Etikett: element

Det var ett kaos att komma hem till…

Nu har Winstone dissekerat sin fjärde leksak i ordningen.  Han biter sönder huvudet på dom, baksidan, och plockar ut innehållet som är förvånansvärt lik hans egen päls. Sedan sitter han och ser så förnöjsam ut och förväntar sig beröm.

Jag vet inte ens vart tuten har farit som legat inne i skallen på leksaken. Den ända på grejen som han dessutom alltid väljer själv att ha i sin mun då vi har dragkamp, han vill att det ska låta. Men nu har den saken tystnat, för evigt.

Jaja, man kanske ska säga att huvudsaken är att han kan roa sig, och jag brukar försöka lappa ihop dom med nål och tråd, några gånger, innan dom får gå i graven.

Men med facit i hand, och skulle man räkna efter vilka djur som kostat oss mest att ha, i drift, så är det nog katt systrarna bus, som knipsat av fötter på Barbie dockor, perforerat duschdraperier, sparkat in kattluckor, rivit ner tio kilos hinkar utför källartrappan, och inte att förglömma, vår stora fina porslinsgädda från Gustavsberg, som dom petade ner från stringhyllan då vi bodde i lägenheten, och där for stjärtfenan på firren.

Och det där är bara en bråkdel av allt dom förstört, våra destruktiva katter, fast själv ser dom det nog bara som ett sätt att roa sig. Och jisses, nu kom jag ju på då dom välte vår största blomkruka ever, och hur kul det var att komma hem till detta kaos:

35645_465201

På kvällen upptäckte vi att det stora elementet som var 2½ meter långt, ungefär, hade hoppat lös från ena sidan, och vilken tur vi hade att det inte gjort det, då hade det varit vattenskada så det skrikit om det. Detta var på den tiden vi bodde i lägenhet, nu har dom väl lugnat ner sig något.

Småhyss kan dom ha för sig, men inte lika kostsamma, *pepparpeppar*.

35685_161068Fotograf, Nicco Lundmark Hällsten

Nu ska jag planera in min dag, lite ändrade arbetstider just idag, så det var ju bra att Nicco kom hem igår kväll och får ta hand om Winstone. Men jag ska gå med honom en första sväng, det blir bra, då får man vakna till själv också. Önskar er alla en fin onsdag!

 

Nu är det besvärligt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja nu håller det på vara besvärligt med våra kära katter. Eloise har förlorat lite vikt och därmed blivit bättre i sitt opererade knä, vilket i sin tur nu gör att hon faktiskt tar sig upp till Enyas matskål, och det är olyckligt.

011Vadå olyckligt…jag vill ju ha mat, fattar du väl!!!

För i Enyas matskål finns hennes specialkost för katter med problem med njurarna, en väldigt fet sort, och detta är ju ingen föda för Eloise, som får dietkost. Dessutom verkar Eloise vara hungrig, alltjämt, hon kan till och med testa på Winstones käk om det vill sig illa.

Och Enya som är så försiktig, äter inte upp all sin mat med en gång, men det gör Eloise, och sedan letar hon efter mer. Vad gör man åt detta då…sätter fast en liten vikt i tassen på Eloise så hon inte tar sig upp i fönstret…höjer upp fönsterbrädan…kapar benen på pallen som är en första avsats, nä jag vet inte, det är ett dilemma.

I den mån man har tid, så övervakar jag ätandet, och då Enya är klar lyfter jag bort hennes skål, men måste då ha koll på då hon vill ha mer.

005

003Ja jag har ingen brådska att käka…jag har ju hela dagen på mig…ju!!!

Winstone äter för det mesta upp sin mat, men ibland får jag lyfta bort, den med, annars är den tom då man kommer tillbaka. Å andra sidan, får man väl glädjas åt att Eloise kryat på sig, en katt vill ju ha fungerande ben, och det börjar hon ju på ha nu, efter 2 års tid.

Kan ni gissa vad det här är:

Foto1135

Jo, tydligen våra katters favoritleksak, det är plast-ploppen som sitter längst ner på rören vid elementen, och det här känner vi igen sedan lägenhetsboendet, där var det samma sak, alla plast-ploppar försvann, under överseende av våra söta små kissar. Och nu har dom börjat ta sig an plopparna här i huset…snacka om innovativa katter, har man inte kul en dag, så hittar man på nåt att göra, eller hur.

Och apropå innovativ, jag är bjuden på pizza middag hos min ”gammboss”, Annika Collén, ikväll, och jag har lovat att fixa pizzasallad, så då vet ni vad jag ska göra idag, bland mycket annat. Annika som förövrigt brukar eller brukade presentera sig som innovations mäklare, en som hjälper uppfinnare med deras uppfinningar, från idé till marknad, jodå! Önskar er alla en fin fredag!

 

Kul-Janne

Av , , Bli först att kommentera 12

 

God morgon världen! Vi är hemma igen, välbehållna och intakta. Resan till Malå gick smärtfritt, vi tog oss hemifrån, fem minuter senare än planerat men det tror jag var det närmaste den tiden vi någonsin sagt förut, så det var nästan värt en guldstjärna i kanten.
Väl framme i Malå, stannade vi och käkade lunch på Byblos, Malås pizzeria, men ingen av oss tog pizza, utan vi testade andra saker. Vädret var grått och småruggigt hela vägen upp och fortsatte så att vara.
Ner till stugan och på med ett element vi hade med oss och i väntan på lite värme tog vi oss en promenad längst ut på udden och tillbaka igen. Noterade med en gång att det inte var någon värme att prata om, eftersom elementet av någon outgrundlig anledning hade stannat av. På med kaffepannan och felsökning på elementet.
Efter en lååång stund började vi inse att felet inte bara var elementet utan kaffet tog ju evigheter och lamporna i taket glödde bara, förmodligen en fas som gått. Och nu började felsökning på riktigt och flytt upp till storstugan där vi då hade ”riktig” vattenburen värme… synd bara att det även där, var fel, och det insåg vi också då lampan i kylskåpet feglyste och värmen hade stått på i 2-3 timmar men fortfarande var det bara 12.5 grader varmt.
Och till råga på allt la vattenpumpen av och då var det färdigspolat på toaletten.
Vi började även undra om vi skulle få äta ljummen potatisgratäng med regnvattensmarinerat kött (vi grillade ju också och det regnade dessutom).
Kul-Janne (ja, Jan A heter numer så) och Åke, gick från stolpe till stolpe och kollade elskåpen och säkringar till förbannelse, men till slut, där vid sextiden, så hittade dom den felande säkringen, som första gången, inte hade löst ut ordentligt, men nu kunde Åke se att den var trasig och äntligen började gratängen få färg och värmen stiga i huset… det kändes som att vinna på lotteri.
Senare på kvällen plockades kortleken fram och där showade Jan med att vinna kulen i Chicago, gång på gång och hur kul är det på en skala, undrade vi och döpte om honom till Kul-Janne. *Eksjöreglerna försökte jag mig på då jag ville lägga en klöver femma under klöver sjuan, men där blev det minsann protester så det var bara att backa, annars hade det ju varit hur ”kul” som helst då Kul-Janne hade suttit med sitt sista kort på handen och inte vetat vart han skulle lägga sin klöver sexa, hahaa…
Nu ska ni få en förklaring till varför Åke ligger under bordet i bussen (på kortet jag lade ut igår)… han skulle nämligen köra fram bussen en bit då vi packat ihop och skulle åka hem, men glömde kontrollen innan körning, där man checkar av att ingenting står uppe på bänken, och där stod naturligtvis en dunk med vatten som hoppade ner, locket flög upp och ut rann vattnet, jodå.
Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag jobba och såg i kalendern att bastukvällen börjat igen, så jag vet vart kvällen tillbringas.
*Eksjö regler innebär att man själv, under kortspelens gång kan justera lite på vad som gäller… man hitt som på nåt som förmodligen gynnar en själv litegrann, men det är inte alltid dom reglerna kan träda i kraft, det beror väl på hur mycket man är villig att diskutera och lägga ner tid på, (moahahaa…).
 

Cirkus härhemma

Av , , 6 kommentarer 3

 

Igår gjordes det inte mycket, och det är ganska så skönt det också, att bara få vara hemma och njuta av att man har tak över huvudet, värme i elementen och kaffe i termosen. Jo, jag gick på affären och handla och Åke var över till sin pappa, men annars så. Fast värme i elementet var också en lätt överdrift, åtminstone då det gälle Niccos rum. Hon hade sjutton grader därinne igår, med fullt ös på elementet, sen kändes det som fjorton, så vi ska fixa dit en mer pålitlig termometer innan vi går vidare med detta. Något är i alla fall inte som det ska, i hennes rum. Ifjol, då det var som kallast, så fick hon komma ut hit för att värma sina händer.
 
Så satt vi då, i godan ro framför tv:n igår kväll, Enya ligger på fotpallen framför Åke och Eloise är utom synhåll. Så hörs det ett ljud inifrån hallen och Enya sprätter upp och spetsar sin öron. Kommer det någon, frågar vi henne, men hon svarar inte (inte så konstigt kanske), hon hoppar ner på golvet och försvinner.
 
Sen hörs det ett prasslande och jag tänker precis säga, att vad har dom nu hittat för någonting att krafsa och bita på, då jag uppfattar att Enya krupit in i deras ”lekrör”, och det prasslar som en plastpåse, men jag fattar ändå att det inte är det som låter på den platsen som Eloise befinner sig på. Jag hoppar upp ur soffan och går mot hallen, då toalett dörren sakta sakta öppnas, Enya har kommit fram ur röret och sitter inne i tv rummet med blicken fastfrusen mot toadörren, ut kommer så Eloise, nästan krypande i slow motion, hon har en kasch hängande runt halsen och ser för dråplig ut:
 
Jag hade lagt in kaschen på toan för att sätta ner i vår lilla sophink som vi har där, men hade tydligen inte hunnit längre än att lägga in den där och nu ville hon väl testa om hon kunde krypa genom handtaget…eller vad hon nu hade tänkt sig.
 
Det lustiga är ju att hon gjort så där en gång tidigare också, det har jag berättat förut, men då var påsen inte i plast utan i papper, och det var då hon hade ett race mellan köket och tv rummet i 120, medan Enya satt med tefats ögon och stirrade på henne, och jag trodde att hela köksskåpet hade rasat i golvet, det lät nämligen nå hemskt då hon trampade på påsen. Den här gången tog hon det väääldigt försiktigt, jag hann knäppa ett kort sen tog jag snabbt av henne påsen innan hon skulle lägga benen på ryggen. Det kan vara cirkus här hemma ibland.
 
Eller hur Torsten…eller var det Kalle eller…Theresé!!! :-)
 
Önskar er alla en fin dag.