Etikett: dörren

Mitt mellannamn är Typiskt

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag hittade ett gammalt inlägg från januari 2013, i sökandet efter en bild av Capricen, och detta inlägg, beskriver mina dagar så bra att jag inte kan låta bli att sätta ut den igen, även fast jag ser ut att ha berättat delar av den, ännu tidigare. Alltså, googlar man ordet typiskt, så borde det sitta en bild på mig där, eller som man ibland säger, mitt mellan namn kunde har varit detsamma. Maria Typiskt Hällsten

Framsida2Bild lånad HÄR

”Kommer ni ihåg våran gamla Chevrolet Caprice, den som alltid hade något fuffens för sig, bland annat så ville ju dörrarna, under vintertid, inte gå igen, utan hade det varit plusgrader och sedan blev det minus så studsade dörren bara upp igen.

Jag vet att jag berättat om den där julaftonen när vi packat bilen, Nicco hade placerat sig i baksätet och vi skulle bege oss 21 mil norrut, upp till Malå, där vi skulle fira jul, för oss själva.

Allt gick ju som på räls tills vi skulle stänga Niccos dörr, den ville icket, Åke tog dörren och stod och slog den fram och tillbaka mot dörrkarmen, men inte hände något för det. Då tog han olja och annan smet och hällde ner i låsanordningen och överallt han kom åt.

Sen tipsade Maria (Maria Typiskt Hällsten) om att han kanske skulle testa att elda lite med tändaren, på den där grunkan som inte ville funka, och det gjorde han, med den följden att bildörren började brinna, invändigt och plötsligt var det rena cirkusen därinne på gården.

Nicco som hade spänt fast sig fick ju panik och ville ut, om nu någon granne stått och sett på hela scenariot så måste dom ha undrat vad tusan vi höll på med… döda bilen, eller vad? Först smäller man i dörren som om man ville ha ihjäl någon och sen ledsnar man och tuttar eld på den istället.

Nu var det ju inte mer dramatiskt än så, det som brann slutade ju att brinna och se… sen funkade dörren som vanligt igen och vi kunde ge oss av för ett helt normalt julfirande. När vi pratade om det igår, vid middagen, så tyckte Nicco synd om sig själv och sin tuffa uppväxt och hon undrade också hur sjutton pappas lastbil egentligen kan rulla, den borde ju vara lika misshandlad som bilen hade blivit, mja, sa jag, nu var det ju inte pappas idé, att tutta eld på dörren, det var ju egentligen min… moahaha!!!

Varför vi ens kom in på den berättelsen var att samma fenomen inträffade igår, då jag och Nicco hade bråttom till en läkartid vi hade att passa. Förardörren på Jeepen, ville först inte gå upp, jag bankade på knappen och plopp så lossnade isen och den gick att trycka in, men sen… ja då ville den inte stängas.

Ringde in till Åke som kom ut och provade både det ena och det andra, men det ville sig inte, till slut höll han bara in dörren och jag låste, så då satt då dörren fast i alla fall så vi kunde åka. Samma sak då vi kom fram och jag skulle låsa, dörren studsade så jag höll emot och låste.

Fick be om ursäkt att vi var sena, men sa jag, bildörren gick inte att stänga så det tog sin lilla tid. Nu till en något bisarr upplevelse därinne. Nicco skulle undersökas och när vi sedan pratade så skulle läkaren skriva ut medicin, han vände sig till mig och frågade om vi var fattiga? Ehhh, nä sa jag, det är vi inte. Är det säkert, sa han, hur ser det ut i plånboken? Det är lugnt sa jag, vi har pengar.

Han sa att medicinen han ville skriva ut, var dyrare än andra mediciner, den kommer att kosta ungefär 150:-, kommer inte det att kännas av, frågade han återigen. Nä, sa jag för tredje gången, det är INGA problem.

När vi sedan åkte hem skrattade vi då vi satt i bilen och Nicco undrade hur han ens kunde ställa en sån fråga, man borde väl kanske rimligtvis ha ställt frågan på ett annorlunda sätt, kanske frågat om man hade något emot en lite dyrare medicin, eller nåt sånt.

Nu berättade dock Nicco, att eftersom hon hade haft så bråttom då vi skulle iväg så hade hon inte haft tid att sätta på sig sockar så hon gick alltså barfota med sina Converse skor, och när han skulle kolla hennes längd fick hon ju ta av sig skorna så han hade ju sett hennes bara fötter. Jaha du, inte så konstigt då att han trodde att vi var fattiga, sa jag.

Först får han höra att vi har en skitbil där dörrarna inte gå att stänga och sedan ser han att du går barfota i ett par tunna tygskor mitt i vintern. Så vad skulle den stackaren tro… jaja, nu vet vi ju det i alla fall 🙂

16708538_10154980840331585_5559933414539730045_nTur också att man är vig, jag fick hoppa in och ut genom passagerare dörren, två gånger, men sen så funkade dörren, får se hur illa det är idag, då vi ska på begravningen, ser ju inte så seriöst ut att måsta ta sig in på den sidan av bilen.”

Önskar er alla en fin dag!
 

Det small, ordentligt!

Av , , Bli först att kommentera 10

Åke fick, oförskyllt på skallen i förrgår. Jag och Nicco satt i teverummet och plötsligt hörs en smäll och nåt som faller på golvet. Vart är pappa…är det första Nicco säger. Ja, ute i garaget, svarar jag…hm…*tystnad*… Jahaja, ja då lär vi väl få höra vad han tappade i golvet, då han kommer in då. Jag frågar honom senare, men han vet naaathing…nada…noll. Jätteskumt! Hur kan människan ha så dåligt minne???

Igår morse blev jag varse, vad som hade hänt…det var blött på golvet, då jag kommer ner i källaren, och där svär jag över katten, som pissat utanför dörren…ja, ni kan ju gissa vad jag sa…

21765257_10155670389386585_6797815054775783972_nMen så fick jag en konstig ingivelse att  öppna dörren, så jag gjorde det och gissa vad…en av mina rabarber champagne flaskor, hade exploderat, förlåt Åke, du hade rätt, inget hade hänt i garaget 😀 Och förlåt Eloise, det var inte du som pinkat på golvet 😀

22008028_10155670387526585_8184638414379463576_nNu vet jag inte vad jag ska göra av dom andra 2 flaskorna som står därnere, jag tordes nämligen inte peta på dom, då jag var ner där. Av rädsla att nån kanske skulle explodera i handen på mig. Hm…det blir nog arbetshandskar på, och sedan försiktigt öppna på korkarna, eller vad tror ni? Skyddsglasögon kanske…hjälm…knäskydd…med min tur, om jag skulle ha all den utrustningen på mig, så slog väl säkert flaskan in i hälsenan på mig, sen skulle jag aldrig kunna förklara hur det gått till.

Jag såg ett roligt klipp på FB igår, så det delar jag med mig, alltid kan det roa någon mer än bara mig. Och med det så önskar jag er alla en fin onsdag. Själv ska jag både frisera mig, packa in i bussen, plocka lite blåbär som jag tar med till Sally, jag vet att hon brukar äta dom till morgon filen/yoghurten.

22008336_10155670464191585_4469807580480310329_nBörjar dessutom jobba 1 timme tidigare och så måste jag hinna med Winstone, 2 svängar…kanske måste äta nån lunch också…*funderar* 😀

Lite bakvänt…men ändå :D

Av , , Bli först att kommentera 33

Ramlade över det här klippet på FB, (finns på youtube) och vet inte om jag lagt ut det förut, men roligt är det i alla fall 😀

Tänkte just på språk, och att vissa ord är lätt att känna igen, men finskan, nja, där är det så långt ifrån vårt språk, samma med samiskan, där är inte en bokstav rätt. Kom ju osökt att tänka på min mormor, då vi satt hemma hos henne i köket på Furugatan i Malå och pratade om folk från andra länder, och hur dom pratar.

15085525_10154039708692060_2423146476255831801_nBilden hittade på Theresé Hällstens FB sida, min mormor Sadura

Finskan, sa jag, det är ju stört omöjligt att förstå. Nähä, svarade mormor, jag har då inga problem med det. Vi satt som frågetecken en nanosekund och jag trodde nog att min mormor måste vara ett geni, hur fixar hon ett annat språk, bara så där?

Jomen, sa hon och bröt på svensk/finska, int ä finskan så svår att förstå.

Haha…ja, hon tänkte lite bakvänt där, vem gör inte det ibland 😀

10314631_912633808758282_739558189406312399_nTill exempel jag…då jag skulle testa att klämma ner mattan till källaren. Och sedan kommer Åke hem, vi berättar vid köksbordet om vad som hänt och han säger med en gång, men det går visst att få ner mattan. NEJ, säger jag och Nicco i munnen på varandra, joho, säger Åke, tvärsäkert, NEJ, säger vi igen, och då frågar han hur lång den är. Ja, 4 meter…jaha…nej, då går det ju inte, jag trodde den var 2 meter.

Jag fick i alla fall ett tips från vännen Ulla, på FB, angående mattan, hon frågade om vi inte har källarfönster, och nu råkar vi faktiskt ha ett, på baksidan, och öppnar man dörren därnere, så kommer mattan att hamna precis där vi vill ha den…jodå, tack Ulla!

Åke bör också veta, vis av erfarenhet, att man får inte ner vad som helst i vår källare. Han skulle prompt bära ner en garderob som vi plockade bort, som stod här uppe. Nästan nere, så tog det stopp. Faktiskt så mycket stopp att Åke stod där han stod, och jag längst upp, fick uppdraget att hämta en elektrisk såg, han blev tvungen att kapa toppen på garderoben för att få ner åbäket 😀

Och ja, nu hör jag era tankar, jag var ju med den gången så då borde jag också vara vis(are) av erfarenheten, men jag trodde ju faktiskt att jag skulle kunna bryta ihop mattan…lite 😀

Ännu en grå och regnig dag, ser det ut att bli, nå, det är tur vi har glödlampor som funkar och inget fel på strömmen. Och till helgen, får man väl börja peta på med julpyntet, då kommer det att lysa lite mer, på dagarna och kvällarna. Önskar er alla en fin onsdag! Och kolla in denna fakta:

d71d962320aeb0ec6c3171361c882ea7bild hittade jag HÄR

Vad har hänt med dörren, undrade Nicco!

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi, det vill säga jag och Åke, intog frukosten ute igår. Jag hade ett glas med kräm och mjölk i och Åke käkade en tallrik med Norrlands sommarfrukost/lunch…ja, långfil, förstås 😀 Och den store krigaren, Winstone, fick en liten glasskål med fil i, han med.

Jag brukar bära ut sakerna på en bricka, men alla som gjort det, vet också hur instabilt det kan vara…grejerna glider runt och risken att dom ska falla i backen, är överhängande. Jag bar porslinet och glasen på en skärbräda, funkade bra…på utvägen.

Nu hade jag lastat och skulle in med disken, kommer uppför trappan, och kan ni tänka er, mitt glas, med 1 cm av innehållet kvar, hoppar plötsligt över kanten och när en sak försvinner så där, så orsakar detta en instabilitet i skärbrädan/brickan/fatet, och att en eller annan sak till, sedan hoppar över kanten är inte alls ovanligt. Det hände nu också, Winstones glasskål, for iväg.

Jag hinner under denna nanotid, tänka att nu blir det att plocka glassplitter, jag skickar också iväg en svordom, och sedan kom dunken, men inget splitter…allt höll, dock så åstadkom, den där lilla kvarlämnade skvätten i glaset, ett kräm och mjölk regn, som nådde ända upp till dörrklockan, och dörren såg plötsligt impregnerad ut, alltså… hur???

Jag fyllde i alla fall vattenkannan och sedan vattnade jag dörren och bron, så risken för att det ska lukta surmjölk, försvann, Nicco undrade dock vad som hade hänt med dörren, där på kvällen, då vi kom hem från Gammlia…dörren ja, sa jag, det är en historia för sig 😀

Gammlia bjöd på fint väder, bilar i vanlig ordning, och vi hade med oss smörgåstårta som vi käkade som middag. Ber om ursäkt för suddiga, luddiga bilder, men min mobil, levererade inte mer än så här:

2016-07-27 18.04.00 2016-07-27 18.04.33 2016-07-27 18.31.12 2016-07-27 18.31.18 2016-07-27 18.32.27 2016-07-27 18.32.33 2016-07-27 18.32.49 2016-07-27 18.33.28 2016-07-27 18.33.31 2016-07-27 18.34.25 2016-07-27 18.35.16 2016-07-27 18.35.49 2016-07-27 18.36.06 2016-07-27 18.36.12 2016-07-27 18.36.22 2016-07-27 18.37.13 2016-07-27 18.43.20 2016-07-27 18.45.59 2016-07-27 18.46.09 2016-07-27 18.46.28 2016-07-27 18.47.31 2016-07-27 18.47.36 2016-07-27 18.49.41 2016-07-27 18.53.07 2016-07-27 19.07.13 2016-07-27 19.29.15 2016-07-27 19.37.39Och vi avrundade kvällen med 2 varv på stan.

13716204_721773684675688_1585580332957134495_n

Önskar er alla en toppen torsdag!

Han vill med…överallt

Av , , Bli först att kommentera 13

Winstone älskar att åka bil…eller så älskar han att ha koll på vad vi gör, och därför följer han gladeligen med, då bilen startas upp.
För några dagar sedan skulle vi skjutsa Nicco, jag tittar in genom ytterdörren, där Winstone sitter som en staty, och inväntar order. Ska du följa, säger jag…åka bil! Han rusar ut och skäller glatt, nu hade Nicco hunnit öppna sin dörr och det tog 2 röda så satt han där, på hennes säte.
Först ville han inte flytta på sig, men till slut så. Han rundar bilen och hoppar in därbak.

Så skulle vi åka och hämta henne, samma rutin…han rusar nu ut, och här brukar han springa ett litet varv bakom bilen, antagligen för att ta sats för att hoppa upp, Jeepen är ju hög.

Men så gör han detta…innan jag ens låst upp bilen. Han hoppar ända upp till rutan och puttar med tassarna och ner på backen. Jag vet faktiskt inte om han missade att jag inte öppnat luckan, eller om han gjorde som han brukar göra då han vet att han ska få följa med, hoppar mot dörren och stöter på den, i glädje över vad som komma skall, eller bara i all iver. Nå, den här pinsen, som jag hittade på pinterrest, får stå för Winstone, idag 😀

bd0678a51e73cf6299fe8191734ede8e

Blev lite halvstressigt igår förmiddag, mobilen ringde i ett, sms kom in, som skulle besvaras, jag hade tid hos barnmorskan, för sprutan jag tar. Så frågar hon om jag gjort cellprovet. Nä, sa jag, men jag har fått en påminnelse, och den där plockar jag fram varje gång jag betalar räkningarna, så har jag tänkt vara duktig, men så hamnar den i lådan igen.

Jamen vi kan ju göra det nu…med en gång, säger hon. Njäää, svarade jag, jooo, säger hon, njäää, säger jag, jomen det gör vi, säger hon, jaja, visst, vi kör på den, säger jag och inser ju att det är det absolut bästa, tjopp tjopp så var det gjort. Får visserligen vänta 3 månader på svaret, men, sa jag till henne, det har ju tagit betydligt längre för mig att boka tid, så…

Sen blev det järnet hem och starta upp Camaron inför besiktningen. Ni önskade mig lycka till igår, eller hur? För vet ni vad, den gick igenom, U.A. Vad glad man blir 😀

2016-06-16 11.59.05 Önskar er alla en fin fredag!

Hon var avslagen, trodde jag!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag gick ner i källaren för några kvällar sedan och skulle lämna det sista som var kvar efter Sallys lekande då dom var här. Två dockor och en liten dockvagn. En av dessa dockor, heter Ally, och är en ”pratdocka”, med små chip, lite överallt, så om man till exempel, tar av hårbandet, så säger hon: Kan du vara snäll och sätta på mig mitt lila hårband!

Hon rör på munnen samtidigt och pratar…nästan, oavbrutet. Nå, nu saknas det en väsentlig del, för att det ska funka, så det är bara en mening hon säger, vilket jag blev varse. Jag tänkte väl först, att hon var avslagen. Så jag bär ner dessa saker, in i rummet längst bort, öppnar dörren och går in.
Tänder ingen lampa, men ser i ögonvrån, hur dörren glider igen och det ger en sån där riktigt creepy känsla, konstigt hur man fungerar som människa, och i samma veva säger dockan: Kan du vara snäll och sätta på min…och det rann som en iskall fjällbäck, genom ryggraden.

Jaja, jag vet, dockan var inte av, och den tjatar ju om den där saken som är borta, dörren glider väl igen då den hamnar i ett visst läge, men just precis då, gav allt det där, kalla kårar 😀

Apropå Sally, så satt jag och kollade lite bakåt i bloggarkivet för någon dag sedan, och detta var i december, 2012, och Sally är 2½ år, jag citerar: ”Chefen undrade hur det var med lillan (hon menar Sally) och jag sa att med småbarn hos sig så blir man varse varför det finns en inre klocka som tickar och det inte riktigt är meningen att man ska få barn då man blir äldre 🙂

Sally satt vid frukostbordet igår morse och plockade upp varenda frukt i fruktfatet och sa…varje gång: Den här är inte kall! Den här är inte kall! Den här är inte kall! När hon sa det för tionde gången sa jag, -Du är allt en riktig surrakus´du. Då plockade hon upp citronen som låg i fatet och sa, den här är sur!
Jojo, så var det med det 😀

0301-1024x768Jag slängde ihop en pannkaka igår, en sån där i ugnen, ni vet, och jag fick ett konstigt resultat:

2016-06-10 16.29.43 2016-06-10 16.29.53Tunn så förbenat på ena sidan och betydligt tjockare på andra. Men jag vet varför, jag ögonmåttade galet och satte plåten på sniskan…så det blev en kombinerad, tjock och tunnpannkaka, haha…

Hoppas på en fin lördag, för er alla!
2016-06-10 09.58.07

Dom kan, dom…

Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…


Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

2016-03-02 22.47.03Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

2016-03-02 22.47.41 (2)Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

2016-03-03 06.54.17I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

2016-03-01 10.19.51Ha en bra dag, alla mina vänner!

Fruktsoppa, nej tack!

Av , , Bli först att kommentera 13

Fruktsoppa kommer för mig, alltid att påminna om en tant/dam, i den övre åldern. Jag var i tonåren och gissar att hon kanske var runt 75-80 år, och hon bodde på granngården, uppe på Mariehem.

En sån där, lite annorlunda människa, som man då, inte riktigt förstod sig på. Lillebror, Lars, han var ju inte så gammal, och berättade om denna tant, som alltid bjöd honom på fruktsoppa. Mycket märkligt! Men det var inte bara det, om soppan, utan han berättade också, att hon hade 7 lås, på insidan av dörren, och alla skulle låsas.

Det där lät ju helt galet, och lite mån om lillebror var man ju allt, så jag ville kolla om detta kunde stämma, och huruvida, hon kanske var skvatt galen och bjöd på förgiftad fruktsoppa. Ja ni vet, barn och ungdomar kan ibland ha vilda fantasier 😀

Jag följde med honom dit, och mycket riktigt, efter en påringning på dörren, så hördes skrammel av alla lås, som skulle öppnas. In fick vi komma och rassel rassel rassel, så var dörren säkrad igen. Det var nog lite nervöst ändå.

Och jo, hon frågade om det kunde passa med lite fruktsoppa. Lars tog tacksamt lite grann, men jag hoppade den, har nog aldrig varit så förtjust i just fruktsoppa. Eller så var det den omtalade självbevarelsedriften, som hejdade mig, om den nu var förgiftad, så skulle åtminstone jag, kunna bjuda på en fight.

Och nu något ännu mer märkligare, hon hade inte en endaste pryl, i köket, och dörren in till stor rummet var…tadaaa, låst. Nå, hon låste upp den dörren, hämtade vad hon nu behövde och sedan gick hon till kylskåpet och kunde servera fruktsoppan, till lillebror.

Så här idag, med lite erfarenheter om hur världen kan se ut, så förstår jag ju att hon hade fobier, och dom handlade förmodligen om säkerhet, ingen skulle komma dit och stjäla något av henne. Tog man sig in genom den första dörren så återstod ännu fler dörrar att fixa, innan man kom sig in till skattkammaren.

Synd var det ju alla gånger, om henne, för hur det än är, så måste det vara jobbigt att ha såna fobier. Att hon sedan släppte in Lars till sig, det är ju en gåta, och en ännu större sådan, att jag fick följa med. Men hon kanske inte såg just barn, som någon större fara.

Jag knäppte några juliga bilder igår, i solskenet, ser ni Winstone, här längst ner på bilden, snygg maskering 😀

2016-02-15 13.21.07 2016-02-15 13.21.19 2016-02-15 13.22.33 (2)Önskar er alla en fin tisdag!

”Miss”ljud

Av , , Bli först att kommentera 14

Våra katter gillar ljud…att leva om och låta själv. Kan inte tänka mig annat, eller är det så att dom försöker tala om nåt och tycker att vi är otroligt trögfattade?
Vid varje middag, då Nicco kommit ner till köket, så går Enya upp till hennes dörr och sätter sig där och jalmar. Nicco ropar: JAG ÄR INTE DÄR…JAG ÄR HÄRNERE!!! Men ingen reaktion från katten.

Vad vill hon…in, eller vill hon tala om för Nicco att hon inte ska vara härnere, är hon missnöjd över att dörren är stängd, eller vad säger hon? *skakar på huvudet*

35851_160091Så i förrgår, satte hon igång att skrika, men innan middagen. Och det lät hjärtskärande, så där att jag trodde att hon gjort illa sig, eller satt fast någonstans.

164148_334958

Jag släppte det jag hade för händerna och sprang uppför trappan, enbart för att hitta Enya där, hon stirrade på mig, såg väldigt nöjd ut, och ville ha en klapp på huvudet och smekte sina kinder mot väggen, hmphh!!! Jaja, där ser man vem som gillar uppmärksamhet.

164137_334873Jag fick anledning att kolla i blogg arkivet igår, och backade till början av 2010, där hade jag också bloggat om katterna, här får ni ett litet utdrag om det:
”Dörren in till teverummet där vi skulle sova gick inte att stänga ordentligt så första och andra natten knöt jag fast dörren med ett sånt där nyckelband man har runt halsen. Öppningen var ändå för stor så jag staplade två ryggdynor, från skinnsoffan, på varandra. Jättebra idé, tyckte jag.

 Jag vaknade mitt i natten av ett snärtande ljud, fattade inte först vart det kom ifrån. Ett irriterande, högt ”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt. Det var en av katterna som klöste tag i knappen på dynan, drog ut den och släppte av. Dom har talang dom”. Slutcitat

Ja, det handlade om ljud, då också 😀

Nu kokar frukostäggen, Åke och Winstone är ute på första promenaden och jag ska duka fram på köksbordet. Önskar er alla en fin lördag!

Buller och bång

Av , , Bli först att kommentera 13

 Jag är befriad att gå ut med hunden i 2 veckors tid, så därför följer Winstone med Åke på jobbet. Det är väl mer en försiktighetsåtgärd, då hundar ibland kan göra små ryck, och Winstone brukar oftast vara lätt att ha att göra med, men inte alla gånger då han får syn på en fågel.

Igår morse, vaknade jag klockan 6 på morgonen, av ett buller och bång. Sen blev det knäpptyst. Jag väntade att höra en svordom från Åke som klivit upp, eller att Winstone skulle reagera, börja springa runt därute i hallen eller skälla, men ingenting.

Min första tanke var att Åke ramlat eller nåt sånt. Ja, nu var jag ju tvungen att kliva upp för att se vad som hänt. Ingen hund…ingen Åke, alltså var det ingen av dom som bullrat. Så ser jag att dom kommer och går därute, så jag öppnar dörren och berättar vad som hänt.

Jo, dom hade suttit ute på bron då dom hörde ljudet, han tyckte det lät som om det kom från källaren. JAHA…ja då visste man ju med en gång vad som hänt. Katterna hade gjort ett utbrytningsförsök.

Och mycket riktigt, när jag öppnade dörren låg den stora Coca-Cola burken som är fylld av sladdar, ljusslingor och annat jox, utan lock, en halvtrappa ner och tom på saker. Den här burken är egentligen en pall, så den väger sina kilon när den är fylld med saker.

Sedan hade dom fått med sig en plastlåda som jag hade stående där med lite ugnsformar i glas, och annat roligt, som kan låta. Inget var dock trasigt, men lite kaotiskt såg det ut. Att dom aldrig ger sig!

Vi är helt oskyldig…vadå, det ser ni ju!

boklov2 DSC00328

Nå, det roliga i kråksången, var att där, i en sladdhärva låg batteriladdaren till min el cykel, och den skulle vi leta efter, och så mycket kan jag säga, att där, hade vi aldrig kollat, så inget ont som inte har något gott med sig 😀

Apropå gott, idag fick jag äta min första hårdbrödmacka, och den var god 😀 Tog väl en halvtimme att få i sig den, men det var det värt. Och middag idag, blir en bit kalvsylta med en potatis…ja jag längtar 😀 Om nu Lycksele lasaretts våg, är synkad med våran våg (inte så troligt men) så har jag tappat 7 kilo, på 7 dagar.

Jag kan dock inte påstå att det känns så, men det har säkert med svullnad att göra, jag tycker det mer är som om man är gravid. Och det, mina vänner, är jag inte. Jaja, jag ska ta bort agrafferna om 1 vecka, så då ska jag kolla vikten där också. Spännande!

Önskar er alla en bra dag, regnet till trots!

Maria Lundmark Hällsten