Etikett: Elsie

Småbarns fasoner

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.
 
Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.
 
Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord :-)
 
Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.
 
Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.
 
Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.
 
Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.
 
Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt :-)
 
Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!

-Titta på klockan…och skaka

Av , , 2 kommentarer 3

 

På refugen utanför Åkes pappas hus, så satt tidigare en sådan här skylt:
 
Jag vet inte om det sitter en sån där idag, men det gjorde det i alla fall för 20 år sedan. Svärmor som då var i livet la en dag märke till en snubbe som stod på refugen och kikade upp på skylten. Han tittade på den, tittade ner på sin armbandsklocka, sedan upp på skylten igen, tog tag i stolpen och skakade. Samma procedur upprepades ett antal gånger och till slut förstod svärmor vad han höll på med.
 
Han trodde i sitt sinnestillstånd att skylten var en klocka, och tiden stämde inte överens med tiden han hade på sin klocka, dessutom måste han ju ha funderat över vart den andra visaren hade tagit vägen.
 
Elsie berättade detta för oss då vi var dit på kvällen och Theresé lyssnade med stora öron på historien, hon tog även åt sig av diverse utsvävningar med händerna och hur hon visade hur snubben tagit tag i stolpen och skakat. Sedan kunde Theresé berätta hela historien själv med stor inlevelse. –Titta på klockan, titta på skylten…och skaka! Det är nu en mening som ofta används då någon tittar på sin klocka, av någon outgrundlig anledning :-)
 
Jag och Åke blåser upp till Malå idag, vi ska sätta upp rullgardin, två gardinstänger varav en i taket, montera ihop en ny bänk vi införskaffat på Ikea, sätta upp två tak spottar och en vanlig lampa, ta upp en tv bänk vi köpt av Ingegerd och Jan, ta en tv härifrån samt ta upp vårat köksbord och byta ut det mot ett vi har ståendes i gamla stugan. Sen kommer vi hem imorgon igen, eftersom det utlovats regn, hela veckan och varför skulle man idas stanna däruppe i regn och sk-t väder, samt, det vi gör bort nu, kommer vi att slippa göra nästa gång vi åker upp. Ganska skönt, faktiskt.
 
Nicco stannar hos en kompis, hon är ganska less på bussåkandet, och om två veckor är det dessutom dags för en färd till Sundsvall, dit vi tänkt oss för att tävla, så hon ska slippa denna resa.
 
Önskar er alla en fin dag!

En halvmeter popcorn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

När vi satt hemma hos mina föräldrar, på farsdag, så blev det prat om svärmora, Åkes mamma, som ett år firade jul med oss, och Åkes pappa, samt hennes storasyster, Vivan, uppe hos mina föräldrar.
 
Jag hade bakat en kaka med glasyr som serverades till kaffet och Vivan skar sig en stor bit och Elsie frågade om dom kunde dela. Javisst sa Vivan och skar av biten på hälften, men inte som vi vanliga dödliga skär och delar saker, näpp, hon delade kakan så att hon fick den övre biten med all glasyr och Elsie fick botten.
 
Meh, sa Elsie, vad gör du, du kan väl inte dela kakan på det där sättet, nu fick ju du allt det goda. Joho, sa hon, vad är det för fel med det, fick hon till svar. Mjo, det är syskonkärlek det :-D
 
Kom ihåg då man var liten och mamma vid nåt speciellt tillfälle kunde köpa dom där bridge paketen med blandade choklad och lakrits bitar i. Sen skulle det paketet delas mellan jag och brorsan med lika många av alla sorter, varken mer eller mindre och mamma tog det som blev ojämnt. Då var det noga minsann och man hade flera ögon på sig.
 
Eller som alla gånger då vi fick godis i bilen då vi skulle upp till Malå, då brorsan skyndade sig att äta upp allt sitt och sedan spelade han sjuk och lurade av mig mina godisar, han sa att det var hans medicin, hm…nåja, jag tror att man fick i sig tillräckligt mycket godis ändå, lite svinn fick man allt räkna med.
 
Precis som den gången då jag och kusin Anna cyklade iväg till Springliden, en liten by, 3 kilometer från stugan, där det fanns en lanthandel och där såldes det en halvmeters popcorns påsar. Glada i hågen och med laddad plånbok cyklade vi iväg för att köpa just dom där påsarna, gjorde så och snodde om hemåt igen men vad tror ni hände med en av påsarna (nu kommer jag inte ihåg om det var Annas påse eller om det var min) jo, den åkte in i framhjulet på cykeln vilket resulterade i en brusten påse och popcorn fulla vägen. *snyft* snacka om svinn. Jaja nu är det andra tider och just popcorn kan köpas i olika varianter och dom är försvinnande goda eller man kanske skulle säga begärliga. Ha en bra onsdag!

När man vill mer än man kan

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag berättade ju tvärt om min svärmor, Elsie, som alltid ställde upp på att hjälpa andra även fast hon inte hade pejl på hur man skulle göra med alla saker.
 
Den här aktuella gången som jag nu ska skriva om utspelades vid juletid, för några år sedan.
 
Hon hade varit på en julmarknad som hölls borta vid nuvarande hippologum och där köpte hon hembakade struvor. För er som inte vet vad det är så är det en typ av kaka som man friterar, ser ut som stjärnor och man doppar dom i socker.
 
Några dagar senare hade hon som vanligt, bjudit hem en massa människor på kusinträff. Det gjorde hon varje år vid jultid. Och kaffebordet dignade av alla hennes hembakta kakor som hon var vida omkring, känd för. Nu hade hon dessutom lagt fram dessa struvor vilket visade sig vara ett misstag från hennes sida.
 
Dom föll nämligen alla i smaken och hon fick så mycket beröm över hennes talanger, att kunna baka så goda kakor och aldrig misslyckas med något. Alla pratade i munnen på varandra och hon fick aldrig en chans att säga som det faktiskt var utan det slutade med att hon nickade och låtsades att det var hon som var bagaren, och efteråt tyckte hon att det skulle kännas dråpligt att helt plötsligt medge att hon faktiskt inte gjort dom där struvorna.
 
När bjudningen var över och alla gått hem, kom hon in i köket där jag satt, suckade högljutt och sa: Men förbajat också, varför ska man inte kunna hålla truten, nu måste jag ju fara och köpa ett struvjärn och lära mig att göra såna. Sen berättade hon hur det hela gått till.
 
Jo hon fick tag i ett järn och hon klarade av gesällprovet, ingen av kusinerna vet idag att det inte var hon som gjorde dom allra första struvorna som hon bjöd på och sedan kunde då ingen märka någon skillnad. Där ser man, det man försätter sig att göra, det klarar man om man bara vill. Ha en lugn söndags kväll!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,