Apropå det jag skrev om igår, att vara delaktiga i olika uppdrag, såsom god man, kontaktperson, stödfamilj etc. Så vill jag tillägga att det är extremt dåligt att det inte görs uppföljningar. Den enda uppföljningen jag vet av, är att vi blir uppringda 1 gång/ år, som stödfamilj, och får då tala om ifall vi vill fortsätta vara det, hur det fungerat och så vidare.
Bra! Exakt det jag efterlyser, lite intresse av att höra att allt funkar. Jag har nämligen hört från flera håll att människor som har kontaktpersoner, inte alltid får det dom velat ha. Nån har haft kontaktperson på papperet men sällan eller aldrig fått träffa denna person.
Så dåligt, där sitter dom alltså och inkasserar en slant för ett uppdrag som inte efterföljs. Och javisst, klienten kan ju ringa och påtala problemet och önska en ny person, men…oftast är väl dessa klienter redan utsatta på ett eller annat sätt och vill inte vara till besvär, vill undvika konflikter och kanske inte ens orkar bråka.
Där borde väl uppdragsgivaren visa engagemang, ringa och fråga om allt är till belåtenhet, hur svårt kan det vara?
Nåt som var svårt och sorgligt, var gårdagens göromål, att åka iväg med Eloise, den sista svängen. Det jobbigaste, förutom att vi haft flera år ihop, alltså saknaden av att ha det som det alltid varit, är att känna sig som en bödel.
Fy så hemskt, och av den anledningen vill jag inte skaffa fler djur i detta liv, jag tänker nöja mig med att träffa andras djur istället. Och förhoppningsvis finns Winstone med oss x antal år så riktigt djurlös, är vi inte än.
Så till minne av *abuelas Eloise, 20050210-20181011
Hoppas på en fin dag för er alla!
Senaste kommentarerna