Etikett: drake

Många WOW idag 🤩😍

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2023 kl 09:28, Bli först att kommentera

Lunchen med Elisabeth i förrgår, som intogs uppe på Nybro Östra, var kort och intensivt. Lite drygt en timme är inte så lång tid då man har andra tider att passa. Men dom blir innehållsrika. Jag fick, förutom sällskapet, samtalet och tips och idéer, ett litet djur att ta hand om. Jodå, ni läste rätt… Här ligger den nu och sover i väntan på bättre och varmare tider.

Passar bra hemma hos oss, tänker jag. Tack Elisabeth

Vi har ju vår lilla FB grupp, Cruising tjejer i Norr. Har väl skrivit lite tvärt om den förut, men…

Tanken är, att tjejer/kvinnor (vad man nu vill kalla sig) som har ett bil intresse, men som kanske ändå hamnar lite vid sidan om, är välkomna in i gruppen. Vi planerar ju att kunna träffas, fika, middag, garage besök och annat. Här är det klurigt dock, att få till det. Fast i slutet av januari, kör vi en träff ute på Röbäck i Elisabeths garage deluxe.

Umeå är ju en väldigt stor bil stad med många drivna människor som skapar event och annat. Och man vill ju på nåt sätt hitta på något utöver det. Största problemet är väl vår korta säsong, och man vill helst hinna med allt men det slutar med att man får lov att välja. Är det någon av mina blogg läsare som är sugna att hoppa på, så är ni välkommen att kontakta mig så kan jag bjuda in er i gruppen. Män får följa med på våra event om dom vill, men gruppen är för tjejer. Ett ps, man behöver inte äga en amerikanare för att platsa in. ds. Mejla mig så löser vi det: [email protected]

Apropå djur, som jag skrev om i första stycket, har ni hört talas om påfågel spindeln? Alltså, jag dog ju en smula, kolla vilka fina spindlar. Vilken värld vi lever av med djur och natur som vi upptäcker varje dag. Ni kan klicka på bilderna för källa, och se filmsnutten från youtube, wow!

Ett annat wow är ju stadsljus som speglas i vatten, mörka kvällar och nätter. På väg hem från jobbet var jag bara tvungen att gå ner till älven. Synd bara att bilderna ser så jäkla bra ut i litet format, i mobilen. Men lite suddiga om man tar upp den på datorn.

Borde kanske lära mig lite mer om RAW kameran jag har på min mobil. Undrar ens om min hjärna fixar att hålla reda på alla inställningar som finns där…hm

Åke frågade vad jag hade för planer för dagen, idag alltså. Mja, jag tänker inte säga att jag inte ska göra nånting, för då ramlar det väl in saker hela tiden, och jag säger inte heller högt, att jag inte planerat något, för då slutar vi ändå där, med att det blir fullt upp. Jag tänker se då du knatar iväg till Ullas på torsdags fikat, svarade jag. Och han tyckte att jag kunde stå i fönstret och vinka iväg honom. Bra plan, tänker jag!!

Lämnar er med en kul illusion. Det är inte bara världen och natur som överraskar, även våra hjärnor och synintryck

Ha en fin dag, allihop!

Nej, jag hytte inte med näven, fast det ser ut som det

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 maj 2023 kl 08:12, Bli först att kommentera

Läste på vk.se igår att Trafik Polisen ryter till om hur bilisterna beter sig vid utryckningar, där dom varit tvungna att stoppa någon ute på vägarna. Jag gick vidare och kollade in deras INSTA Gram. Här har ni det dom la ut i samband med artikeln.

På vk.se beskriver dom också att dom ofta får nävar viftade mot sig och andra otrevligheter. Total, disrespekt till Polisen, skamligt!! Hur kan man ens motsätta sig det arbete dom gör, och bara tro, att dom fördriver tid med skitjobb. Vi, har väl ingen aning om, vad dom har för uppdrag, och jag tror inte heller ni kan tala om för dom, hur dom ska sköta sitt jobb. Rötägg finns i alla yrkeskategorier, det vet vi alla, men… det är fortfarande inte vår sak, att ge finger eller äventyra någon annans liv, för att vi ”tror”.

När fel begås, på riktigt, får vi väl anmäla detta på rätt sätt. Men det lär väldigt få, göra. För då krävs det plötsligt mer tankeverksamhet än att vifta en näve i luften åt dom, i affekt.

För mig är det mer ett tecken på en sjunkande IQ nivå på människor, och det är lika skrämmande som alla som blundar för vad som händer och som går runt med skygglappar och skyller ALLT, på andra. Men struntar fullständigt i att vara delaktig där man faktiskt kan göra skillnad.

Tror att man ska börja med att rannsaka sig själv, och ställa sig frågan, om hur man själv hade velat ha det, om man nu jobbat som, till exempel Polis. Vilket bemötande hade du velat ha? Och hur hade feelingen varit ett få ett finger i fejjan, för det arbete du utför?

Kan man inte relatera, har man lite underliggande problem som man bör arbeta med.

Trodde igår, att mitt genomsnitt på steg, skulle ligga på, runt 8500… det bidde lite mer…

På hemväg från träningen fotade jag lite färgskiftningarna på himlen.

Och självklart blev jag sugen att kolla in Draken på närmare håll. Här fotade Nicco, det ser definitivt ut som om jag hytter med näven åt Draken, fast…

Det var egentligen ett sånt här tecken

Och här ser det plötsligt ut som om jag gör en honnör.

Men blev faktiskt, blinded by the light.

Slutligen knycker jag till på huvudet och går därifrån.

Nicco skrattade och frågade om jag kom ihåg figuren som Sally tittade på som barn. Det gjorde jag såklart inte. Nicco tyckte att jag såg ut som den figuren. Hahaa…ja lite likt var det allt.

Fast då jag uppdaterade profilbilden så tycker jag att jag ser mer ut som Hedvig i från A till Ö.

Nåja, gör jag det så gör jag väl det Näsan är i alla fall inte spjutig och jättelång

Känns bra att vara ledig idag. Ska börja dagen med att ta ut Winstone i omgivningarna. Kanske tar jag och duschar honom så torkar han rätt fort om det blir varmt ute. Vi får se!

Ha en fin måndag, allesammans!

Mord och fasansfulla rubriker 🥶

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 december 2020 kl 11:27, Bli först att kommentera

Inte mycket uteliv i helgen, men jag dristade mig till en halkig, kort prommis med Winstone igår, efter lunch. Med all is som låg mitt på gång och cykelbanan, tog jag det säkra, före det osäkra, och satte på broddarna.

Jag tyckte inte att dom funkade lika bra som jag skrutit upp dom. Till saken hör, att jag pratade med mamma om just broddar, i fredags. Hon undrade om jag inte skulle köpa ett par icebugs men jag sa att jag vill ha sånt man kan ta bort.

Dessutom, fortsatte jag, så undrar jag vad dom använder för material till piggarna på icebugs. Jag vet nämligen att piggarna på broddarna, nöter man ner, så efter 2-3 säsongsanvändande, så får man köpa nya. Piggarna blir runda i hörnen. Men det behöver ju inte vara så på dom populära icebugsen.

Det var då dom orden som ringde i öronen på vår lilla promenad. Vad tusan, dom kan ju inte ha blivit runda efter förra promenaden Det vore väl extremt dåliga broddar i så fall. Nå, jag stannade på en isfläck och stod och drog skorna fram och tillbaka.

Folk som eventuellt såg mig, trodde säkert att jag övade på snabba, riviga starter. Men det hade inte funkat, jag hade ju sladdat bort mig i starten 🤣

Nå, jag gick fram till en lyktstolpe så jag hade stöd, och vände upp ena skon, där hittade jag felet. Jag hade lyckats sno broddarna avig Ja, jag hade nog inte snott dom själv, utan då man drar av dom, kan dom bli snodd. Suck…fast det var ju tur, då slapp jag ju köpa nya i alla fall och jag upptäckte det innan jag drattade på näsan.

Tina, mi mejor amiga, skrev igår och tyckte att hon var en hemsk människa, som givit mig soppåsar, haha…men snälla, det var ju inte det som var presenten. Jag skulle ju givetvis, ha skrivit att jag ville att hon skulle köpa såna där påsar, samt Vicksen och kryddorna. Men det blev ju en gåva/present, eftersom jag inte fick betala för dom <3

Och hey, jag fick ju en påse till, alldeles gratis. Den här snygga saken, jag gillar ju draken. Men det blev lite kryptiskt, då hon slagit in flaskan i denna påse, tillsammans med 2 tidningar med fasansfulla rubriker om mord och annat. Kanske budskapet är att Totalförsvaret finns här, till vår räddning, you never know.

Nu på morgonen, behövdes inga broddar alls, allt har regnat bort. Men det såg knappast annorlunda ut ifjol. Till vänster, för 1 år sedan, till höger, idag.

Jag roade mig igår kväll, med att baka en lussebutterkaka, och lite pepparkakssnurror.

Gjorde även några sockerfria kolaknäck som jag kommit på, alldeles själv. Det finns ju sockerfria kolor att köpa, såna här.

Tar såna och klipper av på mitten och placerar i knäckformar. In i ugnen på 175 grader i 7-8 minuter, klart, och dom fastnar inte heller i formen.

Kul att experimentera, speciellt då resultatet blir vad man trott

Ha en fin, andra advent, allihop!

Se detta framför er…vilket lyft!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 augusti 2016 kl 09:02, 2 kommentarer

Har ni tänkt på hur fult vårat NUS är…fruktansvärt tråkigt, grått, miserabelt. Vilket lyft det skulle vara om dom kunde måla om det. Picture this! Falurött, med vitt runt alla fönster, ditmålad snickarglädje.

Runt hela lasaretts byggnaden, målas det rabatter, träd, och människor i olika skepnader och i olika stadium i livet. Det skulle ta dagar att gå runt och se på alla olika detaljer. Och pricken över i:et, helikoptern skulle målas som en drake…och vid speciellt utvalda tillfällen, kunde den till och med åstadkomma ett rökmoln 😀

Ja, det är bara fantasin som sätter stopp, och förmodligen, i just detta fall, även ekonomin, Men håll med om att man kanske skulle tillfriskna fortare om man hade nåt roligt att se på.

I parkerna runt lasarettet finns det ju utsmyckningar, vissa finare än andra. En papegoja, ja varför inte:

Men detta, jag ska inte tala om vad jag tänkte på, då jag först såg högarna..låt höra, vad var er första tanke?

Sista officiella bilträffen på Gamlia ikväll…och jag jobbar, fast om vädret tillåter kanske vi tar ett varv på stan, efter åtta, bara för att vi kan 😀 Jag blir inte klok på hur man stavar Gamlia, på vissa platser stavas det med två M och på andra med ett…jaja, ni fattar vad jag menar.

Hoppas på en fin onsdag för er alla!

Det är roligt, nästan jämt

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 februari 2016 kl 09:22, Bli först att kommentera

Jag har 3 vänner på FB, som bor i Amerika, ibland kommenterar dom mina blogginlägg där, och jag vet att dom inte kan svenska, så jag gissar hej vilt, att dom använder sig av, google translate. Det funkar ju om man tar det i det stora hela, men det kan också snurra till det, rejält 😀

Jag hade lagt ut denna text: Tydligen den tiden på året…passade på att borsta Winstone då jag liks hade framme snabeldraken.

Och jag kunde inte låta bli att översätta, för att se, vad dom kunde få ut av detta, och det blev följande översättning: Apparently, that time of year … took the opportunity to brush Winstone when I corpse had arrived proboscis dragon.

Hm…när jag, liket, ankom snabel draken. Jaja, det ska ju vara roligt, jämt 😀

Apropå kul, kolla in när katten ska lära sin människa att gå i koppel 😀

Nu över från katt till hund, och mina och Winstones morgonpromenader som oftast går via Sandåkern där det byggs för fullt.

Jag fick veta, av säkra källor, att dom gröna husen, fått sin färg för att symbolisera, Sandåkerns före detta fotbollsplan. Hm, där ser man, undrar vad dom blå, svarta och röda husen står för? Bingobrickan, kanske, dom hade ju bingon däruppe, förut.

Nu är det dags för oss att he oss ut, ja, jag har faktiskt redan varit ute, jag har tränat, och det känns i mina ben, värst är det att gå utför en trappa, men det är väl ett bevis på att träningen tar. Ha det fint, allihop!

Det är bara att tända upp…

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 december 2015 kl 08:32, Bli först att kommentera

Det känns enormt konstigt att det ska vara julafton om 2 dagar, hade vi snackat höstlov, hade jag hellre greppat det. Men det är väl bara att vänja sig vid att det är så här det kommer att se ut, hädanefter.

Jag klagar inte ändå, för jag tillhör ju dom människor som lika gärna kan vara utan snön. Ljuset pratar alla om, jamen vi har ljus, inne, så det är bara att tända upp dom 😀

Jag hittade ett häfte på returbutiken i Vännäsby och kunde inte låta den ligga kvar där:

Skrivet av svenska folket med bilder av 8 olika personer, det finns en umebo med här, också:

Denna såldes via Radiohjälpentill förmån för lepra-barn över hela världen. Kommer utsökt ihåg kyrkobesöken man fick göra som barn, i juletider. Och man fick en bössa i papper, som man vek ihop och där skulle man då samla slantar för att sedan lämna in till kyrkan. Men det görs väl inte idag?

Undrar vad Pippi Långstrump skulle ha sagt om detta fynd, om hon varit här som sakletare:

En dammsugare har någon tappat…eller burit/slängt ut, tänkte på den där slogan: Håll naturen ren! Jovisst, men en dammsugare, då var det nog feltolkat.

Har ett litet uppdrag idag, Nicco ska med, men dessförinnan ska djuren utfodras, och en av dom ska ut på promenad, kanske jag skulle ha kört ett varv med snabeldraken också, och nu måste jag låna Niccos drake, våran gav upp, bara så där. Nå, det löser sig. Ha en fin dag, allihop!

Den lille elake draken…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 oktober 2015 kl 18:01, 4 kommentarer

Det går åt rätt håll 😀 Jag fick äntligen komma mig hem, om än på permis, men planerna är då att jag blir utskriven imorgon eller på måndag, beroende på vem och hur omläggningen ska göras.

Såret/hålet skulle läggas om i morse och sköterskan frågade mig om läkaren på avdelningen fått se på såret. Nja, sa jag, jag vet inte. Hon ville att hon skulle få göra det., och gick och hämtade henne.

Ja sa hon, då hon kikade ner, jag vet ju att hålet skulle vara stort…men sååå här stort, det visste hon inte. Sedan hördes ett svagt eko, nere i magen på mig, (skämtar bara). Dom började dividera och trodde nog inte att hemsjukvården skulle fixa denna omläggning. Och dom tyckte att hålet skulle sys igen.

Sen blev det en evig väntan på ronden, dom kom först vid ett tiden. Läkaren bestämde följande, jag skulle få åka hem på permis, komma tillbaka imorgon för omläggning, provtagning och lite check up. Sedan får jag om jag skrivs ut, med mig hem en papperslunta med saker om vad som gjorts och vad som ska göras. Mediciner fick jag också med mig hem.

Hålet ska inte sys igen utan det ville dom ska självläka. Och jag kan förstå det, finns det bakterier kvar så är vi på ruta ett igen om det sys igen, men min undran är ju hur fasen det där ska kunna dra ihop…jaja, dom måste ju veta vad som är bäst.

Jag hade i alla fall 200 i sänka på måndag, det fick jag ju aldrig veta eftersom datorn inte funkade på vårdcentralen. I väntrummet på akuten, i tisdags, ringde läkaren och bad om ursäkt, hade hon sett svaren i måndags hade hon skickat upp mig då. Inne på rummet togs fler prover och där hade jag då 330 i sänka.

Inte så konstigt då, med hjärtklappning och kallsvettningar!

På ronden under onsdags eftermiddagen, talade läkaren om hur risig jag var, jag frågade hur hög sänkan var, han svarade inte i siffror utan att sa: Proverna är skyhöga (aha tänkte jag, deras mätare kanske inte går längre)och du mår absolut inte bra. Spelar ingen roll hur en person är, proverna talar om i vilket skick kroppen är, och du är ruggigt dålig.

Och där bestämdes det att dom var tvungna att öppna upp buken. Ja, det är ju ett under att dom kan göra såna här saker, och man tackar sin lyckliga att hjälp finns att få.

När jag åkte hem nu så hade jag siffran 93, vilket dom tyckte var absolut ett under, att jag hade kunnat repa mig så pass fort. Jag pratade med ”gammbossen” och sa att jag skulle skriva ett inlägg om draken i magen. Så jag gör det nu, lite kort.

Det var alltså känslan utanpå magen, att det fanns en liten elak drake därinne. När jag la handen på magen kunde jag känna hans hårda pansarfjäll han hade på huvudet, huden blev röd och varm, när han sände iväg eldsflammor, så där lämpligt, kanske med nån minuts mellanrum, men nu…är han väck 😀 Ha en fin lördagskväll, det tänker jag ha! Och tack för alla era kommentarer, dom värmer!

Bild lånad från google

”Rå” effektiv, eller va?

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 september 2012 kl 09:24, 6 kommentarer

Man har ju hört så många gånger att om man bara vill… så kan man. Man ska aldrig ge upp och sedan sitta där och ångra att man aldrig tog chansen. Det här satt jag och grunnade på igår, givtevis på grund av min pappa och hur han har varit fram tills i måndags, då allt ändrades på någon sekund.

Han, vår pappa, har nog alltid varit lite av en äventyrare, han ville flyga drake, ja en sån där som man hänger under, själv. Jag kommer till och med ihåg, hans dröm om att flyga, och det har nog funnits där länge länge. Och till slut så bestämde han sig, han tog certifikatet och köpte sig en egen vinge, drömmen uppfylld, åtminstone till viss del. Han hade gärna kastat sig ut från Tjamstan i Malå men hans lillebror stoppade honom, vis av erfarenheter han har som helikoptermekaniker och hans kännedom om luften, termiken och hur det fungerar. Men han har i alla fall varit däruppe…själv.

I våras ville han ta lastbilskortet…och även det gjorde han, 66 år gammal, och lastbilen hade han köpt redan innan kortet var klart. Men han visste att han skulle fixa det och med tron kommer man långt, så är det bara.

Sen tänker jag då på hur ”galen” jag egentligen var som tog dragracing licensen, vi köpte Camaron från staterna, köpte ny buss och hela alltet, och allt detta bara för att jag fick en liten sån där känsla, ja ni vet… tänk om…vad häftigt… det skulle jag vilja. Och så vart det, 40 år gammal, men inget kunde vi direkt om själva bilsporten, det har vi fått lära oss på vägen och mycket har vi säkert kvar att lära också. Men det är ju också så, att det man tycker är roligt, blir ju heller aldrig en belastning, det lär man sig för att man vill.

När Theresé var här, förra veckan, så skulle jag vispa ihop en tjockpannkaka, och kolla vad som hamnade i skålen då jag knäckte äggen:

Fem ägg och tio gulor, jadu sa jag till Theresé, med sån tur behöver jag ju knappast köpa någon trisslott, va? Fast jag vet inte jag, svarade hon, det hade ju inte varit speciellt stor tur om du nu skulle ha haft äggen till en maräng 🙂 Så sant som det var sagt.

Idag kommer min farbror och faster hit, och jag har gjort en kycklingsallad på morgonen, men jag fick starta dagen med att åka upp på Åkes jobb, han hade glömt jobbar mobilen hemma, och här gör den knappast nytta. Sen har jag dammsugit och bakat en sockerkaka, jojomensan, effektiv kan man också vara… om man vill. Nu ska jag åka upp på Mariehem med salladen och sedan ska vi till pappa igen. Jag önskar er alla en fin måndag!

Ojojoj…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 juni 2011 kl 08:51, 4 kommentarer

Det är riktigt illa när Maria måste sitta i skuggan…och vilken tur att vi hade ett set med extra trädgårdsmöbler, så dom fick komma fram igår och ställas i skuggan under en av våra tallar, härligt.

Tord, en av våra grannar, två hus längre ner efter Timotejvägen, kom förbi och undrade om han skulle kunna få låna släpen, och det gick ju bra. Själv tog vi Jeepen och åkte iväg till Blå Eld för att ännu en gång få kolla in draken, som jag tyckte är så häftig, men som Åke brukar säga och som han sa om Robertsfors resan då vi köpte Buicken, inte åker man så långt och kommer hem tomhänt, det gjorde vi inte igår heller…kom hem tomhänt alltså.

Kolla vad som nu flyttat in i vår trädgård:

En liten järngroda som håller koll på fågelbadet, och:

Den coola draken/sjöodjuret…förstås 🙂

Här ska ni få länken till hemsidan som Blå Eld har: www.blaeldgarden.se/

ni kan även hitta den på min länklista, här till höger. Absolut värt ett besök, och faktiskt, så står det till och med på en av deras lappar att man gärna få ta med sig sin fika korg och sitta längst ute på deras brygga och njuta av vattenglittret och solen, om man har tur och det är fint väder alltså.

Vi påtade på lite här, jag skurade farstutrappen, vattnade blommorna osv., vi tog en sväng med Buicken och sedan placerade vi oss i trädgården. Fru Öhman kom förbi och tvärpratade, hon berättade att hon stått och målat nere i deras källare, hon hade öppen garagedörren och hade målat golvet, hon får plötsligt telefon och blir distraherad av samtalet så hon hör inte ett par smygande steg utan hon blir istället vittne till när deras katt kommer ner i källaren, sladdar runt i målarfärgen och speedar givetvis upp farten då de blir rädd, gör en tjurrusning uppför trappen och Marita hinner be till någon däruppe att dörren, upp till huset ska vara stängd, och det är den. Så kat(t)astrofen och kaoset håller sig i dom undre regionerna. Och ännu mer tur har hon att färgen är vattenbaserad så hon kan tvätta bort det. Vilket miss- öde 🙂

Sen, kommer Tord gående och säger att det ska bjudas på jordgubbar och glass, så vi dressar om och knallar dit, där blir vi sedan kvar till säkert halvtolv, ett par andra grannar kikar också förbi så det blir mycket prat och skratt. Lite whiskey, cider och annat gott, kommer också fram på bordet, detta var nu för lånet av släpen sååå…Tord och Camilla, kom gärna förbi och låna den igen…feel free 🙂

Nu till dagen, kan det vara min dag idag? Kolla vad min käre make Åke köpt till mig:

Och jag som trodde att draken i trädgården var min present, jag råkar ju nämligen bli ett år äldre (klokare) idag. I år igen, och jag som trodde att man skulle få fortsätta vara 43 i några år till, vad man kan misstaga sig. Nå, vad gör väl det om hundra år? Min snälla chef har också ordnat en present till mig:

Även det ett jättefint halsband, så nu får jag väl byta och ha olika halsband på mig vare dag, jag fick också en blomma som nu har intagit sin plats i en av tallarna, där passar den bra. Tack så mycket för det!

Nu önskar jag er alla en fin dag, jag hoppas att regnet håller sig undan så man kan sitta ute om det skulle råka komma förbi någon på kaffe, eller nåt sånt.

Etikett: drake

Många WOW idag 🤩😍

Nej, jag hytte inte med näven, fast det ser ut som det

Mord och fasansfulla rubriker 🥶

Se detta framför er…vilket lyft!

Det är roligt, nästan jämt

Det är bara att tända upp…

Den lille elake draken…

”Rå” effektiv, eller va?

Ojojoj…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten