Etikett: dotter

Minnas med ❤️ eller med känsla eller med bägge 2

Av , , 2 kommentarer 16

Nu har Annelie rullat vidare till rallytävling med Mattis. Och vi håller en tumme för dom båda, idag. Ja Mattis är inte en bil, utan en finsk lapphund förstås, och tävlingen heter rally lydnad. Han är ju för fin…

Här hann Annelie knäppa en bild med både Winstone och Mattis…och jag då.


Vi gjorde det enkelt för oss och körde på hämtpizza med hemma fixad pizzasallad med rippelsås. Nicco kom och åt med oss, och fixade ihop en kaffedrink till efterrätt.

Dagen till ära hade jag införskaffat en present till Annelie. Jag kunde inte låta bli. Då vi var på Rebuy i tisdags, fastnade vi en kort stund vid en hylla med prylar. Hon plockade ner den här figurinen och vi började skratta.


Inte så konstigt kanske, den väcker ju frågor som faktiskt INTE kan besvaras. Och för att slippa slösa tid, energi och hjärnceller på denna pryl, så kan man skratta åt den istället.

Ja, för visst kan inte ni heller undra, vem som gjort den, vem trodde denna skapande människa, skulle köpa den (jag då) men nån har ju köpt den till en början? Vad gör kvinnan för min med munnen, och varför är jorden rund för vissa och platt för andra? Nu spårar jag, jag vet 🚂

Nå, jag smet upp på Rebuy i torsdags då jag ändå var åt det hållet. Lustigt också, att jag visste exakt vart den stod, så jag kunde gå rakt på den. Och nu har jag kanske väckt frågor åt killen som stod i kassan…jisses, vad ska människan göra med den där saken.


Annelie fick den tillsammans med ett kort brev. Där står det, givetvis att hon ska vårda den ömt, men hon behöver inte ge den en hedersplats i hennes hem. Hon kan gömma den under en sten på deras gård. Men… då livet delar ut, en klyfta av dessa sura citroner 🍋, man hör talas om då och då, så kan hon plocka fram den här, och minnas skratten.

För visst vet ni, att även om det finns människor som inte kan skratta med hjärtat, på grund av psykiskt ohälsa, depressioner eller av andra anledningar. Så kan man minnas känslan man hade, och gör man det, så kan man ändå känna igen känslan av, lycka och en smula glädje.

Det var en väldigt klok dotter som sa det för längesedan, och det är nåt som fastnat i mitt huvud. För det är ju exakt samma sak som jag skrev om för nån vecka sedan. Saker man hör och upplever, musik eller dofter, kan väcka ett minne som känns, rätt i hjärtat, och det är precis som om man är där igen, i händelsernas centrum, även om det var evigheter sedan.

Jag fick faktiskt en present av Annelie, jag med. Hon köpte en blomvas på Rebuy, med den där storleken som man oftast saknar, en lagom vas för inte alltför höga blommor. När hon kom hem noterade hon att hon redan hade en exakt likadan, haha… jaja, tur för mig då.

Jag såg en stor, fin måne utanför oss igår kväll. Fotade den men tyckte inte att den var lika stor som jag uppfattade.


Kände mig tvingad att gå ut för att få en annan vinkel, fotade och kollade då jag kom hem.


Fast nu hade jag redan räknat ut varför månen inte var så där stor som jag trott. Utan glasögon på mig så blurrar den ut och blir förstås större, men väldigt oskarp 🥸

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tillbaka slängd 44 år…

Morgonpromenaden igår, slängde mig tillbaka i tiden, minst 44 år. Mötte ett gäng ungdomar, borta vid Preem, på väg mot I20. Rundade Nolia,kom upp vid Hedlundaskolan, och där stod barnen på led, och inväntade grönt gubbe. I Hedlundadungen spelades det brännboll.

Värmen, blommorna, det gröna gräset, skratt och prat och med en känsla av förväntan i luften. Precis det där man kände inför skolavslutningarna. Lycka 💐🌞🤗

För vår del, på den tiden det begav sig, så innebar det att mamma, packade och det skulle bäras ner saker till bilen för vidare färd till stugan. Där var det dock aldrig nån då vi kom dit. Eftersom dom flesta andra kommer då det är semester och inte skolavslutning.

Så där fick man roa sig själv, med bad och annat innan stugfolket kom på plats. Visst, dom kunde poppa in under en helg dom som bodde i närheten, men det var nog bara vi, som var där från början fram till sista dagen innan skolan började igen.

Kusin Anna fick hänga med mig en hel del, antingen flög hon upp eller så åkte hon med sina föräldrar upp och stannade kvar då dom for. Alternativt, så liftade hon med nån annan släkting, som skulle upp lite tvärt.

På en här bilden antar jag att jag inte behöver tala om vem som är vem 😁


Mycket roligt hade vi och många minnen finns det, från den tiden. Apropå skolavslutning så har ju det sista, dryga året, varit nalta eljest, vad gäller det mesta. En del har fått göra skoltimmar framför datorn.

Här ett kul klipp där tjejen sitter och har lektion där hon ska visa upp ett arbete för sin fröken. Pappan i bakgrunden, är ovetandes om att dottern är online.

Mm, sen ringde Sally, hon hade låst sig ute, men satt inte i sjön för det. Hon satt i studsmattan, och hade dessutom ringt farfar Dick som skulle komma dit och låsa upp.

Sally berättade om nån favvo elev som glider förbi allihop, hon tycker att han favoriseras hela tiden. Nja, jag sa att anledningen till varför han kanske får svara på alla frågor kan vara för att lärarna vill veta om han verkligen kan. Och du får inga för dom vet att du vet svaret.

Näää, hon köpte inte min förklaring. -Mormor, du skulle bara veta, på slöjden till exempel, så behöver han bara slipa lite och då kommer läraren och säger men vad bra du är XXX, nu är du klar med det.

Sen kommer han till mig, tittar på mitt arbete och säger. Slipa på, för Helvete, unge!!!

Hahaaa…njae Sally, nu tror jag att du hittar på, han svär väl knappast så där.

-Mormor..du känner inte min lärare… sa hon och skrattade hon med.

Jo, hon är något av en skådespelerska. Fast visst, jag sa också att upplevelsen kan ju ändå vara på det sättet. Inte att nån svär, men att dom lika gärna hade kunnat göra det.

Jag fick en snabb besök igår och fick visa upp Camaron och en del av vad som måste svetsas. Killen tar på sig det och vi får komma och lämna över den till veckan. Så idag, åker vi och hämtar hem den lilla…stora blå. Kan ju bli nödvändigt med buss om man inte kan tejpa tillbaka rutan. Vill nog ha den på plats vid bilfärd.

Nåja, det blir säkert jättebra och jag är glad att han kunde göra detta. Sommaren är alldeles för kort för att bara låta den rinna iväg. Nån cruising sväng vill man väl ändå köra.

Ha en fin lördag, allihop!

Alltid lite vemodigt då man vinkar hej då…

Av , , 2 kommentarer 13

Blev kontaktad igår kväll, av en väns dotter. Hon undrade på vilket sätt jag kände hennes mamma. Jag förstod genast att något hade hänt, som man absolut inte ville veta, egentligen.

Jag hade redan fått veta att min vän och hennes man, var inlagda på lasarettet sedan 2 månader tillbaka. På grund av Covid-19.

Och nu fick jag då veta att dom bägge två, har dött under julhelgen Så fruktansvärt 😔

Tydligen hade min vän, haft samtal med mig (dom tror att det var jag hon menade), detta skedde under iva delirium. Ja vad vet vi? Jag skrev i alla fall till hennes dotter, att om det var mig, hon hade haft samtal med, så känner jag mig hedrad, även om det var under dessa tragiska omständigheter.

Hittade en av mina skriverier i ett inlägg för några år sedan, och hon lämnade denna kommentar, och jag svarade:

”Lycka till på hemresan och ha det så gott! Det var såååå roligt att träffas igår, ser fram emot nästa gång! Tiden går alldeles för fort bara. Det slog mig flera gånger under vår pratstund hur väl man känner varandra även att vi bara träffats en gång tidigare, men så är du ju en fantastisk bloggare som skriver om livet och vad du upplevt, reflektioner mm så man tycker man har känt dig hela livet. Ha det! Ing-Britt

Tack för dina fina ord, Ing-Britt 😀 Tog ett tag att svara dig, men nu är vi hemma igen. Känns skönt, men alltid lite vemodigt då man vinkar hej då, man vet ju så lite om framtiden, på gott och ont. Jag ser också fram emot nästa gång, ha det gott! //Kram” slutcitat

Och nu får jag önska dig, min vän, en fin resa till vad som kommer efter detta  ❤️🧡💛

Fotnot, päron från deras päronträd

Jag och Winstone har redan varit ut på snöig promenad. Snacka om anvardag väder. Även om jag inte gillar snö, så där överdrivet mycket, så får det nog hellre se ut så här, än halkiga, regnblöta vägar.

Synd bara att det inte får ligga kvar eller att vi får bestämma då det kommit tillräckligt.

Vi fick ett julpaket från min vän Ulla igår. Tack så mycket för boken, den är jättefin. Kunde inte annat än småle, min gammboss, har ju ett företag som heter NaturligtVis, och hon är väldigt naturnära. Kanske lånar ut boken till henne, vid tillfälle 😊

Önskar er alla en fin tisdag!

Mamma, är lik sin mamma…

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag och mamma var på stan för några veckor sedan. Vi gick bland annat in på en smink butik, och där fick jag till min förvåning se, mamma in action. Nu fattar jag vem jag släktar på 😀

Nicco som ofta säger till mig att inte röra vid saker, för då går dom sönder. Här fipplade mamma med nån grej hon ville kika på och rev ner den på golvet, plockade upp den och rev ner nästa sak, 4 gånger hamnade grejer på golvet innan vi tackade för oss.

Vi fortsatte in på hobby butiken, där fick jag först höra en liten diskussion, mellan en pappa och hans dotter. Jag gissar att flickan var i 3-4 års åldern och hon var vansinnigt sugen på att få med sin några pärlor hem.

Det ville nu inte pappan, utan han sa att hon snart skulle fylla år, så…och han kunde lägga det till hennes önskelista, fast njae, dottern ville inte lyssna på det örat utan fortsatte tjata, så sa hon: Men jag vill ha dom där pärlorna! Ja, sa pappan, jag vet, för att du är precis som din mamma.

Hoppla, tänkte jag, det där lät lite halv avancerat. Kan det vara så att han var aningens missnöjd med mamman, eller vad tänkte han där, hur ska dottern uppfatta hans uttalande? Nä, han var nog mest bara less, och visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen.

Min mamma tassade runt hyllorna och då jag stod i kassan och skulle betala kom hon med en hel pinne full av saker. Den hade ramlat ner i handen på henne, haha…jag frågade om hon höll på att modifiera hela butiken. Sedan ville hon följa med expediten för att se hur hon gjorde för att sätta upp inredningen igen…varför då sa jag, för att du ska kunna fixa det själv, nästa gång, eller? 😀 Jaja, det är ju tur att vi kan skratta åt eländet.

Jag träffade en gammal granne till oss, igår, Britt heter hon, och hon tipsade om programmet, fråga doktorn, som gick i måndags. Där tog dom upp magoperationer av olika slag, bland annat den jag gjorde, gastric bypass. Så jag gick in på den här länken FRÅGA DOKTORN och har hunnit se halva programmet, ska fortsätta senare idag, nu ska jag börja röra på mig, få in mig lite hemkokt välling och släppa upp katterna innan jag och Winstone, kilar ut på promenaden. Ha en fin torsdag, alla mina vänner!

imagesMinioner

Och precis utanför kyrkdörren…

Av , , 2 kommentarer 11

Jag gjorde första vurpan för i vinter, igår, då jag gick till affären, här om hörnet…runt kyrkan. En av dom få gångerna jag pratade högt och med stora bokstäver, ett: SATAN!!! Hann jag med innan jag landade på knäet, lät ju fint precis utanför kyrkdörren, eller? 😀

Nå, det gick ju bra ändå, fast jag begriper inte varför jag alltid ska lyckas landa på knäet, det håller ju inte hur länge som helst. Broddarna hade jag inte på mig, eftersom jag skulle in på affären, det blir alldeles för rappligt.

Nu hoppas jag ju att detta tinar bort, innan ny snö faller, och då får det ju gärna frysa på, innan, så slipper man denna halka.

Vi hade tomtebesök här igår kväll…jo det är sant, han var ute för tidigt, men det är ju för att vi har annorlunda traditioner för i år. Den här att köpa en klapp för 300:- och sedan ska man byta med varandra. Det gör att det blir mindre saker, sedan har vi inte plats i bilen, att ta med hur mycket som helst, heller.

Jag fick i alla fall fina smycken av min käre make och dotter:

036 037 042

Och lite bilar:

044 046

Nicco fick en ukulele och andra gitarr relaterade saker, ukulele lådan föll katterna i smaken:

051 052 057 064

Armbandet som Åke köpte till mig var tyvärr för stort, så jag ska ner en tvärsväng idag. Innan vårdcentralsbesöket, och byta till en mindre storlek. Sedan är det jobb för mig, känns bra att få komma igång igen.

Jag fixade en saffranskaka till final svängen av Allt för Sverige, den innehåller både konjak och mandelmassa, hasselnötsmjöl och äpplen, den blev bra:

072

Sedan såg vi på Men in black, trean, och hur spejsat dom än har gjort den så är dom filmerna som kul att se 😀

Ha en fin måndag allihop…så här, dan före dan före dan före dopparedagen.

 

 

 

Man kan bli avskräckt

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu har vi sålt ett stycke junior dragster motor också, och kvar är junioraren samt motorn som följde med vid köpet. Ingen här som är sugen på att köpa en, till sin dotter eller son? Det vore väl en fin present 😀

Jag skickade nyss in en offertförfrågan på fönsterputsning, så får vi se om vi kan få klar sikt utåt, någon av dagarna framöver. Skulle kännas skönt att ha det bortgjort. Och det blir ju så fint med nytt och fräscht i fönstren.

Tänker på lilla mormor Sadura, som stod på övervåningen i storstugan (en av stugorna uppe i Malå/Lainejaur) och hon var i putsartagen. Så hände det som väl normalt, inte ska hända, fönstret lossnade och mormor högg tag i fönstret, snabbt som en vessla, med den följden att hon höll på ramla ut, men lyckades haka fast foten under elementet, jo, det kunde ha slutat illa.

Eller som för killen som var här för 2 år sedan, och putsade våra fönster, han berättade om en gång då han var på övervåningen på ett hus, och fönstren såg ut som hos oss, med en karm i mitten som delar av fönstren, det blir som 2 fönster, fast det är 1.

Han höll i mitten karmen och lutade sig bakåt och utåt för att komma åt, fönsterkarmen hade sett sina bästa dagar och knäcks på mitten…han faller ut, och hamnar med ryggen i backen, men har sån tur i oturen att det är vinter, och rätt så mycket snö, så han klarar sig med lite ömt i ryggen. Usch, vilken färd, och vad hann han tänka på vägen ner.

Mm, såna där händelser kan ju avskräcka en från att vilja putsa fönster, för min del handlar det mest om att jag får så ont, i nacken och armarna, så jag tackar någon däruppe att det finns folk som är villiga att göra detta jobb, även om det kostar lite…det är det värt.

Snart är bussen svetsad, Gustav som går på svetslinjen, tog på sig det arbetet, och nu är tid för ombesiktning bokad. Så då hoppas vi på att vi slipper mer bekymmer med bussen, det har väl varit tillräckligt för i år, tycker jag.

Hoppas på en bra dag, för er alla! Avslutar med en liten rolig film från djurvärlden 😀

Ingen är perfekt!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag träffade en kvinna, när, var, och hur, är oväsentligt. Hon berättade att hon är 61 år, har en dotter som fyllt 40. En fin tjej med mycket att kunna se fram emot, men…

Hon börjar ta droger, och varför en människa gör just det, är nog väldigt individuellt, kanske för att man har för mycket, helt enkelt, och det blir ett sätt att koppla ifrån.

Man kanske söker efter något, men man vet inte riktigt vad, och droger hjälper en, även om det egentligen är tvärtom. Ja, i alla fall så tog hon en överdos, vilket sedan resulterade i ett hjärtstillestånd som gett henne bestående hjärnskador.

Idag är hon i behov av hjälp, dygnets alla timmar. Kvinnan berättar lite om resan dit dom kommit idag, allt hände för snart, 1 år sedan. Hur hon fått kriga med myndigheter, att vilja ha svar på frågor, som ingen kan ge henne.

Och mitt i allt detta, leva med en sorg över hur det blivit, och hur det hade kunnat vara. Såna där svåra saker, och frågor som man aldrig får svar på, men man skulle så gärna vilja veta.

Jag sa till henne, att man får hoppas, för hennes dotters skull, att hon själv inte vet, vilka skador hon har, hon kan ju vara lyckligt ovetandes, för det måste ändå vara värre att veta, att något är galet, och inte kunna göra något åt det.

Samtidigt kämpar dom på med rehabilitering, och hon måste lära sig allt från början. Och på mamman lät det som att det går väldigt långsamt. Jag sa att det förmodligen är jättesvårt att se, om man själv träffar den här personen, varje dag eller varannan, det är först då man stannar upp och tänker tillbaka på hur det var från början, som man kan se framstegen, och det höll hon med om, hon har ju haft fullt upp med att fixa vardagen, att hon inte har pausat från det och tänkt efter.

Ja usch vad en drog kan ställa till med, och inte bara drabba en själv, utan många runt omkring. Man undrar om det alltid varit så här, eller är det mer idag, än förut? Handlar det bara om att man är mer upplyst och alla pratar om det, öppet, eller är det för att det är så mycket lättare att få tag i drogen idag, än det har varit?

Har vi ett för högt tempo idag och ställer för stora krav, jag är nästan böjd att tro det. Inget duger som det är, utan man ska hela tiden söka efter något nytt, annorlunda, man ska kunna en massa saker, det krävs utbildning och erfarenhet, samtidigt som man helst ska vara ung och okysst. Den ekvationen går inte ihop, man får inte heller se ut hur man vill, andra bestämmer hur det ska vara och uppfyller du inte dom kraven, så får du klara dig själv. Och hur ska man göra för att bryta detta mönster? SVÅRT!!!

Jag hoppas i alla fall att det så småningom löser sig för kvinnans dotter och att hon får ett lyckligt liv oavsett hur mycket hon kommer att komma tillbaka. Ingen behöver ju vara perfekt, för att kunna leva ett bra liv.

Önskar er alla en toppen måndag, med en ny låt av AC/DC, varsågoda!

Skoskavspermissionsförbud!

Av , , 4 kommentarer 11

Ännu en jobbarhelg till ända…och nu, mina vänner, så är jag ledig i dagarna 7, tror ni att det känns nåt härligt då? En jobbarkompis ville byta två pass så därför blir det så här, och ja, jag får ju inget gratis, utan ska jobba 5 dagar på raken nästa vecka, men det är då det 🙂

Att vara ledig i ordets rätta bemärkelse, kommer jag nog dock aldrig att bli förrän vi bränner iväg till Spanien i maj, jag har veterinärbesök inbokat i veckan, passet som ska göras och eventuellt ett möte, dessutom har vi en ohängd dotter som ska upp varje morgon och en hund som ska rastas…nåja, det är väl små petitesser och vissa saker har man också valt själv, så då får man ta det.

Vi var ute på hundpromenad igår, på jobbet, och utför en rätt så brant backe så ligger den enda snöklumpen på hela området, mitt på cykelbanan, det kan ju tyckas vara lugnt, vi går nämligen på vänstersida, men just precis där, kommer rullstolen på glid, vi får bredställ och hittar av den där klumpen och kör fast i den, alltså hallå!!!

Hahaa… vi skrattade gott och jag undrade då vi kom oss loss, om det är en sån där gång man ska köpa en trisslott eller om det är då man absolut INTE, ska göra det?

Jag satt och skrev upp ord i blocket och chefen undrade vad jag skrev. Det säger jag inte, svarade jag, jag skriver ord, och du kan bidra med ett. Nu höll jag på med triss ord, som vi ska använda då hon vill fototrissa, och därför ville jag inte säga vad jag skrev, det blir ju inte lika roligt då. Och nu fick jag eller rättare sagt hon, ett ord att bita i, hennes bidrag var nämligen, håll i er: Skoskavspermissionsförbud!

Japp, och då hon sagt det och jag skrivit klart så talade jag om vad dom skulle vara till för, hon tyckte det var lika roligt som jag, för där lär hon få klura ett tag, på vad man kan fota, som har med det att göra 🙂

Hon visste inte vart hon hört det där, som säkert är ett påhittat ord man kanske använde förr, som skämt. Jag kan tänka mig att det kanske ibland, då killarna gjorde lumpen, angavs som skäl till att söka permis, att man hade skoskav, men sedan blev det för många som gjorde det och då infördes detta förbud… haha, jaja, det vet jag inget om, det var min egen fantasi som kläckte den teorin. Ni kanske vet?

Önskar er alla en fin måndag!

Hur gör man… och varför???

Av , , 4 kommentarer 6

 

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!
Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?
Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.
Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.
Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:
Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss 🙂
Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar 🙂
Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Av , , 4 kommentarer 7

 

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.
 
Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.
 
Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.
 
Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man 🙂
 
På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…
 
Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.
 
På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.
 
Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.
 
Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta 🙂
 
Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än 🙂
 
Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.
 
Önskar er alla en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten