltför rak, men kanske mer förklarande.

Fick ett klipp skickat till mig på messenger, och den passar egentligen bra, i sammanhanget, men här är det tvärtom, ett barn som inte förstår, varför hon inte får gå på puben. Jisses, hon säger ju flera gånger att hon faktiskt är, 6 år, så varför får hon inte gå 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

Det är ”bara” en känsla!

Av , , 2 kommentarer 14

Nu blir det en repris på ett ämne som man säkert inte kan prata för lite om…känslor, upplevelser, bagage, uppväxt, smärta…livet och döden.

Ni vet, det där som Nicco en gång sa till mig, då jag påstod att hon inte skulle kunna bada, för det var för kallt i vattnet, och jag fick till svar: ”Klart jag kan, det är ju bara en känsla”, och finns det nåt bättre sätt att förklara det på, än så?

Allt vi upplever handlar ju om våra känslor, vad jag känner, kanske inte du känner, det jag tycker är en klackspark, kanske du tycker är en av dom jobbigaste sakerna du dealar med. Min fysiska smärta, ja, psyket likaså, kan ju aldrig jämföras med någon annans. Hur skulle den kunna det?

Mina eller dina upplevelser från födseln till dags datum, är just mina eller dina, mitt bagage, eller min ryggsäck…må kanske väga lika mycket som din, men innehållet lär ju inte vara identiskt.

Man brukar lära sig på vägen, hur man hanterar situationer, men för mig, kanske det tog 30 år, och för dig…25 eller 50, det finns många som gör samma misstag flera gånger innan dom inser, att om utgången blir densamma, kanske det är dags att byta taktik. Se saker från en annan synvinkel.

611919c6f0f51c6870ea642bb806fc86Att sluta snurra runt i rondellen och inte veta vart man ska svänga av (där kom den Helena 😀 ) ja ni vet ju, man brukar ju oftast tala om vägar och vägskäl, höger, vänster, backa eller köra framåt. Det är inte alltid man vet vilket håll som är det bästa, men varför slösa tid och energi på att försöka klura ut det, istället för att testa, oftast, finns det sätt att lösa det mesta på, om man bara håller sig kall…man går inte under för små saker, om jag missar den där första avfarten i rondellen, som jag hade tänkt ta, jamen då får jag väl ta ett extra varv, men jag kommer tillbaka…I hope!

maxresdefaultRondellen hittade jag HÄR

Att backa, kan däremot vara lite svårare, speciellt i en rondell 😀 Fast här skulle man kunna säga att allting går…allt, utom att lugga en flintskallig! 😀

Vad jag egentligen vill komma fram till är, att man ska aldrig döma en annan människa, för vi vet absolut ingenting, om vad den har varit med om. Att vara dömande, kanske är det lättaste sättet, man kan ju slänga ur sig vad som helst, utan eftertanke, och bara gå vidare, men vad du då har sått, i någon annans hjärta, det vet du inte.

Jag skulle vilja påstå att dom som lever på det sättet, förmodligen inte mår så bra själv, och att trycka ner någon annan, blir deras egna sätt att lyfta sig själv…på ett skruvat sätt. Jag förstår dock att det kan vara väldigt svårt att själv se eller höra hur man låter eller beter sig, om man fastnat i det mönstret.

Nu, mina vänner, ska jag inte gräva ner mig mer i detta ämne…för då riskerar det att bli en romanserie, på x antal böcker…vissa inbundna och tunglästa 😀

Önskar er alla en mycket trevlig fredag…kanske vi se på Nolia, vem vet, jag har inte bestämt mig än, om jag ska dit.

20664512_10155544397906585_2973542584869475405_n

Upp och ner, hit och dit…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tänkte på det här med, hur man påverkas av andras känslor. Rätt så tydligt blir det, då man är på en begravning, nånstans tror man att det kommer inte att bli så ledsamt, hon eller han, kanske levt ett långt liv, och då gör det som mindre, det är tidens gång, och inget man kan göra något åt.

Men nej, det spelar ingen roll, då andra gråter, eller talar med bruten röst, då är det svårt, man känner deras sorg och saknad. Och plötsligt påminns man, om andra gånger man suttit där, och hur man kände då.

Samma sak, fast tvärtom, då människor som skrattar och mår gott, och kanske till och med,  fäller en tår av ren glädje, då känner man deras lycka, och man gläds tillsammans med dom. Och här är det ju lite lustigt, det har ingen betydelse om man känner dom eller inte, kanske nåt man ser på tv, och ändå rycks man med 😀
Mja, empati, är väl ordet jag söker, vad eller hur, vore livet utan det? Att kunna känna för andra, glädje, sorg, saknad, eufori, nedstämdhet, hoppfullhet, drömmar och fantasier. Det är väl livet, om inte annat! 😀

Och alla går vi igenom allt detta, plus lite till, under våra år på jorden, det är väl också därför, vi ibland refererar livet, till en berg och dalbana. Vissa har en bana med fruktansvärda höjder och dalar:

2737274333Här, hittade den bilden

Medan andra klarar sig med banor, avsedda för barn, inte så skräckinjagande, fast ändå roliga.

4527364035_a009a8874d_bOch HÄR finns den bilden

Jag var ju på begravning i lördags så det är väl därifrån mina tankar kommer. Prästen följde med på samlingen efteråt, han hade lite bråttom, eftersom han skulle vidare till ett barndop, och där har vi ännu ett av livets ytterligheter, från begravning då en människas liv tagit slut, till ett dop, för ett barn i livets början.

Önskar er alla en fin måndag!
roliga-bilder-antligen-mandagBild...HÄR

Ingen vet, vad som komma skall

Av , , Bli först att kommentera 15

Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.

Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.

Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.

Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in 😀

Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.

Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte 😀

Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.

Citerat från scb.se
”Om över­levnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna för­väntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.

Med fortsatt över­levnads­ökning blir medel­livs­längden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedöm­ningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prog­noser.
Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medel­livs­längden i fram­tiden. Minskad död­lig­het bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livs­längden ännu. Hur riktiga olika beräk­ningar om fram­tidens över­levnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat

Ja det ska vara spännande, alltjämt 😀 Hoppas på en bra dag, för er alla!

Jag önskar fritt av tomten

Av , , 6 kommentarer 8

Jag får nog vidarebefordra länken, till avsnittet vi såg igår, om Allt för Sverige, till Jerry i USA. Där, i avsnittet, äter dom ju dopp i grytan, fast jag har då aldrig hört talas om att man doppar vörtbröd i spadet. Det ska väl ändå vara ljust tunnbröd, eller är det beroende på vart i landet man befinner sig?

Jag sa nämligen till Åke i förrgår, då vi åt blöta, att jag kanske skulle ha frågat Jerry om han visste vad det var, veta, kan han ju visserligen göra ändå, om hans släktingar tagit det med sig dit.

Den typiska Aladdin asken presenterades också, samt Kalle Ankas jul, och det förstod dom inte alls. Hur kunde några ihopklippta snuttar av Walt Disney, göra att hela Sverige stannade av under en timme. Och att vuxna kunde sitta och titta på det där, dom trodde att vi inte hade så mycket tecknad film i övrigt, så det skulle vara anledningen.

Men förr, då jag var liten, så var det nog så. Inte visades det tecknad film, bara så där. Sedan tänker jag att det nog för dom flesta familjer, var ett bra sätt att placera barnen framför tv:n en timme så hann dom duka fram julmaten och barnen kunde varva ner inför tomtebesöket. Jaja, en egen teori, igen 😀

Nu till en seriös fråga om…tadaa, blomflugor. Hur i hela…någonting, kan en fluga vara så enveten, irriterande, besitta såna starka vingslag att dom inte blåser åt fanders, då man hittar av en fullträff? Jag begriper det inte. In i ögat ska dom, i näsan eller fladdra på framför dataskärmen, vart kommer dom ifrån? Fast nu tror inte jag att det är ett gäng, jag har bara sett en…the survivor, säkert pansarbeklädd med superkrafter i vingarna.

Får jag önska fritt av tomten så önskar jag faktiskt döden till flugan, jag är grym, jag vet!

Tog en ny bild på cykeln, som fortfarande låg kvar, orörd sedan i lördags, det blir en kallstart då dom ska få igång den där.

Foto1417

Idag blir det att åka på Maxi och handla det där sista inför morgondagen. Jag jobbar ikväll och faktiskt imorgon med. Men jag kommer att vara hemma till…Kalle Anka så… 😀

Foto1408

Önskar er alla en fin, dan före dopparedan!

 

Vi väljer våra vägar, men…

Av , , 2 kommentarer 16

 

Nu har jag hämtat bingolotton, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.
Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet 🙂
För pappa har dom nu tagit bort all medicinskvård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindringsvård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.
Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min mattetabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.
Jag blev uppringd igår, av en person jag pratat med en gång tidigare, men lustigt ändå att det känns som om vi kände varandra. Pratade en stund om livet och hur det kan te sig, och om hur lite vi egentligen har att säga till om.
Och ändå, har vi alla val… så vi styr åt det håll vi väljer, men saker som, händer på vägen kan man aldrig väja för, däremot, kan vi i efterhand, välja hur vi hanterar alltihop. Låter kanske snurrigt, men det är också vad jag tror på. Vi är inte hjälplösa, däremot kan man aldrig förutse vad som komma skall, och även om det vore så, så är det inte alla gånger vi kan göra något åt det.
Annars har det inte varit något speciellt, idag ska jag med Nicco på ett litet möte, sen blir det lasarettet och efter det ska vi kika lite på några papper som behöver åtgärdas. Jag önskar er alla en fin tisdag!
 

Nåt att fundera på

Av , , 2 kommentarer 4

 

Optimisten förkunnar att vi lever i den bästa av världar och pessimisten fruktar att det är sant. James Bransch Cabell
 
God iakttagelseförmåga kallas vanligtvis cynism av dem som inte har det. George Bernard Shaw
 
Det finns bara två saker man kan vara säker på i den här världen – döden och otacksamheten. Denis Hamilton
 
Min pessimism sträcker sig så långt som att till och med misstänkliggöra uppriktigheten hos andra pessimister. Jean Rostand
 
Livet är bara den ena förbannade saken efter den andra. Elbert Hubbard
 
Det är inte sant att livet är den ena förbannade saken efter den andra. Det är samma förbannade sak om och om igen. Edna St. Vincent Millay
 
 
Maria Lundmark Hällsten