Etikett: EAN kod

Här osar det lite lätt

 

Jag har nyss varit in på Jula för att köpa två saker (jag kan inte avslöja nu, vad för något), dom hade nämligen slut på dessa i förra veckan och sa att dom skulle få in dom i tisdags.
 
Jag stannar i informationen och frågar om dom kommit in, hon tittar på datorn och där finns dom inte men ringer upp någon på lagret för att kolla om dom ligger där. Jag frågar henne, när hon fått tag i snubben om jag kan betala dessa saker nu och komma och hämta dom ikväll, eftersom dom är något skrymmande och även fast våra bilar är stora så ryms dom inte där…och hör nu.
 
Nej, det går inte, för dom kan inte lagerhålla saker. Jamen det är ju bara till ikväll och jag kan betala dom nu, säger jag. Nämen vi har inte den policyn, därför att då kan det hända att vi säljer den åt någon annan fast du redan betalat den.
 
Jag ids inte ens diskutera, men är inte detta att dumförklara dom som jobbar där? Hur svårt kan det vara att sätta en lapp på grejen att den är såld, måla över EAN koden och informera personalen om vad som gäller, alternativt sätta ett stort, j-vla kryss över hela paketet. Dom borde väl ändå vara läskunniga på det stället, eller? Nä, hade det inte varit för att jag ska ha den där saken, så hade jag aldrig mer satt min fot där…seriöst.
 
Då får jag komma tillbaka ikväll sa jag, och se om dom finns kvar. Hon säger då till killen i telefonen, nej, nu ska hon inte ha dom. Jo, säger jag, med lätt förhöjt röstläge, men jag kan ju inte ta dom, bilen är för liten. Sedan går jag därifrån och det ryker lite lätt ur mina öron…typ.
 
Så, då har jag även fått detta ur mitt system, nu återstår Umeå Energi, dom skulle ju ringa upp igår, efter 15 minuter. När det gått 30, så stängde jag av mobilen eftersom jag skulle till tandläkaren. Slog igång den då jag var klar, men dom hörde aldrig av sig. Ringde dit imorse, klockan nio…dom har fortfarande inte ringt…oj vad förvånad jag blir, skrev hon lite spydigt och med ena ögonbrynet, lätt uppåt böjt.
Maria Lundmark Hällsten