Etikett: ekonomiskt

Funderationer mitt i natten

Av , , 2 kommentarer 12

Jag har legat och funderat, sedan 03.30 i natt. Vaknar så fort jag hör Winstone. Han ställde sig upp och flåsade en stund, innan han la sig igen. Så här har han nu gjort sedan han föll, förutom olyckskvällen, då reste han sig inte alls.

Tror ju absolut att det är för att han ändrar ställning, och det gör ont för honom. Har även börjat fasa ut kortisontabletterna, och det kan ju göra sitt till.

Nå, där börjar jag ju grubbla över situationen, våra planer, hur ska man prioritera, och hur det kan tänkas se ut i sommar. Men framför allt, tänker jag på Winstone och vad man nu borde undvika, att utsätta honom för.

Vi skulle ju dra till Piteå på tävling. Logistiken löstes med Elisabeths generösa erbjudande. Men… bussen ska med, Winstone är med oss, oavsett, vi kan inte lämna bort honom till nån som ska se efter honom. Och här kom då tankarna. Han som brukar ställa sig upp i bussen, med jämna mellanrum.

Och även då vi lämnar honom i bussen…


Nä, det går ju fetbort. Och hur löser man det? Han brukar vilja springa in i bussen då dom större bilarna startar upp. Det kan han inte heller få lov att göra. Vill jag ens utsätta honom för allt vad det där kommer att innebära, och vad händer om han måste tas till Sundsvall för en CT röntgen.

Och slutligen, rent ekonomiskt…är det värt det? Nu är inte ens anmälan öppen än, men ska jag gissa så kostar enbart tävlingen några tusenlappar. Bränsle till bussen, 2000-2500 kronor till. Elisabeth skulle givetvis ha fått betalt både för ekipagen och för chaufförsjobbet. Allt det där må ju vara.

Folk reser till utlandet och bränner pengar, vi reser inrikes och bränner pengar. Nöje som nöje, fast… Då var det återigen Winstone. Och vad kommer den kostnaden att sluta på? För mig handlar det inte om pengarna då vi pratar om killen, utan det handlar ytterst, om vad som känns mest rätt för hans del. Och där är tävlingen inte, prio 1.

Det, mina vänner var precis vad jag kom fram till innan jag gav upp mina andra planer på att försöka somna om.

Samtidigt som jag tänker att, ALLT, har sin tid och plats. Inget står och faller med att man gör ändringar i sina planer. Vi vet inget om morgondagen. Det kommer att komma andra tillfällen att göra det man tänkt. Det får vi i alla fall hoppas och tro på.

Så här sitter jag och har inmundigat kaffe, i tystnad och stillhet. Enda ljudet kommer från nån enstaka bil som kör förbi, och knapptryckandet på tangentbordet, då jag skriver. Rätt trivsamt ändå, att känna och höra tystnaden och sedan hur allt sakta men säkert vaknar upp.

Då vi satt ute i förrgår, undrade Åke ifall vi kanske skulle ha fixat ett humlehotell (läs insektshotell). Det är ju så poppis att ha.


Mjaha, sa jag och funderade en nanosekund. Kan dom där gigantiska humlorna 🐝 och getingar man ibland ser och som man tror är muterade på nåt sätt, vara hotellgäster, månntro 🤔 Dom har levt lyxliv på hotell…all inclusive, inte underligt att dom blir stor.

Kom på att jag nog hade en bild på ett insektshotell på min blogg. Kommer nämligen ihåg att jag fotat ett sånt, då vi var på Åselemarknaden. Fast…mitt minne sviktar ibland. Det här var bilden. 


Och under den hade jag skrivit att den påminde mig om ett insektshotell 😁😂

En annan funderation jag fick, var på min promenad igår. Har ju stegräknaren på mobilen, och på den ställer man in i centimeter, hur långa kliv man tar. Men motionsmässigt, om jag går med en som har betydligt längre ben än jag och därför tar längre steg. Får den samma motionseffekt som jag, ifall jag måste ta 1½ steg på den andres 1 steg??

Jag måste ju lyfta mina ben oftare, och det borde rimligtvis betyda att det går åt mer energi för mig. Eller är det farten det hänger på? För en som tar längre steg, kommer fram fortare, och den som går eller småspringer, borde ju ändå förbruka mer energi. Har ni, nån teori? Eller måste jag nu gå och klura på det där till döddagar.


Nej, tänk vad skönt det hade varit om jag somnat om innan jag började fundera så jäkla mycket. Då hade jag legat och sovit nu. Fast… min dag blir ju lite längre, i alla fall *nickar lätt och småler (fast hon vet inte åt vad, hon ler).

Ha en fin onsdag, allihop!

Han kämpade in i det sista…

Av , , Bli först att kommentera 12

Winstone kämpade in i det sista med att försöka hålla sig upprätt, men det gick inte. Då han fått den lugnande sprutan så tog det inte mer än 5-7 minuter innan han blev tvungen att lägga sig ner på golvet, om än, högst motvilligt.

Att vara till veterinären, är inget han tycker är helt fantastiskt roligt, snarare tvärtom. Även fast han fortfarande springer in dit, så vill han lika fort ut igen.

Nå, han hade inte alls så mycket tandsten som dom trott, och i övrigt var han bara fin i munnen, så det var skönt att höra. Och nu glänser hörntänderna ikapp med hans vita päls. Dom passade även på att klippa hans klor, rejält, och det, utan att ta betalt för det, perfekt, kunde inte ha blivit bättre.

Då han kom ut i rummet där jag satt och väntade, så om han först fram till mig en snabbis, sedan direkt mot dörren…och ut…han drog hela vägen till bilen, precis som om han var rädd att jag skulle ändra mig och gå tillbaka in igen. Då vi kom fram till vårt hus och skulle svänga in på gården så grinade han lätt, därbak i baksätet, förmodligen glädjetårar över att pärsen var över.

26756689_10155970447781585_2740740057673847568_oNu hoppas vi att det dröjer ett bra tag innan nästa gång man måste dit. Både för hans skull men även om man tänker rent ekonomiskt 😀

Åke kom hem på lunchen igår, och lyckades med konststycket att köra fast, precis i svängen in till Blomstervägen, och där blev han stående, det bara slirade. Jag tog spaden och joinade honom för att se om vi skulle kunna gräva fram lite av däcket, som tur var kom en traktor och körde förbi, tog ett varv i rondellen och kom tillbaka för att höra om Åke ville ha en putt i baken, och det ville han och loss kom han på 3 röda:

26805315_10155970442056585_8465857400827651594_nVi har varit ut på morgonsvängen och jag må ju sända ut en varning. Jag var förberedd på halka, men då vi gick iväg kändes det bara bra, det var till och med bra, hela rundan, förutom ett parti, på cirka tio meter, som var en ren isbana, fast det syntes inte, det var lika vitt och fint som överallt annars. Jag hade tur att mina pareringar med armar och ben, gjorde att jag tog mig förbi stället utan att stå på huvudet. Så lita inte på hur det känns eller ser ut…det kan vara lurigt på sina ställen.

Hoppas ni har en bra dag, vart ni än må befinna er!

Maria Lundmark Hällsten