Ja jisses hur ska man börja det här inlägget, hm…Åke fick i sista stund veta att han inte fick ledigt på torsdagen, katastrof, för detta innebar att vi skulle missa en dags tävlande i Tierp och rykten sa att dom bara skulle få kvala en enda sväng på fredagen.
Men han fick i alla fall byta körning och därmed sluta några timmar tidigare, men det hjälpte föga, grindarna i Tierp var stängda för natten då vi kom fram och vi frågade vackert om vi kunde få sova därutanför, och jodå, det skulle gå bra. Klockan sju skulle grindarna öppna.
Men ni kan ju backa bakåt en bit, sa funktionären och vi provade…och provade och provade, men tji i h…någonting, bussen rörde sig icket. Handbromsen hade fastnat. Ut och under bussen, slit och dra i spaken och till slut, fick vi den bakåt två meter. Bäddade och somnade rätt så omgående, för att vakna till väckaren halvsju på fredagsmorgonen. Och då hade vi ett gäng bussar och husvagnar bakom oss.
In och hämta papperen i sekretariatet, starta upp bussen och sedan ni…tog det 30-40 minuter innan vi ens passerade den där j-kla grinden. Handbromsen hade låst sig igen och nu var det dessutom bråttom. Dragstern skulle först och främst provstartas då vi inte testat den än, och besiktas, och första start skulle vara vid halvnio, panik!!!
Och nu fick vi se vår ”fina” depåplats ute på en sumpmark med vattenpölar, strategiskt utplacerade så man inte kunde planera att gå torrskodd, en meter utanför presenningarna vi fick lägga ut. Nå, blöta har vi ju varit med om förut så vi ångade på, och det gjorde dragstern också, vid provstartningen, det formligen rann metanol under dragstern och det såg verkligen inte bra ut, men den gick och det rann inget så länge hon gasade.
Iväg på besiktningen, där hon fick klartecken, järnet tillbaka till bussen, omklädning och då hade redan juniorarna börjat lajna upp, så det var bara att åka iväg. Jag och Rickard stod på läktaren och höll tummarna och blev lurade när nästsista paret åkte ut, vi trodde att det var Nicco och jag jublade inombords, allt såg bra ut, men säg den lycka som varar, det var inte Nicco, hon var paret efter och då rullade dom undan henne, med andra ord problem.
Och det var väl den tävlingen det… felsökning, vi fick jätte mycket hjälp av dom kringboende juniorar familjerna som gav tips från höger och vänster. Anders och Sally kom rullandes och en Kurtan, som vi köpt delar av, och han kan det där med juniordragsters och hur dom funkar, dels fick vi veta att förgasaren lutade för mycket och det skulle då vara anledningen till spillet av metanol, det skruvades om och när vi tror att allt är som det ska så formligen sprutar det metanol genom ljuddämparen.
Till slut, och efter många om och men, upptäcks felet, två slangar är felkopplade vilket har gjort att det varit direktinsprutning av bränslet och så funkar det inte. Men för Niccos del är det över i alla fall, i och med att det körs EM klasser den här helgen så får dom gå före allt annat, det blir inget fler kval, och på lördag körs det bara en eliminering och där kommer ju inte Nicco med då hon inte fått kvala in.
Jaja, med facit i hand skulle vi gjort mycket annorlunda, men facit har man ju först efteråt. Då skulle vi aldrig åkt på en tävling med EM klasserna inbokade utan då hade vi satsat på tävlingen dom har i september istället, och då hade det förhoppningsvis blivit fler körningar, men nu vet vi ju det och satsar på maj, nästa år, istället.
Banan i sig, i Tierp. Är absolut något i särklass, jättefina läktare, häftig bana, lite väntetider, allt rullar på, för vår del blir det absolut största minuset vår depåplats, men det är väl som dom säger, EM klasser går först (och ja, dom är väl störst) och då får dom mindre vika plats åt dom. Det är inte kul att ha med sig tre par skor och dom är dyngsura efter några timmar och dom torkar inte upp heller.
Jag sa att vi skulle ha haft med oss en hajfena som vi kunnat placera i någon av vattenpölarna så hade säkert nån trott på det också. Det regnade under natten mot lördagen så jag trodde inte ens att det skulle bli några körningar men där finns resurser till att torka upp och sedan hade dom en väldans tur som slapp mer regn så länge vi var kvar i alla fall. Vi beslutade enhälligt att åka hem, det kändes som om vi gjort och sett det vi kom för, och det är ju alltid bättre i det fallet att ha en extra dag hemma för annat pyssel. Och hemma är vi nu, vi anlände till västerslätt, 23:45 pip, igår, och nu är vi på benen.
Vi fick i alla fall veta vad felet är, vi fick träffa Sally som busade på i vanlig fart och hon om någon, diggade verkligen depåplatsen, haha, med alla pölar man kan hoppa i. Vi fick fira Theresé (ja Anders fick också vara med på ett hörn då även han fyllt år) och vi hade en dag tillsammans, Theresé och Sally sov över i bussen och det gick då bra det med.
Här får ni några bilder därifrån… mera kommer senare. Ha en fin söndag!
Senaste kommentarerna