Känns som om jag ofta tar upp drömmar…mina drömmar, under natten, alltså. Mest för att jag kan förundras över hur tankar och drömmar går medan man sover. Och hur mycket knas det kan bli.
Platser i mina drömmar kommer ofta tillbaka och har gjort så under hela mitt liv. Lite som en serie av noveller där handlingen förändras men inte platserna eller folket. Har 2 fasta platser och det är stugan i Malå, samt Mariehem.
I natt befann jag mig på Mariehem, utanför Svampens Livs. Det var vinter och rätt så mycket snö. Jag hade uppenbarligen problem med mina ben och jag skulle få ett hjälpmedel, en rollator, ELLER, tadaa…en snösläde!!
Blev sjukt besviken då leveransen av hjälpmedlet kom, och det var en snösläde. Jag stod där och höll i den och dumförklarade först mig själv, att jag ens godkänt detta som ett option om rollatorn inte fanns inne. Sedan sjukvården, som bestämt att detta skulle kunna fungera som hjälpmedel till att gå. Jag förstod inte riktigt på vilket sätt, snösläden skulle kunna vara behjälplig.
Nej, vem förstår sig ens på drömmar? Drömtydarna gör ju det men vem vet om dom alltid har rätt. Mina drömmar är inte ens lönt att försöka tyda i alla fall. Det kan resultera i brain meltdown. Fast innerst inne tycker jag ändå att dom är lite roliga…haha, kan ni inte se bilden framför er, där folk med gipsade ben försöker ta sig fram med hjälp av en snöskyffel. Jösses!
Nu sitter alla delar till vårt staket på plats. Ska dock måla lite fler balkskor, fast nu gör jag det på plats. Samt se om det behöver förbättrings måla några stolpar.
Nicke hade gjort dessa träkulor, long time ago.
Jag kommer ihåg då han stolt, visade upp dom och berättade att dom skulle sitta på stolparna på broräcket. Hade förträngt att dom ens funnits, då vi packade bort dom efter att ha gjort om vårt räcke. Tyckte det var synd att dom bara skulle ligga så nu sitter dom på vår grindstolar. Men…dom ska inte vara vita, haha. Ska klura lite på hur jag vill att dom ska se ut. Har bilder i mitt huvud, kan ni tänka er.
Åkes moster Gunilla, kom förbi igår då vi satt här ute och kaffe pausade. Hon, liksom min mamma, tyckte att vi har ett rikt fågelliv ute i syrenbusekn. Det kvittrar och låter hela tiden. Gråsparv, dom herrar, grönsiska och hackspett. Och igår en ny besökare, inte så vanlig häruppe i Västerbotten. Steglitsen!! Love it!
Sally undrade vad vi skulle hitta på idag. Jag tänker att vi kanske tar en sväng till Umeå Energi centrum i Klabböle. Vi kan ju, om inte annat, ta oss en glass där och kolla in omgivningen. Måste kanske kolla vilken väg man tar dit. Undrar om det är vägarbeten kors och tvärs?
Hunden är utfodrad och rastad. Ingen större värme, än så länge, men det är rätt skönt, det med. Lagom brukar ju vara det bästa även om det där lagom, är väldigt individuellt.
Ha det gott, allihop!
Saker jag hyser lätt rädsla för, inte fjärilar nu, utan större skalbaggar med värsta spröten. En sån var med, jätte cool och jag blev så besviken då den lyckades rymma. Så det var ingen rädsla med i den drömmen, snarare fascination.
Senaste kommentarerna