Etikett: element

Paket Verkstan, har ni hört talas om nåt sånt?

Av , , Bli först att kommentera 11

Sålde hundbädden jag haft ute på Blocket. Det var en som ville att jag skulle skicka den. Nu har även Blocket en funktion man kan välja, man klickar på lägg till frakt. Paketerar saken, räknar ut vikt och kryssar i det alternativ som stämmer. Sen får man ett sms med EAN kod. Den visar man fram då man lämnar in paketet, dom skriver ut frakt avin och tjopp tjopp så var det klart.

Frakt betalas av mottagen, och då den godkänt varan kommer pengarna till mig. Mottagarens pengar är redan skickade men fryst tills alla är nöjda. Detta hade ju varit super enkelt OM, inte alla jädrans fraktbolag, Post, buss gods, Schenker och såna där, tycker att man ska veta hur ett paket får se ut.

Storlek, yta med mera. Enkel beskrivning som dom har…det ska gå ner i en flyttlåda. Mja, fast, hundbädden hade rymts i en flyttlåda om jag fått ta isär den och knölat ner den. Mm, ja men då står det att man får skicka platta paket också, och här är max mått 3 meter. Ja, 3 meter i omkrets, höjd, längd och där fick jag en spricka i hjärnan.

Jag gjorde ett alldeles eget paket, Maria style. Problemet var att få ihop en kartong som täckte allt. Gick inte att trycka ihop, så det bidde ett luftigt paket, vikt 5 kilo, typ. Lastade paketet, ett element (som Nicco skulle låna till sin utfrysta lägenhet) på en dubbelpulka och drog iväg i kylan. Första anhalt Nicco, där dumpades elementet och jag fick med mig en skrana, samt ett mindre paket Nicco ville få iväg skickat.  Så nu lyfte jag upp pulkan med paketen på skranan och gick vidare.

Mission accomplised, paketen skickade och jag travade hem med pulkan på skranan, och undrade ifall nån skulle se mig och tro att jag tappat nån unge nånstans efter vägen.

Men så kom jag på en affärsidé, som till exempel Preem kunde köra med. Öppna en paket verkstad för tusan.

Dom som nu ”vet” hur vi ska slå in saker, dom kan väl hålla lager med kartonger, tejp, lappar, plast you name it, och för en billigare peng kan du gå dit med det du vill skicka så paketerar dom grejerna. Har ni redan hört talas om nåt sånt, tell me, jag vill veta vart den finns. Om inte, kom ihåg vart ni hörde det först 😊👌

I övrigt hände inte så mycket igår. Skulle ut med bilen men den vägrade. Pratade med en före detta kollega. Vi uppdaterar dagsläget. Fick även samtal från God Assistans och jag har blivit erbjuden en arbetsledar roll i en arbetsgrupp där jag inte själv, ska arbeta. Tycker det låter spännande så jag hoppar på det så får vi se vart det leder. Och nej nej, jag söker givetvis jobb som personlig assistent också. Väntar med spänning på uppdatering på dom jobb jag sökt så här långt.

Idag blir det nog antingen träning eller en längre, snabb promenad. Middag redan planerad, det får bli en köttsoppa. Högrev och rotsaker är redan införskaffade. Så egentligen är det bara planering på i vilken ordning jag ska göra sakerna på, som saknas. Men en lunch innan dess, kan vara på plats.

Önskar er alla en fin lördag med en lånad, superfin bild, tagen av Elisabeth Nattskugga Jonsson Viklund. Den tog hon uppe på First Camping i Luleå igår, och det var -37 grader. Tur att vi går mot varmare temperaturer nu 👌

Dom jobbade INTE alltid, i det tysta

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag och Sally åkte upp till mamma/gammelmormor igår. Hon fick bjuda på kaffe i blötvädret. Fy vad tråkigt och slaskigt det var. Glad att jag har 4 hjulsdrift på bilen. Efter fikat blev det Monkey Business, för hela slanten.

Dom säljer mössor där och Sally ville ha en. Klart hon ska ha en mössa så jag erbjöd mig att betala, även den. Snopen blev jag då jag inte behövde betala för den. Det är ju ändå jul, sa killen i kassan. Gissa om jag gillar den butiken ännu mer, nu Och Sally fastnade ännu en gång i deras tavelram.

Hämtade Sambo, förstås, och han höll igång.

Fast igår var han ändå lite lugnare. Jag hade tömt köksfönstret. Fattar dock inte varför vattenskålen ska vara så kul 😜

Snabb är han då, det syns ju 🤪

Det mest galna, fick jag inte på film. Vi skulle äta och han gav sig inte. Han håller på att ska klättra upp för benen, och det gör ont. Jag gav upp och bar in honom i teverummet och stängde dörren. På den dörren finns en glasruta.

Där vi sitter hörs plötsligt ett kaboom…och sedan ett ljud som en rasp ger ifrån sig då man drar den mot en träyta. Vänder mig om lagom för att se kattens huvud där han stirrar in i köket och försöker hålla sig fast i den lilla kanten vid glaset. Han lyckas inte, utan glider ner igen. Alltså ÅHHH… Huvudvärk deluxe.

Men sen har han som speedat klart och ligger och gosar i soffan, under resten av kvällen.


Men med facit i hand…jag skrev ju igår att våra katter jobbade lite mer i det tysta, fast…

Systrarna bus, som knipsat av fötter på Barbie dockor, perforerat duschdraperier, sparkat in kattluckor, rivit ner tio kilos hinkar utför källartrappan. Och inte att förglömma, vår stora fina porslinsgädda från Gustavsberg, som dom petade ner från stringhyllan då vi bodde i lägenheten. Där for stjärtfenan på firren.

Det var bara en bråkdel av allt dom förstört, våra destruktiva katter. Fast själv såg dom det nog bara som ett sätt att roa sig. Och jisses, nu kom jag ju på då dom välte vår största blomkruka ever, och hur kul det var att komma hem till detta kaos:


På kvällen upptäckte vi att det stora elementet som var 2½ meter långt, ungefär, hade hoppat lös från ena sidan. Vilken tur vi hade, att det inte gjort det, då hade det varit vattenskada så det skrikit om det. Då vi skulle lyfta det på plats, så blev det vatten läckage.

Återigen en fin påminnelse att INTE skaffa en ny katt, någonsin. Det räcker med det som varit, tänker jag. Men fina var dom, i alla fall


Idag blir det nog att handla lite inför Nyårsafton. Vill inte göra det dagen innan eller D dagen. Så får väl börja med att skriva upp vad som ska serveras och vad som behövs. Ha en fin tisdag, allihop!

Inte lätt att jaga och jäkligt att vara jagad

Av , , 4 kommentarer 18

Vi har 1 rum i huset som det inte körs nån värme i. Det sitter, förvisso ett litet element under det lilla fönstret, men det är ett sån där som går på ström direktverkande, kanske det heter. Och jag gissar att Nicke, svärfar, bara hade det på då han var därnere och förverkligade några av hans finurligheter. Det var nämligen hans lilla snickerirum.

Synd att rummet råkar ligga under vårat sovrum, för på vintern och med -19 grader som det är just nu, så känns det att det är kallt ute om man ställer sig närmast vårt fönster.


Vi har det bara som förvaring av strunt, blandat med bra att ha saker och nostalgiprylar från förr. Åke var därnere igår och gick igenom lite, bara så där. Det är absolut inte bara ett, på ett järnspett. Men han har i alla fall fixat lite bättre runt det lilla fönstret, för att hindra en del av det kalla, från att komma in.

Svårt att veta om man ska ha dörren öppen dit in, för vad hände då? Släpper vi in kylan överallt eller tränger värmen vi har, in, även där? Mja…jag gissar att det är bäst att ha det stängt. Vi behöver ju inte vistas därinne, mer än nödvändigt.

Apropå Åke så fick han 2 sms igår, han hade nån leverans på gång. Fast han hade inte beställt nåt. Jag kollade upp mobilnumren och det var inga han kände igen. Klicka då inte på länken sa jag, och 2 timmar senare såg jag detta på fejjan.


Hörde att dom pratade om det nu på morgonen också, på nyheterna. Så var på tå, det är ju smart av dom som bluffar att gå ut med sånt här nu, då så många handlar inför julen. Stress och att inte komma ihåg om man beställt nåt kan ju lägga krokben för många.

Gjorde inte så mycket igår. Jan A och Ingegerd var hit på lite adventsfika. Vi såg slutet på skidskyttet, stafett damer i Östersund, och även fast Sverige såg ut att vara lost, så blev det i alla fall en tredje plats.

Jag är inte överdrivet intresserad av sport överhuvudtaget, men då man väl sitter där, så blir det ändå nåt extra. Och man inser då, att man aldrig ska ge upp, vad som helst kan ju hända den som ligger före. Dom kan köra slut på sig själv, och mycket ligger i psyket. Det är tufft att jaga ikapp, men det är minst lika jäkligt att vara jagad.

Nån som däremot gjorde något igår, ja, säkert inte bara under en dag, men den blev i alla fall klar igår kväll. Var lillsyrran Emma Hällsten. Vilken underbar tavla, för mig blev det wow faktor direkt jag såg den.


Hon gjorde den för att hylla, den som i hennes tycke, var världens bästa gitarrist som låg före sin tid. Ja, behöver jag skriva Jimi Hendrix, eller…haha. Ja nu gjorde jag det ändå 😄

Lucklådöppning…18 dagar kvar till julafton och vi fick, en dekal, jojo.


Vidare må jag ju harva mig ner till källaren och se om jag har koll på fultomtarna, återkommer…
Jodå, dom är kvar, nu är dom farligt nära trappan. Fast jag tycker mig se att nån saknas…oh my… dom var väl 7 va?


Nå, jag fann den sjunde, stackars fulingen, vad sysslar hon med, vad stirrar hon så hänfört på?


Aha…jaja, jag förstår, suck. *skakar* på huvudet av misstro, vart är liksom världen på väg  😱


Avslutar med ännu en underbar bild, ingen målning, men vacker som ett julkort. Det är Åke Blomqvist på Alnö, som fotat den fina räven, som tassade fram på gården, och med den önskar jag er alla en fin måndag!

 

Jag besinnar mig, och slår mig på fingrarna!

Av , , Bli först att kommentera 15

Den här filmsnutten kom som ett minne på FB, och jag taggade givetvis Theresé i den, eftersom deras Evert, går på toaletten:

Jag fick dock till svar att Evert sköter sig exemplariskt, och inväntar att nån ska komma och spola efter honom. Toarullen har han ännu inte kommit på att leka med, tur för dom 😀 Här fotade Theresé då han övar balansgång i deras uterum:

81551087_497665304215458_4448225541736103936_n

Apropå katter och toalett, så gillade vår Eloise, att ligga i handfatet:

eloise i handfatet 002

Skruva man på vattnet då hon låg där, så kikade hon bara över skuldran och kollade då svansen försvann i djupet, hon var obrydd.

Och Enya kunde trippa runt badkarskanten då Nicco låg i badet, hon var intresserad men antagligen, aningens för divig för att blöta ner sig, lill Enya:

0161

Det var ju världens finaste katter, men jädrar vad dom kunde ställa till det, och tyvärr var dom billiga, rätt så ofta…busarna! Eller ja, vadå tyvärr, det var ju knappast så man annonserade bort dom ändå, fast man var sugen 😀

Det här har jag skrivit om förut, men till er som glömt bort eller inte läst, så kan jag tala om en av gångerna dom var så där JÄTTE billiga.

Jag hade bråttom och hade varit ut nånstans, skulle hem och hämta nåt och möts av denna syn, trodde inte mina ögon:

35645_465201Vi bodde i lägenhet på den tiden, och mot balkongväggen, satt det ett långt element, kanske 2 meter styvt, och hur dom lyckades få ner denna jättetunga kruka, det vet jag inte, men dom där kunde ju förflytta berg, ibland.

Och när krukan landade så föll den mot elementet, som hoppade lös från ena sidan så den låg på golvet. Detta hade alltså kunnat bli så mycket värre, om vridningen hade gjort så att det börjat strila vatten. Jag kommer ihåg känslan, då jag såg förödelsen, och jag vet att jag sa HÖGT, att jag hoppades att nån katt skulle ligga därunder (ja jag kan låta så ibland, men menar det inte, bokstavligt, så grym är jag inte, jag lovar 🙂 ).

Jo, katterna, var inte synliga, så man kunde ju fundera om dom inte låg där. Fast dom visste säkert att dom ställt till det och hade gömt sig nånstans. Jaja, det var bara att städa upp och se glad ut 😀

Är ju väldigt sugen på katt idag, men jag slår mig på händerna, varje gång tanken dyker upp, sen hjälper det också att blogga om det, Enya och Eloise var ju inte dom som låg på latsidan och kurrade stillsamt i nåns knä. Dom första 7-8 åren var dom som vildar. Och nej, jag tänker att det får räcka med mopsen vi har nu, Winstone kan vara en handfull, han med…alldeles ensam.

82416909_10157784809736585_5248251737071943680_oÖnskar er alla en fin onsdag!

83737553_10157781176521585_8817331940429398016_o

Det var ett kaos att komma hem till…

Nu har Winstone dissekerat sin fjärde leksak i ordningen.  Han biter sönder huvudet på dom, baksidan, och plockar ut innehållet som är förvånansvärt lik hans egen päls. Sedan sitter han och ser så förnöjsam ut och förväntar sig beröm.

Jag vet inte ens vart tuten har farit som legat inne i skallen på leksaken. Den ända på grejen som han dessutom alltid väljer själv att ha i sin mun då vi har dragkamp, han vill att det ska låta. Men nu har den saken tystnat, för evigt.

Jaja, man kanske ska säga att huvudsaken är att han kan roa sig, och jag brukar försöka lappa ihop dom med nål och tråd, några gånger, innan dom får gå i graven.

Men med facit i hand, och skulle man räkna efter vilka djur som kostat oss mest att ha, i drift, så är det nog katt systrarna bus, som knipsat av fötter på Barbie dockor, perforerat duschdraperier, sparkat in kattluckor, rivit ner tio kilos hinkar utför källartrappan, och inte att förglömma, vår stora fina porslinsgädda från Gustavsberg, som dom petade ner från stringhyllan då vi bodde i lägenheten, och där for stjärtfenan på firren.

Och det där är bara en bråkdel av allt dom förstört, våra destruktiva katter, fast själv ser dom det nog bara som ett sätt att roa sig. Och jisses, nu kom jag ju på då dom välte vår största blomkruka ever, och hur kul det var att komma hem till detta kaos:

35645_465201

På kvällen upptäckte vi att det stora elementet som var 2½ meter långt, ungefär, hade hoppat lös från ena sidan, och vilken tur vi hade att det inte gjort det, då hade det varit vattenskada så det skrikit om det. Detta var på den tiden vi bodde i lägenhet, nu har dom väl lugnat ner sig något.

Småhyss kan dom ha för sig, men inte lika kostsamma, *pepparpeppar*.

35685_161068Fotograf, Nicco Lundmark Hällsten

Nu ska jag planera in min dag, lite ändrade arbetstider just idag, så det var ju bra att Nicco kom hem igår kväll och får ta hand om Winstone. Men jag ska gå med honom en första sväng, det blir bra, då får man vakna till själv också. Önskar er alla en fin onsdag!

 

Nu är det besvärligt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja nu håller det på vara besvärligt med våra kära katter. Eloise har förlorat lite vikt och därmed blivit bättre i sitt opererade knä, vilket i sin tur nu gör att hon faktiskt tar sig upp till Enyas matskål, och det är olyckligt.

011Vadå olyckligt…jag vill ju ha mat, fattar du väl!!!

För i Enyas matskål finns hennes specialkost för katter med problem med njurarna, en väldigt fet sort, och detta är ju ingen föda för Eloise, som får dietkost. Dessutom verkar Eloise vara hungrig, alltjämt, hon kan till och med testa på Winstones käk om det vill sig illa.

Och Enya som är så försiktig, äter inte upp all sin mat med en gång, men det gör Eloise, och sedan letar hon efter mer. Vad gör man åt detta då…sätter fast en liten vikt i tassen på Eloise så hon inte tar sig upp i fönstret…höjer upp fönsterbrädan…kapar benen på pallen som är en första avsats, nä jag vet inte, det är ett dilemma.

I den mån man har tid, så övervakar jag ätandet, och då Enya är klar lyfter jag bort hennes skål, men måste då ha koll på då hon vill ha mer.

005

003Ja jag har ingen brådska att käka…jag har ju hela dagen på mig…ju!!!

Winstone äter för det mesta upp sin mat, men ibland får jag lyfta bort, den med, annars är den tom då man kommer tillbaka. Å andra sidan, får man väl glädjas åt att Eloise kryat på sig, en katt vill ju ha fungerande ben, och det börjar hon ju på ha nu, efter 2 års tid.

Kan ni gissa vad det här är:

Foto1135

Jo, tydligen våra katters favoritleksak, det är plast-ploppen som sitter längst ner på rören vid elementen, och det här känner vi igen sedan lägenhetsboendet, där var det samma sak, alla plast-ploppar försvann, under överseende av våra söta små kissar. Och nu har dom börjat ta sig an plopparna här i huset…snacka om innovativa katter, har man inte kul en dag, så hittar man på nåt att göra, eller hur.

Och apropå innovativ, jag är bjuden på pizza middag hos min ”gammboss”, Annika Collén, ikväll, och jag har lovat att fixa pizzasallad, så då vet ni vad jag ska göra idag, bland mycket annat. Annika som förövrigt brukar eller brukade presentera sig som innovations mäklare, en som hjälper uppfinnare med deras uppfinningar, från idé till marknad, jodå! Önskar er alla en fin fredag!

 

Kul-Janne

Av , , Bli först att kommentera 12

 

God morgon världen! Vi är hemma igen, välbehållna och intakta. Resan till Malå gick smärtfritt, vi tog oss hemifrån, fem minuter senare än planerat men det tror jag var det närmaste den tiden vi någonsin sagt förut, så det var nästan värt en guldstjärna i kanten.
Väl framme i Malå, stannade vi och käkade lunch på Byblos, Malås pizzeria, men ingen av oss tog pizza, utan vi testade andra saker. Vädret var grått och småruggigt hela vägen upp och fortsatte så att vara.
Ner till stugan och på med ett element vi hade med oss och i väntan på lite värme tog vi oss en promenad längst ut på udden och tillbaka igen. Noterade med en gång att det inte var någon värme att prata om, eftersom elementet av någon outgrundlig anledning hade stannat av. På med kaffepannan och felsökning på elementet.
Efter en lååång stund började vi inse att felet inte bara var elementet utan kaffet tog ju evigheter och lamporna i taket glödde bara, förmodligen en fas som gått. Och nu började felsökning på riktigt och flytt upp till storstugan där vi då hade ”riktig” vattenburen värme… synd bara att det även där, var fel, och det insåg vi också då lampan i kylskåpet feglyste och värmen hade stått på i 2-3 timmar men fortfarande var det bara 12.5 grader varmt.
Och till råga på allt la vattenpumpen av och då var det färdigspolat på toaletten.
Vi började även undra om vi skulle få äta ljummen potatisgratäng med regnvattensmarinerat kött (vi grillade ju också och det regnade dessutom).
Kul-Janne (ja, Jan A heter numer så) och Åke, gick från stolpe till stolpe och kollade elskåpen och säkringar till förbannelse, men till slut, där vid sextiden, så hittade dom den felande säkringen, som första gången, inte hade löst ut ordentligt, men nu kunde Åke se att den var trasig och äntligen började gratängen få färg och värmen stiga i huset… det kändes som att vinna på lotteri.
Senare på kvällen plockades kortleken fram och där showade Jan med att vinna kulen i Chicago, gång på gång och hur kul är det på en skala, undrade vi och döpte om honom till Kul-Janne. *Eksjöreglerna försökte jag mig på då jag ville lägga en klöver femma under klöver sjuan, men där blev det minsann protester så det var bara att backa, annars hade det ju varit hur ”kul” som helst då Kul-Janne hade suttit med sitt sista kort på handen och inte vetat vart han skulle lägga sin klöver sexa, hahaa…
Nu ska ni få en förklaring till varför Åke ligger under bordet i bussen (på kortet jag lade ut igår)… han skulle nämligen köra fram bussen en bit då vi packat ihop och skulle åka hem, men glömde kontrollen innan körning, där man checkar av att ingenting står uppe på bänken, och där stod naturligtvis en dunk med vatten som hoppade ner, locket flög upp och ut rann vattnet, jodå.
Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag jobba och såg i kalendern att bastukvällen börjat igen, så jag vet vart kvällen tillbringas.
*Eksjö regler innebär att man själv, under kortspelens gång kan justera lite på vad som gäller… man hitt som på nåt som förmodligen gynnar en själv litegrann, men det är inte alltid dom reglerna kan träda i kraft, det beror väl på hur mycket man är villig att diskutera och lägga ner tid på, (moahahaa…).
 

Cirkus härhemma

Av , , 6 kommentarer 3

 

Igår gjordes det inte mycket, och det är ganska så skönt det också, att bara få vara hemma och njuta av att man har tak över huvudet, värme i elementen och kaffe i termosen. Jo, jag gick på affären och handla och Åke var över till sin pappa, men annars så. Fast värme i elementet var också en lätt överdrift, åtminstone då det gälle Niccos rum. Hon hade sjutton grader därinne igår, med fullt ös på elementet, sen kändes det som fjorton, så vi ska fixa dit en mer pålitlig termometer innan vi går vidare med detta. Något är i alla fall inte som det ska, i hennes rum. Ifjol, då det var som kallast, så fick hon komma ut hit för att värma sina händer.
 
Så satt vi då, i godan ro framför tv:n igår kväll, Enya ligger på fotpallen framför Åke och Eloise är utom synhåll. Så hörs det ett ljud inifrån hallen och Enya sprätter upp och spetsar sin öron. Kommer det någon, frågar vi henne, men hon svarar inte (inte så konstigt kanske), hon hoppar ner på golvet och försvinner.
 
Sen hörs det ett prasslande och jag tänker precis säga, att vad har dom nu hittat för någonting att krafsa och bita på, då jag uppfattar att Enya krupit in i deras ”lekrör”, och det prasslar som en plastpåse, men jag fattar ändå att det inte är det som låter på den platsen som Eloise befinner sig på. Jag hoppar upp ur soffan och går mot hallen, då toalett dörren sakta sakta öppnas, Enya har kommit fram ur röret och sitter inne i tv rummet med blicken fastfrusen mot toadörren, ut kommer så Eloise, nästan krypande i slow motion, hon har en kasch hängande runt halsen och ser för dråplig ut:
 
Jag hade lagt in kaschen på toan för att sätta ner i vår lilla sophink som vi har där, men hade tydligen inte hunnit längre än att lägga in den där och nu ville hon väl testa om hon kunde krypa genom handtaget…eller vad hon nu hade tänkt sig.
 
Det lustiga är ju att hon gjort så där en gång tidigare också, det har jag berättat förut, men då var påsen inte i plast utan i papper, och det var då hon hade ett race mellan köket och tv rummet i 120, medan Enya satt med tefats ögon och stirrade på henne, och jag trodde att hela köksskåpet hade rasat i golvet, det lät nämligen nå hemskt då hon trampade på påsen. Den här gången tog hon det väääldigt försiktigt, jag hann knäppa ett kort sen tog jag snabbt av henne påsen innan hon skulle lägga benen på ryggen. Det kan vara cirkus här hemma ibland.
 
Eller hur Torsten…eller var det Kalle eller…Theresé!!! 🙂
 
Önskar er alla en fin dag.
Maria Lundmark Hällsten