Etikett: Elsie

Oanade superkrafter!

Av , , 2 kommentarer 14

Om mina svärföräldrar hade varit kvar i livet så hade det säkert varit storkalas idag. Elsie skulle fyllt 90 år och Nicke 92, dom hade ju samma födelsedag.

Och det året Elise dog, 2005, så knöt jag och Åke våra band, just denna dag. Tyckte att det fick bli till minne av henne, eftersom hon alltid pratat om att vi skulle gifta oss.

Så fira kan vi göra idag ändå, fira att dom en gång varit i livet och alla kalas, vi faktiskt varit på, i just detta hus. Elsie var duktig på att bjuda in släkt och vänner, så det var ofta fullt hus här. Här kör hon runt på en av deras motorcyklar, det var fart och fläkt över henne, oavsett vad än hon höll på med:

189630_10151118624877060_940494474_nNicke var väl lite som Åke, tillbringade mycket tid i garaget, och folk, i princip, vallfärdade hit om dom hade några bekymmer med sina bilar eller andra apparater, då fick Nicke klura och kom ofta på lösningar, lite svetsning där och lite hamrande där och tjopptjopp så var det gjort. Här är han i garaget med sina motorcyklar:

42824089_10156621923901585_5132765920522928128_oOch vi kan fira våra 13 gifta år ihop, även om vi levde tillsammans i synd, 21 år innan vi satte ringar på fingrarna :D

20150905_184050-614x1024Jag ska ner på stan idag, tänker byta bank…känns lite spännande ändå, konstigt, eller det kanske inte alls är så konstigt, egentligen. Inte om man haft samma bank sedan man var 17 år. Det är väl vanorna man tycker är svåra att bryta. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Nicco och Olivia ska på bio ikväll, filmvalet kan dock låta lite udda. Dom ska se Superhjältarna 2. Nå, Nicco förklarade väl att ettan kom 2004, så dom som var barn då, och gillade filmen, har fått vänta i 14 år på efterföljaren, och nu är den då här.

Och för att hon skulle friska upp minnet så satt vi och såg på just ettan igår, bästa scenen ever, finns med i bonusmaterialet, jag har delat det här förut, men jag gör det igen, så roligt :D Kanske ska fylla i att babyn har superkrafterna som ingen visste av, förrän barnvakten kom dit.

Och med det önskar jag er alla en toppen fredag!

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? :D

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

2016-03-07-18.31.51Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nDå han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort :D

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

34850338_10156348676236585_8979119583193464832_nSå jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

2016-04-27-10.07.51Ha det gott, allihop!

Så mycket fränt!!!

Av , , Bli först att kommentera 15

Så mycket häftigt det finns, bilder och filmer. Första bilden jag lägger ut, är det coolaste jag sett i år. En gammal vän, Annelie Wallmark, som på väg ut på den nylagda isen uppe i Renbergsvattnet, får syn på ett djur, under isskorpan, kolla bara:

23551305_10213296832449436_4650672625574240198_oVad är oddsen för att man ska stöta på nåt sånt? :D

Sen sitter jag och kollar FB och plötsligt dyker det upp en bild i gruppen, Umeå stad – gamla fotografier, med en fråga om någon vet vart denna bild är tagen. Jag gluttar, tycker det ser bekant ut, men för tusan…det är ju vårt hus därnere i högra hörnet :D Och ”runda Konsum” som kyrkan idag, kallades för, på andra sidan vägen, en liten kiosk, som Åke kommer ihåg, lite så där i periferin:

23622060_1956717541211272_9069503964833044944_nJag kommenterar bilden, och det ser ju onekligen lite eljest ut idag. Dels är det inte träfasad längre, utan tegel, och tallarna har tagit över tomten, men kolla, grusgången ser ut som då, även fast den inte gjorde det då vi flyttade hit, då var det smalare mellan grindstolparna.

Så skickade administratören för gruppen, Mikael Björkman, en till bild till mig, fast tagen ur annan vinkel, den här, och nu är ju huset uppe i hörnet.

23666502_1956736241209402_904430127_nUte på gården, bredvid syrenbusken, så skymtas Elsies moppe, en Cresent med saxmotor…så kul :D

Och nu på morgonen…så lägger gammbossen ut en film på en drakflygare, och han tar verkligen, flygning till högre (eller lägre) höjder…fränt!!!

Och med det önskar jag er alla en trevlig lördag!

23621474_10155812386881585_6698317175003606319_n

Smärtsam händelse

Av , , Bli först att kommentera 11

Mina händer har varit ovanligt utsatta för olika smärtsamma händelser. Inte bara knivskurna, utan igår, hade jag gjort en ugnstekt falukorv…i stekpannan. Den är klar och står på spisen, och givetvis ska jag dit och flytta pannan, och tänker inte på att den nyss kommit ut från ugnen och har ingen grytlapp i handen. *FRÄS*

3 fingrar och en bit i handflatan, blir utsatta för detta. Men så ska vi då äta, och ja, ni vet ju hur det kan kännas när man bränt sig, det fortsätter som att bränna, och man kan inte ha något i handen. Men så kommer jag då ihåg, vad Tina gett mig en gång och som ligger snyggt och prydligt i kylskåpet, nämligen detta:

017 018

Ett kylande gelplåster som luktar Vicks blå, jojomensan. Jag tror inte så mycket på det där, men tänker att jag testar. Och det var jätteskönt för handen och hör och häpna, efter 20-30 minuter, syns ingenting i handen eller på fingrarna, och det känns inget heller.

Visst, nu har det säkert inte samma effekt, om man inte är snabb som jag, att dra bort handen på en nanosekund, hade det varit djupare så kanske detta bara lindrat en del, men det här ska jag se till att ha hemma, alltid. Så när detta paket är förbrukat, så köps det in en till.

Och ser ni, det hjälper tydligen mot för trång keps också, samt är uppfriskande :D

Jag bakade en morotskaka igår, till Allt för Sverige…Swedish fika, you know. Och jag gjorde den snäppet ännu nyttigare än andra bakverk. Mindre socker i den och bytte ut 2 dl mjöl till mandelmjöl. Sedan användes jag bara 1 dl florsocker istället för 2, till glasyren, pressade i mer citronsaft och använde lite mer Philadelphia ost. Egentligen tyckte jag att glasyren var överflödig, det hade räckt med kakan. Och Nicco tyckte tvärtom, så vi hade kunnat göra en Åkes moster Vivan, delning :D

En jul som vi firade uppe på Mariehem med mina föräldrar, samt Åkes föräldrar och moster Vivan. Dagen till ära hade jag bakat en kaka med choklad glasyr. Vivan skar en stor bit, men så tyckte Elsie att dom kunde dela på den, ja ok, sa Vivan, det går fint, så skar hon längst med kakan, tog den översta biten till sig själv och gav Elsie botten, haha…ja det var skoj. Vet inte om Vivan tänkte på hur hon delade, egentligen, Elsie såg då uppenbart förvånad ut :D

Ikväll är det ”hemmahosmig” med trisslott. Så jag har förpassat Åke och Nicco ut till garaget, Winstone får kanske vara härinne…om han sköter sig, Brukar ju gå bättre om det inte är karlar med i bilden.

006 015

Önskar er alla en fin måndag!

 

???

Av , , 4 kommentarer 13

Nä, det här blev en total överraskning, då alarmet på mobilen satte igång. Konstigt det där, att ibland är man helt på det klara vad som ska hända, alarmet går, man hoppar upp ur sängen, redo för en ny dag som man vet, börjar si eller så. Men inte i morse…jag hade inte alls planerat, i min skalle, att jag skulle upp och jobba.

Man fattar nada, stirrar på klockan och undrar vilken dag det är…är det verkligen jobb, eller varför har man ställt väckaren??? Såna gånger kan det kännas lite tungt, då sanningen går upp för en, man vill bara dra täcket över huvudet och fortsätta drömma.

10639694_10153211330549062_6403672994704202452_n

Brälla, Lena och Tova kom förbi igår kväll, bara så där, och höll på ge både mig och Åke en lättare hjärtinfarkt…ja inte dom då, men Winstone, som sätter igång så man tror att det kommer ett helt gäng laglösa elefanter som tänkt stjäla alla jordnötter vi har i huset, det riktigt vänder sig i magen då han gör så där…men ok, det är väl bra då, det hade ju kunnat varar dom där elefanterna och då hade vi varit förvarnade.

Idag har vi en firar dag…jag och Åke gifte oss för 9 år sedan, dagen bestämdes utifrån mina svärföräldrars födelsedag, vilket hade varit, just idag. Enbart för att Elsie alltid pratade om att vi skulle gifta oss någon gång, tyvärr dog hon cirka ett halvår innan, men det var med hennes önskan som vi valde just det här datumet.

Åke tog upp det i fredags…och gissa hur många år han trodde att vi varit gifta…3 år, hahaa…jaja, det kändes ju bättre än om han gissat på 25, om 9 år med mig, känns som 3, måste vi ändå haft rätt kul :D Så grattis till oss, och en hälsning till Åke, som ligger och sover just nu, jag älskar dig, 30 har vi varit tillsammans och 30 till, kan det bli, eller mer, det kommer att gå som en dans om det fortsätter  på samma sätt som det börjat. Ser fram emot middagen ikväll! Som vi förövrigt tänkt ta ute, på någon restaurang, härligt!!!

Foto0512_002

Önskar er alla en toppen söndag!

Nu ska vi fira…wohooo…

Av , , 4 kommentarer 9

Numer rullar ofta programmet go´kväll, på tv:n hemma hos oss. Man gluttar ibland och gör annat och bara lyssnar, rätt så behagligt och jag minns då man som barn, vaknade till God morgon Sverige, på lördagarna, en härlig känsla…någon var vaken, det var lördag och man var ledig, och dagen var helt oskriven.

Ett liknande minne har Åke från sin barndom, på den tiden han gick i skolan på lördagen, han kom hemsläntrande och Elsie (hans mamma) hade radion på i köket, ytterdörren stod öppen och hon dammade mattorna. Jag minns inte vad han sa, att det var på radion, men det har han talat om, säkert något ständigt återkommande under samma tid, just på lördagarna.

Nå, nu spetsades mina öron då dom sa att dom på onsdag, ska ha en antik expert med i programmet och nu skulle det handla om bestick, så om man hade något man ville veta, kunde man mejla in bild och en fråga, vilket jag gjorde, men det tog sin lilla tid. Jag fick tillbaka mejlet hela tiden, förmodligen är bilderna för stor, och jag vet inte hur man förminskar dom, jaja, jag fick iväg en samlingsbild och nu får man väl se om det blir nåt av det, gissar att det är många som skickar in sina funderingar.

Här är samlingsbilden:

008

Och vad jag egentligen är nyfiken på, nummer ett, är vad dessa användes till:

009

Jag har fått olika förslag, att sockra bulldegen, men skeden är ju så stor, även hålen. Eller är den för att fånga upp fruktbitar ur en bål, utan att få med vätskan…hm??? Ja jag vet då rakt inte.

Och vad användes dessa till:

010 011

Dom är i storleken, mellan en tesked och matsked.

Slutligen gratulerar jag mig själv på Maria dagen, WOHOOO… man får alltså fira idag, härligt! Och ett grattis på namnsdagen till kära dottern Theresé… Maria Theresé, nere i Järlåsa, och inte att förglömma, barnbarnet Sally, som ju också har ett Maria med i namnet, GRATTIS!!!

DSC_1113Bild tagen av Theresé Hällsten

Önskar er alla andra en trevlig fredag, och hey, ni kan ju vara med och fira, ni också. Se där, då fick ni en anledning, ni med :)

En björn i dungen!!!

Av , , 2 kommentarer 11

Vi fick gjort en del igår trots en lång startsträcka, men hey… vem har bråttom. Jag krattade ihop 3 stora högar med barr, psst, Camilla, nu hade du ju chansen att komma över och köpa en säck med barr, till erat pool projekt, eller har ni lagt det på hyllan :)

Låter säkert kryptiskt, vadå pool och barr, vad har dom sakerna gemensamt. Jo, när vi hade poppar besök här, förra helgen så kom vi in på ämnet pool, och då skulle ju Camilla ha en poolskötare också, en lite yngre förmåga, men för att han skulle få tillräckligt med arbete krävs ju också lite skit i poolen och där erbjöd jag henne att köpa lös lite barr från oss så kunde hon sprida den i poolen… vid behov. Hahaa… jaja det är tur att vi kan skämta :) Och om den inte var ett skämt… så vet du ju vart vår brevlåda bor :)

Foto0652

Åke klippte ner krusbärsbusken och svarta vinbärsbusken, så ska vi se om dom kommer upp igen, bättre och starkare laddade med mer bär än dom hittills har gjort. Sen städade han upp där bakom garaget och fick det lite snyggare än det varit.

Jag och Winstone tog en kvällspromenad, en längre sådan, ut mot I20 skogen. Däruppe vid tåg-bron, finns en liten skogsdunge, och plötsligt stannar Winstone och lyssnar, tittar skeptiskt och lite rädd mot dungen, han vill inte ens gå på den sidan längre utan försöker byta sida.

Då börjar man ju naturligtvis fundera vad stackarn han gick igång på, tänk om det är en björn där, I20 skogen är ju snudd på känd för att år efter år ha huserande björnar i sig. Och då börjar ju jag gå runt och klura på vad jag skulle göra om det plötsligt springer ut en björn därifrån, hm…

Ska jag hoppa ner från bron (då jag lika säkert som Amen i kyrkan kommer att bryta benen av mig och bli liggandes i nån buske), eller ska jag släppa Winstone och hoppas på att han springer fortare än björnen och björnen följer efter honom, eller ska jag göra ett skutt över räcket, i början av bron, och sedan springa nerför kullerstenarna. Ja jag vet, man ska aldrig tro att man kan springa ifrån en björn, men om man vill ha en chans, så ska man springa utför en backe och inte uppför, eftersom björnarna är rätt så klumpiga…fast hjälper det då, jag tror att jag också är rätt så klumpig :)

Risken är ju att jag fastnar redan i första skuttet över räcket och sedan snavar jag på en sten och gör en face plant rätt över stensättningen.  Mm, och så där gick jag och klurade och inte kom det någon rytande björn utrusande från dungen, det kom absolut ingenting därifrån, jaja och lika glad fick vi ju vara för det då.

Idag ska jag till Tina, och bjuda henne på lunch, det blir mina special vårrullar får se om hon tycker om dom. Igår till lunch, hade Åke köpt räkmackor från Ullas, supergoda, jag ringde upp till Nicco och frågade om jag och hon skulle dela på en macka…en Vivan delning, men det ville hon inte.

Vivan var ju en moster till Åke och en jul då jag bakat en kaka med glasyr, så frågande Vivan hennes syster Elsie om dom skulle dela på en bit. Visst sa Elsie, det kunde dom göra, Och Vivan tog resolut en bit av kakan och skar den tvärsöver, och tog den översta biten själv, den med glasyr och gav botten till sin lillasyster, som såg mäkta imponerad ut över rättvisan i delningen, hahaa… vi har skrattat gott åt detta, många gånger.

Nicco testade också att ge Winstone en räka, han som nu käkar ALLT, han slickade på den, prov-bet i den, släppte sedan ner den på golvet och gjorde ett tappert försök att rulla sig på räkan, men hallå… vill hunden gå runt och lukta räka eller vad? Näpp, det var inget som föll honom i smaken, inte som mat i alla fall.

Önskar er alla en fin måndag!

 

Ny procedur, och nu jäklar…

Av , , 2 kommentarer 4

 

Nya morgonritualer, sitta med varm, blöt tvättservett över ögonen i 5 minuter, salva, droppar och tabletter. Jodå, tur att man kan roa sig. På ögonmottagningen fick jag återigen en grundlig undersökning av ögat. Med glasögon på, och med handen över det högra ögat (det ”friska”) så kunde jag knappt utläsa näst översta raden, dom andra raderna såg ut som arabiska, så dåligt ser jag med vänsterögat.
Men, då jag fick kika genom ett litet, litet hål, så kunde jag läsa näst nedersta raden, utan problem, jag har med andra ord inga synfel egentligen utan allt beror på vaglarna och en inflammation i ögonlockskanten. Detta i sig, är ju inget ovanligt, eller farligt, men…
Läkaren sa att om man inte får bukt med detta (nu har jag ändå haft så här i en månad) så kan det bli allvarligt, med eventuella skador på hornhinnan. Så nu ska jag köra denna rutin i två veckor och om det inte vänt och blivit bättre så skulle jag ringa dit upp igen så skulle dom fixa en remiss på hud, för att få fram en ännu bättre medicin. Låter fint, tycker jag, är så jäkla less på detta nu.
Åke hjälpte ju Brälla med vedkörning igår, och han kom hem först vid halvelva tiden igår kväll. Lena ringde och bad om ursäkt för att dom saboterat våran bröllopsdag, men jag tror inte att det gjorde så mycket, egentligen, vi är ju tillsammans varje dag annars och gör dom dagarna till dom bästa vi kan. Så egentligen kan man ju säga att vi firar varje dag i alla fall :-)
Jag fick dessutom en liten present av min käre make, helt oväntat, faktiskt, ett armband, ser ut så här:
Halsbandet som hör till, fick jag för två år sedan, snyggt, är det då.
Jag och Nicco åkte upp till graven, där svärmor, svärfar och Åkes bror ligger, dom skulle ju ha fyllt år igår, så vi tände två ljus. Ja, inte brorsan, han hade inte samma födelsedag som Nicke och Elsie, men ändock. Niccolina var lite orolig över att jag tagit fel väg och nu var och körde bland gravstenarna, nu visste jag ungefär hur man skulle köra men var inte helt hundra ändå, lite klurigt är det däruppe på sandbacka, när man ska till den lilla parkeringen, efter den smala vägen som ser ut som en cykelbana. Men fram kom vi, och graven hittade vi också *stolt*.
Däremot hade vi ren tur att jag fått med mig ljusen, för då jag plockade fram det första, tittade jag på det, tog det (eller något) i handen, stängde dörren och tittade sedan på vad jag höll fast i…det var inte ljuset, det var en häftapparat. Snacka om att ta fel, hahaa…hjärnan tänker en sak och handen gör en annan.
Idag har jag fått ett eminent uppdrag, det finns fler som vill bli av med sitt facebook och jag ska åka dit och hjälpa dom på vägen. Tur att jag bloggat om det tidigare så jag har letat fram länken som man ska använda sig av. Det kommer säkert att gå bra. Och nu återstår bara att önska er alla en fin torsdag!
 

*tvi vale* vilken stank!

Av , , 4 kommentarer 6

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.
Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.
Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.
Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven :-)
Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!
 

Småbarns fasoner

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.
 
Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.
 
Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord :-)
 
Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.
 
Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.
 
Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.
 
Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.
 
Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt :-)
 
Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!