Ska börja med att gratulera Birgitta, som fyllde år i söndags, Grattis Grattis! Vi visste inte om det men fick veta det igår kväll i bastun. Bastukvällen som förövrigt var lite oplanerad och vi blev bara tre stycken, eller bara och bara, det funkar det med.
Igår hade jag chefen på plats igen efter hennes USA resa. Hon hade köpt en present till mig, detta bälte, som Enya lade beslag på, nu på morgonen, varför ska dom tycka det är så skönt att kura ihop i saker?
Efter jobbet,igår, hämtade jag upp Jennifer och Gunilla, Åkes moster, sedan åkte vi till Sunnanå i Vännäs där Åkes andra moster bor, för att Jennifer skulle få en liten inblick i hur det såg ut där hennes farmor växte upp och få träffa Åkes mostrar, det händer inte så ofta.
Det blev många historier om förr i tiden och givetvis om Åkes mamma Elsie, som dog för drygt fyra år sedan. När hon var ung så hade hon eller rättare sagt dom, en bror, Karl-Olof Svensson som dog i en drunkningsolycka. Vk hade i alla fall förut en liten notis i tidningen där man kunde läsa om vad som hänt för 50 år sedan. 16/7-92 fanns denna notis i tidningen och jag citerar: Pojkarna hade i båt tagit sig över älven för att bada i en vik som älven bildar vid ett bäckutflöde nedanför hemmansägare Ögren i Vännäsby. Gossarna som inte voro simkunniga, höllo sig hela tiden på grunt vatten, men i slutet av badandet kom pojkarna sams om att dyka och sänkte sig under vattenytan. Pojkarna höll varandra i hand. Tydligen hade de kommit ner i någon fördjupning, ty pojkarna kom aldrig upp.
När Karl-Olofs syster, 13-åriga Elsie Svensson, erfor vad som skett påkallade hon hjälp, och folk kom också snart till platsen, även manskap från en militärförläggning med erfarna dykare, men vattnet var för grumligt på olycksplatsen. Först efter en timme hittades pojkarna, som fortfarande höll varandra i händerna. Slut citat.
Det är nästan så man får rysningar då man tänker på det, och hur kunde dom fortfarande hålla i varandra? Ja, sorgligt var det i alla fall, och inte kunde det ha varit roligt för Elsie heller, som fanns där på platsen.
Fort hade två timmar passerat och det var dags att bege sig hemåt igen, då middagen väntade och sedermera bastun. Det känns som om dagen bara for iväg och pang så var det tisdag. Nu ska jag bara få upp Jennifer ur sängen, äta frukost och gå ut på första promenad turen innan jobbet. Hoppas på en fin dag för er alla!
Senaste kommentarerna