I ett inlägg på en FB sidan som heter Nostalgisidan för 50, 60 och 70 talet, nämndes igår barndoms minnen som poppar upp då det våras. Man skrev om hopprep, Twistband, och spelkulor. Och jämförelsen om hur det ser ut idag. Då man inte ser lika många barn ute, som vi faktiskt var på den tiden.

Ok, vi hade säkerligen inte lika stora krav, om idag. Det var inte heller alla som hade olika typer av träningar dom åkte på, inte heller, var dator och mobiler, gaming och andra tekniska prylar, något som fanns i var mans hem. Vi var glad om man fick se barnprogram en gång per dag…

Jag kommenterade med följande text:

”Träskor och cykel, fick vi ta fram först efter 1:a maj, det var en oskriven mamma lag, haha…

Tänkte på det igår då jag såg några lyckliga barn som cyklade runt och njöt av friheten. Tänkte att dom ändå fått någon bonus av nåt slag. Vi fick allt vänta. Fast det kan ju ha berott på att snön låg kvar, liiite längre ändå, för 48-50 år sedan.

Jag njuter dock varje dag, än idag. Alla årstider har sitt, och dagarna blir, vad man gör dom till. Men jag håller med om att man inte ser lika många barn ute på gårdarna idag, eller i snöhögarna heller, för all del.

Dom vet inte vad dom går miste om. Kulor, hopprep, Burken, hoppa hage och swingboll. Och tänk, den där första blomman man plockade till världens snällaste granne, Tant Bibbi, som alltid bjöd på en godis som tack för blomman ”

Kunde ha fortsatt med Bro bro Breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen slipper här fram, här fram förrän han säger sin käraste namn…vad…heter….han BAAM så var man fast. Hahaa…

Kommer inte ihåg vad leken heter, en stod vänd mot en vägg, och alla andra stod uppradade på motsatta sida. Den som stod vänd mot vägg, räknade på nåt sätt, typ 1, 2, 3 ….frys! Gänget som stod på led, skulle under räknandet, komma så nära väggen som möjligt och vid frys, skulle dom frysa. Om man såg någon röra sig, var den ute ur den omgången, eller om det var så att dom fick börja om från början.

Vann gjorde givetvis den som kom ända fram och touchade på den som räknade. Jag vill minnas att vi även körde en liknade lek men vi kallade den något med Kungen, Kungens alla…drängar, nja, jag minns inte. Kommer förmodligen att poppa upp i skallen, mitt i natten och sen kan jag inte somna om.

Klart såna här minnen dyker upp då man sitter ute och rent bokstavligt talat kan känna vårens annalkande. Alla som cyklar förbi, värmen och en och annan humla, faktiskt dom har tinat fram, dom med. Apropå cyklar, så sa Åke igår, att vad han kunde minnas, så var det aldrig någon som retade nån för att dom inte hade den nyaste, finaste cykeln.

Nej, det upplevde inte jag heller. Cyklar var bara ett fortskaffningsmedel, fort skulle det gå, gärna låta lite, och här kommer kortlek på ekrarna in Sen var det inte så världsviktigt, att ställa upp den på stödet. Även om det absolut var något ens föräldrar ville.

Dagens cyklar kan kosta en mindre förmögenhet, men har förmodligen ändå, inget större andrahandsvärde. Dock vet jag inte om någon blir retad för en mindre ny cykel, det ska jag ha osagt.

Åke roade sig förmodligen uppe på Rödberget, då han var barn, Säkert både vinter som sommar. Det dök upp en gammal bild från Rödberget, tagen någon gång 1910. Så roligt att se.

Vi förflyttade oss från gårdarna och upp i skogen runt vattentornet, då vi blev lite äldre. Där var det mycket hopp och lek uppe på flyttstenarna som ligger där på sidan om. Bräntisbacken, blev det vid tonåren. Då var det inte längre så mycket lek, mer dumheter

Igår invigde jag Fitness24 med Nicco. Det var ju tur att hon var med. Eftersom detta var efter jag slutat jobbpasset så var ju gymmet obemannat och man måste in genom 2 låsta dörrar. Gissa vad man öppnar de inre dörren med… tadaa…fingeravtrycket, förstås.

Det gick ju inte alls eftersom mitt avtryck inte var registrerat från början. Nä, jag måste fråga vad dom tänkt sig eller om det var meningen att jag skulle göra på nåt annat sätt. Nåja, vi kom ju in via hennes finger

En dryg timme senare hade vi arbetat oss genom några utvalda maskiner. Armar och ben stod på kvällsmenyn. Jag gillade det. Man känner absolut skillnaden att arbeta med maskiner där du får stöd för rygg och mage och kan punktträna vissa muskler.

Ska bli kul att utvärdera efter nån månad eller två. Man utökar ju, vart efter, och lägger på mer kilon, eller så utökar man antal gånger. Här handlar det ju om ifall man vill ha långa eller korta muskler. Korta muskler ger styrka men inte uthållighet, som långa muskler ger.

Och apropå det, haha…

Promenader är i alla fall aldrig fel, så nu taggar jag Winstone på morgonpromenad i omgivningarna, så vi sätter fart på dagen. Ha en fin sådan, allihop!